Livets kontraster & att våga vara sårbar

Jodå jag lever, även om det onekligen varit ganska tyst här ett tag. Livet har en förmåga att ”komma emellan” och det nya året har fortsatt i samma anda som 2019 – dvs det händer mycket på många plan…

Just nu känns det som att den här bilden illustrerar mitt liv ganska så bra:

Å ena sidan en hel del röra, förändring och transformation (representeras av flyttkartongerna) och å andra sidan lugn, stillhet och harmoni mitt i alltsammans (representeras av yogamattan och ljusen).

Så, vad händer?

Well, till att börja med så ska jag flytta. Det är ju liksom hög tid att börja nu om jag ska hinna matcha fjolårets fyra flyttar… ? Nejdå, skämt åsido så trivs jag väldigt bra i min nuvarande lägenhet.

Fast jag ska flytta, hela 200 meter, till en mindre lägenhet. Ärligt talat byter jag ner mig både i standard och mysighetsfaktor, men 2000 kr mindre i hyra varje månad är värt en del. I synnerhet om man jobbar halvtid och står i startgroparna för att bygga ett litet hus på hjul.

Så i helgen går flyttlasset!

Jobbmässigt då?
Det är fortfarande väldigt mycket att göra, vilket i praktiken innebär att det är mer regel än undantag att jag jobbar 4 dagar i veckan (istället för 3). Det skulle lätt gå att fylla en heltidstjänst och mer därtill, men med tanke på tidigare erfarenheter är jag väldigt mån om att hålla det på en nivå jag orkar med.

I övrigt är jobbet väldigt utvecklande för tillfället, jag gör en hel del nya saker/moment som jag inte riktigt har hundra koll på sen tidigare… vilket resulterar i någon form av skräckblandad förtjusning. Det pendlar liksom mellan att kännas oöverkomligt ena stunden och tämligen tillfredsställande nästa.

Kontraster var det…

För övrigt så är det ju onekligen en ganska stor kontrast mellan ingenjörsjobbet på dagarna och att instruera kundaliniyogaklasser på kvällen…

På det privata planet händer det också en hel del… Som vanligt, tänkte jag skriva – eftersom det ofta blir så när man lägger mycket tid och energi på sin personliga och andliga utveckling.

Intuitivt känner jag starkt att jag ska dela med mig av det här, även om huvudet går in och hittar på väldigt många anledningar till att låta bli…

Nåväl. Sedan en tid tillbaka har jag valt att helt pausa kontakten med mina föräldrar. Tråkigt och smärtsamt… men för tillfället ser jag ingen annan lösning.

Är inte ute efter att hänga ut någon eller söka sympati. En del av mig är bara så trött på alla tillrättalagda fasader, på att saker och ting ofta framstår på ett sätt – när verkligheten är en annan.
Eller är det kanske återstående delar av mina egna fasader som jag är trött på?

Det finns så många tabun och ämnen som vi inte vågar prata om – och av rädsla håller vi dessa saker för oss själva (så även jag). För det kan onekligen vara skrämmande att blotta sig.

Jag har (bla. genom yogan) skalat av många masker och lager inför mig själv, men inte vågat visa så mycket av det för omvärlden, ännu. Men jag vill göra det. Och jag gör det alltmer. Ett litet trevande steg i taget.

På temat sårbarhet:

Så här ser min hy ut för tillfället. Den gör det emellanåt, vilket stundtals känts tufft.

…Från det ena till det andra, så är ni många som undrat hur det går med mitt tiny house.
I ärlighetens namn har det stått ganska still. Dels med tanke på allt annat som hänt/händer i mitt liv just nu, samtidigt som det inte känts lockande att greja med det när jag suttit framför datorn (med byggrelaterade saker) på jobbet hela dagarna/veckan…

Men, jag har köpt ett mini-badkar till huset! Haha, japp det gäller att börja i rätt ordning och med det viktigaste ? Sen är ju faktiskt flytten till en mindre och billigare lägenhet på sätt och vis ett steg på vägen, eftersom det förhoppningsvis kommer frigöra en del tid, energi och pengar. Många bäckar små brukar det ju heta.

På sistone har faktiskt längtan efter att komma igång växt sig allt starkare, så förhoppningsvis infinner sig inspirationen och energin när jag hunnit landa och komma iordning i min nya lägenhet.

Den här godingen tar det mesta med ro, så även flyttstök

Det nya året har onekligen varit både innehålls- och kontrastrikt såhär långt. Humöret, känslorna och energin har åkt berg-och-dal-bana ordentligt.

Livet, med alla dessa kontraster… utmanande och vackert på samma gång.

Hur har 2020 börjat för er?

Vad väckte inlägget för tankar/känslor hos dig? Berätta gärna i en kommentar!

Ta hand om er ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Att börja jobba efter utmattning
Glimtar från yogamattan
Trött på ideal, dieter & kroppshets
Du är inte ensam

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥