?>

Årsresumé 2019

Nu när ett nytt år/decennium står för dörren, känns det värdefullt att stanna upp en liten stund och blicka tillbaka på det gångna året. Att se såväl toppar som dalar, lärdomar och framsteg.

Samtidigt är det ett perfekt tillfälle att fundera över riktningen inför det kommande året. Vad vill du göra mer/mindre av? Vad är du redo att släppa taget om?

För mig har 2019 varit ett helt makalöst år. Utan tvekan det mest händelserika och transformerande i mitt liv.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av en sammanfattning, med några glimtar från varje månad. Dessutom har jag länkat till de inlägg jag skrivit under året – perfekt om du missat något eller vill läsa om det! 😉

Januari

Året började omtumlande, med skilsmässa och flytt för min del. I samband med det bestämde jag mig för att påbörja resan mot att förverkliga en dröm jag haft under många år – nämligen att bygga ett eget litet hus på hjul.

Mot den bakgrunden besökte jag Lina som byggt & bor i ett Tiny House. Så himla inspirerande!

Martin och Lina framför deras hem.

I januari skrev jag även ett personligt inlägg med glimtar från yogamattan och uttryckte hur hjärtat svämmade över av tacksamhet.

Dessutom var jag iväg en hel vecka på Mangalam, med yogalärarutbildningen. Omvälvande, fantastiskt och djupt transformerande på samma gång.

Februari

I februari berättade jag lite mer om förändringarna i mitt liv, om flytten och tiny house-planerna.

Jag skrev om självkärlek, tipsade om hur man aktivt kan hämta andan i naturen samt om miljövänliga produkter för kroppen & hemmet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är P1110975-1-1024x679.jpg

Mars

I mars var det dags för flytt nummer två och jag blev inneboende hos en barnfamilj i Linköping, där jag hyrde vindsplanet i deras hus. Det var en väldigt fin och lärorik upplevelse att få ta del av deras liv och vardag.

Jag blir fortfarande alldeles varm och rörd inombords, när jag tänker på att det finns människor som är villiga att öppna upp sitt hem och dela det med ’en främling’. Tycker det är så himla fint på något sätt 💚

Uppkrupen i min läshörna på vinden, försjunken i kurslitteraturen.

Älskade verkligen ’min våning’ med snedtak, gammalt trägolv och inte minst – takfönstren ovanför sängen. Så mysigt!

I mars träffade jag också en kille… och vi fick en väldigt speciell connection. Dock skrev jag inget om det här på bloggen, förrän i maj.

Under årets tredje månad anordnade jag och min bästa vän ett litet yogaevent för att träna på att hålla klasser, som en del utav vår utbildning. Det blev väldigt lyckat!

Ja, mars var onekligen en händelserik månad, vilket också märktes här på bloggen. Jag skrev bara ett enda inlägg, på temat vego-inspiration.

April

I april svävade jag till stor del på rosa fluffiga kärleksmoln, la mycket tid på mina yogastudier och var iväg en helg på Mangalam (liksom varje månad under min utbildning).

Även denna månad skrev jag bara ett blogginlägg, och det var på temat grön skönhet.

Maj

I maj gick flyttlasset för tredje gången, och jag blev sambo med killen jag träffat – vilket jag berättade om i detta inlägg.

Hastigt kan tänkas, men absolut inget jag ångrar. Känner verkligen att det finns en mening med allt.

Under maj hade jag även förmånen att besöka Ingemar som bygger ett Tiny House.

Dessutom var jag iväg på sista utbildningshelgen med yogan, då vi bla. anordnade en festival. Fantastiskt fint, men sorgligt på samma gång – precis som vid de allra flesta avslut.

Jag upplevde en djup och väldigt fin samhörighet med de jag gick utbildningen med – det blir en speciell känsla att göra en sådan resa tillsammans.

Att möta sig själv och varandra på djupet, kan onekligen både vara skrämmande, utmanade, läkande och fantastiskt vackert på samma gång.

Meditation på Hiaklitten vid Åkulla bokskogar.

Juni

I juni skrev jag om när livet tar oväntade vändningar, i samband med att både mina drömmar och mitt hjärta gick i kras. Det kändes otroligt tufft där och då, men såhär i efterhand inser jag att det fanns en mening även med det. Och att allting är som det ska. Tiden, yogan och meditationen har gett perspektiv och jag känner ingen sorg, smärta eller ånger – bara tacksamhet.

Hursomhelst flyttade jag för fjärde gången… inom loppet av ett halvår, och landade i mina hemtrakter. Fantastiskt nog löste det sig med både jobb, boende och en plats att bygga mitt tiny house på, under ett enda samtal med en av mina tidigare arbetsgivare. Kände en enorm lättnad och tacksamhet efter det samtalet.

Ett par veckor senare inföll midsommar/sommarsolståndet, då jag och min bästa vän spenderade en väldigt fin helg tillsammans med ett härligt gäng på Omberg.

Tillsammans med min vackra själssyster, Atefeh.

Glada tjejer på konsert med Anna Vild och Sophie Von Matérn uppe på Omberg under midsommarafton. Magin var total med två (!) regnbågar i bakgrunden.

Från det ena till det andra, så började jag jobba som byggnadsingenjör igen i slutet av juni, efter ett uppehåll på ca 2,5 år (delvis pga min utmattning).

Juli

I juli skrev jag om tankar, misslyckanden & inre kritik, och började så smått komma in i jobbet igen. Dessutom hälsade jag på hos en kille i Östergötland som bygger ett tiny house.

Inser att jag inte skrivit något inlägg om det besöket ännu… Kanske dyker det upp här framöver, eller också får jag höra med honom om jag kan hälsa på igen. (Råkar nämligen veta att han har kommit en bra bit sedan jag var där i somras och att det blir väldigt fint!)

Augusti

I slutet av juli/början av augusti gick en av mina drömmar i uppfyllelse och jag gjorde en oförglömlig resa till den Europeiska Yogafestivalen i Frankrike.

Det var transformerande, omtumlande och alldeles underbart på samma gång. Är så oerhört tacksam för den erfarenheten!

Dessutom hann vi spendera lite drygt ett dygn i Paris, efter den nio dagar långa festivalen, vilket var väldigt fint.

I övrigt for jag en hel del till Linköping under hösten, för att få ihop de 20 yogaklasserna jag behövde gå på för att få mitt lärarcertifikat.

September

I september började jag hålla egna yogaklasser, en gång i veckan. Det kändes stort och himla fint på samma gång.

En annan sak som var fin denna månad, var festivalen i Bollebygden som bandet Sat Sisters anordnade. Min vän Atefeh är medlem i bandet, och under helgen bjöds det bland annat på yoga, dans, kakaoceremoni, musik och gongavslappning. Jag var också med på ett litet hörn och höll i en breathwalk, dvs en form av gående meditation, i naturen.

Hursomhelst blev det en väldigt härlig och lyckad helg, fylld av fina stunder och vackra möten.

Under september skrev jag även ett inlägg om att sänka ambitionsnivån och bjöd dessutom på en rundtur i mitt hem.

Oktober

I oktober fick ni följa med mig en helt vanlig onsdag o kika in i min vardag.

Jag skrev också ett inlägg om första steget till mitt Tiny House, där jag berättade lite om min trailer.

I full färd med att slipa och måla mitt underrede.

Dessutom var jag tillbaka på Mangalam en helg, för en återträff med yogalärarutbildningen. Så himla fint! 💚

November

I november berättade jag om hur mitt Tiny House kommer att se ut och delade bland annat med mig av den tänkta planlösningen.

Under denna månad påbörjade vi även ett stort projekt på jobbet – roligt och spännande på många sätt, men på samma gång resulterade det i en hel del övertid för min del…

December

I december delade jag med mig av mina tankar och erfarenheter av att börja jobba efter utmattning, samtidigt som jag rent krasst jobbade mer än vad jag egentligen känner att jag mår bra av.

Swish sa det, och så var det jul. Jag firade en stillsam och avskalad sådan med en av mina närmsta. Så himla skönt att skippa all stress och julhets! Ledigheten var verkligen både efterlängtad och välbehövlig nu.

Veganskt julbord i all sin enkelhet. Den griljerade rotsellerin och ”köttbullarna” (gjorda på bla. solrosfrön) var otroligt goda! Aubergine-”sillen” var inte heller dum.

Lagom när juldagarna passerat infaller min födelsedag, den 27:e december. Dagen till ära var jag på spa! (Det tillhör inte direkt vanligheterna, tror bara jag varit på det en gång tidigare…) Hursomhelst var det ett fint och skönt sätt att spendera min 28:e födelsedag på.

Igår var min syster och syskonbarn på besök, och idag kommer min bästa vän hit – så mysigt! Vi får väl se om vi skålar in det nya året med varm choklad’mjölk’ även i år 😉

Nåväl, där var några glimtar från det gångna året. Självklart har det hänt oerhört mycket mer, både fantastiskt vackra och utmanande/ledsamma saker.

Är så tacksam för livet, alla magiska möten och den resa jag gjort under det här året. Samt för alla vackra själar som på ett eller annat sätt varit/är en del i mitt liv 💚

Avslutningsvis vill jag tacka för era varma och uppmuntrande ord, för all pepp och kärlek under året. Det är så himla fint att läsa era kommentarer, de betyder mycket för mig. Tack hörrni!

Hoppas ni haft en riktigt fin jul allesammans. Ta hand om er, och Gott Nytt År! 💚 Massa kramar

Ps. Det vore fint att läsa om hur ditt år har varit, lämna gärna en kommentar och berätta med några rader här nedan!

Relaterade inlägg:
Årsresumé 2017
Årsresumé 2018 (del 1)
Årsresumé 2018 (del 2)

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

7 thoughts on “Årsresumé 2019

  1. Hej Sandra!

    Så otroligt fint skrivet och välkomponerat; precis lagom långt, underbara foton. Det är en glädje att få ta del av ditt liv. Du sprider så mkt kärlek, värme, harmoni och glädje.
    Önskar dig all lycka vidare in i 2020! Ser fram emot att läsa mer på din blogg och följa dig på din väg.

    Varma kramar
    Anna

    1. Ååh, tack snälla du för dina varma och uppmuntrande ord! ❤️ Så himla fint, de värmer. O tack för grattishälsningen! Önskar dig ett magiskt 2020 ✨ KRAM!

  2. Grattis i efterskott! 🎉Hoppas att spa-besöket var härligt.
    Himmel, vilket händelserikt år du haft! Fantastiskt att du kan tänka på det som erfarenheter och lärdomar, även tuffa sådana.
    Mitt år har varit en blandning av aktiviteter och brist därpå. Det har varit antingen det ena eller det andra.
    Tyvärr inte på nåt vis jag kunnat styra över, så balansen har uteblivit. Hoppas på bättre 2020. Gott nytt år! 🥳 Och tack för alla tänkvärda inlägg! Betyder mycket för oss läsare, 💕

    1. Tack så mycket! 🙏 Haha, ja jo det har hänt en hel del minsann. Åh okej, hoppas det bli mer balanserat i år 💕Tack snälla, önskar dig ett fantastiskt 2020! ✨

  3. Underbart inlägg Sandra! Så fint att se hur ditt år sett ut och att du vill dela med dig av både med- och motgångar till oss läsare. Det är väldigt upplyftande och trösterikt när du beskriver hur du ser motgångarna som något som var meningen att ske. Jag har också den inställningen i grunden, men har ibland svårt att nå det tankesättet just i de tuffaste stunderna. Att då få det budskapet till mig via din text ger mig ett ljusare perspektiv på min egen situation, samt påminner mig om att alla utkämpar vi våra egna strider i olika (eller lika) former. Livet är inte mer spikrakt för andra än det är för mig, men i slutändan klarar vi det alla på något sätt, med nyvunnen styrka och visdom efter att ha tagit oss igenom det.

    Får lov att förvarna för ett mycket långt inlägg nedan. Känn dig inte på något sätt tvingad att läsa. Jag kände bara ett sådant omedelbart behov av att skriva av mig och när jag väl började kunde jag inte förmå mig att sluta.

    Hela december var en riktig skitmånad för mig. Flytt, ett knepigt och känsloladdat uppbrott, förlust av sammanhang, långvarig negligerad stress som kom upp till ytan och andra faktorer gjorde att jag kände mig fullständigt trasig. Hade ångest varje dag, grät ofta, förlorade aptiten helt under många veckor och rasade i vikt, tappade livslusten, saknade initiativförmåga och allt annat än att ta mig ur sängen och titta på serier kändes som en stor bedrift. Min enda tydliga vilja var att börja må bättre, att i sinom tid må bra och återfå hälsa och livslust. Under de mest kritiska veckorna fanns knappt någon energi till att jobba för det målet, men jag gjorde vad jag förmådde utifrån varje dags förutsättningar. Tvingade mig att äta lite varje dag fastän kroppen signalerade tydligt nej, tog nästan dagligen en promenad i dagsljus – om än bara någon kilometer, stängde ner sociala medier, antecknade för att bearbeta och sortera känslor och prioriterade sömnen. Är så tacksam att jag under denna tid fått bo hos mina föräldrar som hjälpt mig med det jag själv inte orkat, att de funnits där som både praktisk och emotionell support, och att jag haft den ekonomiska möjligheten att inte behöva tänka på att måsta skaffa ett jobb omedelbart – jag kan i ärlighetens namn inte för en sekund se att jag skulle ha fixat det. Det har istället handlat om ren överlevnad, att försöka säkerställa de mest basala behoven för att ge kroppen och själen förutsättningar att läka.

    Det har gått sakta och länge såg jag inga tydliga framsteg, men jag kände alltid tillit i någon grad. När jag under tre veckors tid sov 10 timmar per natt och ändå inte var utvilad på dagen kände jag tacksamhet över att jag hade möjligheten att sova dessa 10 timmar varje dygn utan att andra åtaganden i mitt liv hindrade det, att min kropp svarade på stressen genom att sova istället för att tvärtom ligga vaken, och att jag tänkte att detta var ett tecken på att min kropp försökte återhämta sig från den kris jag genomgått. Att jag var på väg åt rätt håll helt enkelt!

    Nu, en och en halv månad senare kan jag äntligen känna glädje igen. På riktigt! Jag började dricka Johannesörtte av blommor jag plockade i somras och märkte nästan omedelbar effekt. Det har gått drygt två veckor sedan jag började dricka teet morgon och kväll och sedan dess är det som att mitt välbefinnande stigit med raketfart. Inte en gång har jag känt ångest dessa senaste veckor. Att plocka ur diskmaskinen sker utan större vånda och jag behöver inte längre vila efteråt. Jag noterar att mina tankar oftast är positiva, liksom bilden av mig själv. Plötsligt kan jag få infall att påbörja kreativa projekt, vilka i sin tur skänker mig glädje och livet i stort har återfått mening. Ännu har jag en bra bit kvar att vandra innan jag kan se mig som läkt, men det är verkligen än ynnest att få känna så här igen efter den misär som varit. Det kan ju kännas BRA att leva också!

    Och så känns det som att fina saker med detta kommer i min väg, att nya möjligheter öppnas. Inom någon månad ska jag få hyra ett litet gårdshus – min första bostad som jag hyr själv, jag väntar på att få träffa en psykolog – något jag innerligt tror att jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare, och jag har upptäckt att jag och en gammal vän går igenom väldigt liknande situationer, vilket gör att jag har en förstklassig samtalsparter att dela erfarenheter, tankar och känslor med. Till detta all ny inspiration jag fått till att skapa ett hållbart liv för mig utifrån var jag är nu – gå långa promenader i mörkret, njuta av varm choklad inomhus efteråt, lyssna på musik som berör mig (och dansa till!), baka surdegsbröd, förkovra mig ännu mer inom MBTI, simma och äta apelsin i bastun på badhuset, söka ett jobb, planera för årets små odligsprjekt och sticka en oktröja, bland mycket annat. Ja, du hör – här finns livslust! <3

    Så trots att beslutet att flytta – med allt som det innebar – förde mig till botten, kan jag nu precis som du gjort i ditt liv se att det fanns en mening i det, och att jag gjorde klokt som litade på min magkänsla och fattade ett tufft beslut som inte var lätt, men rätt. Nu känner jag att jag lever mer i linje med den jag vill vara och vad jag tror på, vilket ger mig större möjligheter att verkligen leva livet fullt ut och må bra i det. Sedan finns det saker jag skulle vilja förändra för att i ännu större grad leva i linje med vad jag tror är sunt både för mig och planeten, men det är en resa som får lov att ta tid. Huvudsaken är att jag tagit mig upp till ytan igen, lite klokare och med större förståelse för hur jag själv fungerar.

    Ber åter igen om ursäkt för min oändligt långa utläggning. Om du orkat läsa säger jag tack för att du tog dig tid. Om inte är jag tacksam för att jag fick möjlighet att bara lätta mitt hjärta just här. Se det gärna som en bekräftelse för att du är en person (som här också skapat en tillåtande plats) som jag kan känna mig trygg att öppna upp mig inför.

    Tack Sandra för det fina du förmedlar till denna värld. Hoppas att du mår bra där du befinner dig i livet just nu, och att året som ligger framför bär med sig många goda ting! Om känslan inte är så, kom ihåg tilliten. Förr eller senare återvänder ljuset 🙏💚

    Ps: Vet att du nämnt att du också använt Johannesört en period i samband med utmattningen. Är nyfiken på hur andra upplevt det. Noteringen jag själv gjort är att jag verkar väldigt mottaglig för den substansen. När jag åt Sertralin under en period svarade jag även där tydligt på en väldigt låg dos. Funderar om det kan hänga ihop med min högkänslighet, då jag tycks vara känslig för den mesta typen av stimulering…?

    1. Fina Lovisa ❤️ Tack för dina vänliga ord, för dina kloka och genuina rader. Såklart jag vill läsa din text! Den berörde mig på djupet ska du veta.

      Jag känner med dig och förstår.
      Så himla fint o höra att du haft stöd och support av nära och kära. Det glädjer mig också att du är på bättringsvägen – att du tar hand om dig själv, att tillvaron ljusnar allt mer och att livslusten är tillbaka ❤️

      Hoppas och tror att allt kommer falla på plats för dig, och bli riktigt, riktigt bra! Du behöver absolut inte be om ursäkt, det har du ingen som helst anledning till.

      Tack för ditt mod och din styrka, för att du vågar vara sårbar och uttrycka. Tack, för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter, men framförallt – för att du är du ❤️

      Ps. Ja, jag har också ätit johannesört och upplevde också att det hjälpte mycket. Det hänger säkert ihop en del med högkänsligheten. Tänker också att det kan bero på ’kroppskonstitutionen’. Är du bekant med ayurveda och de tre doshorna? Det är väldigt intressant! Alla människor har alla tre, men oftast har man överslag av en. ’Vata’ är generellt känslig även för låga doser av läkemedel och liknande… Finns en massa info i böcker/på nätet, man kan balansera det man har överslag av på olika sätt – tex med kosten. Jag tycker det är superintressant att läsa om, kanske är det något även för dig?

      Tack igen Lovisa.
      Jag önskar dig allt gott! Ta hand om dig ❤️ KRAM

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.