Nu har jag jobbat halvtid som byggnadsingenjör i hela fem (!) månader, efter ett uppehåll på drygt två i samband med min utmattning.

Att vara tillbaka igen är både utmanande och läkande på samma gång. Jag trodde verkligen att jag var i princip helt återställd, men har insett att det är svårt att avgöra helt, sålänge man inte ’utsätts’ för samma press som tidigare.

Första veckorna på jobbet kände jag mig väldigt stressad (utan någon egentlig anledning) och var helt slut när jag kom hem. En dag frågade min chef hur det gick med en uppgift och jag svarade lite ursäktande att den inte var riktigt klar. ”Nej, alltså det är ingen brådska” sa han då.

Va! Är det inte? Jag hajade till och insåg att det fortfarande satt så djupt rotat i mig att jobba under tidspress, att jag liksom omedvetet förutsatt att det alltid är bråttom… Där och då punkterades min föreställning som en ballong, o jag kunde äntligen genomskåda och släppa taget om den.

Det har verkligen hänt massor, på alla möjliga plan i mitt liv, sedan jag blev utmattad.

Jag har förändrats mycket under dessa år och har ett helt annat perspektiv nu. Vilket resulterar i att jag blir medveten om en hel del gamla präglingar och föreställningar…

En sådan sak som jag kommit i kontakt med, är rädslan för att göra fel. Jag har insett att jag varit livrädd för att göra misstag i jobbsammanhang och därför gjort mitt yttersta för att undvika det.

Den insikten sjönk in när jag kom på mig själv med att dubbelkolla/kontrollera saker X antal gånger i jakten på fel… I samband med det funderade jag över vad det värsta var som kunde hända, om det faktiskt blev fel – och kom fram till att det oftast inte är så farligt.

Kanske är det dessutom så att det inte finns några misstag egentligen, utan bara lärdomar?

I övrigt får jag återkommande påminna mig själv om att mitt verkliga värde inte baseras på vad jag presterar.
Jag är inte mina prestationer.
Vi, är inte våra prestationer.
Så självklart egentligen, men förvånansvärt lätt att glömma bort emellanåt.

Apropå prestationer förresten, så har nog en liiiten del av mig alltid vetat att jag (för det mesta) gör ett bra jobb – samtidigt som den perfektionistiska och överambitiösa delen av mig aldrig riktigt tyckt att det varit bra nog…

Hursomhelst så har antingen min chef blivit bättre på att uttrycka uppskattning och uppmuntran, eller också har jag blivit bättre på att ta emot den. Alternativt är det en kombination av de båda. Oavsett vilket, så känns det väldigt fint och helande. Jag inser att jag faktiskt gör ett bra jobb!

Dessutom kommer jag (till min förvåning och förtjusning) ganska ofta på mig själv med att tycka att ingenjörsjobbet är kul igen!
För det mesta.

Vissa arbetsuppgifter är roligare än andra; lyckan när man får klippa och klistra på arbetstid!

Annars då, hur känns det egentligen att jobba igen efter utmattningen? För det första har jag ju verkligen varit privilegierad på det sättet att jag fick ett ordentligt avbrott när jag blev sjuk, vilket gjort att jag hunnit få distans, perspektiv och tid för att läka. Något jag är oerhört tacksam för.

Idag har jag i princip inga, eller ytterst få symptom kvar efter utmattningen. Men det har tagit tid. Vissa saker fixade jag ganska snart efter sjukskrivningen, medan andra saker (som tex att köra bil) länge var utmanande för mig.

Jag kan fortfarande hamna någon form av ’halv-apatiskt’ läge emellanåt, där jag liksom ”stänger ner”. Vilket antingen resulterar i att jag kör på utan att känna efter (trots att jag är helt slut) eller också i att jag inte orkar röra en fena.

Men jag har lärt mig känna igen mina varningstecken, tar dem på allvar och försöker prioritera in extra tid för återhämtning o vila när jag känner att jag behöver det.

Promenader i naturen är verkligen balsam för både kropp & själ

En annan sak som jag tror underlättat att börja jobba igen för min del, är att jag inte är tillbaka på den arbetsplats där jag blev sjuk. (Nu blev jag såklart inte utmattad enbart på grund av jobbet, även om det var en bidragande faktor)

Förvisso jobbar jag hos en tidigare arbetsgivare, på gott och ont. Det finns verkligen för- och nackdelar med allt. På minussidan har jag bland annat noterat att det är lätt att falla in i gamla mönster, vanor, roller, osv. Och på plussidan så kommer man ju tex snabbt in i rutinerna igen, man har liksom lite koll på läget och känner sig ganska snabbt hemma.

För en tid sedan fick jag frågan hur jag tycker det funkar att jobba halvtid, hur jag lägger upp tiden och om jag känner att jag hinner med. Det korta svaret är att jag trivs med att jobba halvtid, det känns lagom. Som det är nu känner jag inte att jag varken vill eller orkar jobba mer än så.

Jag har valt att fördela mina 20 timmar/vecka på tre dagar och jobbar vanligtvis 8-16, tisdag-torsdag. Om jag känner att jag hinner med varierar. I byggbranschen jobbar vi i princip uteslutande i projektform, vilket innebär att mängden arbete varierar mycket. Ibland är det massor att göra och ibland är det lite lugnare.

Just nu har vi precis dragit igång med ett stort projekt, vilket i praktiken innebär att jag skulle kunna jobba heltid och mer därtill… Det är en aning utmanade får jag lov att erkänna, för å ena sidan vill jag ställa upp för företaget – och å andra sidan har jag min hälsa och mitt välmående att ta hänsyn till.

Jag försöker hitta någon form av balans, men rent krasst har det blivit en hel del övertid de senaste veckorna… (Därav har det inte funnits varken tid eller ork att uppdatera bloggen tyvärr). Försöker dock känna av mina gränser, hälsan är viktigast.

I övrigt är jag väldigt tacksam för att min chef är så smidig. Om jag tex behöver vara ledig en tisdag, brukar det för det mesta gå fint att jobba in tiden på måndan eller fredan istället. I mina ögon är det guld värt, och jag värdesätter verkligen den typen av flexibilitet.

Väckte det här inlägget något hos dig, och i så fall vad? Vad har ni för tankar och erfarenheter kring dessa saker? Berätta gärna i en kommentar!

Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar

Tips på relaterade inlägg:
– Psykisk ohälsa & utmattning
– Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
– Utmattning & vägen tillbaka
– Slow living
– Trött på ideal, dieter & kroppshets

Kommentarer

Ett hållbart liv handlar inte enbart om miljö- och klimataspekter för mig, utan också om hälsa och välmående. Jag vill leva på ett sådant sätt att jag hushållar med såväl yttre som inre resurser.

Vad menar jag med det? Jo, med yttre resurser tänker jag på planetens tillgångar, och med inre resurser syftar jag på mina egna tillgångar, i form av bland annat tid och energi.

Det är till exempel inte hållbart att enbart göra saker som tar energi, utan att också fylla på emellanåt. Det måste finnas en balans mellan givandet och mottagandet. Om vi inte tillåter oss själva att ta emot, har vi till slut inte heller något att ge.

Vi behöver vila och återhämtning. Vi behöver göra saker som vi mår bra av och som ger oss energi, för att orka med alla de saker som kanske inte är riktigt lika roliga.

Hur kommer det sig då, att det första som ryker när det blir lite tajt i schemat, är just de sakerna som ger oss energi? Så är det åtminstone för mig. Jag prioriterar bort de saker jag gillar och mår bra av att göra, för att hinna med de andra ’viktigare’ sakerna.

Måsten och borden går före saker jag vill göra. Förstå mig rätt, självklart behöver vi kavla upp ärmarna och få saker och ting gjorda emellanåt. Men det är lätt hänt att det blir en obalans.

Jag är uppväxt med devisen ’gör det jobbiga/tråkiga först, så kan du roa dig sen’. Och visst finns det en poäng med det tankesättet. Problemet uppstår ju bara om man har överambitiösa drag – eftersom det då finns en risk att man aldrig kommer till det där sen:et. Det vill säga, när det sällan eller aldrig finns någon tid över till det roliga.

Och vem har egentligen bestämt att vila, mys, njutning och kul ska så längst ned på ’att göra’-listan? Jag vill inte leva så! Livet ska väl ändå inte vara en enda lång radda med måsten och borden?

Det är ju faktiskt lite som Galenskaparna sjöng en gång i tiden: ”Det ska va’ gött å leva, annars kan det kvitta.”

Som en motreaktion till allt vad prestation och duktighetssyndrom heter – så tränar jag emellanåt på att göra saker jag vill, trots att det finns annat jag ’måste’ eller ’borde’ göra. Det är både skönt och (tragiskt nog) ganska svårt på samma gång.

Faktum är att jag vill leva ett liv där jag har så få måsten och borden som möjligt (vem vill inte det?). Och jag har alltmer insett att jag till stor del själv styr det där.

Ofta känner vi nog att vi ’måste’ eller borde ’göra’ saker, men frågan är om det verkligen är så? Visst, vissa saker kanske vi faktiskt måste göra. Men många gånger är saker inte fullt lika livsviktiga som vi tror att de är.

Med det sagt, är det verkligen inte lätt att tänka om. Men det går, med träning.

Oavsett vad vi har lärt oss, så baseras inte vårt värde på vad vi presterar. Vi är inte lata om vi vilar.

Det är okej att ha roligt och njuta av livet! Och då inte bara på helgerna eller semestern.

När vi tar hand om oss själva och tankar energi, så gör vi faktiskt omvärlden en tjänst. Dels är det lättare att vara närvarande och finnas där för nära och kära, när vi själva mår bra. Samtidigt som vi då tenderar att presterar bättre, alldeles oavsett vad det gäller.

Att ta hand om sig själv hänger också ihop med hållbarhet i ett större perspektiv. Ju mer tillfreds och nöjda vi är med livet, desto mindre tenderar vi till exempel att trösta och muntra upp oss själva med materialistiska saker eller shopping. (Missnöjda människor är ofta tämligen ”bra” konsumenter, dvs handlar mer.) Jag har tidigare skrivit utförligare om det här.

Mot den bakgrunden – är det inte dags att vi spenderar mer tid på det som får oss att må bra? På saker som ger energi? Det behöver inte vara några komplicerade grejer, eller ta lång tid. Det kan handla om att ta en promenad, kela med katten eller dricka en kopp té och bläddra i en tidning. Alternativt att rulla ut yogamattan en stund, eller kanske läsa en bok.

Kanske är det dags att ta upp ett gammalt intresse nu, eller hitta ett nytt? Det spelar ingen roll om det rör sig om dans, ridning, någon form av handarbete, eller något helt annat. Huvudsaken är ju att du gillar det och att det ger dig energi!

En annan grej som jag tror är viktig, är att göra saker utan att det finns något krav på en prestation eller ett resultat. Vi behöver inte åstadkomma eller ens göra någonting hela tiden. Ibland är det skönt (och räcker mer än väl med) att bara vara. ♥

Slutligen vill jag bara dela med mig av några kloka ord kring ’giving and recieving’, dvs att ge och ta emot:

”The key is to balance the two. If you only give, you’ll feel drained, resentful, and experience lack. If you only recieve, you won’t enjoy what you have. Balance comes from fearlessly giving as you’re guided, and then recieving with joy and gratitude. It’s exactly like breathing: Both the inhale and the exhale are identically important.”

– Doreen Virtue

Kan ni känna igen er i att mys, återhämtning och vila lätt blir bort- eller nedprioriterat? Vad gör ni för att ladda energi? Och finns det något intresse som ni skulle vilja plocka upp eller spendera mer tid på? Jag är så nyfiken på att höra vad ni tänker! Berätta gärna i en kommentar här nedan.

Hoppas ni har en skön dag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

– Lev enklare
– Meningsfullhet & lycka
– Slow living
– Yoga, meditation & hållbar livsstil

 

Kommentarer