?>

Miljömupp, förnekare eller medelsvensson – var står du i klimatfrågan?

Det här med miljö- och klimatfrågor är verkligen intressant, på många plan. De har en tendens att dela upp människor i olika läger. Låt mig presentera 6 olika kategorier:

Förnekarna
Den här kategorin hävdar bestämt att klimatförändringarna är ’hittepå’. De är totalt ointresserad av miljöfrågor och att förändra sin livsstil. En stor del av denna kategori utgörs av vita medelålders män, som (föga förvånande) tjänar stora pengar på miljöförstörande verksamheter. Att källsortera och äta mer vegetariskt finns inte på deras radar. Ofta är de högljudda och skräniga – de känner väl på sig att de tillhör ett utdöende släkte (och försöker därför desperat bevisa motsatsen).

Teknik-entusiasterna
Den här kategorin människor har stor tilltro till tekniken och räknar kallt med att den kommer att lösa alla (eller åtminstone majoriteten av) våra problem. Ofta hör man dem säga saker i stil med ’om X antal år kommer det se ut/fungera på det här sättet’ följt av en väldigt futuristisk och avancerad vision. Deras idéer bygger ofta på att vi ska kunna fortsätta leva som nu, med bibehållen standard.

System- & lagförespråkarna
Dessa människor hävdar att miljö- och klimatfrågor enbart kan lösas på politisk nivå – med olika skatter, lagar och regler. Ofta använder de dessa åsikter som en ursäkt för att fortsätta leva som de alltid gjort. Man hör dem säga saker som ’det spelar ingen roll vad jag eller någon annan gör på individnivå’. Men när det väl kommer till kritan och är dags för val, då lägger de sällan sin röst för klimatet iallafall – det skulle ju nämligen hindra dem från att leva som de alltid gjort…

De som har gett upp
Den här kategorin är medveten om miljö- och klimatproblematiken, men istället för att försöka göra något åt problemen, har de gett upp utan att ens försöka. De fortsätter att leva som de alltid gjort, eftersom de likt ’system- och lagförespråkarna’ menar att det inte spelar någon roll vad de enskilda individerna gör. Dessa människor har ofta en väldigt negativ syn på framtiden – något som inte alltid bekommer dem, eftersom de menar att det inte kommer påverka deras egen (utan framtida) generationer.

Medelsvensson
Troligen den största kategorin. De är medvetna om miljö- och klimatproblematiken, gör vissa gröna val (som att källsortera och köpa led-lampor) men de kompromissar ofta och mycket. Vanligen säger de ’lite måste man ju få unna sig’ varpå de fortsätter att shoppa nya kläder, trots att garderoben därhemma bågnar. Ett annat favorituttryck är ’alla andra gör ju det’ – med vilket de ofta rättfärdigar saker, som exempelvis weekend-resor till utlandet.

Ansvarstagarna
Den här kategorin tror på individens kraft, att enskilda människor kan göra skillnad. Därför lever de själva miljömedvetet och klimatsmart, med förhoppningen om att andra ska inspireras och hoppa på tåget. Övriga kategorier gillar att ha lite roligt åt ’ansvarstagarna’, och kallar dem gärna för saker som ’naiva’’hippies’ och ’miljö-muppar’.

Självklart är ovanstående kategorier en generaliserad bild av verkligheten, och jag är medveten om att det är ’ute’ att dela upp människor i kategorier – att sätta ’stämplar’ eller ’labels’ på saker och ting. Och visst ligger det mycket i det, vi behöver inte fler saker som splittrar oss – utan snarare inse att vi alla är människor. Med det sagt, kan jag ändå tycka att det finns en poäng med att lyfta ovanstående kategorier. Att belysa de olika lägren.

Vilket läger har rätt då? Inget och alla (förutom den först kategorin, som enbart har fel). Jag funderar även på ’de som har gett upp’… De har ju rätt så till vida att att vi minst sagt står inför stora utmaningar, och att det inte finns några garantier för att vi kommer lyckas rädda upp situationen. Men att ge upp utan att ens försöka, känns som en dålig strategi.

Övriga kategorier då? Ja, tekniken är en viktig del i omställningen. Ja, det behövs tuffare lagar och regler, men också att enskilda individer tar sitt ansvar. Här kommer även medelsvensson in – som gör en hel del bra, men där det också finns stor förbättringspotential. Fördelen är ju att de tenderar att ’göra som alla andra’ – vilket kan vara positivt, om fler börjar leva mer hållbart och medvetet.

Hos vem ligger bollen då? Löser vi klimat- och miljöproblemen på politisk nivå eller individnivå? Jag skulle säga att båda behövs. Det kluriga är att vi har något av ’hönan och ägget-problematiken’. Individerna väntar på att politikerna ska fatta tuffare/rätt beslut, medan politikerna behöver känna ett stöd från väljarna (individerna) för att fatta dessa beslut. Tekniken då? Jag tror absolut att tekniken kan vara en del av lösningen, men långt ifrån den enda eller hela lösningen.

Personligen har jag gått från att (under min uppväxt) vara en ’medelsvensson’ till att bli en ’ansvarstagande’. Jag ska villigt erkänna att jag känner en viss frustration när människor resonerar som så att ’det spelar ingen roll vad gemene man gör, därför tänker jag passivt invänta att politikerna fattar rätt beslut’. Det måste vara väldigt smidigt och skönt att lägga över ansvaret på någon annan, att inte själv behöva stå för de val man gör. På samma sätt känner jag frustration när någon ger uttryck för att de inte bryr sig. Hallå! Hur kan du inte bry dig?

Nyligen hörde jag en person (som tillhörde den mindre smickrande kategori-kombinationen ’system- och lagförespråkare’ samt ’de som har gett upp’) uttrycka sina tankar kring miljön och klimatet. Han sa ungefär ”Jag kommer fortsätta leva ohållbart sålänge lagarna inte ändras, jag bryr mig inte om kommande generationer, och tror inte på att gemene man kommer ta sitt ansvar på individnivå”. Då har jag bara lust att skrika: Nej, åtminstone inte om alla är lika själviska som du!!

Det var faktiskt ovanstående kommentar som fick mig att skriva det här inlägget. Jag blev så jäkla frustrerad att jag bara var tvungen att skriva om det.

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag är intresserad av yoga. I den yogiska livsstilen finns det en tanke, eller snarare en måttstock, som är väldigt fin och användbar: Om alla gjorde som jag – skulle det fungera/vara hållbart?

Kan du känna igen de sex kategorierna ovan? Har jag kanske missat någon kategori? Hur resonerar du kring miljö- och klimatfrågorna? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni haft en mysig luciadag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Vad är schysst, hållbar & hälsosam mat?
9 miljoner människor dör årligen i miljöföroreningar
Vikten av närheten till naturen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

6 thoughts on “Miljömupp, förnekare eller medelsvensson – var står du i klimatfrågan?

  1. Ja svårt det där med kategorier men ändå relevant. Jag skulle nog kalla mig en ”dold” ansvarstagare som med en inre resa försöker att inte vara ”för tuff mot sig själv” 😉

    Jag har nämligen genom att gå in i för många diskussioner blivit stämplad som just en ”eko- jobbig” person och därför valt att det inte är värt min energi att övertyga andra. Alla har ju sin resa att gå och därför har jag valt att jobba mera i det dolda. Med det dolda innebär det att jag försöker själv fatta så många miljövettiga val som möjligt men som det står ovan ”inte heller vara för tuff mot mig själv”.

    Jag är ju likt oss alla andra till en viss del också en produkt av ett samhälle, det är därför en fin balans mellan att skärma sig av helt (vilket jag vill göra när jag läser om massproduktion) eller med medvetna val välja att ibland att köpa saker (ex en dator) som säkert blivit tillverkad på det mest oetiska sätt för att skapa förändring….

    Försöker också med en inre resa förstå mig själv mer och finna vad som är äkta inom mig. Tror att det inre utforskandet är nödvändig i all sorts kamp…

    Med detta sagt så vill jag dock också förtydliga att jag själv och många ”Eko-krigare” måste också stå upp för sig själva. Jag vill detta år bli tydligare i mina argument och inte tvivla på min sanning, blir ibland för mesig och lägger mig för lätt eller ja går ur diskussionen för snabbt för att jag inte pallar….Detta måste de bli ändring på!

    1. Det låter klokt och bra! Jag förstår precis hur du menar, känner igen mig i mycket av det du skriver och håller verkligen med.

      Ovanstående inlägg är något ”eldigare” än jag brukar uttrycka mig i vanliga fall. Är mån om att inte försöka döma människor eller komma med pekpinnar, doch tryter även mitt tålamod ibland och bägaren rinner över. Typ när jag hör en kommentar som den jag nämnde här ovan i inlägget.

      Men det är som sagt svårt att hitta en lagom balans! Och det är inte lätt att göra medvetna och hållbara val alla gånger (jag är själv långt ifrån perfekt, men jag gör mitt bästa). Dock är det frustrerande att bli kallad naiv och korkad av någon som inte tar ansvar för sina egna handlingar… Även om personen i fråga inte sa det till mig personligen, utan mer generellt i en podd.

  2. Man blir så trött när de flesta runt om en tycks antingen strunta i eller förneka att alla måste göra sin del. Har fyra små barn och får ibland riktig ångest när jag tänker på deras framtid. Senast igår sa svågern om deras kommande Thailandsresa att planet gick ju även utan honom så det var meningslöst att avstå.
    Försöker inspirera omgivningen, men ibland orkar man inte med att argumentera och bli stämplad som mupp. Känns ändå som att fler och fler tänker efter lite mer och media uppmärksammar mer.
    Håller tummarna för framtiden och mänskligheten. Tack för en bra och läsvärd blogg!

    1. Men eller hur! Förstår det, eller rättare sagt, jag kan tänka mig det (eftersom jag själv inte har några barn).
      Känner igen det där, vissa dagar går det lättare och andra dagar är det svårare – man får försöka välja sina ”strider”. Absolut, jag har också fått den känslan och det är ju toppen! ♥ Samma här. Tack snälla du!

  3. Jag pendlar nog lite mellan medelsvensson och ansvarstagande. Jag gör relativt många gröna val: äter veganskt, försöker att konsumera mindre och mer medvetet, köper mycket ekologiskt, både mat och annat som ex. hudvårdsprodukter, källsorterar, försöker att turista inom landet istället för utomlands och har en personlig gräns för hur ofta jag får flyga och vart. Dock hamnar jag i perioder då jag konsumerar och reser mer och då jag helt enkelt inte orkar tänka så mkt på klimatfrågan, för att den ger mig så mycket ångest. En slags förnekelsefas kan man säga, fast med mycket medvetenhet ändå pga av vissa val jag alltid gör. Jag tycker det är väldigt svårt hur man ska hantera sin medvetenhet på bästa sätt inför andra. Hur gör man bäst för att försöka förändra andras och sitt eget beteende utan att skapa för mycket skuldkänslor som gör att man inte orkar?

    1. Jag tycker det låter som att du gör många kloka och medvetna val i vardagen – bra jobbat!
      Förstår hur du menar, det är verkligen inte lätt! Har också en del klimatångest ibland. Att hitta balansen mellan att utmana sig själv till att bli bättre, utan att för den sakens skull gå runt och må dåligt – är verkligen en utmaning.
      Det är en jättebra fråga, som inte är helt enkel att svara på. Men en sak jag tänker på, är att försöka föregå med gott exempel – att leva efter uttrycket ”be the change you want to see in the world”. Samt att ta ett steg i taget och försöka att inte vara för hård mot sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.