Årsresumé 2019

Nu när ett nytt år/decennium står för dörren, känns det värdefullt att stanna upp en liten stund och blicka tillbaka på det gångna året. Att se såväl toppar som dalar, lärdomar och framsteg.

Samtidigt är det ett perfekt tillfälle att fundera över riktningen inför det kommande året. Vad vill du göra mer/mindre av? Vad är du redo att släppa taget om?

För mig har 2019 varit ett helt makalöst år. Utan tvekan det mest händelserika och transformerande i mitt liv.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av en sammanfattning, med några glimtar från varje månad. Dessutom har jag länkat till de inlägg jag skrivit under året – perfekt om du missat något eller vill läsa om det! ?

Januari

Året började omtumlande, med skilsmässa och flytt för min del. I samband med det bestämde jag mig för att påbörja resan mot att förverkliga en dröm jag haft under många år – nämligen att bygga ett eget litet hus på hjul.

Mot den bakgrunden besökte jag Lina som byggt & bor i ett Tiny House. Så himla inspirerande!

Martin och Lina framför deras hem.

I januari skrev jag även ett personligt inlägg med glimtar från yogamattan och uttryckte hur hjärtat svämmade över av tacksamhet.

Dessutom var jag iväg en hel vecka på Mangalam, med yogalärarutbildningen. Omvälvande, fantastiskt och djupt transformerande på samma gång.

Februari

I februari berättade jag lite mer om förändringarna i mitt liv, om flytten och tiny house-planerna.

Jag skrev om självkärlek, tipsade om hur man aktivt kan hämta andan i naturen samt om miljövänliga produkter för kroppen & hemmet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är P1110975-1-1024x679.jpg

Mars

I mars var det dags för flytt nummer två och jag blev inneboende hos en barnfamilj i Linköping, där jag hyrde vindsplanet i deras hus. Det var en väldigt fin och lärorik upplevelse att få ta del av deras liv och vardag.

Jag blir fortfarande alldeles varm och rörd inombords, när jag tänker på att det finns människor som är villiga att öppna upp sitt hem och dela det med ’en främling’. Tycker det är så himla fint på något sätt ?

Uppkrupen i min läshörna på vinden, försjunken i kurslitteraturen.

Älskade verkligen ’min våning’ med snedtak, gammalt trägolv och inte minst – takfönstren ovanför sängen. Så mysigt!

I mars träffade jag också en kille… och vi fick en väldigt speciell connection. Dock skrev jag inget om det här på bloggen, förrän i maj.

Under årets tredje månad anordnade jag och min bästa vän ett litet yogaevent för att träna på att hålla klasser, som en del utav vår utbildning. Det blev väldigt lyckat!

Ja, mars var onekligen en händelserik månad, vilket också märktes här på bloggen. Jag skrev bara ett enda inlägg, på temat vego-inspiration.

April

I april svävade jag till stor del på rosa fluffiga kärleksmoln, la mycket tid på mina yogastudier och var iväg en helg på Mangalam (liksom varje månad under min utbildning).

Även denna månad skrev jag bara ett blogginlägg, och det var på temat grön skönhet.

Maj

I maj gick flyttlasset för tredje gången, och jag blev sambo med killen jag träffat – vilket jag berättade om i detta inlägg.

Hastigt kan tänkas, men absolut inget jag ångrar. Känner verkligen att det finns en mening med allt.

Under maj hade jag även förmånen att besöka Ingemar som bygger ett Tiny House.

Dessutom var jag iväg på sista utbildningshelgen med yogan, då vi bla. anordnade en festival. Fantastiskt fint, men sorgligt på samma gång – precis som vid de allra flesta avslut.

Jag upplevde en djup och väldigt fin samhörighet med de jag gick utbildningen med – det blir en speciell känsla att göra en sådan resa tillsammans.

Att möta sig själv och varandra på djupet, kan onekligen både vara skrämmande, utmanade, läkande och fantastiskt vackert på samma gång.

Meditation på Hiaklitten vid Åkulla bokskogar.

Juni

I juni skrev jag om när livet tar oväntade vändningar, i samband med att både mina drömmar och mitt hjärta gick i kras. Det kändes otroligt tufft där och då, men såhär i efterhand inser jag att det fanns en mening även med det. Och att allting är som det ska. Tiden, yogan och meditationen har gett perspektiv och jag känner ingen sorg, smärta eller ånger – bara tacksamhet.

Hursomhelst flyttade jag för fjärde gången… inom loppet av ett halvår, och landade i mina hemtrakter. Fantastiskt nog löste det sig med både jobb, boende och en plats att bygga mitt tiny house på, under ett enda samtal med en av mina tidigare arbetsgivare. Kände en enorm lättnad och tacksamhet efter det samtalet.

Ett par veckor senare inföll midsommar/sommarsolståndet, då jag och min bästa vän spenderade en väldigt fin helg tillsammans med ett härligt gäng på Omberg.

Tillsammans med min vackra själssyster, Atefeh.

Glada tjejer på konsert med Anna Vild och Sophie Von Matérn uppe på Omberg under midsommarafton. Magin var total med två (!) regnbågar i bakgrunden.

Från det ena till det andra, så började jag jobba som byggnadsingenjör igen i slutet av juni, efter ett uppehåll på ca 2,5 år (delvis pga min utmattning).

Juli

I juli skrev jag om tankar, misslyckanden & inre kritik, och började så smått komma in i jobbet igen. Dessutom hälsade jag på hos en kille i Östergötland som bygger ett tiny house.

Inser att jag inte skrivit något inlägg om det besöket ännu… Kanske dyker det upp här framöver, eller också får jag höra med honom om jag kan hälsa på igen. (Råkar nämligen veta att han har kommit en bra bit sedan jag var där i somras och att det blir väldigt fint!)

Augusti

I slutet av juli/början av augusti gick en av mina drömmar i uppfyllelse och jag gjorde en oförglömlig resa till den Europeiska Yogafestivalen i Frankrike.

Det var transformerande, omtumlande och alldeles underbart på samma gång. Är så oerhört tacksam för den erfarenheten!

Dessutom hann vi spendera lite drygt ett dygn i Paris, efter den nio dagar långa festivalen, vilket var väldigt fint.

I övrigt for jag en hel del till Linköping under hösten, för att få ihop de 20 yogaklasserna jag behövde gå på för att få mitt lärarcertifikat.

September

I september började jag hålla egna yogaklasser, en gång i veckan. Det kändes stort och himla fint på samma gång.

En annan sak som var fin denna månad, var festivalen i Bollebygden som bandet Sat Sisters anordnade. Min vän Atefeh är medlem i bandet, och under helgen bjöds det bland annat på yoga, dans, kakaoceremoni, musik och gongavslappning. Jag var också med på ett litet hörn och höll i en breathwalk, dvs en form av gående meditation, i naturen.

Hursomhelst blev det en väldigt härlig och lyckad helg, fylld av fina stunder och vackra möten.

Under september skrev jag även ett inlägg om att sänka ambitionsnivån och bjöd dessutom på en rundtur i mitt hem.

Oktober

I oktober fick ni följa med mig en helt vanlig onsdag o kika in i min vardag.

Jag skrev också ett inlägg om första steget till mitt Tiny House, där jag berättade lite om min trailer.

I full färd med att slipa och måla mitt underrede.

Dessutom var jag tillbaka på Mangalam en helg, för en återträff med yogalärarutbildningen. Så himla fint! ?

November

I november berättade jag om hur mitt Tiny House kommer att se ut och delade bland annat med mig av den tänkta planlösningen.

Under denna månad påbörjade vi även ett stort projekt på jobbet – roligt och spännande på många sätt, men på samma gång resulterade det i en hel del övertid för min del…

December

I december delade jag med mig av mina tankar och erfarenheter av att börja jobba efter utmattning, samtidigt som jag rent krasst jobbade mer än vad jag egentligen känner att jag mår bra av.

Swish sa det, och så var det jul. Jag firade en stillsam och avskalad sådan med en av mina närmsta. Så himla skönt att skippa all stress och julhets! Ledigheten var verkligen både efterlängtad och välbehövlig nu.

Veganskt julbord i all sin enkelhet. Den griljerade rotsellerin och ”köttbullarna” (gjorda på bla. solrosfrön) var otroligt goda! Aubergine-”sillen” var inte heller dum.

Lagom när juldagarna passerat infaller min födelsedag, den 27:e december. Dagen till ära var jag på spa! (Det tillhör inte direkt vanligheterna, tror bara jag varit på det en gång tidigare…) Hursomhelst var det ett fint och skönt sätt att spendera min 28:e födelsedag på.

Igår var min syster och syskonbarn på besök, och idag kommer min bästa vän hit – så mysigt! Vi får väl se om vi skålar in det nya året med varm choklad’mjölk’ även i år ?

Nåväl, där var några glimtar från det gångna året. Självklart har det hänt oerhört mycket mer, både fantastiskt vackra och utmanande/ledsamma saker.

Är så tacksam för livet, alla magiska möten och den resa jag gjort under det här året. Samt för alla vackra själar som på ett eller annat sätt varit/är en del i mitt liv ?

Avslutningsvis vill jag tacka för era varma och uppmuntrande ord, för all pepp och kärlek under året. Det är så himla fint att läsa era kommentarer, de betyder mycket för mig. Tack hörrni!

Hoppas ni haft en riktigt fin jul allesammans. Ta hand om er, och Gott Nytt År! ? Massa kramar

Ps. Det vore fint att läsa om hur ditt år har varit, lämna gärna en kommentar och berätta med några rader här nedan!

Relaterade inlägg:
Årsresumé 2017
Årsresumé 2018 (del 1)
Årsresumé 2018 (del 2)

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Att börja jobba efter utmattning

Nu har jag jobbat halvtid som byggnadsingenjör i hela fem (!) månader, efter ett uppehåll på drygt två i samband med min utmattning.

Att vara tillbaka igen är både utmanande och läkande på samma gång. Jag trodde verkligen att jag var i princip helt återställd, men har insett att det är svårt att avgöra helt, sålänge man inte ’utsätts’ för samma press som tidigare.

Första veckorna på jobbet kände jag mig väldigt stressad (utan någon egentlig anledning) och var helt slut när jag kom hem. En dag frågade min chef hur det gick med en uppgift och jag svarade lite ursäktande att den inte var riktigt klar. ”Nej, alltså det är ingen brådska” sa han då.

Va! Är det inte? Jag hajade till och insåg att det fortfarande satt så djupt rotat i mig att jobba under tidspress, att jag liksom omedvetet förutsatt att det alltid är bråttom… Där och då punkterades min föreställning som en ballong, o jag kunde äntligen genomskåda och släppa taget om den.

Det har verkligen hänt massor, på alla möjliga plan i mitt liv, sedan jag blev utmattad.

Jag har förändrats mycket under dessa år och har ett helt annat perspektiv nu. Vilket resulterar i att jag blir medveten om en hel del gamla präglingar och föreställningar…

En sådan sak som jag kommit i kontakt med, är rädslan för att göra fel. Jag har insett att jag varit livrädd för att göra misstag i jobbsammanhang och därför gjort mitt yttersta för att undvika det.

Den insikten sjönk in när jag kom på mig själv med att dubbelkolla/kontrollera saker X antal gånger i jakten på fel… I samband med det funderade jag över vad det värsta var som kunde hända, om det faktiskt blev fel – och kom fram till att det oftast inte är så farligt.

Kanske är det dessutom så att det inte finns några misstag egentligen, utan bara lärdomar?

I övrigt får jag återkommande påminna mig själv om att mitt verkliga värde inte baseras på vad jag presterar.
Jag är inte mina prestationer.
Vi, är inte våra prestationer.
Så självklart egentligen, men förvånansvärt lätt att glömma bort emellanåt.

Apropå prestationer förresten, så har nog en liiiten del av mig alltid vetat att jag (för det mesta) gör ett bra jobb – samtidigt som den perfektionistiska och överambitiösa delen av mig aldrig riktigt tyckt att det varit bra nog…

Hursomhelst så har antingen min chef blivit bättre på att uttrycka uppskattning och uppmuntran, eller också har jag blivit bättre på att ta emot den. Alternativt är det en kombination av de båda. Oavsett vilket, så känns det väldigt fint och helande. Jag inser att jag faktiskt gör ett bra jobb!

Dessutom kommer jag (till min förvåning och förtjusning) ganska ofta på mig själv med att tycka att ingenjörsjobbet är kul igen!
För det mesta.

Vissa arbetsuppgifter är roligare än andra; lyckan när man får klippa och klistra på arbetstid!

Annars då, hur känns det egentligen att jobba igen efter utmattningen? För det första har jag ju verkligen varit privilegierad på det sättet att jag fick ett ordentligt avbrott när jag blev sjuk, vilket gjort att jag hunnit få distans, perspektiv och tid för att läka. Något jag är oerhört tacksam för.

Idag har jag i princip inga, eller ytterst få symptom kvar efter utmattningen. Men det har tagit tid. Vissa saker fixade jag ganska snart efter sjukskrivningen, medan andra saker (som tex att köra bil) länge var utmanande för mig.

Jag kan fortfarande hamna någon form av ’halv-apatiskt’ läge emellanåt, där jag liksom ”stänger ner”. Vilket antingen resulterar i att jag kör på utan att känna efter (trots att jag är helt slut) eller också i att jag inte orkar röra en fena.

Men jag har lärt mig känna igen mina varningstecken, tar dem på allvar och försöker prioritera in extra tid för återhämtning o vila när jag känner att jag behöver det.

Promenader i naturen är verkligen balsam för både kropp & själ

En annan sak som jag tror underlättat att börja jobba igen för min del, är att jag inte är tillbaka på den arbetsplats där jag blev sjuk. (Nu blev jag såklart inte utmattad enbart på grund av jobbet, även om det var en bidragande faktor)

Förvisso jobbar jag hos en tidigare arbetsgivare, på gott och ont. Det finns verkligen för- och nackdelar med allt. På minussidan har jag bland annat noterat att det är lätt att falla in i gamla mönster, vanor, roller, osv. Och på plussidan så kommer man ju tex snabbt in i rutinerna igen, man har liksom lite koll på läget och känner sig ganska snabbt hemma.

För en tid sedan fick jag frågan hur jag tycker det funkar att jobba halvtid, hur jag lägger upp tiden och om jag känner att jag hinner med. Det korta svaret är att jag trivs med att jobba halvtid, det känns lagom. Som det är nu känner jag inte att jag varken vill eller orkar jobba mer än så.

Jag har valt att fördela mina 20 timmar/vecka på tre dagar och jobbar vanligtvis 8-16, tisdag-torsdag. Om jag känner att jag hinner med varierar. I byggbranschen jobbar vi i princip uteslutande i projektform, vilket innebär att mängden arbete varierar mycket. Ibland är det massor att göra och ibland är det lite lugnare.

Just nu har vi precis dragit igång med ett stort projekt, vilket i praktiken innebär att jag skulle kunna jobba heltid och mer därtill… Det är en aning utmanade får jag lov att erkänna, för å ena sidan vill jag ställa upp för företaget – och å andra sidan har jag min hälsa och mitt välmående att ta hänsyn till.

Jag försöker hitta någon form av balans, men rent krasst har det blivit en hel del övertid de senaste veckorna… (Därav har det inte funnits varken tid eller ork att uppdatera bloggen tyvärr). Försöker dock känna av mina gränser, hälsan är viktigast.

I övrigt är jag väldigt tacksam för att min chef är så smidig. Om jag tex behöver vara ledig en tisdag, brukar det för det mesta gå fint att jobba in tiden på måndan eller fredan istället. I mina ögon är det guld värt, och jag värdesätter verkligen den typen av flexibilitet.

Väckte det här inlägget något hos dig, och i så fall vad? Vad har ni för tankar och erfarenheter kring dessa saker? Berätta gärna i en kommentar!

Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar

Tips på relaterade inlägg:
Psykisk ohälsa & utmattning
Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
Utmattning & vägen tillbaka
Slow living
Trött på ideal, dieter & kroppshets

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥