?>

Tankar kring självkärlek

Har ni tänkt på att det finns en paradox när det gäller självkärlek? Att vi å ena sidan ofta får lära oss redan i tidig ålder, att det närmast är lite ’fult’ eller egoistiskt att älska sig själv. Å andra sidan finns det en uppsjö av artiklar och självhjälpslitteratur som uppmuntrar oss till just självkärlek.

För att göra det hela ännu mer komplicerat, utsätts de flesta av oss dagligen för en stor mängd photoshop:ade bilder på ’idealmänniskor’. Adderar vi därtill alla reklambudskap som hävdar att vi inte är bra nog som vi är, ja då är det inte konstigt om vi får komplex och har svårt att uppskatta oss själva.

Nåväl, vad jag vill komma fram till är att självkärlek varken är fult eller egoistiskt. Om något, så är det fint. Jag skulle nästan hävda att det är en nödvändighet för att må bra. För ärligt talat, är det inte ganska svårt att må bra om man ständigt kritiserar och klankar ner på sig själv?

Men vad innebär egentligen självkärlek? Kan man träna på det? Och i så fall, hur gör man? I det här inlägget tänkte jag dela med mig av några tankar och tips.

Det har tagit mig 27 år att bli bekväm i min egen kropp… tragiskt, men sant. Samtidigt är det oerhört skönt att äntligen ha nått dit.

Självkärlek kan såklart definieras på flera sätt och ta många olika uttryck, men jag tänker att det i grund och botten handlar om att vara snäll mot sig själv. Att behandla kropp och sinne med kärlek och respekt.

Det kan tex innebära att ge kroppen vad den behöver – i form av sömn, motion, kost eller vila. Men det kan också handla om att stå upp för sig själv och att sätta gränser.

Personligen gillar jag konkreta tips och idéer, saker som man lätt kan plocka in i vardagen. En sådan sak (som har gjort stor skillnad för mig) är att visa kroppen uppskattning tex när man duschar eller smörjer in sig med olja/bodylotion.

Man tackar helt enkelt en kroppsdel i taget, vartefter man tvålar/masserar/smörjer in den. Till exempel ’tack fötterna för allt ni gör för mig varje dag’ eller ’tack magen för att du fungerar så bra’.

Dags att visa dig själv & din kropp lite extra kärlek med en sockerskrubb? Du hittar ett enkelt recept lite längre ned i detta inlägg.

Det kan kanske tyckas märkligt, men för mig har det varit väldigt läkande att både ta på och prata med min kropp på ett kärleksfullt och uppskattande sätt.

Ett annat alternativ är att ta några minuter innan man ska sova varje kväll, till att känna in och tacka en kroppsdel i taget. Personligen upplever jag dock störst effekt när man berör den kroppsdel man tackar, och om man säger orden högt. Är man inte bekväm med det, går det ju såklart fint att tänka dem istället.

Man behöver inte stå i duschen för att ge sig själv kärlek, det går minst lika bra tex när man torrborstar eller smörjer in kroppen.

Ibland när jag känner för att skämma bort min kropp lite extra, så brukar jag göra en sockerskrubb! Det är enkelt, miljövänligt och oerhört skönt – samtidigt som huden blir oerhört mjuk och len.

Sockerskrubb till kroppen

6 msk strösocker/kokossocker/rårörsocker
½ msk olivolja/mandelolja
½ msk havremjölk
½ msk citronjuice
lite kanel

Blanda ihop samtliga ingredienser – klart! Använd direkt eller förvara i kylskåp (den stelnar något då). Skrubben verkar såväl exfolierande som återfuktande, lugnande och vårdande. Tvåla inte in kroppen efteråt, utan skölj bara av skrubben och torka försiktigt bort överflödig olja med handduken.

Till ansiktet: gör en mindre sats likt den ovan, men byt ut olivoljan till arganolja.

Saknar du någon av ingredienserna? Havremjölken kan tex ersättas med (en större mängd) havregryn och vatten. Det går även fint att tillsätta exempelvis honung eller spirulina om man skulle vilja.

Nu är jag nyfiken på att höra vad ni har för tankar kring självkärlek! Är det egoistiskt eller nödvändigt? Vad innebär självkärlek för dig? Blev du sugen på att prova metoden jag tipsade om? Eller har du kanske några andra tankar eller tips på temat? Berätta gärna i en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin dag! Ta hand om er ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Trött på ideal, dieter & kroppshets
Tips på miljövänliga produkter – för kroppen & hemmet
Tid för eftertanke
Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

4 thoughts on “Tankar kring självkärlek

  1. Jag kan verkligen skriva under på det du nämner om att ”sätta gränser och stå upp för sig själv”. Det är den största lärdomen jag tagit i mitt liv. Som empath/HSP-person är det väldigt lätt att, i egenskap av att vara en god lyssnare, attrahera vissa personer som tar betydligt mer energi än de ger i vänskapsrelationer. Jag har insett att det inte är bra för mig själv att fortsätta umgås med den typen av personer, och därför har jag helt enkelt sagt upp kontakten med de vänner jag kände bara gav mig negativ energi. Min bekantskapskrets blev mindre – men jag själv mår mycket bättre och känner mig faktiskt mindre ensam nu. Kvar finns ju mina riktiga vänner. 🙂

    Dessutom har jag börjat jobba väldigt mycket på att försöka lyssna på vad min egen intuition och inre röst säger när jag ska fatta egna beslut. Intuitionen finns ju där av en anledning – den vet ofta vad som är bäst för en själv. Men det kan vara svårt att höra den om man lyssnar för mycket på vad omgivningen säger…

    1. Åh, jag förstår precis vad du menar! (Är också HSP och empath.) Wow, grymt jobbat! Tycker det låter klokt och bra. Håller verkligen med dig, hellre några få riktigt bra relationer, än många halvdana.

      Vad fint att höra, har nyligen gjort/gör en liknande resa just nu – och intuitionen är verkligen så viktig. Absolut, det har du helt rätt i! Tack för att du delar med dig av dina fina och kloka reflektioner. 💚

  2. Jag tänker att det är nödvändigt för att må bra. Är självmedkänsla samma sak? Eller åtminstone en variant?

    Jag tänker att det kanske kan vara enklare och kännas bättre att tänka självmedkänsla – att ha medkänsla med sig själv – än självkärlek. Särskilt om man har lätt att ha medkänsla med andra, det faller sig naturligt. Då kan man börja se på sig själv på samma vis, med medkänsla och omsorg. En tanke. Börjar fungera för mig. 😊

    1. Samma här. Ja men jag skulle nog säga att självmedkänsla är en form av självkärlek, de hör definitivt ihop iallafall.

      Absolut, det har du rätt i! Så himla klokt och fint. 💚 Härligt att höra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.