Meningsfullhet & lycka

Något som jag funderat mycket kring på sista tiden är meningsfullhet. Jag tror att det är nyckeln till många områden, kanske rent av till det de allra flesta av oss eftersträvar – nämligen ett lyckligt liv.

Men vad är meningsfullhet? Många förväxlar det med tillfredsställelse eftersom de påminner om varandra, men de är inte samma sak. Tillfreddsställelse är en tillfällig känsla, som oftast uppnås med hjälp av yttre saker. Meningsfullhet däremot är betydligt djupare och mer varaktigt, det är inte kopplat till materiella ting. Att kunna skilja dem åt är verkligen avgörande, eftersom vi annars risker att söka efter lycka och mening på fel ställe (och därmed inte hitta det vi söker).

De allra flesta får en kick och känner tillfredsställelse när de precis köpt något; det kan vara en ny tröja, en mobil, inredning eller vad som helst. Men oavsett vad det är, så lägger sig tillfredsställelsen snabbt och vi börjar snart sukta efter nya saker – i hopp om fler kickar och yttre bekräftelse. Det är faktiskt fullt möjligt att dämpa ’jobbiga’ känslor som sorg eller meningslöshet, med något som ger oss tillfredsställelse – åtminstone för stunden. Vissa shoppar, andra byter ständigt partner och några missbrukar mat eller alkohol.

Det finns en väl utbredd myt – att lyckad är detsamma som lycklig. Denna åtföljs av en snäv mall som definierar kriterierna för att vara just lyckad och framgångsrik. Vi tror att vi ska bli lyckliga bara vi har den perfekta kroppen, en fräsig sportbil, den kompletta garderoben och ett stort belopp på bankkontot – och det är precis vad marknaden vill att vi ska tro! Problemet är bara att känslan av otillfredsställelse som många av oss bär på alltid kommer inifrån, och därför inte kan lösas med något yttre substitut.

 

”Trying to be happy by accumulating possessions is like trying to satisfy hunger by taping sandwiches all over your body.”

– George Carlin

 

Vi försöker kort och gott fylla våra inre behov med ytliga och materiella saker. Men om du är lycklig eller inte, beror inte på hur du ser ut, vad du äger, hur framgångsrik du är, eller några andra yttre faktorer. Det finns många framgångsrika och förmögna människor som är olyckliga. Samtidigt finns det de som till synes lever väldigt enkelt och ändå är lyckliga. De yttre faktorerna är inte avgörande, verklig lycka är oberoende av dem.

Yttre faktorer omfattar inte bara materiella ting, utan allt utanför oss själva – det vill även säga andra människor. Det spelar det ingen roll om en annan människa gör allt som står i deras makt för att vi ska bli lyckliga, så länge vi inte känner oss värdiga det. Vi behöver alltså finna en inre övertygelse om att vi är värda bra saker (och då syftar jag inte på prylar). För att nå dit måste vi först inse vårt eget värde och att det inte baseras på yttre faktorer. Så länge vi inte ser vårt eget värde, kan ingen/inget annat kompensera för det och vi förblir olyckliga.

 

”It’s not easy to find happiness in ourselves and it’s not possible to find it elsewhere.”

– Agnes Repplier

 

Som jag varit inne på tidigare är det många av oss som omedvetet söker efter lyckan på fel ställen. Jag tror genuint inte att det finns någon som vill vara olycklig, men det är lätt att göra en tankevurpa. Istället för att fundera över vad som gör oss lyckliga, fokuserar vi ofta på att hitta anledningar till varför vi är olyckliga. Då blir svaret ofta yttre omständigheter som dålig ekonomi, övervikt, trassliga relationer eller ett hektiskt jobb. Men frågan ”varför är jag inte lycklig?” är felställd, och ställer vi fel fråga får vi också fel svar. Om vi istället frågar oss ”vad gör mig lycklig?” skiftar vi automatiskt fokus från yttre faktorer till inre.

När vi känner en djup mening med det vi gör, slipper vi jaga yttre bekräftelse. Då upplever vi ofta även andra känslor som till exempel tacksamhet och tillit – vilka är fundamentala för lycka.

 

”Money is numbers and numbers never ends. If it takes money to be happy, your search for happiness never ends.”

– Bob Marley

 

Inledningsvis ställde jag frågan ”vad är meningsfullhet?” och det kan såklart variera mellan olika personer, men till stor del handlar det om saker som ger ett långsiktigt och genuint värde. Det kan till exempel vara att:

– spendera tid på sånt som gör dig riktigt glad
– sprida glädje omkring sig
– acceptera sig själv
– vara tillåtande och flexibel
– uttrycka tacksamhet
– inte kritisera och döma
– vårda nära relationer
– visa uppskattning och berömma
– förlåta sig själv och andra
– utvecklas och lära sig nya saker
– ta sig tid för stillhet/att ’bara vara’
– ha ett öppet sinne
– uppleva kärlek
– leva efter sina värderingar

Det finns såklart fler saker, att ’vistas i naturen’ är till exempel en viktig punkt för mig.

Slutligen vill jag dela med mig av några tankar och tips som jag tagit del av under åren:

Eftertanke: Fundera över vad som känns meningsfullt för just dig. Vilka utav ovanstående punkter tycker du är viktiga? Och hur kan du integrera dem mer i ditt liv?

Tacksamhet: Tänk på (eller skriv helst ned) minst tre saker varje kväll innan du ska sova, som du är tacksam för. Du kan förstås göra det när som helst under dagen, men det underlättar att göra det ungefär vid samma tid varje dag för få rutin på det. Att träna hjärnan på att fokusera på tacksamhet har förvånansvärt stor (positiv) påverkan. Det kan verkligen skifta riktningen i livet! Vi har alltid något att vara tacksamma för, det kan vara stort som smått.

Stanna upp: Ibland behöver vi ta en paus i vår ständiga strävan mot ett mål eller framtiden, kort och gott för att vänta in lyckan. Ofta infinner den sig nämligen när vi släpper taget om allt, och bara är helt och fullt närvarande i stunden.

 

”The meaning of life is to give life meaning”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka, ta hand om er. Kramar ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Den osminkade sanningen

Tiden är inne

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Att låta semestern vara just semester

Högsommar och semestertider – den mest efterlängtade tiden på året är äntligen här! Sol, värme, bad och lata dagar. Tid för avkoppling och återhämtning, eller?

Sedan jag var liten har jag alltid längtat till sommaren och årets längsta ledighet. Den har nästan ett magiskt skimmer kring sig; till och med i novembers snålblåst och isande vindar kan jag bli helt varm inombords bara jag tänker på sommaren. För att inte tala om alla romantiska planer som successivt börjar ta form flera månader i förväg. Man vill ju så gärna hinna med allt det där härliga man drömt om och krama ut varenda droppe njutning ur årets varmaste period. Det är dock lätt hänt att planera in för mycket…

Man ska vårda sina relationer och åka land och rike runt för att träffa nära och kära, greja i trädgården och genomföra alla de där projekten man inte hunnit med tidigare. Kanske ska utemöblerna eller fasaden målas om, en altan byggas eller sommarstugan rustas upp. Helst ska man resa bort en vecka eller två under semestern, hitta på roliga aktiviteter för eventuella barn samt anlägga den perfekta solbrännan. Samtidigt ska man utnyttja båten, motorcykeln, husvagnen eller annan säsongsbetonad utrustning.

Sedan ska gräset eller åtminstone häcken klippas, förrådet rensas och minst en bok läsas i hängmattan. Oftast är det ungefär 58 punkter till på listan över saker man måste, borde och vill hinna med under semestern. Och medan man checkar av den ena punkten efter den andra, ska man helst vara glad, avslappnad och njuta hela tiden också.

Som om inte det vore nog ska vi dessutom bekymra oss om vädret; antingen är det för kallt och regnigt eller också är det så varmt att man storknar. För att inte tala om ångesten som uppstår om man av någon anledning vill eller måste vara inomhus när det är fint väder ute, och därmed riskerar att missa årets enda fina dag. Pust och stön!

Nej, det är faktiskt inte alls säkert att semester är detsamma som avkoppling och vila. Det är ju så mycket man vill hinna med under dessa fyra veckors ledighet, saker som man inte orkar eller har tid till i vardagen. På något sätt ska sommarens ledighet väga upp all stress och press vi utsätts för under resterande delar av året. Det är lite som att vi försöker ta igen livet, under dessa få semesterdagar. Och vem kan klandra oss?

De fyra semesterveckorna passerar oftast med ett swooosh. Med lite tur är vi då någorlunda utvilade och hann med ungefär en fjärdedel av allt vi önskat och planerat. Det blir lätt så att man sitter där dagen innan det är dags att återgå till arbete och vardag, full av ångest och är inte i närheten så utvilad som man skulle önska. Men måste det vara så?

Svaret är nej, även om det är lite småklurigt att inte hamna där. Det finns såklart många anledningar till att semestern inte riktigt blir som vi tänkt oss. För det första är ofta förväntningarna orimligt höga och det blir inte bättre när vi jämför oss med alla perfekta bilder på sociala medier. För det andra kan det vara svårt att gå från vardagens rakethastighet till ett lugnare tempo, vi är liksom lite fartblinda.

För det tredje uppmuntras vi ständigt till att göra saker – att prestera på olika sätt. Varandet – att inte gör något speciellt, står oftast inte lika högt i kurs. Att bara ta det lugnt, mysa eller ligga på en picknickfilt och betrakta molnen – stannar alltför ofta vid en tanke, eftersom vi planerar att klämma in det efter att vi är klara med allt annat (och då finns som bekant ingen tid eller energi kvar). Slutligen har vi ju det dåliga samvetet, för jag misstänker att jag inte är ensam om att känna mig en aning lat om jag inte ständigt grejar med något.

Saken är den att vi behöver vila och återhämtning. Det är inte hälsosamt att ständigt göra något. Och ärligt talat är det först när vi tar det lugnt och slappnar av, som vi får perspektiv på saker och ting. Om jag kunde resa bakåt i tiden och besöka mitt yngre jag, skulle jag be henne sänka kraven och förväntningarna på sommarledigheten rejält. Jag skulle tipsa om att stryka saker som bara känns halvkul eller rent av jobbiga från ’att göra’-listan. Stryk så mycket du någonsin kan, för att skapa utrymme för de saker som ger dig mest energi och gör dig gladast! Men framförallt, försök att ha helt oplanerade stunder, eller helst dagar. Ge dig själv tid att stanna upp, utan några som helst krav på att göra något speciellt. Prioritera tid för vila och eftertanke; kanske är det dags att justera riktningen i livet något?

Personligen har jag kommit till insikten, att om valet står mellan högre standard eller mer frihet och fritid, så väljer jag det sista alternativet. Jag vill inte åka till Thailand och njuta av livet några få veckor om året, om det innebär att jag mår skit, är sönderstressad och jobbar häcken av mig resterande delar av tiden. Då väljer jag hellre bort dyra utlandsresor och den där lilla extra guldkanten, mot att kunna jobba mindre, hålla ett lägre tempo och må bra året runt.

Mitt mål och ambition är att skapa en vardag som jag varken vill eller behöver ta semester ifrån. Ett hållbart liv, med en hållbar vardag (det innebär såklart inte att alla dagar kommer vara en dans på röda rosor). Men det är mitt val. Ditt val kanske ser helt annorlunda ut, och det är okej! Faktum är att det är precis så det ska vara. Vi har alla olika mål och drömmar, eftersom vi är olika. Därför hjälper det inte att snegla på vad grannen eller ’alla andra’ gör, du blir inte lyckligare av det. Försök hitta din egen väg istället och ta sedan ett steg i taget i den riktning som passar dig.

Med de tankarna önskar jag alla en riktigt fin sommar! Och du, ta en stund nu på en gång och gör något du mår bra av ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Pengar är tid

Vad är minimalism?

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Förändring & mentalt bagage

Allt förändras över tid, så även människor. Troligen är du inte samma person nu, som du var för ett, fem eller tio år sedan. Nya upplevelser och erfarenheter formar oss alla genom livet, vi växer och utvecklas. Förändring är naturligt, men inte alltid lätt.

 

”The only thing that is constant is change.”

– Heraclitus

 

Ordet förändring har ofta en ganska negativ klang, det är liksom lite obekvämt och jobbigt. Många är rädda för just förändring, troligen för att nya och okända saker upplevs som lite otäckt – samtidigt som det vi är vana vid, är tryggt och bekvämt. Men förändring är många gånger bra! Tänk om hela livet såg likadant ut, jösses vad tråkigt. Och om du inte gillar ditt liv, ditt sätt att vara eller olika omständigheter – är ju nyckeln just förändring.

Personligen tycker jag att en av de svåraste sakerna med att förändras, är att möta de människor som kände ditt ’gamla jag’. De förväntar sig ofta att du ska vara på ett visst sätt, så som ”du alltid varit”. I såna situationer är det lätt att falla in i gamla hjulspår, åtminstone för stunden. Det behöver kanske inte vara ett problem, men det kan leda till något av en inre konflikt – i synnerhet om du inte riktigt trivs med den du varit tidigare. Det kan ju faktiskt vara så att personen du trodde du var i alla år, inte alls var du. Kanske har du inte vågar visa ditt sanna jag? Eller så kanske du inte ens vetat vem du verkligen är förrän nu?

 

”Isn’t it funny how day by day nothing changes, but when you look back, everything is different..”

– C.S. Lewis

 

Det är lätt att fastna i det som varit. Att älta saker som hänt; ”om jag bara hade gjort så här istället…” eller ”tänk om…”, men det är inte konstruktivt. Alexander Bard sa en klok sak i en podd för en tid sedan, ”Det som har hänt har hänt. PUNKT.” Det är viktigt att sätta just en punkt på slutet och inte ett kommatecken. Bard menade att eftersom vi inte kan förändra det förflutna, finns det heller ingen anledning att gräva ner sig i det som varit. Att fokusera på nuet och navigera klokt framöver är både betydligt mer viktigt och intressant.

Det här med ånger då? Det är ju något som ofta är kopplat till just ältande av det förflutna. Även här hade Bard väldigt kloka tankar; För det första måste vi inse att alla gör misstag (även du och jag) det är en del av att vara människa. Det är dessutom genom våra ’misstag’ (som snarare är lärdomar) som vi växer och utvecklas.

Ånger hänger ihop med att förändras. Saker som vi gjorde för ett, fem eller tio år sedan, skulle vi troligen gjort annorlunda idag. Den insikten finner åtminstone jag trösterik. Det finns ingen anledning att klanka ned på sig själv för gamla ’misstag’, vi var en annan person då och saknade de erfarenheter vi har nu. Vi kan inte få saker ogjorda, men vi kan ta lärdom av dem. Acceptera, förlåt dig själv och gå vidare.

”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.”

– Ian Maclaren

 

Något som kan vara lite klurigt, är att det oftast inte går att se vad en annan människa har för bagage – men vi bär alla på en ryggsäck full av erfarenheter. Ju närmre relation vi har till någon, ju mer vet vi generellt om vad personen bär med sig. Men oavsett hur nära vi står varandra, är det omöjligt att veta allt. Därför kan vi aldrig helt förstå, eller ha full insikt i, varför någon agerar på ett visst sätt eller vad hen har gått igenom. Av samma anledning har vi heller aldrig rätt att döma en annan människa.

Det är lätt att kritisera någon annans sätt att vara eller agera. Tidigare kunde jag komma på mig själv med att tänka ’jag önskar att hon var mer si eller att han gjorde mer så’ – tills jag insåg att problemet ofta låg hos mig själv. Vi har aldrig rätt att ändra på en annan människa. Det enda vi kan förändra är oss själva och vårt förhållningssätt.

Om jag blir provocerad av något som någon säger eller gör, försöker jag stanna upp och fråga mig själv varför. Det är verkligen inte lätt alla gånger, men när jag gör det, inser jag ofta att händelsen triggat något inom mig som jag inte är bekväm med. Då kan jag antingen ta ut min frustration på/försöka ändra den andra personen, eller så kan jag handskas med det verkliga problemet – alternativ två är helt klart mest schysst och konstruktivt. (Med det sagt menar jag inte att man ska acceptera vad som helst eller ta på sig någon annans problem) Men världen skulle vara en ljusare plats om vi alla var lite mer ödmjuka, mindre dömande och såg vår egen del mer objektivt.

Yogan är en av de saker som förändrat mig mest, på många olika plan. För de som inte själva utövar yoga själva kanske det här kan verka märkligt, det är svårt att förstå effekterna om man inte själv tagit del av dem. Men yoga är så mycket mer än de fysiska positionerna – det är ett fantastiskt verktyg för personlig utveckling, rent av en livsstil. Därför påverkas inte bara kroppen utan även sinnet och de mentala delarna.

Yogan har bland annat förändrat mitt förhållningssätt till mig själv och andra. Tidigare har jag varit extremt självkritisk, haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har inte känt att jag räcker till eller duger som jag är – ’jag är inte smart, snygg eller duktig nog’. Yogan har hjälpt mig att successivt acceptera mig själv som jag är, med alla fel och brister. Att omfamna hela mig själv, både bra och dåliga sidor. (Vissa dagar är det lättare, andra är det svårare)

Jag vet att det låter klyschigt att ’du måste tycka om dig själv för att kunna tycka om någon annan’, men det är verkligen så. Tidigare kunde jag förstå det med intellektet, men det är en helt annan sak att förstå det med hjärtat, att verkligen känna det. När man accepterar sina egna fel och brister, blir det också lättare att acceptera andras. Ingen är perfekt och det är inte heller något att eftersträva. I ärlighetens namn är det perfekta ganska tråkigt och nästan lite otäckt, medan unika drag och egenheter är bra mycket mer intressant och vackert.

Vi behöver verkligen sluta med att jämföra både oss själva och andra, med varandra. Jämförelsen blir inte rättvis, av den anledning att vi alla har olika bagage och förutsättningar. Den enda vi möjligen kan jämföra oss med, är oss själva – och då bör det vara i syfte att lyfta och peppa, snarare än att sänka.

 

Stort tack för alla fina kommentarer på tidigare inlägg!

Kram på er ♥

 

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Att välja frihet

En kväll för några veckor sedan satt jag vid köksbordet och var väldigt inne i det jag höll på med. Efter en stund började jag bli trött och sneglade på klockan, det var hög tid att gå och lägga sig. Sedan tittade jag hastigt ut genom fönstret och tappade andan totalt – utanför var landskapet som förbytt! Det är väldigt vackert i vanliga fall, men nu var det magiskt. Dimman dansade över landskapet, himlen skiftade i otroliga färger och solen var på väg ned.

Min trötthet var som bortblåst, plötslig var jag hur pigg som helst och mitt inre fullkomligt bubblade av lycka och förundran. Gå och lägga sig? HA! Inte en chans! Snabbt som attan bytte jag kläder och slängde kameran över axeln och gick ut.

Det beslutet ångrade jag inte en sekund! Alltså åh, vilken kväll och natt jag fick ♥

Jag är egentligen den mindre spontana typen, som gillar att planera och ha läget under kontroll. Men på sista tiden har jag börjat släppa taget allt mer och bara… improvisera! Visserligen med någon form av skräckblandad förtjusning, men ändå.

Det är lite som att jag har två små figurer som sitter på vardera axel (tänk en tecknad serie, där huvudpersonen har en liten djävul på ena axeln och en ängel på den andra). Fast istället för en ängel och en djävul, så har jag på ena axeln en brysk tant med glasögonen långt ut på nästippen och på den andra en plirande busunge med slangbella. Hittills har jag i princip bara lyssnat på tanten (fröken duktig, ambitiös och plikttrogen) men på sista tiden har busungen fått ta allt mer plats – trots tantens högljudda protester. Och jag gillar’t, haha!

Jag tror att jag (och många med mig) mår bra av att släppa taget lite ibland. Att strunta i alla måsten och borden, och göra något som vi tycker om istället! Ingen har, såvitt jag vet iallafall, dött av lite dammråttor. Disken, tvätten och alla andra ’måsten’ kan vänta – det gör däremot inte en solnedgång eller dimma till exempel.

 

”When I let go of what I am, I become what I might be”

– Lao Tzu

 

Jag älskar att ha naturen precis utanför dörren, och friheten att kunna slänga kameran över axeln och gå ut – trots att det är dags att sova.

 

”The secret of happiness is freedom, the secret of freedom is courage”

– Carrie Jones

 

Har jag nämnt att jag är lite mörkrädd förresten? Eller ja, jag är åtminstone inte helt bekväm med att vara ute själv när det skymmer. Men helt plötsligt insåg jag att det hade blivit ganska ordentligt mörkt. Jag hade varit så fokuserad på att fotografera och njuta av allt det vackra, att jag helt missat att kvällen successivt övergått till natt.

Mörker i kombination med dimma, fullmåne och en massa skällande rådjur, är inte optimalt när du är ensam i naturen och är mörkrädd kan jag säga, haha! Men det gick bra, det är nyttigt att utmana sina rädslor ibland.

Under natten insåg jag också att jag vill lära mig mer om fotografering och kamerans olika inställningar. Jag kunde nämligen inte fotografera den finaste vyn under hela kvällen; när månen speglade sig i en liten sjö och dimman svepte över landskapet i bakgrunden. Det var verkligen magiskt vackert. Men kameran tyckte att det var för mörkt (läs: jag fick inte till inställningarna) och den vägrade helt sonika ta en bild, hur många gånger jag än tryckte på utlösaren. Jag vill verkligen inte vara med om det igen – men det var bra för motivationen.

När jag kom hem var jag jätteblöt långt upp på låren, efter att gått hem i högt gräs. Jag somnade med benen sönderbrända av brännässlor, men med ett stort leende på läpparna – tacksam och glad över att jag släppt alla måsten och borden och gett mig ut.

När en lågmäld röst inom dig viskar något, lyssna – det är ditt hjärta som har ett budskap till dig ♥

 

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥