Den inre kritikern (egot) skränar högljutt att jag har misslyckats. ’Det är ett misslyckande att du är tillbaka i Tranås! Att du är tillbaka i ekorrhjulet och byggbranschen! Komma hemspringande med svansen mellan benen sådär… Och bloggen, när tänkte du ta tag i den? Det är ett misslyckande att du publicerar saker så sällan. För att inte tala om tiny houset, snacka om misslyckande att du inte kommit igång ännu. Du har inte ens lyckats få hem underredet!! Herregud, hela DU är verkligen ett enda stort misslyckade.’

Där någonstans vaknar positive mind till ordentligt – ryter ifrån, tröstar och peppar. ’Ingen av dessa saker är misslyckanden! Du har tagit dig igenom otroligt mycket på sistone, och du är fasen grym som överhuvudtaget står upp fortfarande. Vilken resa du gjort! Vilken resa du gör! Det är inte lätt att vakna upp i en värld som sover, men du gör det med bravur. Allting ordnar sig till det bästa!’

Den inre kritikern är mer än redo att gå till mothugg, medan positive mind är beredd att upprätthålla försvaret. Och de skulle kunna fortsätta, i en ändlös pingpong-match fram och tillbaka. Men det gör det inte, för neutral mind, som fram tills nu tålmodigt har iakttagit matchen med ett kärleksfullt och överseende leende, tar lågmält till orda. ’Du är inte dina prestationer. Du är inte dina tankar. Inte heller behöver du tro på det du tänker.’ Det blir tyst. En konstpaus, för att låta orden sjunka in ordentligt.

Både positive och negative mind är knäpptysta. De vet att neutral mind har rätt, och att det inte ens är lönt att försöka säga emot. Neutral mind fortsätter långsamt och tålmodigt:

’Det finns en mening med allt.
Du är trygg och hållen.
Allting är, och blir, precis som det ska vara.
Släpp taget!
Släpp det förflutna. Släpp framtiden.
Det enda som verkligen existerar är den här stunden. Nuet.
Och du går miste om det, om själva livet, när du inte är närvarande här och nu.’

Jag tar ett djupt andetag, andas ut och ler. Ah! Det känns så skönt. Jag njuter av stunden, av att vara helt och fullt närvarande.
Medveten och neutral.
Jag njuter av att observera och notera, utan att varken värdera eller döma.
Njuter av att känna varenda cell i min kropp vibrera av liv.
Jag njuter av stillheten som uppstår när tankarna upphör att existera.

Snart kommer det inre tjattret vara igång igen och pingpong-bollen studsa fram och tillbaka. Efter en stund lär jag återigen komma på mig själv, bli medveten och skratta åt egots komiska upptåg.

…Jag känner stor tacksamhet för medvetenheten, över att allt oftare (och allt längre) vara i kontakt med neutral mind. Där existerar inte oro, rädsla eller dömande – bara tillit, närvaro, ödmjukhet och kärlek.

När vi är i neutral mind är vi i kontakt med hjärtat, vår sanna essens, innersta kärna eller själen om du så vill – och det mina vänner, det är magiskt! ♥

…Vad väckte texten för tankar hos dig? Har du några frågor eller funderingar? Skriv gärna några rader här nedan!

Jag hoppas ni har en riktigt fin dag allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
– Glimtar från yogamattan
– Distans ger välbehövligt perspektiv
– Psykisk ohälsa & utmattning
– Trött på ideal, dieter & kroppshets

Jag blåste försiktigt på det varma téet, men kom av mig i samma stund som jag tittade ut genom fönstret. Det frostiga landskapet utanför fullkomligt trollband mig där det glittrade i solens sken.

Ett mjukt leende spred sig över ansiktet och jag stannade upp några sekunder och tog in stunden. Vilken fantastisk morgon! Min blick vandrade långsamt från en plats till en annan, för att ta in allt det vackra.

Från det glittrande gräset, till de vita trädtopparna och vidare till den klarblå himlen.
När jag såg flygplanet letade sig en mening in i mitt sinne.
”Distance makes things seem smaller.”

Tanken fick mig att haja till en aning, eftersom den stod ut från det lågmälda sus som i övrigt fanns i mitt sinne. Jag var fortfarande lugn, tillfreds och otroligt närvarande efter morgonens meditation.

Jag lät tanken landa lite och insåg att den var väldigt fin. För visst är det så – att distans ger perspektiv.

Tänk dig ett flygplan.
Om det befinner sig nära, på marken, så ser det stort ut.
Men om vi däremot betraktar det i luften, medan vi själva fortfarande befinner oss på marken, så ser det väldigt litet ut.

Det här tänket går många gånger att applicera i vardagen, till exempel på utmaningar och problem. Det är lätt hänt att vi kommer så nära dessa, att de framstår som gigantiska och fullkomligt oövervinnerliga. Bristen på avstånd hindrar oss från att se klart.

Om vi påminner oss själva att ta ett steg tillbaka, så skapar vi många gånger en sund distans till saker och ting. Då får vi ofta också ett helt annat perspektiv på situationen. 

Men hur gör man då det rent praktiskt? Ett sätt kan till exempel vara att fråga sig själv om saken ifråga fortfarande kommer att spela någon roll om en månad, ett år eller rent av om ett årtionde. Om inte, spelar det verkligen så stor roll nu?

Det här tänket går kanske inte riktigt att applicera på allt, men på en hel del skulle jag nog ändå säga.

Jag hoppas att liknelsen med flygplanet var tydlig, och att den kanske även kan underlätta för er i vardagen! ♥ 

Har ni några tankar eller funderingar? Eller kanske några andra tips eller råd på temat? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en riktigt fin dag allihopa. Ta hand om er! ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
– Tiden är inne
– Kärlek eller rädsla – Tips för att fatta rätt beslut
– Meningsfullhet & lycka
– Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
– Den osminkade sanningen

Har du svårt att fatta beslut emellanåt? Att göra val eller bestämma dig för ett alternativ? Då är det här inlägget något för dig! Jag tänkte nämligen dela med mig av ett tips, som har gjort stor skillnad för mig. Det är dessutom lika simpelt som det är briljant.

Men innan jag avslöjar vad det är, så behöver vi först kika lite på bakgrunden. Häng med!

För en tid sedan kom jag i kontakt med tanken att det bara finns två känslor, nämligen kärlek och rädsla. ’Va?’ kanske du tänker nu, precis som jag gjorde först. Lugn bara lugn, jag ska förklara. Vi får ju redan som barn lära oss att det finns en massa olika känslor – men tänk om dessa såkallade känslor, i själva verket är olika varianter eller former av just kärlek och rädsla?

Om jag till exempel säger ilska, frustration och oro – tror ni att det är kärlek eller rädsla då? Precis, rädsla. Om jag däremot säger tillit, glädje och hoppfullhet – vad säger ni då? Om någon svarade rädsla så får ni en chans att ändra er ? Svaret är såklart kärlek.

Det här kanske verkar märkligt, men faktum är att det här tankesättet har hjälpt mig oerhört mycket. När jag står inför ett beslut eller grubblar över något, så frågar jag mig själv ’kärlek eller rädsla?’. Då blir det väldigt tydligt vad de olika alternativen står för, alltså vad som genuint resonerar med mig och vad som mer handlar om olika yttre krav eller förväntningar. Frågan gör det lättare för mig att fatta rätt beslut, även om det känns läskigt.

Det handlar alltså inte om att man ska fly ifrån ilskan, sorgen eller oron (rädslan). Nej, alla känslor måste få finnas och är okej. Det handlar snarare om att inte låta rädslan styra ens val, och därmed ens liv. För att förtydliga: att fatta beslut utifrån kärlek är alltså inte synonymt att välja den lätta vägen, utan att göra det som känns rätt – även om det är skrämmande.

Om man skulle fråga en person, vem som helst, ’kärlek eller rädsla’? Så tror jag inte att någon skulle välja rädsla. Trots detta fattar vi många gånger beslut som går stick i stäv med det. Vi väljer ’den lätta vägen’, av rädsla för att misslyckas, för vad andra ska tycka och tänka, osv. Det är inget fel med det, det är okej. Men samtidigt kan det vara bra att veta, att varje gång vi fattar beslut utifrån rädsla så kompromissar vi både med oss själva, våra drömmar och värderingar.

Det må vara läskigt att följa sitt hjärta (att välja kärlek) – men det ger otroligt mycket på samma gång! Vi växer oss lite starkare och strålar lite mer, varje gång vi står i vår egen sanning. ♥

Avslutningsvis vill jag nämna att det ibland kan vara svårt att känna vad som är kärlek respektive rädsla. Emellanåt kan det vara både och samtidigt, men många gånger handlar det om att vi inte riktigt vågar eller tillåter oss själva att verkligen känna det vi faktiskt känner. Då kan tex yoga eller meditation vara till hjälp. För innerst inne (om vi ger det lite tid) så har vi alltid svaret. ♥

Vad tycker ni om den här metoden? Är ni ni sugna på att prova den, eller är det kanske redan en teknik ni använder er av? Har ni några andra tips som kan underlätta när man ska fatta beslut? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

Relaterade inlägg:

– Att möta sina rädslor
– Förändring & mentalt bagage
– Att nå sina mål & drömmar
– Du är inte ensam
– Att följa sin passion & leva ut sina drömmar

Kommentarer

Du vet de där dagarna när du har perfekt tajming, när allt flyter på och allt bara går så himla bra. När du är i flow. Visst vore det härligt om alla dagar var så!

Tyvärr är det kanske inte riktigt möjligt i praktiken att enbart ha sådana dagar. Och kanske är det tur. Jag tror verkligen att vi behöver kontrasterna, både topparna och dalarna. Att de liksom gör det lättare att uppskatta saker och ting, ja rent av livet i stort.

Men på samma gång är det ju inte speciellt roligt de där dagarna när allt istället tycks gå snett. När saker krånglar eller går sönder, när förseningar av olika slag gör livet kämpigt, osv. När allt som kan gå fel, gör det.

Jag tror att många kan känna igen sig i båda dessa typer av dagar – alltså dels när allt flyter på, men också raka motsatsen. Som sagt går det nog inte att vara på topp jämt, men är det något som jag blivit alltmer övertygad om, så är det att vår inställning till saker och ting verkligen är så himla viktig. Liksom våra tankar.

”Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain.”

– Vivian Greene

De flesta har nog hört uttrycket ”dina tankar skapar din verklighet” och det kan verka klyschigt, men det ligger mycket i det. Personligen är jag helt övertygad om att det vi sänder ut, också är det vi får tillbaka. För att göra det lite tydligare, tänkte jag ta ett exempel:

Möter du en människa med ett leende, får du nästan alltid ett leende tillbaka. Går du däremot in med en aggressiv eller tråkig attityd, kan du räkna med att omgivningen svarar med samma mynt. Våra liv och vår omgivning reflekterar oss själva och våra tankar, på samma sätt som vår egen spegelbild.

I mångt och mycket drar vi alltså till oss mer av det vi fokuserar på. Så om vi lägger fokus på det som har gått eller kan komma att gå fel – så är sannolikheten större att fler saker går åt skogen. ’En olycka kommer sällan ensam’ brukar det ju heta.

”Most people spend more time and energy going around problems than in trying to solve them.”

– Henry Ford

Ni som hört talas om attraktionslagen tidigare, är troligen bekanta med det här tankesättet. Vissa menar att attraktionslagen bara är hittepå, att det inte finns några bevis för att den existerar. Men det finns ju många saker som vi inte kan se – men som likväl finns där. Ta till exempel vinden, kärlek eller gravitationskraften. Dessa kan vi ju inte se i sig, däremot kan vi se deras verkan – tex att träden svajar i vinden.

Saken är den att vinden, gravitationskraften osv, finns där och gäller – alldeles oavsett om vi tror på dem eller inte. Detsamma gäller attraktionslagen! Med det sagt ska det tilläggas att det förmodligen inte räcker med att önska sig en Porsche och så står det en på garageuppfarten nästa dag (vilket ibland förmedlas på olika håll).

Om någon har svårt att ta till sig attraktionslagen, går det ju alltid försöka välja sina tankar väl ändå – om inte annat för att vi mår bättre av det. Hursomhelst är jag inte ute efter att säga att vi bör vara överdrivet eller ’jobbigt’ positiva, om ni förstår hur jag menar? Ni vet sådär klatschigt käcka att man inte ens tror på det själv. Nej, självklart måste vi också få vara ledsna, arga och besvikna ibland (och uttrycka det).

Vad jag är ute efter, är snarare att jag tror att vi mår bra av att bli lite mer medvetna om våra tankar och att inte fastna för länge i det som är dåligt eller har gått snett. Att älta problem och tråkigheter, eller att oroa sig över vad som kan tänkas gå fel framöver – det blir ju ingen gladare av.

”Failure is simply the oppurtunity to begin again, this time more intelligently.”

– Henry Ford

Just de här bitarna är något jag har fått jobba jättemycket med, och något jag fortfarande kämpar med ibland. Dels att se ”misstag” som lärdomar, att acceptera saker och gå vidare. Men också att fokusera mer på vad jag är tacksam för och vad som är bra, samt på hur jag skulle vilja att saker blir (snarare än att oroa mig över olika ’katastrof-scenarion’). Det är verkligen inte lätt alla gånger, men just att förändra inställningen och mina tankar, har verkligen gjort enorm skillnad i mitt liv.

En vän till mig sa en så himla klok sak för några år sedan, som liksom följt mig sedan dess. Nu kommer jag inte ihåg den exakta ordföljden, men undermeningen var ungefär denna:

Om du har ett problem eller något som känns jobbigt, finns det bara två alternativ. Och att klaga är inget av dem, eftersom det inte hjälper på något sätt.

Det första alternativet är att försöka göra något åt problemet eller situationen. Om det inte känns aktuellt eller möjligt, finns det bara ett alternativ till – och det är att acceptera situationen som den är.

Lika klokt som det är sant!

…Men vad gör man då om personer i ens omgivning är väldigt negativa? Personligen kan jag tycka att det är ganska klurigt att dels lyssna på, men också att bemöta människor som fokuserar på allt som har gått fel. Ni vet när någon lägger närmare 90% av all tid på att klaga över allt som är dåligt… Det tar så oerhört mycket energi! Kraften sugs liksom ur en mer och mer för var minut som går. Förstå mig rätt, självklart måste man få (och kunna) prata om det som är jobbigt eller tungt. Ibland vore det dock skönt om vi kunde göra det på ett mer konstruktivt sätt.

Om fler var medvetna om att vi får mer av det vi fokuserar på, så kanske många samtal skulle se annorlunda ut? Eller vad tror ni?

Och hur bemöter man egentligen den här typen av överdriven negativitet och okonstruktiv klagan? I vissa fall går det kanske att gå undan, eller försöka att byta samtalsämne – men inte alltid. Att uppmana personen/personerna till att vara mer positiva, eller att rent ut säga ”jag är ledsen, men det här samtalet suger kraften ur mig” mottas troligen inte så väl… Så, vad gör man?

Hur går man tillväga när man inte vill vara taskig eller oartig, men samtidigt inte orkar med ett extremt negativt samtal? Går det kanske att ställa vänliga och konstruktiva frågor – som skiftar fokus från klagan och negativitet, till något mer givande och positivt? Hur tänker ni? Har du några tips eller råd?

Jag inser att det blir lite tragik-komik att lyfta den här frågan på ett sätt, eftersom de allra flesta troligen inte vill attrahera mer av dessa negativa samtal eller människor. Men samtidigt upplever jag att det är en viktig fråga, eftersom många fokuserar mer på det som är negativt än det som är positivt… Eller så är det bara min uppfattning? Haha, hmm det kanske är jag som är negativ då? ?

Avslutningsvis tänkte jag iallafall dela med mig av 7 tips och trix, som har hjälpt mig att dels bli mer medveten om mina tankar, men också att fokusera mer på det jag faktiskt vill attrahera.

1. Själva vetskapen om att vi attraherar mer av det vi fokuserar på, gör ju att man (eller åtminstone jag) blir mer mån om vad en fokuserar på. För självklart vill vi ju dra till oss mer av det som får en att må bra!

2. Bli medveten om negativa och nedvärderande tankar, typ ’jag kan inte’ eller ’jag kommer misslyckas’ osv. För att sedan istället jobba med:

3. Positiva affirmationer, som exempelvis ’jag fixar det här!’ eller ’det där gjorde jag bra’ osv. Alltså att dels försöka hitta saker som man genuint är stolt över (det kan tex vara egenskaper eller handlingar) men också att gå in med inställningen att man faktiskt duger och är bra, att man klarar saker och ting. Peppa sig själv helt enkelt!

4. Uttrycka och fokusera på det man är tacksam för, minst ett par gånger om dagen. Det kan vara stort som smått! Men att fokusera på och verkligen uppskatta det som är bra, gör stor skillnad – dels eftersom vi då ’bjuder in’ mer bra saker till våra liv, men det har också en tendens att boosta humöret och välmåendet.

5. Träna på att möta det som är jobbigt på ett konstruktivt (och lite mer nyfiket) sätt. Alltså inte trycka undan eller försöka förtränga det som är tufft, men samtidigt inte älta eller förstora upp det. Att se ”misstag” som lärdomar.

6. Yoga och meditation kan hjälpa till att tysta tankebruset och liksom ’lugna ner hela systemet’. Då blir det lättare att få perspektiv på saker och ting. Dessutom upplever jag personligen att yogan/meditationen kan göra att en blir vänligare (alltså inte fullt lika hård eller dömande) och mer ödmjuk.

7. Fundera över vad du vill med ditt liv, vad du önskar dig mer av och skulle vilja uppnå och bidra med. Träna även på tillit – dels till dig själv och andra, men också till livet i stort.

Uppdatering: Efter flera kommentarer kände jag att det var läge att förtydliga mitt resonemang lite. En av er läsare gjorde en så himla bra liknelse, som tydligt illustrerar vad jag var ute efter att förmedla (men som kanske inte riktigt blev så tydligt som jag önskat). Därför tänkte jag dela med mig av den;

Man kan se på sina tankar som en radio som står på och skrålar dagarna i ända. Vi kan inte kontrollera vad som sänds på radion (alltså våra tankar) men däremot kan vi välja vilka ’program’ vi lyssnar mer eller mindre på, och framförallt vad vi väljer att tro på. Långt ifrån allt vi tänker är ju sant eller relevant. 

Vad har ni för tankar kring attraktionslagen? Tror du att vi attraherar mer av det vi fokuserar på? Har du tips på hur man kan hantera överdrivet negativa diskussioner, eller fler idéer som kan bidra till bjuda in mer positiva saker i ens liv? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

Relaterade inlägg:

– Tacksamhet
– Förändring & mentalt bagage
– Meningsfullhet & lycka
– Tillit, tacksamhet & hoppfulla tankar

Kommentarer

Hur skulle ditt liv se ut om du kunde göra precis vad du vill? Vad skulle du fylla dina dagar med? Vilka saker tycker du så mycket om att göra, att du i teorin skulle kunna tänka dig att jobba med dem – utan att få betalt? Vad får dig att känna glädje, meningsfullhet och passion?

Stanna gärna upp och fundera lite över ovanstående frågor, innan du fortsätter att läsa.

Så, nu när du förhoppningsvis har funderat lite över vilka dina passioner är, kommer nästa fråga: Spenderar du så mycket tid du skulle önska på dessa saker? Om svaret är nej, deppa inte ihop – utan fortsätt att läsa!

I detta inlägg kommer jag nämligen dela med mig av ett gäng tankar och tips på temat att följa sitt hjärta och sin passion. Jag kommer även lyfta några av de vanligaste orsakerna till varför vi inte följer våra drömmar och hur vi kan börja välja annorlunda (om vi vill). Men allra först tänkte jag berätta lite om det österländska uttrycket ’dharma’. Häng med!

Consider the idea that we all have an inner and an outer purpose. Our inner purpose is to grow, evolve and come to know our true potential. Our outer purpose is to use our talents to do our soul’s work.

To put it in another way, your life purpose is to enrich the world through your unique talents and gifts. When you do what you love and love what you do, while at the same time serving others, you’re fulfilling your highest purpose. In eastern philosphy, this is called dharma – your essential function or purpose in life.

– Utdrag ur boken Daily Greatness Yoga Journal av Lyndelle Palmer Clarke

Det är många år sedan jag läste ovanstående stycke för första gången, och jag måste säga att begreppet ’dharma’ verkligen tilltalar mig. Tanken att vi alla har unika gåvor och talanger – något att bidra med, känns så himla fint. Som att vi alla är här av en anledning… ♥

Frågan blir ju då; vilken är just min (din) anledning? Jag har funderat mycket på detta, och över vilka mina gåvor och talanger kan tänkas vara. Vad kan jag bidra med? Vad är min dharma? Det är inga lätta frågor.

Men jag undrar om inte många av oss har en tendens att göra det lite svårare för oss själva än vad det egentligen är? Vi vågar liksom inte riktigt lyssna inåt och följa vårt hjärta, eller försöka förverkliga de där sakerna vi drömmer om… För tänk om jag misslyckas? Om jag blir till åtlöje och min omgivning skrattar åt mig? Om de hånfullt uttrycker ”vad var det jag sa?”

Nej, det är mycket lättare att göra något som är ”accepterat” men bara känns halvkul, och samtidigt intala sig själv att man är på rätt spår (trots en gnagande känsla inombords som pekar på motsatsen). För vi har ju trots allt räkningar som ska betalas och ett rykte att tänka på… eller?

Tänk om det bara är ursäkter? För att vi i själva verket är rädda? Det behöver ju inte vara så, men för mig personligen har det varit fallet. Jag har insett att jag hittat på diverse ursäkter och undanflykter, på grund av olika rädslor. Att jag fabricerat mängder av anledningar till varför jag inte kan lyckas, och varför det således inte ens är värt att försöka… Snacka om att sätta krokben för sig själv!

Men för en tid sedan kom jag till en punkt då jag tröttnade jag på det här. Eller rättare sagt, var det mer en känsla som kom smygande, för att till slut bli så stark att den inte längre gick att ignorera. Jag stod liksom inte längre ut med mina egna ursäkter, och trodde inte ens på dem själv.

Under en tid inbillade jag mig dessutom att jag inte visste vilka mina passioner, styrkor och gåvor är (jag inbillar mig fortfarande det ibland) – men det är inte sant! För innerst inne så vet jag, och har alltid vetat. Många av de saker jag brinner för idag, var saker jag älskade redan som barn. Vissa av dem har bara fått ett annat uttryck.

Sedan en tid tillbaka är jag fast besluten att försöka uppfylla min dharma – att ta till vara på mina gåvor och talanger, göra det jag älskar, och samtidigt försöka bidra till en lite bättre värld.

Jag vill göra saker jag känner mig passionerad för och försöka nå mina drömmar. Samtidigt har jag accepterat att jag kanske inte kommer nå alla mina drömmar, men livet är banne mig för kort för att inte ens försöka!

”What if I fall? Oh, but my darling, what if you fly?”

– Erin Hanson

Jag är övertygad om att du, jag och alla andra människor innerst inne vet vilka gåvor vi har. Att vi vet vilka som är våra största talanger och passioner. Vi behöver bara lyssna inåt och ta vår intuition på allvar. Eller bara och bara förresten, det är ju inte så ’bara’.

Jag försöker alltså inte på något sätt säga att det är lätt, eller att rädslorna vi känner inte är reella. Dessutom är jag fullt medveten om att alla har olika förutsättningar och att livet inte alltid är rättvist… Men jag tror att många av oss har betydligt större frihet att välja annorlunda, än vad vi kanske tror.

Det handlar många gånger om att våga tro på sig själv och att satsa. Att vara beredd på att prioritera och jobba hårt, kanske rent av att välja bort vissa saker till förmån för andra. Men framförallt handlar det om att inte lyssna på alla de där tankarna och rädslorna som säger att det inte går. Att försöka se möjligheter, istället för problem.

Varför? Jo, för att det händer något när vi gör saker som vi känner passion för. Många gånger fullkomligt lyser det om de människor som gör saker de älskar! De är fulla av energi, ögonen glittrar och ansiktet strålar. Det är som att vi får tillgång till en extra turboväxel när vi gör saker som vi genuint brinner för.

Så, hur gör vi då för att försöka närma oss det liv vi drömmer om? Det finns ju såklart många vägar att gå, men nedan följer några saker som jag funnit värdefulla;

1. Insikten att tid är det mest dyrbara vi har, samt att pengar är tid.
2. Minimalism, frivillig enkelhet och downshifting är alla verktyg som kan göra det lättare att närma sig den livsstil man drömmer om.
3. Yoga & meditation – hjälper mig att stanna upp och reflektera över vad som verkligen betyder något, och gör det samtidigt lättare att lyssna inåt.

…Och vad det gäller ekonomin, gillar jag verkligen nedanstående citat.

”Chase your passions and money will come. Chase money and you may never find your passions.”

– Colin Wright

Vill du ha lite mer konkreta tips gällande privatekonomin, läs gärna det här inlägget, samt det här. Och för ytterligare tips och idéer kring att leva mer passionerat, kolla gärna in de relaterade inläggen här nedan!

Avslutningsvis blir jag superglad om ni har lust att lämna en kommentar! Vilka är dina passioner? Är ni också rädda för vad andra ska tycka och tänka om er ibland? Och vad tänker ni kring begreppet dharma? Har du fler tips? Berätta gärna!

Hoppas ni har en fin kväll allesammans! Kram på er ♥

Relaterade inlägg:

– Att möta sina rädslor
– Att nå sina mål & drömmar
– Meningsfullhet & lycka
– Att hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

Följ mig gärna på Instagram (@sandrajunhammar) eller Bloglovin.

Kommentarer