Jag har funderat på att skriva ett inlägg på temat introvert, extrovert och högkänslighet under en tid, men tvekat en aning. På sistone har jag dock fått en del frågor och kommentarer på ämnet, så nu kände jag att det var dags. Ni är flera stycken som har lyckats snappa upp att jag har en högkänslig och introvert personlighetstyp… Kanske lyser det igenom i mina texter och bilder?
Hursomhelst, vill jag dela med mig av några tankar kring ämnet idag. Men allra först tänkte jag förklara begreppen lite kort, för er som kanske inte är bekanta med dem sedan tidigare.
Extrovert personlighet
Extroverta människor får energi genom att umgås med andra. De blir uttråkade och trötta av för mycket ensamtid. Extroverta är mycket sociala och trivs därför i större grupper och i sammanhang där det händer mycket.
Introvert personlighet
Introverta människor fungerar precis tvärtom, de får energi när de spenderar tid för sig själva. Introverta blir ofta trötta och dränerade på energi när de har andra människor omkring sig (ju fler personer, ju fortare försvinner energin) samt när det händer mycket runt omkring.
Ambivert personlighet
Det finns faktiskt ytterligare en personlighetstyp, nämligen ambivert. Personer med ambivert personlighetstyp har både introverta och extroverta drag, de är alltså någonstans mitt emellan.
Nedanstående tabell lyfter några av de drag som är vanliga för introverta och extroverta.
| Extrovert | Introvert |
| Får energi genom att vara social | Får energi genom att spendera tid för sig själv |
| Gillar samtal i grupp | Föredrar enskilda samtal |
| Har fler vänner/bekanta, men ofta ytligare relationer | Har färre men närmare vänner |
| Gillar att prata | Gillar att lyssna |
| Har lätt att acceptera förändringar | Har svårare med förändringar |
| Blir lätt distraherad | Kan vara djupt fokuserad under lång tid |
| Är mer öppen | Är mer reserverad |
| Öppnar upp för vem som helst | Öppnar upp till några få |
| Fattar snabba beslut | Fattar mer genomtänkta beslut |
| Älskar att få uppmärksamhet | Vill inte ha uppmärksamhet |
| Trivs med att jobba i kontorslandskap | Jobbar bäst i en tyst och lugn miljö |
| Pratar gärna på möten | Pratar när tillfrågad |
Högkänsligt personlighetsdrag (HSP)
Highly Sensitive People (HSP) eller högkänslighet som det heter på svenska, är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ungefär en femtedel av den globala befolkningen (jämt fördelat mellan kvinnor och män). Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda. Det gör att de lägger märke till mycket mer i sin omgivning, samtidigt som de bearbetar allt på en djupare nivå. Vilket resulterar i att de behöver mer tid till att smälta alla intryck.
Man skulle kunna tro att enbart introverta människor är högkänsliga, men det är inte fallet. Bland de högkänsliga är 70% av människorna introverta och 30 % extroverta. Högkänslighet är ingen diagnos utan ett ’normalt’ drag, men eftersom det tillhör en minoritet, är omgivningen inte alltid så förstående. Många högkänsliga människor känner sig därför ofta ’onormala’ och utanför.
Högkänslighet kan yttra sig på många olika sätt, nedan följer exempel på några karaktärsdrag.
Typiska karaktärsdrag för högkänslighet:
– Känner av och påverkas starkt av andra människors sinnesstämning, kan ofta känna av stämningen i ett rum
– Blir starkt berörd av och lever sig in i böcker, filmer och pjäser (känslomässig överidentifiering med karaktärer)
– Har förhöjd känsla för vad som är rätt och fel, ser orättvisor och har globalt tänk
– Har lätt till gråt, oavsett anledning (glad, arg, ledsen)
– Lägger märke till detaljer och subtila signaler i omgivningen, som majoriteten inte uppfattar (tonfall, kroppsspråk mm)
– Blir lätt förskräckt och hoppar ofta till
– Har begränsad ork och ett behov av att dra sig undan, för att få vila och vara ifred
– Påverkas starkt av oljud, skarpt ljus, starka dofter och liknande
– Har teoretiskt, analytiskt och oberoende tänkande (ser saker ur många perspektiv)
– Anstränger sig särskilt för att inte begå misstag eller glömma saker (ofta perfektionistisk)
– Har svårt att ta kritik, tar saker personligt
– Älskar problemlösning, kunskap och lärande (nyfiken och utforskande)
– Blir lätt stressade och överväldigade i bullriga och intensiva miljöer (stresskänslighet)
– Uppskattar skönhet, både i skrift, musik, konst eller natur
– Har ett rikt (och invecklat) inre liv, intresserade av existentiella frågor
– Är noga med att undvika våldsamma filmer och tv-program
– Kan ha svårt att fatta beslut (ser många olika möjligheter, aspekter och lösningar)
– Reagerar starkt på hungerskänslor, de påverkar humör och koncentrationsförmåga
– Är ofta intuitiva, kreativa och (över-) empatiska
– Tycker om djupa relationer och samtal (ogillar kallprat)
Det här med (hög)känslighet kan ibland verka ganska svart-vitt, men faktum är att vi alla är mer eller mindre känsliga. Nedanstående bild illustrerar just detta. Tänk dig att man placerar hela jordens befolkning på ett led längs med skalan, då kommer några hamna långt ner, några i mitten och några högt upp (samt överallt där emellan). Den femtedel som befinner sig högst på skalan är högkänsliga eller högmedvetna. 
Varför dessa personlighetsdrag är viktiga & oviktiga på samma gång
Något som kan vara viktigt att påpeka, är att inget av de olika personlighetsdragen är ’bättre’ eller ’sämre’ än något annat. De har alla både ’starkare’ och ’svagare’ sidor. Vi är alla olika och det fina är att tillsammans så kompletterar vi varandra. Egentligen spelar det alltså ingen roll om man är extrovert, introvert, ambivert, högkänslig eller inte. Vad som spelar roll är att vi får vara som vi är, att vi inser att vi är olika och att det är okej. Att det är så det ska vara. Men kunskapen om dessa olika personlighetsdrag kan bidra med förståelse och ökad acceptans, både gentemot oss själva och andra.
Min resa som högkänslig & introvert
Precis som många andra introverta och högkänsliga människor, kände jag mig ofta annorlunda redan som liten – missförstådd, överkänslig och ’fel’. Jag hade till exempel ingen aning om att alla de känslor jag kände, inte bara var mina egna. Inte heller förstod jag den inre konflikt som dök upp inom mig, varje gång någon uttryckte en sak verbalt men deras kroppsspråk sa raka motsatsen. Sånt är inte så lätt att varken förstå eller sätta ord på som barn.
Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag fått höra ”var inte så känslig”, ”ta det inte så personligt” eller ”du tänker för mycket”. Det är troligen välmenande råd, men ärligt talat helt jäkla omöjligt att följa! Det går inte att sluta vara känslig.
Jag kommer så väl ihåg ett av de allra första utvecklingssamtalen i skolan, då det konstaterades att jag många gånger föredrog att sitta själv och pyssla framför att leka med de andra barnen. Det var inte så att jag inte hade några vänner, utan bara det att jag alltid tyckt om att vara ensam.
Eller ensam är egentligen fel ord, jag känner mig aldrig ensam när jag är själv. Ironiskt nog, känner jag mig oftast som mest ensam när jag är omgiven av mycket folk – på event, fester eller liknande tillställningar. Därför har jag en tendens att undvika dessa, jag avskyr verkligen att mingla!
Många gånger har jag önskat och försökt att vara annorlunda, jag har känt att jag borde vara mer social och mindre känslig. Det var först för några år sedan som jag kom i kontakt med dessa begrepp och insåg att jag är introvert och högkänslig. Den insikten var en stor lättnad för mig, plötsligt fick jag en förklaring till varför jag är och reagerar lite annorlunda än många andra. Varför jag är så känslig. Samtidigt var det skönt att inse att jag inte alls är så ensam som jag trott, att fler tampas med samma utmaningar, tankar och känslor.
Kunskapen har lett till ökad acceptans, men också till värdefulla insikter och förståelse. Jag har alltmer börjat omfamna både mina styrkor och svagheter – hela mig själv, som jag är. Jag har också insett att några av de saker som jag tidigare sett som ’svagheter’ i själva verket är några av mina största styrkor.
Istället för att förtrycka min intuition (som tidigare) har jag börjat lyssna till den. Istället för att leva i någon form av offerroll (där man är offer för livet och omständigheterna) har jag insett att jag både har huvudrollen och är regissör i min egen film – livet.
Att vara högkänslig är förenat med många utmaningar, men också många gåvor. Eftersom vi känner mer, upplever vi ofta högre toppar än genomsnittet, men också djupare dalar. Vi har förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring mm, men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.
Jag har slutat önska bort min känslighet och tränar på att vända den till min fördel. Idag är jag tacksam för den, eftersom den berikar mitt liv och bidrar med så många fler färger och nyanser. Jag älskar att kunna vända ansiktet mot solen, sluta ögonen och fyllas av en genuin och bubblande lycka. Av att till synes små saker berör mig på djupet och att jag ser skönheten i de mest vardagliga av ting. ♥
Vill du lära dig mer om högkänslighet kan jag tipsa om Högkänslighetspodden, Sveriges Förening för Högkänsliga samt en film (som jag ännu inte sett själv, men vill se) nämligen Sensitive – the movie.
Men nu är jag nyfiken på vad ni som läser tycker och tänker. Är du extrovert, introvert eller ambivert? Är du kanske högkänslig som jag? Har du några tips eller andra tankar du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!
Hoppas ni har en fin dag allesammans, ta hand om er! ♥ Kramar
Relaterade inlägg:
– Förändring & mentalt bagage
– En perfektionists bekännelser
– Yoga, meditation & hållbar livsstil
– Vikten av närhet till naturen
Kommentarer
Känner du någon som skulle gilla det här inlägget?
Tack för detta inlägg, kan relatera så mycket! Jag har också ganska nyligt förstått att jag är högkänslig och därmed fått svar på varför jag känt mig så annorlunda. Som du skriver så har en högkänslig person förmågan att både uppleva hög eufori och djupa dalar, vilket både kan vara underbart och fruktansvärt. Jag går i skolan och trivs inte alls i den miljön och med alls de krav som skolan medför, vilket påverkat mig enormt. Det känns som att det som verkar okej för andra blir outhärdligt för mig, med alla intryck som jag möts av dagligen. Har därför insett att min enda väg för att överleva denna prövning är att äta antidepressiva. Den tar bort mycket av mina toppar och dalar. Jag blir mer likgiltig, men livet blir uthärdlig, så just nu är det värt. I framtiden vill jag i större grad anpassa mitt liv efter mina förutsättningar och kunna njuta fullt ut av livet goda, utan medicin.
Visst är det så, du har helt rätt i att det både kan vara underbart och riktigt jäkla jobbigt. Upplever precis som du skriver, att det som funkar för andra ibland (ofta) inte funkar för oss som är högkänsliga.
Åh, jag blir så ledsen när jag läser det och på att det ser ut såhär. Att du liksom många, behöver avtrubbande mediciner för att klara vardagen. Det är såklart jättebra att det finns och att de ’hjälper’, om du förstår hur jag menar? Det är bara tråkigt hur samhället ser ut…
Hoppas att du hittar en livstil och vardag framöver som passar dig, där du kan njuta av livet och slippa mediciner precis som du skriver. Kram ♥
Högkänslig och introvert här med ?
Ååh, ännu en kompis. Hej! ?
Jag har hoppat mellan att känna mig introvert och extrovert, älskar förändringar och har en tendens att vilja fatta snabba beslut, därför anar jag att jag tillhör den ambiverta skaran men jag är definitivt högkänslig. Har svårt att bromsa mig själv och ge mig den där fullkomligt händelselösa helgen innan jag liksom kraschar in i den. Fattar nu att jag behöver lära mig att känna igen mönstret i tid och boka upp mig på en exklusiv ”umgås-med-mig-själv-helg” innan jag kraschar. Men eftersom jag tycker det är så kul med nya människor och miljöer så blir jag fartblind och glömmer att ha koll på varningstecknen…
Tack för tydlig och bra sammanställning.
Jättebra inlägg! Jag gissade mig till att du har högkänslig personlighet genom podcasten Andra Sätt, mycket på grund av hur du svarade på frågorna. Finkänsligt och eftertänksamt liksom, precis som hela bloggen som är väldigt medveten om både inre och yttre skiftningar i naturen och hos människorna.
Det är fint att känna igen de här känslighetsdragen hos andra, och mycket lättare att se dem som stora styrkor nu, sedan jag lärde mig om begreppet ”HSP”. Det är ju vi som är observatörerna lite vid sidan av som liksom känner in och läser av vad som är en säker riktning för samhället. Ganska mäktigt!
Ett annat tips på bra läsning är också boken ”Highly Sensitive Person” av Elaine Aron som forskat om begreppet.
Men åh, tack snälla! Precis det har du rätt i, det är nog lättare att känna igen dragen när man själv är högkänslig. Verkligen, så himla fint beskrivet! ♥
Tack för boktipset! Får kika in den framöver. Tror att Elaine Aron även medverkar i filmen ovan ?
Tack! Känner precis igen mig!
Jag ska börja se min högkänslighet som styrka istället för svaghet.
Och känna att det är okej att välja att vandra själv i skogen en helg för att samla energi, istället för att kännasig tråkig.
Mycket glad för detta inlägg. Kan be andra läsa så de förstår mina val och personlighet bättre.
Tack!
Ååh vad glad jag blir av att höra det. Det låter klokt och bra! ♥ Tack snälla för dina vänliga ord.
Hej sis!❤️ Så insiktsfullt inlägg! Jag minns ett utav mina första utvecklingssamtal i lågstadiet när jag fick påbackning av läraren (enda gången) för att jag pratade för mycket på lektionerna!? Kommer föralltid minnas det! Lite roligt att varit så lika men ändå så olika! ❤️Kram❤️
Men åh, tack sis! ?? Haha, ja det har jag också nåt vagt minne av ? Verkligen! Kram kram ?
Intressant inlägg. Själv är jag extrovert men med åldern numera blivit mer känslig för stress och höga ljud. Jag lever ett extremt högt tempo och vilar väldigt sällan. Dock har jag kommit till en punkt då jag vill prioritera enkelhet, och framförallt frihet och lugnet som följer med detta. Jag har alltid arbetat otroligt mycket( dubbla jobb), gjort det mesta hemma i en storfamilj, tagit på mig massor av extra sysslor, alltid varit tillgänglig och aldrig prioriterat mig själv. Det är först nu när barnen blivit större jag känner att jag måste tänka på mig själv och att jag måste må bra i kropp och själ. Förut jagade jag status och yta i ett skyhögt tempo men det håller ju som bekant inte i längden. Nu vill jag gå mot strömmen och växla ner, men det krävs både mod och styrka till det. Det är därför skönt att läsa din blogg och inspireras av dina dina sunda tankar. Tack för alla fina inlägg som du delar med dig av.
Tack! Men oj, jösses vilket tempo ? Tycker det låter fint och klokt att du börjat tänka om och fokuserar mer på enkelhet, frihet och lugn. Och framförallt på att prioritera dig själv och din hälsa mer ♥
Visst krävs det både mod och styrka att välja annorlunda – men på något sätt känner jag att du har både och, bara genom att läsa dina kommentarer. Tack snälla, och lycka till!
Får jag dela det här inlägget i gruppen ”HSP Högkänsliga personers grupp” på Facebook? Jag tror jättemånga där skulle uppskatta och känna igen sig i din text.
Javisst, det går bra ?
Hej.. när jag läser och försöker förstå tror jag att jag är en extrovert med behov av mycket egen tid. Älskar att umgås med människor, känna in dem i kroppen och beröras av deras energier❤️❤️
För att kunna gör detta dock så behöver jag min egen tid och har sedan barnsben älskat att vara med mig själv.. hmm svårt det där med kategorier känns som att jag ledig kan hitta rätt etikett ?
Dock känner jag att de som är likt mig, extroverta, faktisk har ett slags ansvar att bjuda in de introverta. Se till att göra speciellt plats för dem att få utrymme att säga det som de har på sina hjärtan..
Tycker detta oftast saknas på arbetsmarknaden liksom allt tryck lägs på de introverta att bli mer extroverta istället för att se vilka unika kvaliteter dess individer har.. ❤️❤️
Du har så många fina och insiktsfulla tankar ♥ Tack för att du delar med dig av dem!
Jo men absolut, det har du rätt i – etiketter och kategorier kan ju sällan återge hela bilden, utan är ofta mer generella. Vilket såklart är viktigt att komma ihåg.
Absolut, visst är det så. Jättefin tanke! ♥
Så fint inlägg Sandra, tack! Det är svårt att sammanfatta detta stora ämne på ett så här bra sätt. Jag tänker också alltmer på de stora fördelarna och de fina sidorna av högkänsligheten. Håller med om att alla på skalan såklart behövs och att ingen är bättre eller sämre utifrån var på känslighetsskalan de ligger men eftersom de högkänsligas egenskaper inte alls premieras i vårt samhälle utan snarare ses som svagheter och något negativt, så vill jag ändå lyfta och peppa alla högkänsliga lite extra. Det som utmärker oss är något som världen så desperat behöver mer av nu! Heja dig för att du också är med och lyfter ämnet <3
Ååh, men tack så mycket Nina! Verkligen, det har du helt rätt i, och det är så himla tråkigt att det ser ut så.
Jättefint att du vill lyfta och peppa alla högkänsliga lite extra! ♥ Jag hade lite samma tanke med inlägget, men inser att jag kanske kunde lyft svårigheterna ännu lite mer.
Visst är det så! Tack detsamma, och tack för din fina och kloka kommentar! ♥
Hej Sandra,
Även jag måste passa på att lämna en kommentar och tacka dig för ditt genuina och fantastiskt inspirerande uttryck. Jag har följt din blogg en tid och delar så många av dina tankar och idéer. Jag är själv en reflekterande människa med längtan efter ett enklare liv bortom all uppslukande perfektions- och karriäristhets. Det ger motivation att läsa om dig och andra människor som vågar förändra och som inser att vi alltid har ett val. Vi kan inte kontrollera eller rå för alla yttre omständigheter men vi har alltid ett val att förhålla oss till dem och styra livet i den riktning som känns rätt och ärlig för oss. Det går att leva i sanning med sig själv och det går att tänka annorlunda men det kan vara ensamt. Lever man i sanning tror jag dock att ensam är starkare än att följa något man inte kan stå för. Då försummas vi och ”bara” finns till. Vi lever inte.
Likt dig har jag en introvert och högkänslig personlighet. Jag har alltid känt mig annorlunda och än idag, snart 29 år gammal, har jag fortfarande inte kunnat identifiera mig med det liv som vårt samhälle förväntar sig att man skall sträva efter. Jag försöker också att vända det till en styrka. Jag vill egentligen inte ha en annan personlighet men många gånger blir jag överkörd av alla intryck och extroverta uppmuntranden. Det är svårt att undvika känslor av otillräcklighet.
Jag känner gemenskap med dig och flera av de som läser/kommenterar på din blogg. Många av mina vänner har försvunnit med åren. Det är stärkande att kunna dela tankar med någon. Det är svårt att finna djupa och genuint tänkande människor i all den ytlighet som präglar stora delar av vårt moderna konsumtionssamhälle. Återigen, tack för dina kloka ord. <3
Men ååh, tack Alexander för dina vänliga ord och fina kommentar! Den var så himla klok och insiktsfull. ♥ Håller verkligen med dig!
Kommer att tänka på Oscar Wildes uttryck; ”To live is the rarest thing in this world. Most people just exist.” Det ligger verkligen mycket i det.
Tycker också att det är svårt att inte bli överkörd och att undvika känslorna av otillräcklighet… Så himla fint att du känner gemenskap med mig och de som läser/ kommenterar, det gör jag med. ♥ Visst är det så! TACK själv, för att du tog dig tid att skriva och dela med dig av dina tankar.
Intressant läsning: jag är väldigt mycket extrovert personlighet, men gillar verkligen inte partyn och mingel (HU!) och har få vänner och gillar att vara för mig själv, så ambivert?
Vad kul att du tycker det! Ja, det låter som det 🙂
Jag har också en högkänslig och introvert personlighet. Precis som många skriver ovan gillar jag den och vill inte vara annorlunda. Men upplever konstant i min vardag krockar med samhället och särskilt arbetslivet då jag inte klarar av det som förväntas. Så det känns tufft, men jag arbetar på att skapa det lugna och enkla liv jag vill ha och behöver ett steg i taget ?
Förstår precis vad du menar! Det låter klokt och bra att du tar ett steg i taget, och på så sätt närmar dig det lugna och enkla liv du vill ha ♥
Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg och den är verkligen jättefin och inspirerande 🙂
Jag har alltid varit en introvert person och rätt så känslig, men efter att jag fick barn så har allt blivit sju resor värre. Jag är extremt känslig för alla intryck runtomkring mig. Det är som om min känsla av att inte räcka till med jobb, hem och framförallt barn förvärrar det hela och gör mig helt utmattad. I dagens samhälle ska vi mammor räcka till till så mycket. Visst funkar det säker för de flesta, för de som inte blir så påverkade av alla yttre omständigheter, men för mig blir det otroligt påfrestande.
En dröm jag har är att få lämna allt som har med karriär och framgång bakom mig, och bara få koncentrera mig på att vara mamma och sköta om mitt hem och min familj. Tyvärr är det räkningar som ska betalas varje månad, men att göra någon förändring i den riktningen hoppas jag på att kunna göra 🙂
Vad kul att höra, tack snälla!
Kan verkligen förstå och relatera till känslan av att inte räcka till, och då har jag ändå inga barn… Jag försöker sänka kraven på mig själv och tänka att jag gör så gott jag kan (och att det är bra nog!), men det är verkligen inte lätt alla gånger.
Hoppas att du/ni hittar en lösning där du kan spendera mer tid på hem och familj! ♥ Jag har tidigare skrivit en del inlägg om downshifting och liknande här på bloggen, kanske finns det några tips eller saker där som du kan inspireras av. ?
Hej Sandra!
Jag har rätt nyligen (förra sommaren) kommit på att jag är en högkänslig person – jag hann bli 42 år innan polletten ramlade ner. Är definitivt mer introvert än extrovert men visst kan jag vara social och umgås med folk ibland. Förr blev det mycket dans men inte nu, men det är mest på grund av nackskadan efter två bilolyckor. Jag blir extra introvert av den. Whiplashskadan är nog mer hämmande än känsligheten, har svårt klara av hushåll och arbete.
Har alltid varit pedantisk lagd och har svårt att prestera bra när någon ser på när jag jobbar. Blir väldigt lätt generad och rodnar titt som tätt, men med tiden så blir man kanske mer hårdhudad, hoppas jag. En dum kommentar kan förstöra en hel dag, samtidigt som en snäll handling är helt fantastisk underbar! Himmel eller helvete.
Nu när jag vet hur allt hänger ihop så ser jag mer eller mindre (eller försöker gissa) vilka som är högkänsliga eller har högkänsliga drag. Dessutom känner jag ofta på mig saker vad som ska hända, förutspår vissa saker. Ibland är det nästan läskigt. När jag jobbade som vaktmästare för ett antal år sedan var jag nere i en källare och plötsligt kände jag hur en hand grabbar tag om min axel, vänder mig om för att se vem det är, men ingen är där…
Hej Mattias!
Gillar att du använder uttrycket med att poletten trillade ner, precis så kändes det ju verkligen! (När man stötte på begreppet för första gången alltså.) Åh, vad tråkigt med whiplashskadan! Hoppas verkligen att det blir bättre framöver ♥
Samma här, är också pedantisk och avskyr att vara iakttagen när jag jobbar. Ja men precis, allt blir liksom förstärkt – höga toppar och låga dalar.
Eller hur, kommer på mig själv med samma sak ibland. Det blir nog lätt så att man lättare lägger märke till det, om man själv har de dragen.
Oj, ja det låter läskigt. Enligt psykologen Kazimierz Dabrowski kan högkänslighet yttra sig på många olika sätt; inom nio olika områden. Ett av dessa områden omfattar extrasensorisk sensibilitet (kontroversiellt), om du vill kan du läsa mer om dessa nio områden här:
https://insideperspectives.wordpress.com/sensory/9-typer-av-hogkanslighet-svenska/
Hej! Vilket fint och bra inlägg. Det är så bra förklarat. Jag är ganska säker på att jag också är högkänslig, men kanske med det ambiverta draget. Har väldigt nyligen kommit fram till detta, och tidigare bara känt mig fel och dålig.
För mig är det otroligt frusterande, att både få energi av att umgås, och av att vara själv, men det är antingen eller, dag från dag. Jag har svårt att veta när, eller varför jag känner som jag gör. Vilket gör planering svår, vissa dagar vill jag stå i centrum och höras och synas mest av alla, medans vissa dagar vill jag vara helt ensam, och älskar det. Jag har tidigare bara känt mig dålig, och känslig. Kommer från en högljudd familj som inte alls förstår, ”Du är så känslig” eller ”Du tänker för mycket” får jag ofta höra av dom…
Jag är 25 år och fick i början på året utmattningssyndrom, och håller nu på att sakta försöker bli bättre. Jag tror verkligen att mitt problem är att jag GÖR alldeles för mycket, för jag älskar ju det, men jag vill också vara själv mycket, och jag måste helt enkelt lära mig att lyssna på mig själv, vad behöver jag idag, och inte tänka så mycket på hur andra gör.. vi är ju alla så himla olika, och funkar olika.
Tack iallafall för den fina texten, det var så härligt att läsa och förstå lite mer! Kram!
Vad kul att du tycker det, tack snälla!
Kan tänka mig att det är utmanande att pendla mellan de extroverta och introverta dragen, samt att det blir klurigt att planera. Visst är det skönt att komma till insikt, det blir på något sätt lite lättare att acceptera sig själv då.
Åh, sänder dig styrkekramar! Förstår vad du menar, jag VILL alltid göra otroligt mycket (för mycket för mitt eget bästa). Det är en svår balans! Verkligen, det har du helt rätt i.
Tack själv för din fina kommentar. Kram!
Hej, Tack Sandra för ditt underbara inlägg! Jag har sen innan jul förstått att jag är högkänslig. Som någon skrev ovan – poletten trillade ner! Vilken befrielse!
Jag arbetar inom förskolan i en ”stimmig” miljö och jag har nu börjat att tänka på om detta verkligen är rätt yrkesval för mig. Vi är ett stort arbetslag där jag känner av energier och tyngd (ofta). Märker direkt när det ligger något i luften.
Samtidigt som detta har jag ju min barngrupp där jag ska vara tillgänglig. O inget barn går mig förbi. Har ständig koll på dem och ser direkt om det är något som inte stämmer eller om barnet i sig går och bär på tyngd.
Klart att detta är till en stor fördel men samtidigt så känner jag mig helt urlakat ofta när jag kommer hem till min familj! Jag älskar mitt jobb men vetitusan inte hur jag ska få detta att fungera!
Som Sofie skriver här ovan är jag både och. Fruktansvärt jobbigt emellanåt. Hur ska man veta när man har behovet för att dra sig undan, o hur ska man veta när man ska göra vad.
”Du är så känslig” har jag fått höra flera gånger. O sist förra veckan då jag började gråta på mitt arbete av en anledning som kanske inte är så ”stor” för personer utan högkänslighet.
TACK för en jättefin blogg!
Kram!
Hej Emma! Tack snälla du ♥ Men eller hur!
Okej, jag kan förstå att det dels är en utmaning i ditt jobb men samtidigt en stor tillgång. Hoppas du hittar en lösning som du trivs med och som funkar för dig!
Nej jag kan förstå att det verkligen inte är helt lätt. Samma här, har också lätt till tårar. Det är nog som sagt ganska vanligt med vårt personlighetsdrag.
TACK själv för dina vänliga ord, de värmer ♥
Kramar!
Hej! Tack för fint inlägg om oss högkänsliga och introverta.
Javisst är jag också sån? Både på gott och ont skulle jag vilja säga. Jag är stolt över min medmänskliga och empatiska sida, men den dränerar mig samtidigt. Jag blir verkligen så trött och slut mentalt. Jag är glad, social & omtyckt i jobbet och med familj och vänner men jag bara måste få landa efter varje möte. Jag blir slut. Jag är samtidigt otroligt känslig för väderomslag. Just nu är det just så ute. Regn- sol- regn. Det värker i mig och tjuter i öronen och jag blir sänkt mentalt. Känns det igen hos er andra? Min tanke har varit länge att det kanske ”hör ihop” med våran känslighet. Det skulle vara intressant att veta. Kram // Nettis
Tack snälla! ♥ Jo men precis, det är verkligen både för- och nackdelar med dessa personlighetsdrag. Förstår precis hur du menar! Känner också av väderomslag, främst genom att jag blir spänd/får ont i vissa leder alternativt i nacke och rygg, men också mentalt precis som du skriver. Kram!
Jag är väldigt sen till det här inlägget, men har nyligen hittat till din blogg. Jag har känt till begreppet högkänslighet i ett par år nu och tyckte redan från början att det stämde in på mig, men det är först de senaste månaderna som jag förstått i vilken grad det här draget kan genomsyra ens personlighet. Ju mer jag läser om det desto mer förstår jag hur mycket jag verkligen präglas av det, allt från energibehov till samvetsfrågor och förbannelsen att komma in i ett rum och behöva känna alla andra människors känslor på en gång. Det är en av anledningarna till att jag gjort uppehåll i lärarutbildning – jag vet inte om jag skulle klara av ett socialt yrke eftersom alla intryck och känslor går så djupt.
Dina länkar hjälpte mig bl.a. upptäcka HSP-podden. Det är sällan en bra idé att ställa grupper mot varandra (särskilt inte könen) men jag blir särskilt glad av att just ha hittat ett avsnitt (nr 61) där de diskuterar högkänslighet hos män och hur det är svårt att passa ihop med dagens mansideal. Som ung man (jag är ett par år yngre än du) har det sällan varit till min fördel att fungera såhär i killgrupper, men jag fokuserar på fördelarna – som att jag är väldigt bra på att bygga relationer med andra (särskilt kvinnor, kanske ingen överraskning) och att jag analyserar saker väldigt snabbt. Min fru är också högkänslig och det är skönt att ofta vara på samma våglängd.
Stort tack för länktipsen och för alla tänkvärda inlägg på bloggen!
Åh, vad fint att höra att du uppskattar mina inlägg och att länkarna hjälpt dig! Förstår, känner igen och håller med om mycket av det du skriver. Det glädjer mig att du de senaste åren fått en ökad förståelse, att du försöker fokusera på det positiva och har en fru som är på samma våglängd. Alla dessa saker underlättar verkligen! ? Tack själv för dina kloka och uppmuntrande ord.
Som någon redan kommenterat, vilken känsla när poletten trillar ner, även om det tagit 50 år. Att kunna inse att -hm…jag fattar, det är inget fel på mig egentligen, det är bara andras uppfattning om hur man ”ska” vara som är problemet.
Nu är jag ändå en stark person som gått min egen väg, men visst…det hade underlättat med kunskapen tidigare.
I den ålder jag är, har skolans betydelse påverkat mig mer än jag nog medgett tidigare,
dom ständiga påminnelserna från kvartssamtalen… snäll, men så tystlåten och behöver ta för sig mer. Slutade efter nian, började plugga igen när jag var 40, tog ändå en termin innan jag insåg att jag faktiskt inte är så korkad att jag inte kan plugga. Men fortfarande då som vuxenstuderande kände jag att det inte är riktigt accepterat att man inte är delaktig i ”allt”,
Det positiva, jag har stått på mig när det gäller min yngsta son i hans skolgång som har liknande personlighet.
Information som din, jätteviktigt! Tack.
Ja, det är verkligen en fin känsla! Precis, det är verkligen en viktig och läkande insikt. Fint att höra att du är en stark person och att du gått din egen väg, samt stått på dig gällande din son. Grymt, heja heja!
Tack själv för dina vänliga och uppmuntrande ord.
Som jag skrivit förr, om jag behöver några kloka ord som motvikt till allt skräp på sociala medier så går jag in på din blogg och läser något gammalt och klokt inlägg för de nya har jag stenkoll på ?
Jag upptäckte för några år sedan högkänslighetsbegreppet och kände igen mig direkt. Jag behöver mycket tid för återhämtning men kan ändå vara skapligt extrovert fram för allt på jobbet där jag gör min röst hörd rätt ofta. Men om dialogen runt bordet inte innehåller något intressant när min mans släkt är på besök så kan jag lika gärna stå vid spisen och diskbänken och lyssna med ett halvt öra utan att det gör något. Känsligheten har dock ökat med åren och i skolan var jag nog inte mer känslig än genomsnittet av de tjejer som ville prestera något i skolan och på 70- och 80-taletfanns det ju ändå nån slags ordning i klasserna. I dagens skola skulle jag inte överleva röstproblem jag när jag hör arbetskompisarnas beskrivningar av skolvärlden ?
I sommar har jag upptäckt författaren och bloggaren Linus Jonkman som skrivit insiktsfullt om introversion i en bok och om behovet av egentid i en annan och kommit till insikter där också.
Kort och gott är det väl därför jag återkommer till dina finstämda texter som också de kan innehålla jubelrop. Många kramar från norr!
Åh, tack snälla du för dina vänliga och uppmuntrande ord! ? Och för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter.
Tack också för tipset om Linus, ska definitivt in och kika på hans blogg/ kolla om boken finns att låna på bibblan. Stor kram!
Hej, flera år efter inlägg 😏
Vetat om min högkänslighet i dryg ett år nu. Det blev både en välsignelse och tung börda men en väldigt nyttig insikt som varit avgörande på flera, inte alltid angenäma, sätt.
Har letat verktyg med ljus och lykta att använda för att hantera egenskapen för att inte hjärnan ska få övertänding så ofta.
Det första riktiga fick jag häromdagen när författarna till Drunkna inte i dina känslor sa typ: / Så fort jag känner att nåt är på med någon eller några vill jag med min lösbngsambulans genast rycka ut och ställa till rätta. Men..vederbörande har inte ringt efter min ambulans så jag kan tillåta mig själv att parkera med godare samvete och på det viset också tillåta mig att vara kvar och umgås utan mentala sirener och blåljus/ / Det var ett sånt där klockrent nyttoverktyg som jag omfamnar varmt och tacksamt.
Hejsan! Åh, jag förstår precis. Wow, det låter som ett bra verktyg – tack snälla för att du delar det vidare!
Hej, Jag kom in på din sida då jag googlade högkänslighet. Anledningen till att jag letade är att min 14-åriga dotter ibland inte klarar av när det händer mycket, hon är hellre ensam än med någon som tar för mkt energi, och just nu har hon inte kunnat gå till skolan (ett par dagar, men det har hänt tidigare).
Jag känner igen henne i mycket av det du skriver om högkänsliga. Jag undrar om du har tips på hur man tar sig igenom högstadiet, hon gillar verkligen inte lektionerna som blir ”kaos” tex slöjd och ibland idrott. Har du några tips hur du gjorde för att ta dig igenom denna tid, som på något sätt känns som ett måste…. Hur kan vi stötta henne som föräldrar? Hon går till kurator, men detta med högkänslighet var något som bara kom till mig och vi har inte lyft det med kurator än.
Hej i kvällen
Om det gått att veta när jag var tonåring vad jag vet idag om högkänslighet hade mitt liv och mående förmodligen sett lite annorlunda ut. Om det hade varit odelat bra låter jag vara osagt..men vetskapen i sig hade jag haft nytta av. Först -96 myntades det att det var ett personlighetsdrag och jag blev varse det för bara drygt tre år sen.
Hm..dottern och skolan…om jag ser till hur jag fungerar, vilket inte ändrat sig nämnvärt från när jag gick i högstadiet, med skillnaden av allt man lärt sig på vägen, så hade jag nog lärt mig om vad det innebär att vara högkänslig ( jag är empat också). Kunskap är redskap till mycket lindring och förståelse och därmed också till förberedelse för hur man kan skaffa verktyg som underlättar när hsp:ns storm härjar i en.
Vara det att förstå varför man reagerar som man gör är kanske viktigare än nåt annat. Verktygen som finns är nyttiga, få men nyttiga. Och att hitta likasinnade är oerhört viktigt för under hela mitt liv har jag känt mig som ett ufo och aldrig fattat varför, met än att det är mig det är fel på. Det är jag som är konstig och då gör man allt för att dölja sånt.
Fördelen idag är att det finns en större kännedom om det än när jag var ung.
Spektrat är rätt brett och det går nära diagnoser som både ADHD och Asperger-drag. Min son har extremt svår ADHD och vi har många beröringspunkter trots att högkänslighet inte är en diagnos.
Just att inte klara kaos som slöjd, gympa och grupper delar ofta de med npf med oss som är hsp.
Ett tips, om ni inte redan gjort det, är att åskådliggöra de största dragen/ problemen dottern har med ovan nämnda diagnoser och Hsp och se vilka punkter som stämmer med vad bäst.
Som förälder är det absolut bästa ni kan göra är att tro på henne, lyssna, stötta och hjälp med kunskap och praktiskt träna på vissa saker som strategier som är bra att övat på inför sånt som ofta skaver när man blir utsatt för det.
Och hur ska man göra när man inte orkar med kaoset i slöjden? Tyvärr är skolmiljön ofta rätt kallsinnig till den som inte följer strömmen och ibland är klasskamrater dömande om man inte som alla andra.
I den bästa av världar skulle hon få göra som hon mår bra av, oavsett vad det innebär.
Vad händer om man lyfter det med lärare/ rektor?
Hur är klasskamraterna? Förstående? Allt sånt spelar roll när man är..inte riktigt på samma sätt..som sina kamrater. För man vill inte riskera att göra det värre heller, det är förödande för oss med hsp.
Läs allt ni kommer över, lär och ta till allt som hon känner ger mental säkerhet och kunskap om hur hon fungerar. Våra hjärnor ser annorlunda ut så det är omöjligt att förändra, förminska eller ta bort hur vi är. Vi kan bara försöka lära oss att hantera det som kommer i vår väg.
Jag hoppas innerligt att dottern får lättnad av att kunna lära om sig och att ni hittar verktyg som underlättar.
Må jättegott/ Cecil
Hej Emma,
Kanske kan du introducera henne för begreppet högkänslig eller rent av be henne att läsa min text här ovan? Personligen upplevde jag att förståelsen hjälpte mig mycket – dels att högkänslighet är ett begrepp (och igenkänningen i det) men också känslan av att inte vara ensam. Att fler känner och upplever saker på samma sätt som jag. Som högkänslig känner man sig ofta missförstådd och ”fel”. Därför tänker jag att ni som föräldrar gärna kan läsa på om högkänslighet och på så vis få en större förståelse – det gör det lättare att finnas där och stötta, peppa och acceptera. Samt ge utrymme när det behövs. Önskar dig/er allt gott ❤️