?>

Skilsmässa – frågor, svar & framtidsplaner

Som jag bara kort nämnde i ett tidigare inlägg så har jag och min (ex)man nyligen gått skilda vägar, efter drygt sex år tillsammans.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite mer och besvara några av de frågor som dykt upp.

Varför?

Den första och vanligaste frågan har varit varför? Det finns såklart många bakomliggande anledningar och jag tänker inte gå in i detalj på dem. Men väldigt kortfattat och förenklat så kan man säga att vi växt ifrån varandra.

Människor utvecklas hela tiden, men det finns ju faktiskt ingen garanti att man gör det i samma takt eller riktning bara för att man är gifta…

Hur mår du?

Jag mår bra, faktum är att jag känner mig väldigt lättad och tacksam över att allt har löst sig så otroligt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas och tro.

Det tuffaste var att komma fram till beslutet, och såklart att förmedla det. Jag menar, hur lämnar man någon som man tycker oerhört mycket om? Hur släpper man taget om allt man vet och allt som är tryggt – sin partner, sin vardag, sitt hem… allt?

Hur lämnar man alla planer, drömmar och projekt? Och hur fattar man ett beslut som man vet kommer såra den andra personen? Det är otroligt tufft.

Men samtidigt är det i vissa fall det enda rätta, oavsett hur svårt det är.

Va? Är ni vänner?

Det här verkar förvåna många, och ärligt talat är jag själv positivt överraskad. Men ja, vi har verkligen funnit varandra som vänner – vilket känns oerhört fint.

Magnus är en otroligt fin människa och har många positiva sidor och egenskaper. Så att fortsatt kunna prata och träffa honom under vänskapliga förhållanden känns både skönt och värdefullt.

Har det inte gått väldigt fort?

Jag kan förstå om det verkar så utifrån, även om det här såklart är ett beslut som vuxit fram under lång tid. Men när man väl har svaret inom sig och verkligen känner att det är det enda rätta – då finns det ju ingen återvändo eller anledning att vänta. Det vore ju inte schysst eller rättvist mot någon.

Vad händer med torpet?

Det är inte helt bestämt vad som kommer att hända med det lilla torpet som vi påbörjade renoveringen/uppbyggnaden av tillsammans.

Jag hoppas att det färdigställs och kommer till användning på något sätt, men det beslutet ligger ju såklart hos Magnus och hans familj, eftersom det ligger på deras mark.

Hur tänker du kring ditt efternamn?

Jag tänker behålla Junhammar (som alltså är Magnus efternamn) av flera anledningar. Dels så känner jag mig mer hemma med det än mitt gamla namn, samtidigt som det har blivit en del av min identitet och den person jag är idag.

Att byta tillbaka känns väldigt främmande för mig, lite som om jag skulle vilja ha de senaste åren ogjorda på något sätt. Det vill jag absolut inte! Därför kommer jag fortsatt att bära namnet Junhammar med glädje, och som en slags hyllning till allt det fina vi haft under de här åren tillsammans.

Vad har hänt den senaste tiden?

Precis vid uppbrottet så bodde jag någon vecka hos min syster med familj. Det var skönt att få landa lite hos dem, och vara omgiven av nära och kära.

Sedan dess har boendet löst sig tillfälligt, men jag behöver hitta något annat till slutet av februari. (Tips på litet och billigt boende, gärna i närheten av Tranås, Linköping eller Uppsala mottages tacksamt!)

I övrigt har vi klarat av det praktiska med alla papper och blanketter som ska fyllas i och skickas in. Bouppdelningen osv är också klar, vilket känns väldigt skönt.

Hur ser planerna ut framöver?

Om allting går som jag hoppas, tror och vill, så kommer jag under 2019 att förverkliga något jag drömt om i sisådär nio (!) år – nämligen att bygga ett alldeles eget litet tiny house! ♥

Just nu håller jag på och letar efter material och trailer, skissar på olika lösningar och kontaktar miljömedvetna företag som jag skulle vilja samarbeta med.

(Även här mottages tips tacksamt! Kanske planerar någon ett fönsterbyte och har treglasfönster som den vill bli av med? Eller en trailer som är sisådär sex-sju meter lång och klarar en vikt på sex ton? Hör av dig i så fall!)

Foto: Heirloom Custom Tiny Homes (Model ’Tiny Heirloom Genesis’)

Hursomhelst lär ni förmodligen få se mer utav tiny houses här på bloggen framöver. Om allt faller på plats är tanken nämligen att ni ska få följa mitt projekt!

Hoppas ni får en underbar vecka allesammans! Ta hand om er. ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Att möta sina rädslor
Förändring & mentalt bagage
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

12 thoughts on “Skilsmässa – frågor, svar & framtidsplaner

  1. Så bra det ändå låter som att det ordnar sig, kanske kan ni ha en fin vänskap istället för äktenskap nu. Det är nog ofta en anledning till separation/skillsmässa, att man utvecklas åt alltför olika håll och det blir orimligt att fortsätta ihop. (Så kan det ju även vara med andra relationer, så varför inte hos gifta/sambos?) Uppbrott är smärtsamt, som du beskriver så ger man ju upp om flera saker, men är ibland helt nödvändigt. Önskar dig allt gott och hoppas att du hittar ett perfekt boende snart. (Tiny houses verkar otroligt mysigt.) Kram, ?

    1. Tack snälla! Och ja, jag hoppas det. Absolut, det har du helt rätt i.
      Visst är det så. Åh, tack! Önskar dig allt gott med! Kram ?

  2. Men åh vad spännande att du ska bygga ett eget tiny house!!
    Det ska bli oerhört spännande att få följa ett sådant projekt. 🙂

    På något sätt framstår skilsmässan ändå som ett ganska odramatiskt steg (trots uppbrott, ovisshet och ett mått av sorg). Fint att du känner dig glad och hoppfull och nyfiken på allt som ligger framför nu. Kan tänka mig att det svårast var att fatta beslutet. Nu är det gjort. Lycka till med allt!

    1. Jaa, det känns superspännande! Vad kul att du tycker det ?

      Absolut det har du rätt i, vilken fin beskrivning. Tack snälla för dina vänliga och uppmuntrande ord, de värmer! ?

  3. Så fint skrivet Sandra! Inspirerande och spännande med dina framtidsplaner. Tack för att du delar med dig. Vilka fina foton också (som vanligt ♡) Lycka till med allt nu.
    Kram Anna

  4. Hello Sandra, it’s good that everything is going well, the important thing is independence, not only economic, but also psychological…

    It is really a very personal challenge to respect this point, and above all the internal maturity…

    I wish all the best and strength in this new way.
    a hug.
    fernando

  5. Åh, när jag hör att folk ska skilja sig får jag alltid en liten chock! Men det är kanske för att det påminner mig om att jag själv skilde mig för snart 5 år sedan, efter en 9 år lång relation… Och vilken chock jag fick av hans uppbrott och att bli lämnad helt plötsligt. Men efter några veckor kändes beslutet även mitt och jag minns hur det var som att vakna upp och få förnyad energi. Och nu 5 år senare är mitt liv fantastiskt mycket rikare och roligare än innan, efter en rejäl omstrukturering, karriräbyte, resor, diverse flyttar och en ny relation. 🙂
    Varför skriver jag detta? Jo, för att du ska veta att du inte är ensam om att bryta upp! Det kan vara väldigt omtumlande, och periodvis tungt, men också starten på en ny och oväntad väg. Tyvärr är det väl inte ovanligt med uppbrott kring 30 om man träffats förhållandevis tidigt i vuxenlivet, då det är lätt att utvecklas åt varsitt håll helt enkelt. Och det gör kanske inget – alla fina minnen från relationen har man ju med sig.
    Jag tycker också det är grymt att du påbörjar projektet tiny house, kör bara!!! Hur coolt som helst! (Jag skulle gärna testa att bo i ett tiny house men min sambo är för lång för o trivas i minimiljö så jag får väl hyra ett på en semester någongång 😛 ) Och du kanske har kontakter bland dem i Skattungbyn som bygger vagnar? Det är ju inspirerande att läsa om.
    Ta hand om dig! Kram

    1. Ååh, tack snälla för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter! Så himla fint att höra att ditt liv är rikare och roligare på alla plan nu ? Absolut, det har du ju helt rätt i.

      Tack snälla för peppen, vad glad jag blir! Hihi okej, jag förstår. Tycker det låter som en mysig och bra idé att hyra ett tiny house på semestern framöver! Njae eller, jag har en vän som i sin tur har en vän som bor där. Har tidigare haft lite kontakt med honom och kan säkert bolla lite med honom om jag vill framöver. Verkligen, det är superinspirerande! Tack detsamma. Kram

  6. Hej Sandra
    Som så många andra så separerade jag för drygt ett år sen, många sömnlösa nätter då jag kände stress över framtida boende, men en natt kom idén , en av dom bästa, kände direkt att den stämmer med det jag alltid tänkt på om allternativt boende , så jag satsade allt
    Minimaliserade allt, kläder å allt annat som inte behövs alls… utan någon erfarenhet införskaffade jag en husbil, å började bygga den till offgrid, med solpanel , å egen byggd varmvatten solpanel. Så jag kan få ström å varmvatten , skulle givetvis kunna värma vatten med gas eller bo på camping men det går emot hela idén med att lära sig att leva one whit nature, vart jag befinner mig under säsongs tid, vart jag vill. Om man sköter sig fint så kan man bo på magiska platser i Stockholm , andvänder husbilen till allt skjutsar sonen till skolan å kör den till jobbet, efter arbetsdagens slut bestämmer jag eller vi,, vart vi vill tillbringa kvällen å sovandet, denna lite kruxiga boende rekommenderar jag varmt till alla som vill känna att man har naturen direkt utanför dörren. Å det är ju inte helt lätt i Stockholm , dock är det smidigast i mitt tycke hyra in sig 4 månader hos nån under vintern..
    Mvh Tomas

    1. Hej Tomas
      Vad fint att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter, tack för det! Tycker det är modigt och vackert med människor som vågar välja annorlunda och gå sin egen väg. Heja dig! Det låter som att du hittat en tillvaro som du trivs med, det glädjer mig.
      Allt gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.