?>

Vi river torpet & bygger nytt

När jag skrev om vår torprenovering för en tid sedan, var ni många som tyckte att det var spännande och ville läsa mer om det. Men precis som rubriken antyder, så blir det inte alltid riktigt som man har tänkt sig…

Efter att ha kämpat och försökt rädda det gamla i torpet i drygt 1,5 år nu, så gav vi till sist upp renoveringen och bestämde oss för att riva det lilla som var kvar. I det här inlägget tänkte jag berätta mer om bakgrunden till beslutet, om hur vi kommer att gå vidare, samt hur vi resonerar kring det hela.

Varför valde vi att riva?

Det kan ju verka märkligt att riva något som man under nästan två års tid försökt att rädda och renovera. Men den främsta anledningen till det här beslutet är att torpet var i betydligt sämre skick än vad vi hoppats och räknat med. Och ju fler lager vi skalade av, desto sämre visade det sig att det var. Till slut var det bara delar av stommen som var kvar, och inte ens dessa delar var i något vidare skick…

Många av stockarna var murkna inuti…

Det är otroligt tungt när man för varje steg framåt, samtidigt tvingas ta tre steg bakåt. När det inte tycks spela någon roll hur mycket tid och energi man lägger ner, eftersom arbetet hela tiden växer. Visst, man kanske fixar det under en tid, men när det blir under längre perioder blir det utmattande.

Det tar verkligen otroligt mycket mer tid att försöka rädda något gammalt, jämfört med att bygga nytt. Något som vi såklart var medvetna om när vi började. Men det faktum att 95 % av de gamla delarna (dvs det som fanns kvar av timret) inte skulle synas när vi var klara, utan vara dolt/inbyggt i väggarna – gjorde oss tveksamma. Är det värt att lägga ned 3-4 gånger så mycket tid för att bevara dessa delar, när de ändå inte kommer att synas i det färdiga resultatet?

De här sakerna, i kombination med att min man inte orkade försöka lappa och laga längre, gjorde att vi bestämde oss för att riva de allra sista delarna och börja om på nytt istället.

Vad händer nu?

Vi kommer att bygga upp ett nytt torp på platsen där det gamla stod. Faktum är att det i princip kommer att se likadant ut som det gamla, eller rättare sagt som det skulle sett om vi hade renoverat klart det.

Vi bygger alltså nytt, men i gammal stil. Målsättningen är att få in så mycket som möjligt av känslan, charmen och stämningen som fanns i det gamla torpet. Därför kommer vi bland annat att återanvända gamla takpannor av lertegel. Förhoppningsvis kan vi även rädda någon/ett par av de gamla innerdörrarna och bygga in dem i det nya huset, osv.

Gammalt lertegel med fin patina.

Hade det gått att rädda torpet?

Alltså, ingenting är ju omöjligt. Frågan är bara till vilket pris och om man är villig att betala det. Men när priset i det här fallet började ta ut sin rätt på min mans hälsa och välmående – ja, då kändes det inte längre värt det. Han tyckte att det kändes betydligt lättare att riva och börja om på nytt istället. Och eftersom han har dragit (och fortfarande drar) det absolut tyngsta lasset med torpet, då stöttar jag såklart honom i det.

Dessutom känner jag att vi verkligen har försökt att rädda torpet. Det var ju inte så att vi rev det direkt eller att vi gav upp efter två månader. Nej, vi har ändå kämpat i snart två år (!)

Hur känns det nu?

Just nu känns det förvånansvärt bra. Men jag ska villigt erkänna att jag var väldigt ledsen till en början. Det kändes oerhört tungt och sorgligt. Ärligt talat blev jag nästan lite förvånad själv över min starka reaktion, det är ju egentligen bara materiellt när allt kommer omkring. Min man tog det hela med ro och tyckte mest att det kändes skönt.

Förmodligen är jag lite mer nostalgisk och sentimental av mig. Jag älskar verkligen stämningen och charmen som finns i många gamla hus, och den är ganska svår att återskapa i nyare byggnader… Dessutom blev jag tvungen att släppa taget om en dröm som jag haft länge – att bo i ett riktigt gammalt hus på landet.

Men hursomhelst känns det som att vi tog rätt beslut och det känns riktigt bra nu. När allt kommer omkring så är det framförallt platsen/läget som vi har förälskat oss i, och den är ju fortfarande densamma.

Har det blivit mycket ogjort jobb?

Njae, inte jättemycket egentligen, och vi ser det inte som ogjort. Men visst, det är alltid lätt att vara efterklok. Hursomhelst går det ju inte att ändra det förflutna, oavsett om man skulle vilja det eller inte. Så vi väljer att blicka framåt istället.

Dessutom har det absolut största arbetet hittills varit att fixa iordning grunden, och den kommer vi ju att ha kvar.

Vad innebär det här ekonomiskt?

Det blir ju såklart en tillkommande kostnad för den nya stommen, som vi inte hade räknat med från början. Men samtidigt kommer det gå bra mycket snabbare att färdigställa torpet nu, jämfört med om vi renoverat det gamla. (Och tid är ju som bekant även pengar.)

Hur ser planerna ut framöver?

Vi har som sagt påbörjat uppbyggnaden av det nya torpet, och förhoppningen är att ha tätt hus till vintern (dvs att få upp väggar, tak, fönster och dörrar).

Det blir tyvärr inte timrat nu, utan ett lösvirkeshus. Men fönsterplaceringar och liknande blir de samma, liksom utseendet i stort.

Vi har fått ihop och rest första väggen…

…andra väggen…

…tredje väggen…

…eller okej, vi har fått upp alla fyra väggarna i bottenplanet!

Härnäst står bärande innerväggar och mellanbjälklaget på tur, följt av vindsvåningen och taket.

Såå, det blev ett långt och lite smådramatiskt inlägg. Men som en person så klokt resonerade när vi berättade om våra ändrade planer: Ibland handlar det bara om att veta när det är dags att släppa taget, och våga se andra lösningar. Och visst är det så.

Vill ni läsa mer om bygget framöver? Om hur vi resonerar kring materialval osv? Vad tänker ni kring vårt beslut? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att renovera ett torp från 1820
Ett enklare liv (& vår torprenovering)
Compact living & kvadratsmarta tips
– Ett enklare liv – att bo på liten yta

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

12 thoughts on “Vi river torpet & bygger nytt

  1. Tråkigt att det inte blev som ni tänkt er men jag tror att det blir jättebra i slutändan ändå. Ska bli jätteintressant att följa bygget och materialval. Materielval är ju svårt när man vill vara miljövänlig, ekonomisk och hälsosam på samma gång.

    1. Tack snälla! ♥ Ja men precis, det är minst sagt lite klurigt när det är så många aspekter som ska vägas in… Men jag hoppas att vi ska få ihop det på ett bra sätt.

  2. Ja, tack! Det blir intressant att läsa om bygget och om hur ni resonerar. Gärna med många bilder.

    Hade torpet för dåligt byggmaterial är det inte mycket att säga om era ändrade planer. Det är lite som att renovera en gammal bil där rosten härjat alltför mycket. Ju mera man jobbar, desto mera rost kommer fram. Blir nybygget i samma stil som torpet så kan ni eventuellt senare flytta dit något annat gammalt hus, typ bod eller härbre, för att komplettera.
    Vilken typ av uppvärmning har ni tänkt er?

    1. Vad kul att du tycker det!

      Bra liknelse med en gammal rostig bil, precis så har det varit. Absolut, det är en bra idé.

      Tanken är i huvudsak kamin + vedspis + solluftfångare. Vi har även förberett för golvvärme.

  3. Jag tycker att det låter som ett klokt, genomtänkt, gemensamt beslut. Och er kloka bekanta sammanfattade det ju mycket bra om att släppa taget och ta in nya lösningar, 👍
    De flesta av oss hade nog mått bättre av att bli bättre på det. Önskar i alla fall att jag var bättre på det rent allmänt…

    1. Tack snälla! ♥ Absolut, det har du nog helt rätt i. Önskar (och jobbar på) att bli bättre på det jag med.

  4. Modigt beslut och klokt att inse att ibland behövs det att man släpper en dröm för att kunna drömma en ny. Hoppas nu få följa er fortsatta resa i renoveringen och tänk bara när målet är nått och det är dags för inspiration till ”compact” inredning i ert nya lilla hus 🙂
    Lyckönskningar!
    Viveca

    1. Tack snälla! ♥ Kul att du vill följa vår resa, och jaa visst blir det härligt när vi kommer så långt. 😊 Tack!

  5. Vad modigt gjort att våga släppa taget om, eller åtminstone tänka om kring den idé ni först hade om torpet. När du beskriver det så låter det som ett mycket klokt och väl genomtänkt beslut att riva och bygga nytt. Man måste alltid väga fördelar mot nackdelar och fundera över vad som är värt mest, vilket ni gjort. Förstår dock den känsla av nostalgi som du beskriver… Jag vill hur som helst gärna följa fortsättningen för ert torp i framtida inlägg! Håller tummarna för att det blir precis så bra som ni tänkt er! Kram <3

    1. Tack så mycket Lovisa! Dina vänliga och uppmuntrande ord värmer.

      Vad kul att höra! Tack snälla. Kram! ♥

  6. Ja vill gärna läsa massor om ert hus, så intressant! Inte lätt att ha modet att ändra en riktning man varit hårt inställd på men det här kommer ju bli jättebra! Har alltid tänkt att ett nybyggt hus med massor av gamla inredningselement vore fantastiskt men har faktiskt inte sett särskilt många… gamla innerdörrar, återbrukade gamla golvtiljor (om det ens finns att få fatt på) osv.

    1. Vad roligt att höra! Nej men precis, visst är det så. Tack, ja hoppas att det blir bra. 🙂
      Men eller hur, samma här!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.