På vilken plats mår du som allra bäst? Var känner du dig som mest levande och lugn på samma gång? Innan du läser vidare vill jag verkligen uppmana dig till att stanna upp några sekunder och verkligen svara på frågorna.
För mig är det i naturen. Allra helst ensam.
Naturen viskar mjukt till mig att släppa taget, att allt är okej. Vinden som vänligt rör vid min hud, påminner mig om att andas. Fåglarnas kvitter och solens värmande strålar uppmuntrar mig att sluta ögonen och lyssna. Inte på mina virvlande tankar, utan på trädkronornas sång. Sakta men säkert slappnar kroppen av.
Stillhet, närvaro och tacksamhet. Dimman i mitt inre skingras och jag ser åter klart. Ett genuint leende breder ut sig i mitt avslappnade ansikte. När jag öppnar mina ögon förundras jag över storheten i de minsta av detaljer. Mossans skönhet, en skalbagges glänsande vingar och ljuset som silas genom lövverket. Här är jag fri.
I naturen hämtar jag min drivkraft, min inspiration och mitt mod.
Naturen fyller mig av förundran. Hur kan ett litet ekollon växa och bli en stor och magnifik ek?
Hur vet en spindel på vilket sätt den ska väva sitt nät? Eller ens att den ska göra det?
Hur vet flyttfåglarna vart de ska flyga och när det är dags att återvända igen?
Det finns så otroligt många saker att fascineras över. Bara en sån sak som hur våra kroppar fungerar! Det är helt fantastiskt hur varenda liten cell sköter sin uppgift och att alla processer fungerar.
Vi är omgivna av mirakel överallt, varje dag.
Jag tycker att förundran är en så himla fin känsla. Små barn är experter på den, de utforskar världen med nyfikenhet och närvaro. Varje dag innehåller äventyr! Den här nyfikenheten och förundran har tyvärr en tendens att försvinna när vi blir vuxna. Men kanske är vi många som skulle må bra av att se världen lite mer som genom ett barns ögon?
Jag har lättast för det i naturen. När jag stannar upp och verkligen ser alla dessa mirakel – fylls jag av tacksamhet, kärlek, förundran och framförallt ödmjukhet. Allting hänger ihop i den vackraste symbios.
Hur har du det med nyfikenheten? Såg du den lilla hjortfamiljen som gömmer sig i diset, i ovanstående foton?
Något som oroar mig, är att många människor lever så avskärmade från naturen idag. Att stora delar av världens befolkning växer upp och lever hela sina liv i konstgjorda (av människan skapade) miljöer. Är det inte lite sorgligt att gemene man har så dålig koll på vilka livsmedel som är i säsong, under olika delar av året? I dagens globaliserade värld, har vi vant oss vid att matbutikerna har mer eller mindre samma utbud året runt – och vi mumsar glatt både tomater och sallad mitt i vintern.
Är det inte lite otäckt att det finns barn som inte vet varifrån mjölken kommer eller hur grönsakerna växer? Det skrämmer mig att naturen ofta ses som någon slags rekvisita i bakgrunden och att många är så avskurna från den. Grejen är ju den, att vi är en del av naturen. Jag tror varken det är hälsosamt eller att vi mår bra av att leva som packade sillar i betongmiljöer, där de flesta jäktar runt som små skållade illrar. Med det sagt, är det här inlägget inte tänkt att fokusera på ’kampen’ mellan stad och landsbygd. (Det finns såklart för- och nackdelar med både stad och landsbygd, samtidigt som de är beroende av varandra).
Det jag skulle komma till, är att människans avskärmning från naturen (enligt min mening) är en starkt bidragande faktor till de problem vi har idag. Både när det gäller de miljö- och klimatmässiga delarna, men även när det kommer till frågor som rör hälsa och välmående.
”Study nature, love nature, stay close to nature. It will never fail you.”
– Frank Lloyd Wright
Eftersom naturen är vår naturliga miljö, mår vi inte bra av att vara avskärmade från den. Det blir lite som att försöka få en fisk att leva på land, eller en pingvin att leva i öknen…
Sverige är ett fantastiskt land på många sätt – med böljande ängar, djupa skogar och glittrande sjöar. Det finaste av allt är att alla har tillgång till vår natur, tack vare allemansrätten ♥
Slutligen vill jag dela med mig av ett litet filmklipp (2 minuter långt) som både är sevärt och tankeväckande:
Jag är nyfiken på vilken relation ni som läser bloggen, har till naturen! Vistas du mycket i naturen och under vilka former? Vilken plats mår du allra bäst på? Eller har du kanske önskemål på ämnen du vill att jag lyfter i kommande inlägg? Lämna gärna en kommentar!
Önskar alla en riktigt fin dag. Ta hand om er! Kramar ♥
Relaterade inlägg:
– Tiden är inne
– Den osminkade sanningen
– Vikten av att stanna upp
Kommentarer
Oh vilket fantastiskt klipp! Stämmer ju verkligen, det är bara vi som förlorar på att inte ta hand om naturen, inte naturen! Jag älskar ju skogen o naturen. Hade kunnat skriva det här inlägget själv, känner precis så, det är i skogen jag är närvarande o levande… jag läker verkligen i skogen o skulle vilja bo där. Tänk att kliva ut genom dörren och se detta som du tagit foton på ?? Jag har inte alltid varit sån här utan det blev så när jag fick in i väggen. Då blev det så tydligt vart jag mådde bra, jag flydde till skogen när jag behövde. Jag kände helt fantastiska energier där. Sånt man kanske inte reflekterar över på samma sätt om man mår bra och har energi. Efter detta har vårt liv förändrats. Vi söker inte längre efter semesterresor utomlands, charter eller stadresor. Vi vill vandra, campa och stanna i vackra Sverige. Ju enklare desto bättre. Vi vill inte längre lägga tid på shopping mm utan har börjat gå ut o plocka svamp, grilla och picknicka. Hela familjen mår bra i skogen!
Jag skulle gärna höra mer om frivillig enkelhet, minimalism, era val i livet, kanske tips på era rutiner, vad du gör om dagarna mm. Älskar din blogg ???
Men eller hur, tycker också det är ett så himla bra klipp! Ja jag är verkligen tacksam för att vi bor som vi gör, älskar naturen häromkring!
Känner precis likadant, det har blivit så mycket viktigare att vistas i skogen sen utmattningen. Och så himla fint beskrivet med energin, håller verkligen med ♥
Vi känner likadant, ju enklare ju bättre! Visst är det så.
Tack för dina input, ska ta med mig det framöver! Ååh men tack snälla du, blir så himla glad av dina fina kommentarer ♥
Naturen är för mig att komma tillbaka till mitt ursprung och mitt hem.
Verkligheten som vi människor skapat är trots mycket kärlek så otroligt svår för mig att förstå.. vi skapar, vi formar och vi konstruerar.
Men bakom alla dessa etiketter och ord vilka är vi då?
För mig är det som finns kvar naturen. Det är naturen som för mig är kärnan & livet inom mig. Jag bär därför med mig naturen vart än jag går.
Visst är det problematiskt med de större städerna men problemet för mig är ännu större att vi definierar natur som något som inte finns överallt utan bara på vissa ställen.. även i städerna finns liv, träd, bäckar och parker.
Sen håller jag dock med dig om att det känns som att mycket av dagens ohälsa går att relatera till att vi faktiskt förlorat vår kontakt med naturen men då både inom oss själva samt till allt annat liv på utsidan…
Jag älskar att vara i min egna natur och i mitt egna andetag men det är nog naturen på utsidan som fascinerar mig mest… kolla in tex) cedric pollets bilder på träd bark.. sååå vackra!! http://www.cedric-pollet.com/photo/en/index.html
Ok nu måste jag sluta här.. annars så kan denna kommentar bli en roman ?
Tack för det du skriver älskar också din blogg!
Så himla klokt och sant, känner likadant! Ja men precis, det var så jag menade när jag skrev att naturen ses som rekvisita eller en kuliss i bakgrunden (men du uttryckte det mycket tydligare). Tycker också mycket om att vara i min egen natur, oftast med hjälp av yoga och meditation, men precis som du skriver är naturen på utsidan fantastisk ♥
Men wow, vilka bilder! Helt otroligt ju, tack för tipset. Hihi, ingen fara – blir så glad av dina fina och kloka kommentarer. Tack snälla du, det värmer ♥
Jag bor mitt i naturen och tror du är inne på rätt spår där. Miljöförstöring, tror jag, sker till stor del pågrund av att människor inte vet vad som blir påverkat. Jag mår också himla bra i naturen. Där kan jag andas. Där fylls jag med ro.
Vad härligt att höra! Jo men precis, verkligen. Ja visst är det underbart att vistas i naturen ♥
Hello Sandra, I always take the time to read your blog, and I like your posts, I discovered you because I follow the blog of Jonna Jinton, I remember only once having commented on a publication of you, just for a topic to make time for me to write a coherent text, helped by google translation, I do not comment how I would like to do it, because I do not speak Swedish, I have not 100% English, but I can understand the issues you are dealing with here, great invention online translators, even if you are not careful the result can be only incoherent antics, ha ha ha …. it is a great inspiration to read your publications, and the one that you could get to have and to practice a sustainable life and in balance, besides very beautiful place of where you live, asi do not be discouraged to continue with the blog, because there will always be people like me, to give an example, we will take the time to give a sense of encouragement for this life, such as the interesting themes you are dealing with here, a strong hug from the distance , Stgo of Chile, fernando.
Hello Fernando,
Oh, thank you! I also read Jonna’s blog – she is amazingly talented. I understand, and yes online translation is very handy sometimes! Indeed, google translate doesn’t always get it right and it could be really funny sometimes haha. Thank you so much for your comment, it made me really happy. Hugs!
Vilket fint inlägg! Jag har ett favoritställe och det ligger precis vid mitt jobb. En å, en brygga och så bara jag själv med mina tankar. Det är ett underbart ställe att landa på.
Tack snälla! Vad härligt, ja det är verkligen något speciellt med vatten – man blir så lugn av det på något sätt ♥