?>

Fjärilen som trodde att hon var en larv

För en tid sedan kom en tanke till mig, en insikt:
Jag har levt hela mitt liv som en gråbrun larv. Omedveten om det faktum, att jag i själva verket är en  f j ä r i l.
Det senaste året har jag dragit mig undan, för att förpuppas. Jag har samlat kraft och energi, för att transformeras. Det har har varit omvälvande och stundtals tungt. Men inne i puppan har jag känt styrkan i mina vingar växa sig allt starkare.
Dagen närmar sig, när jag ska breda ut mina färgglada  v i n g a r  och flyga. Snart är tiden inne ♥

Ovanstående text är såklart en metafor, en bildlig liknelse. Men det ligger mycket i den. Jag har på många sätt varit en grå mus – rädd för att sticka ut och vara annorlunda. Min önskan har fram tills ganska nyligen varit att smälta in och ‘vara som alla andra’. Men jag är verkligen så less och trött på det. Kvar finns bara en enorm längtan efter att få vara mig själv.  A t t   f å   v a r a   p r e c i s   s o m   j a g   ä r.

Det är dags att släppa alla masker. Att skala av det ena lagret efter det andra, tills det enda som finns kvar är… kärnan, mitt sanna jag. Det är läskigt. Jösses vad läskigt det är! Men samtidigt känns det som att det är det enda rätta. Det finns inte längre någon annan väg att gå, ingen annan stig är längre ett alternativ.

Det kommer såklart att ta tid… Men som J.R.R Tolkien en gång så klokt sa:

”Little by little, one travels far.”

Jag har insett att många av de förändringar som skett inom mig (eller snarare de insikter som kommit upp till ytan) börjar synas allt mer även utvändigt. Det är ju inte så konstigt egentligen, ofta är det ju så att utsidan speglar insidan, och tvärtom. Åtminstone till viss del. Känner man sig trött, ser man ofta trött ut. Känner man sig glad, ser man glad ut, osv.

Rent konkret har jag lagt märke till några saker hos mig själv;

Jag dras allt mer till färger och mönster! Eller okej, det har jag väl egentligen alltid gjort, men jag har inte känt mig bekväm i alltför mönstrade eller färgglada kläder. (Återigen till stor del av rädsla för att sticka ut eller vara annorlunda.) Med det sagt, är jag fortfarande mer förtjust i naturnära färger och har svårt för ‘neon-kulörer’.

En annan sak som jag lagt märke till, är min kroppshållning. Där har jag såklart yogan att tacka, men det har också handlat om brist på självförtroende. Tidigare drog jag ofta upp mina axlar (och fick därmed alltid frågan om jag fryser) men det har snarare handlat om osäkerhet. Att jag inte har velat ta plats. Jag märker att jag blivit mer rakryggad nu, att jag inte alls kryper ihop på samma sätt som tidigare.

Ja, det var ett par saker som jag tänkt på.
Sedan är det ju såklart inte alltid (eller alla) förändringar som syns utvändigt. För min del är det exempelvis bra mycket mer än min hållning och klädpreferenser som förändrats det senaste året.

Det är verkligen spännande det där med att växa och utvecklas! I synnerhet när vi finner modet att gå vår egen väg ♥

”Sometimes the smallest step in the right direction ends up being the biggest step of your life.”

– Emma Stone

Nu mina vänner, har jag bestämt mig för att lämna tryggheten och puppan.
D e t   ä r   ä n t l i g e n   d a g s   a t t   p r ö v a   v i n g a r n a  !   ♥

Vad har ni som läser för tankar kring att våga vara sig själv och att utvecklas? Har du önskemål på teman eller ämnen i kommande inlägg? Eller kanske några andra tankar eller funderingar som du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin kväll. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Förändring & mentalt bagage
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen
Podd-debut

 

* Första bilden i detta inlägg är lånad från Pinterest

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

6 thoughts on “Fjärilen som trodde att hon var en larv

  1. Härligt med färger och att mer och mer blomma ut i dem 🙂
    Själv var jag förr inte rädd för att sticka ut och ta plats, men dålig hållning hade jag.
    Jag har varit rädd för att vara normal och leva ett vanligt liv.
    Jag har läst din blogg och förstått att du valt att hoppa av karusellen med en massa jobb och stress. För min del så valde jag att hoppa av ett alternativt liv utan jobb och lever nu som en Svensson som har ett jobb. Och det visade sig att för min del att det var mindre stressande att ha ett jobb, ändå är jobbet jag har ett av de erkänt mest stressiga jobben.
    Jag var nog en färgglad larv som blev en gråbrun fjäril. Och bra hållning har jag fått.
    Så det kanske är det som är själva grejen, hållningen!
    Tack för en fin och klok blogg.

    1. Vad spännande! Kanske dras man till motsatsen, det man själv inte har? I strävan efter balans menar jag. Oavsett vilket, är ju det viktigaste att man gör det man trivs med själv 😊 Härligt att du hittat en livsstil som passar dig och att du fått bättre hållning! Tack snälla ♥

  2. Hej! Sitter här och njuter av stimulansen att jobba kvällsskift i en växel (hehe). Hittade in på din blogg och har tillbringat senaste timmarna med att läsa nästan alla dina inlägg. Du skriver så bra, klokt, tänkvärt och inspirerande! Jag har varit inne på många av dina tankar själv den senaste tiden och blir väldigt inspirerad att leva mer som du. Du har definitivt fått en ny läsare :)!

    1. Hihi, ojdå. Men ååh, vad kul att höra! Tack snälla för dina vänliga ord ♥ Och vad härligt att du blir inspirerad och vill fortsätta läsa! Du är varmt välkommen 😊

    1. Vad härligt att höra! 😀💗 Tack för tipset, tar definitivt med mig den frågan till framtida inlägg. Funderar ofta och mycket på just det… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *