?>

Psykisk ohälsa & utmattning

För en tid sedan fick jag frågan om jag kunde skriva ett inlägg om utmattning och depression, om mina erfarenheter och var man kan börja nysta för att må bättre. På ett sätt kände jag mig lite tveksam, eftersom jag inte är någon expert på ämnet. Men sedan tänkte jag att man kanske inte måste vara det, för att få uttala sig? Psykisk ohälsa är ju en svår fråga, men samtidigt ett väldigt viktigt och aktuellt ämne – som behöver uppmärksammas. För faktum är att sedan 2014 är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.

Jag har egentligen ingen direkt erfarenhet av depression eller psykisk ohälsa, annat än min egen utmattning. Därför känner jag inte riktigt att jag kan uttala mig om något annat än just det, min egen resa.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om utmattning samt pratat lite om det i ett podd-avsnitt. Därför tänkte jag inte gå in så mycket på bakgrunden nu, utan snarare fokusera på tiden från att jag blev sjukskriven fram till idag. Jag har också fått frågor kring om jag pratat med någon psykolog och/eller gått i någon form av terapi, så det kommer jag också berätta lite om. Dessutom vill jag dela med mig av några tankar och tips som jag plockat upp under resans gång och funnit värdefulla.

Allra först vill jag bara skriva att jag var (och är) lyckligt lottad på många sätt. Dels eftersom mina nära och kära fanns där och stöttade; de hjälpte mig och såg bland annat till att jag fick träffa en läkare när jag ‘brutit ihop’. Jag hade också tur på det sättet att företaget som jag jobbade för hade en sjukvårdsförsäkring, vilket innebar att jag fick träffa en privatläkare. Personligen har jag inte så stor erfarenhet av sjukvården sedan tidigare men upplevde trots det, stor skillnad mellan att gå till en vanlig vårdcentral och en privat läkarmottagning.

Förstå mig rätt, jag är övertygad om att vårdcentralerna gör så gott de kan med de resurser de har. Men skillnaden var verkligen slående. Bara en sån sak som att ha en hel timmes tid (!) med en läkare som var närvarande och lugn, snarare än 10 hetsiga minuter med någon som uppenbart är stressad… Samtidigt hade jag turen att träffa en väldigt duktig läkare, vilket såklart också gör stor skillnad.

Hursomhelst blev jag till en början sjukskriven i två veckor för stressrelaterade symptom och ångest. När dessa veckor började gå mot sitt slut mådde jag fortfarande inte bättre, jag hade ingen energi eller ork och blev inte piggare trots att jag vilade och sov mycket. Jag var väldigt skör och till synes små och vardagliga saker, som tex att diska, kändes oöverkomliga. Dessutom upplevde jag en enorm frustrationJag var ju van vid att hålla ett högt tempo och att plötsligt inte orka göra någonting, var så oerhört frustrerande.

Jag pendlade mellan att känna mig emotionellt avstängd (likgiltig) och att vara ledsen, uppgiven och förtvivlad. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att sitta och klappa katten (som låg i mitt knä) och stirra rakt ut i rummet, i några timmars tid… När de inledande 14 dagarna av sjukskrivning närmade sig sitt slut, hade jag ett återbesök hos samma läkare. Jag blev sjukskriven ännu en tid, för utmattning. Sedan följde ytterligare ett antal återbesök där sjukskrivningen blev förlängd.

Under den här tiden åt jag Johannesört, som lindrar nedstämdhet och oro. På läkarens ordination (och tack vare sjukförsäkringen) fick jag också KBT i form av en webbtjänst. Varje vecka fick jag fylla i någon eller ett par enkäter relaterade till mitt mående, samt ta del av verktyg som används inom KBT:n. Det var också en psykolog kopplad till webbtjänsten, hon fungerade som ett bollplank och vi pratade vid några tillfällen över telefon. Dessutom hade jag möjlighet att prata och få en hel del stöttning utav läkaren.

Ni som har läst min blogg under en tid, vet ju att jag i samband med utmattningen sa upp mig från mitt jobb samt att jag och min man bestämde oss för att sälja vårt hus och flytta. Jag tror definitivt att de här sakerna gjorde stor skillnad och att de underlättade för mig. (Att inte behöva gå tillbaka till den livssituation som till stor del fått mig att må dåligt från början.)

Efter ett par månaders sjukskrivning kunde jag jobba 25 %, under den sista tiden av min anställning. Det var utmanande på många sätt, men samtidigt skönt att få ett ordentligt avslut.

Jag förstår att det kanske inte är ett alternativ (eller ens önskvärt) för alla att göra som jag gjorde och bara lämna allt, för att göra något helt annat. Men för mig kändes det rätt. Det blev ett väldigt tydligt uppbrott mot det gamla, mot det som varit. Och jag misstänker att livet sett väldigt annorlunda ut om jag istället varit kvar i mitt gamla liv… Det kanske låter som en flykt att bara släppa allt, men för mig handlade det aldrig om att fly – utan snarare om att försöka leva mer efter mina egna värderingar och drömmar.

Sedan var det ju inte så att jag mådde bra när jag började jobba 25 %, eller ens när jag slutade jobba ett par månader senare. Egentligen är det först nu (när ca 1,5 år gått) som jag i princip inte har några symptom kvar efter utmattningen. Men det är inte så länge sedan som jag inte fixade att köra bil några längre sträckor utan att stanna och pausa, eftersom jag inte orkade/klarade av att fokusera annars…

Jag har lagt märke till att jag tänker allt mindre på utmattningen. Att mitt fokus numera ligger på att försöka vara närvarande i stunden och att drömma om framtiden, snarare än att fundera över det som varit. Jag ser det som ett tecken på att jag allt mer lämnar utmattningen bakom mig, att jag mer eller mindre processat klart det hela.

Med det sagt, har jag ändå en känsla av att man kanske aldrig läker helt. Det kan liksom inte bli riktigt som det var innan, om ni förstår hur jag menar? Jag tänker att precis som när man skadar sig fysiskt, typ bryter foten, så kan man läka och bli helt återställd. Men det kan också vara så att den där brutna foten aldrig blir riktigt bra, att den värker eller gör sig påmind på olika sätt, i flera år efter skadan. Ibland känner man till och med av ”ärren” livet ut. Detsamma tror jag gäller utmattning och andra former av psykisk ohälsa.

Sedan finns det ju olika former av rehabilitering och saker som man kan göra för att träna upp styrkan och balansen i en bruten fot (när den väl har läkt). Men har kedjan en gång gått av, är det liksom inte säkert att den där trasiga länken återfår sin forna styrka. På samma sätt kan det vara så att stress och press är en öm eller känslig punkt för någon som varit utmattad.

Det kluriga är att hitta balansen mellan att fortsätta att utmana sig själv (inte låta den gamla skada hindra en) och att lyssna på kroppen (inte pressa den för hårt).

…Men nu har det blivit dags de där tankarna och tipsen som jag nämnde i början av inlägget.

5 saker att prioritera, för att minska risken för utmattning:

1. Sömn, återhämtning och vila (fysisk såväl som mental)
2. Bra kost – maten spelar oerhört stor roll för vårt välmående; se till att tanka kroppen med rätt drivmedel
3. Motion – kroppen är byggd för rörelse! välj en motions-/träningsform som du tycker om
4. Mental balans – yoga, meditation, mindfulness eller att vistats i naturen kan göra underverk
5. Feel good-aktiviteter – dvs saker du blir glad och mår bra av att göra: det kan tex vara en fritidsaktivitet eller att umgås med nära och kära

Det handlar egentligen om att se till att vi har balans på ‘energi-kontot’ (eller allra helst att ligga på plus). Att vi ser till att göra saker som ger energi, så att vi orkar med de saker som tar energi (för tyvärr går det ju inte alltid att prioritera bort dessa helt).

…Det allra bästa är ju såklart om man kan undvika att hamna i utmattning, men kanske är skadan tyvärr redan skedd? Nedan följer några saker har jag funnit trösterika när det känts tufft.

5 trösterika insikter vid utmattning:

1. Utmattning är inte ett tecken på svaghet, utan snarare en indikation på att något är fel. Exempelvis att vi hållt för högt tempo för vårt eget bästa, och inte fått tillräckligt med återhämtning och vila.
2. Det är inte dig (oss) det är fel på, utan till stor del samhället vi lever i. Tempot och kraven är så höga att vi är många som blir sjuka.
3. Prövningar gör oss starkare – det kanske låter klyschigt, men det är verkligen så.
4. När man nått botten kan det omöjligen bli värre – bara bättre ♥
5. Ingenting varar för evigt (inte heller en utmattning)

5 tips för att må bättre:

1. Ta hjälp – man behöver inte klara allt själv!
2. Acceptans – den här punkten är svår, men ack så viktig. Det kan tex vara kämpigt att acceptera att man inte har den ork eller energi man önskar. Försök släppa självkritiken och alla föreställningar om hur du eller saker ‘borde’ vara.
3. Lyssna på kroppen – kroppen sänder ut många varningssignaler innan man hamnar i utmattning, men vi är många som är ‘duktiga på’ att ignorera dem. Börja lyssna till din kropp igen! Vad behöver den? Tillgodose dess behov.
4. Självkärlek – ännu en svår punkt, men du förtjänar verkligen kärlek och respekt! Inte minst av dig själv ♥ Om du har barn: försök se på dig själv med samma överseende och kärlek som du ser på dem. (Alternativt som du ser på någon annan du älskar.)
5. Vistas i naturen – den har en oerhört läkande kraft!

Utöver dessa saker, fungerar även de fem punkterna längre upp (de som kan minska risken för utmattning) inte enbart förebyggande, utan de kan också hjälpa till att läka.

Slutligen vill jag bara skriva att jag önskar att samhället såg annorlunda ut, att tempot var mer humant och att vi fäste mindre vikt vid statussymboler och fulltecknade almanackor. Att saker som välmående, familj och fritid värderades högre än ekonomiska intressen och konsumtion…

Utmattning är egentligen ett begrepp som inte ens borde finnas, och jag önskar verkligen att ingen behövde gå igenom dem. Samtidigt skulle jag inte vilja ändra mitt förflutna, jag är tacksam för resan som lett mig till den plats jag står idag. Och för alla insikter längs vägen ♥

…Lämna gärna en kommentar om du vill! Jag blir så glad varje gång någon tar sig tid att skriva några rader.

Ha en fin dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Utmattning & vägen tillbaka
Att frigöra tid & leva mer balanserat
En perfektionists bekännelser 
Förändring & mentalt bagage

 

Kommentarer
Dela gärna:

10 thoughts on “Psykisk ohälsa & utmattning

  1. Hej Sandra!

    Bra inlägg!

    Jag tror att man till viss del kan vaccinera sig mot utmattning och liknande om man regelbundet tar ett steg tillbaka och analyserar sin tillvaro. Dvs. frågar sig själv om det man fyller sina dagar med det man vill eller det man tror att man borde. Om man inte fyller sina dagar med det man vill så kan man fundera igenom hur mycket av det man gör som man faktiskt måste göra och varför. Jag har själv jobbat mycket med att försöka ta bort sådant som jag trott att man borde göra (t ex arbeta extremt hårt för att vara duktigast på arbetsplatsen och göra karriär) och stället göra sådant som känns bra. Detta eftersom jag insett att jag hellre vill må bra i nuet än att jobba för att nå ännu högre mål i framtiden. Jag vill göra ett bra jobb på mitt arbete men jag behöver inte vara bäst. Jag unnar mig dessutom massor av tid hemma istället för att boka in aktiviteter. Fullast almanacka vinner inget pris! Jag tror att nyckeln till välmående är att känna att man själv styr sin situation. Att man valt både sitt arbete och sin tillvaro i övrigt och att det bara är man själv som kan ändra på det som inte känns bra.

    Jag kan skriva massor om detta, men vill egentligen bara säga att jag håller med dig helt i din inställning, både i detta inlägg och i tidigare.

    Ha det gott!

    /Johanna

    1. Tack Johanna! ♥ Ååh, vilka kloka ord och tankar! Kan bara hålla med dig, och har själv funderat på mycket av det du skriver om. Visst ligger det mycket i att välmåendet hänger ihop med att kunna välja och styra själv! Att känna sig maktlös och ‘tvungen’ till saker och ting mår nog ingen bra av…

      Tack snälla för dina vänliga ord och din insiktsfulla kommentar.
      Ha det fint!

  2. Du har så rätt i att begreppet utmattning inte borde finnas egentligen! Jag tycker det eftersom det pekar ut individen som svag istället för att se signalerna om hur fel vi byggt upp systemet som helhet.

    Själv bromsade jag strax innan jag skulle ha fått utmattning, tror jag, då jag såg varningstecknen (och ser dem fortfarande ibland), och vände riktning på livet. Jag tänker inte heller gå tillbaka till yrkestillvaron och livssituationen så som den såg ut då eftersom det var vad som gjorde mig stressad.

    En sak jag kämpar vidare med är att ”sänka ribban”. Hela livet har jag lärt mig att sikta högt, skaffa bra betyg, karriärklättra osv. Men nu börjar jag inse att livet egentligen handlar om att bara vara människa och leva, försöka uttrycka vad just den här kroppen upplever och förstår av livet, och kanske skapa lite på den tillvaro jag själv önskar leva i. Att bara vara jag räcker. Där ligger ribban. Varför sa ingen det till mig i skolan?

    Sen kan jag försöka prestera min fulla potential i perioder, men det är en annan historia 🙂

    1. Ja men precis, huvudet på spiken verkligen!

      Vad bra att du uppmärksammade varningstecknen och hann bromsa själv! Så himla modigt och klokt av dig att vända riktning i livet när du fick den insikten.

      Förstår precis, jobbar också med att sänka ribban. Fina och kloka ord, undrar också varför man inte får lära sig sånt redan som barn/i skolan? Samma här.

      Tack för att du delar med dig av dina kloka och insiktsfulla tankar! ♥

  3. Så mycket klokt skrivet och många bra tips.Har inte själv drabbats av utmattning,men har flera nära och kära(bl.a min man) som har ”varit där”och jag själv arbetar på en förskola där allt för många är sjukskrivna pga bl.a. Stress och stora krav. Tack för en jätte bra blogg och goda recept🤗

    1. Ååh, men tack snälla för dina vänliga ord! ♥ Jaa, vi har nog alla någon i vår närhet som har varit eller är där – vilket är djupt tragiskt och samtidigt ett tydligt tecken på att det finns ett allvarligt fel i systemet… Tack för din kommentar, den värmde 🤗

  4. Hej Sandra,
    Tack för en fin blogg och för de insikter och erfarenheter som du delar med dig utav. Jag hittade till dig för ett litet tag sedan och kan känna igen mig i mycket av det du skriver om. Bland annat utmattning är något som jag själv har erfarenhet av. Jag har en tendens att pusha på mig själv alltför mycket men försöker att vara snällare mot mig själv numera och sänka kraven på mig själv.
    Ville bara lämna en kommentar och säga hej och tack. Känner mig alltid lite lugnare inombords när jag läser något av dina inlägg, vet inte varför, men så är det 🙂 Ha en fin helg!

    1. Hej Emelie,

      Ååh men tack så mycket! Samma här, och vad skönt att du försöker sänka kraven och vara snällare mot dig själv ♥

      Vad gulligt av dig, det värmer verkligen! Och vad glad jag blir av att höra det, tack. Hoppas att du också har en fin helg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *