?>

Glimtar från yogamattan

Ljusen fladdrar i det mörka rummet där yogamattan ligger utrullad. Jag är redo att släppa allt för en stund och bara vända fokus inåt.

Kroppen längtar efter rörelse, att få dansa fritt och obegränsat. Jag sluter ögonen och låter musiken guida mig. Släpper alla krav och lyssnar på min kropp.

En kritisk tanke dyker upp, jag ler och påminner mig själv vänligt om att det är helt orelevant hur det ser ut. Det viktiga är hur det känns. Jag konstaterar att det känns fantastiskt. Musiken fyller mig med sådan energi och glädje att jag studsar runt i rummet.

En enorm våg tacksamhet sköljer över mig och när låten så småningom tar slut, landar jag flåsig på yogamattan. Ligger på rygg en liten stund och bara andas.

Lyssnar efter vad kroppen längtar efter och behöver just idag. Jag gör några asanas och noterar en ändring i min sinnesstämning. Något som befinner sig i hjärttrakten vill komma upp till ytan, jag anar att det är sorg, men den når inte riktigt fram. Känslan har liksom fastnat på tvären.

Jag noterar att den sitter där och kommer på mig själv med en önskan ’kan den inte bara lossna?’ Sedan ler jag, jag vet såväl att det inte fungerar så. Det går inte att tvinga fram något, utan det kommer upp när tiden är inne. Jag accepterar och omfamnar. Fortsätter att andas och gör några asanas till.

När de första tonerna av Shedding Skins spelas blir jag sittande stilla. Låten berör mig så starkt att det som suttit fast på tvären plötsligt bubblar upp till ytan med full kraft. Instinktivt böjer jag mig fram mot katten som krupit ihop vid mitt knä. Jag håller om honom och borrar in ansiktet i hans varma, mjuka päls.

Jag gråter hejdlöst och noterar att min stackars katt blir alldeles blöt, men det verkar inte bekomma honom det minsta. Han spinner, jag bölar. Och det är okej. Jag tillåter mig själv att känna sorgen och smärtan, utan att fly eller hålla tillbaka.

Så småningom sinar tårarna och jag känner mig lättad. Det som satt fast har kommit ut. Jag har ingen aning om vad det var, men det spelar heller ingen roll. Jag behövde möta och känna de lagrade känslorna, för att kunna släppa taget om dem.

Efter en stund känner jag mig redo att fortsätta med yogaövningarna, och landar slutligen på rygg i savasana. Återigen noterar jag hur det känns i kroppen, men också sinnesstämningen och de få lågmälda tankarna som finns kvar. Jag njuter av lugnet. Av stillheten.

Känner mig tacksam, där jag vilar helt och fullt i tillit. Tillit till mig själv. Och till livet. ♥

Allting är och blir precis som det ska vara.

Jag vet inte varför, men jag kände oerhört starkt att jag skulle dela med mig av dessa (ganska personliga) rader idag. Kanske kan de inspirera fler till självkärlek eller en stunds stillhet? Eller vara en fin påminnelse om att känslor inte är farliga? Att alla känslor är okej?

Eller också är det bara meningen att fler ska få ta del av den fantastiska musiken, som berörde mig så starkt.

Jag har lyssnat igenom samtliga låtar på albumet Made of Stars nu, och alltså wow säger jag bara. Så otroligt fina låtar, och vilka texter! ♥ De tilltalar och berör mig verkligen djupt (och lär definitivt gå på repeat här framöver).

Vad tyckte ni om låtarna? Har ni lyssnat på Fia tidigare? Berätta gärna!

Önskar er en underbar dag allesammans! Ta hand om er ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Min yogaresa – nu, då & framöver
3 x Yogatips
Hur yoga, kost & hållbar livsstil hänger ihop
Kundaliniyoga & en inre resa
Yoga, transformation & en intensiv period

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

10 thoughts on “Glimtar från yogamattan

  1. hello Sandra, very good comment, it is very good to let go of those feelings that are stagnant and hidden, the important thing is to understand them, so they do not hide again. ”break chains”, psychologically speaking…

    I did not know Fia, now I discover her, unfortunately she does not have subtitles in English, as to follow or understand better what she says in her language, but as she listens, I can understand the idea and much of her lyrics…

    I really liked her a lot, her message is very deep, a very strange thing today, in many singers authors, especially she who looks so young…

    I just remembered an artist from your country (Resmiranda), his name is Asa Larsson, it would be interesting if you do not know him to give him a look, he has very interesting music…

    is on youtube and on facebook has some things things.

    https://www.facebook.com/resmirandamusic/

    I recommend, if you can, listen to a work that made ”Monday Morning Meditation Music”, a publication of October 15, 2018, from there forward.

    I hope everything is going well for you.
    a hug, fernando.

    1. Thank you Fernando! I’m glad you liked it.

      Yes, she has a lovely voice and deep messeges in her lyrics. And you’re right, that’s kind of rare.

      Oh okey, thanks for the tip – I’m definately going to check it out! It’s always nice to discover new music/singers.

      Thanks, you to! Hugs

  2. Det är så sällan jag får chansen att som idag läsa om känslomässig intelligens. För känslor hanteras och upplevs ju oftast internt och av en person eller grupp i nuet. Så fint att du ger ord till saker som sorg som fastnat eller lyckan av att höra en sång. Och hur man kan både följa med i känslors svängningar eller arbeta lite för att bli mer medveten. Känns som en skola med mycket utvecklingspotential i vår del av världen, den känslomässiga intelligensen. Tack!

    1. Åh, tack så mycket Tove! Vad kul att du uppskattade inlägget, det värmer. ? Absolut, det har verkligen stor utvecklingspotential i vår del av världen. Kram

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.