?>

Ett enklare liv – att bo på liten yta

Foto vänster: Dan Cutrona via Cape Associates, Inc. & Houzz (‘tiny Cottage in Cape Cod’), överst höger: Trent Bell (‘Little House on the Ferry’), underst höger: Heirloom Custom Tiny Homes (Model ‘Northwest Haven’)

Något jag tycker är väldigt intressant, är hur färgade våra värderingar (generellt sett) är av samtiden och rådande normer. Många gånger är vi inte ens medvetna om dem, utan har undermedvetet accepterat dem som någon form av sanning. Ofta är det först när någon bryter mot dessa mer eller mindre oskrivna regler, som vi reagerar. Kan man verkligen göra så? Det är också väldigt fascinerande hur normer och värderingar förändras över tid.

Ta till exempel det här med hur stor yta som anses normalt att bo på. När jag och min man berättade för omgivningen att vi planerar att flytta in i ett 200 år gammalt torp på knappt femtio kvadrat framöver, var det många som höjde på ögonbrynen. Oj vad litet, då ska ni bygga ut va? Nej, det är inte tanken… När vi läste om vilka som bott i torpet tidigare, upptäckte vi att det genom åren levt både fem, sex och sju personer där samtidigt. Under en period var det hela 12 (!) personer som bodde i torpet på samma gång – ofattbart med dagens mått mätt, men inget direkt ovanligt på den tiden. Och idag anses det ju nästan vara synd om barn som tvingas dela rum med sina syskon…

Foto: Clayton Tiny Homes (Model ‘Low Country’)

Jag är inte ute efter att säga att det var bättre förr, och har full förståelse för att behovet av utrymme ser olika ut för tex ett par och en barnfamilj. Däremot tycker jag verkligen att utvecklingen är intressant. Boendeytan har ju mer eller mindre alltid varit starkt sammankopplad med status – ju bättre ställt någon har det, ju större och pampigare bor de också generellt. Därför är det kanske inte så konstigt att den genomsnittliga bostadsytan per person har ökat genom åren, i takt med att vi i västvärlden fått det allt bättre.

Men är mer alltid bättre? Eller kan det bli för mycket av det goda? I en värld av överflöd och oändliga valmöjligheter, där tempot ständigt tycks öka – växer behovet av lugn och stillhet. Många av oss drunknar i våra prylar och åtaganden! Det är troligen därför som jag (och många med med mig) känner en längtan till det enkla och avskalade.

Foto vänster: okänd, överst höger: Åke E:son Lindman (‘Vega Cottage’), nederst höger: okänd

Att jag känner stor passion för att leva enklare och mer hållbart har nog inte undgått någon som läser min blogg. Men att jag även är förtjust i arkitektur och då framförallt planlösningar, kanske det inte är lika många som vet. För några år sedan upptäckte jag det ultimata sättet att kombinera dessa ämnen och lyckan var total! Jag snöade in mig fullständigt på så kallade ‘tiny houses’, mikro lägenheter, kvadratsmarta bostäder och alternativa byggmetoder. Jag förälskade mig i de kreativa lösningarna, miljövänliga materialen och tanken att färre prylar ger större frihet. Jag rös av välbehag varje gång jag kom över de extremt genomtänkta och okonventionella planlösningarna – där varenda möbel och del i bostaden inte fyllde en, utan flera funktioner.

Foto: Heirloom Custom Tiny Homes (Model ‘Tiny Heirloom Genesis’)

Jag häpnade över hus och lägenheter som närmast kan liknas vid schweiziska arméknivar; där väggar och möbler trollas bort och fram efter behov, där otroligt många funktioner samsas på extremt liten yta och flexibiliteten är så imponerande att man blir mållös. Jag och min man dammsög nätet efter inspiration och plöjde igenom det ena youtube-klippet efter det andra. Vi kom i kontakt med begrepp som off grid, earthship och halmbalshus. Så småningom började vi även skissa på egna lösningar, på alltifrån attefallshus till jordskepp och mikrohus på hjul. Jösses vad många ritningar och skisser det blivit genom åren…

Även om jag inte flyttat så många gånger i mitt liv, har jag ändå hunnit med några olika boendeformer med varierande ytor. Jag är uppväxt i en relativt stor villa på 7 rum och kök. Under studietiden och de första arbetsåren bodde jag i en lägenhet på 46 kvm, först själv och sedan tillsammans med min man. Sedan köpte vi en villa med 78 kvm boarea och lika mycket biarea (källare med garage, tvättstuga mm). I dagsläget bor jag, min man och katt på ca 25 kvm, i väntan på att bli klara med renoveringen av vårt torp. (Om någon satte kaffet i halsen nu, kan jag intyga att det går alldeles utmärkt!) Faktum är att jag trivts oerhört bra i samtliga boenden och är förvånad över hur snabbt man vänjer sig vid att bo på en viss yta.

Foto: Sanctuary Tiny Homes (Model ‘Tiny Marta’)

Stora flashiga herrgårdar i all ära, men personligen har alltid små torp och stugor tilltalat mig mer. Jag trivs med att bo på liten yta! Nedan listar jag några av alla de fördelar som följer med ett litet hem.

 

9 fördelar med att bo på liten yta:

1. Städning. Det går snabbt att städa! (kommentarer är egentligen överflödiga 😉) Men det gör verkligen stor skillnad om det är 50, 150 eller 250 kvm som ska städas.

2. Ekonomi. Det är ekonomiskt! Generellt är det billigare att bo på liten yta, oavsett om man äger eller hyr sin bostad. Dessutom är kostnaden för nybyggnation, renovering och underhåll direkt kopplad till bostadens storlek. Utöver det, behöver man inte köpa lika mycket möbler och prylar för att fylla huset, vilket också kostar pengar.

3. Umgänge. Att bo på liten yta ger många gånger närmare relationer. Man umgås med varandra, istället för att familjen är utspridd i hela huset och pysslar med olika saker på var sitt håll.

4. Miljövänligt. Färre prylar, mindre byggnadsmaterial och lägre uppvärmningsbehov – bra för miljön och klimatet (samt plånboken).

5. Begränsat utrymme gör det omöjligt att klamra sig fast vid överflödiga och onödiga prylar. Det finns helt enkelt bara plats för de saker som verkligen fyller en funktion och tillför värde i ens liv (och varför äga mer än så?)

6. Frihet. Färre prylar och lägre kostnader frigör såväl tid som pengar – vilket ger ökad frihet.

7. Mysigt. Japp, små utrymmen är mysigare.

8. Frisk luft. En vanlig effekt av att bo på mindre yta, är att man automatiskt vistas mer utomhus.

9. Möjliggör lyx/kvalitet. På en liten yta är det möjligt att kosta på material och möbler mer, utan att det blir dyrt. Självklart gör det stor skillnad om man köper några få kvadratmeter eller en större mängd av exempelvis ett lyxigt kakel. Det blir lättare att satsa på kvalitet när man inte behöver kvantitet.

Foto: Handcrafted Movement (Model ‘Artisan Retreat’)

Är du nyfiken på tiny houses och kvadratsmarta bostäder? Då kan jag varmt rekommendera serien Tiny House Nation. På youtube finns det också hur mycket material som helst. Några av mina personliga favoriter är:

Living Big In A Tiny House
Tiny House Giant Journey
Kirsten Dirksen
hOMe
Ana White

Vad har du för tankar kring att bo på en mindre yta? Hur stor yta bor du på idag och hur trivs du med det? Skulle du kunna tänka dig att bo i ett tiny house? Jag är himla nyfiken på vad ni som läser tycker och tänker – lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin dag! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Vad är minimalism?
Pengar är tid
Rensa bland prylarna – en guide

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

12 thoughts on “Ett enklare liv – att bo på liten yta

  1. Åh vad jag tycker om att läsa dina inlägg, de är alltid mitt i prick med hur även jag känner!
    Jag och min familj (man och ett barn) bor i en ganska stor villa, men vi har en även en sommarstuga (torp som är off grid) som är på ca 30 kvm, 1 rum och kök. Vi spenderar det mesta av vår fritid här och vi trivs så otroligt bra! Det blir verkligen ett enklare liv trots att man inte har alla vanliga bekvämligheter och man umgås så mycket mer med varandra, dels på grund av liten yta, men även för att man slipper alla skärmar… Ibland leker jag med tanken att bo där permanent men vågar inte ta steget, främst på grund av barnet; långt till kompisar, aktiviteter m.m. Men även normerna som du skriver om, vad skulle alla andra tycka om oss då? Kan man verkligen bo så enkelt? Kommer man att tröttna efter ett tag, osv. Jag känner mig väldigt kluven här….

    Hur är det i ert torp? Kommer ni ha ström, indraget vatten och avlopp m.m.?

    Jag vill även passa på att tacka för all inspiration du ger, känner mig stärkt i mitt tankesätt varje gång jag läser dina inlägg så fortsätt gärna på den inslagna vägen. Tusen tack!

    1. Åh men tack snälla! Vad mysigt, det låter helt underbart ♥ Håller verkligen med om att livet många gånger blir lättare utan alla manicker och bekvämligheter som är tänkta att spara tid (men sällan gör det) och att det är skönt att fly alla skärmar ibland. Jo men precis, det behöver ju inte vara något ‘hinder’ med barn, men det blir ju lite annorlunda/större steg såklart.

      Jag funderar också över vad andra ska tycka och tänka ibland, men sen brukar jag ställa mig frågan om det spelar någon roll, och vad som egentligen är viktigast – att jag är nöjd med mitt liv, eller att omgivningen är det? På frågan om man kan bo så enkelt skulle jag säga att svaret är ja det är möjligt (det finns de som gör det). Men sen är frågan om det passar er och det kan ju bara ni känna såklart. Känner igen mig i känslan av att vara kluven.

      I dagsläget finns varken el, vatten eller avlopp indraget i vårt torp. Tanken är att vi ska ha vatten men någon form av torrtoalett. Elen är lite oklart än om vi kör offgrid (typ sol + vind) eller om vi ska koppla in oss på nätet. Vi får se framöver.

      Tack snälla, det värmer ska du veta!

  2. Oh jag är precis likadan!! Snöade in på Tiny houses efter att ha sett dokumentären The Minimalists. Har egentligen alltid älskat små utrymmen i inredningstidningar o deras smarta lösningar och påhitt. Känns inte lika utmanande att inreda ett stort vackert hus med högt i tak och burspråk. Gillar också mysigt. Jag bor i ett hus på två plan och ja jag är helt slut efter att ha städat den första våningen. Tänker ofta på att flytta upp till fjällen och bo i en liten stuga i skogen… men det är det praktiska som sätter stopp. Hade känts lättare utan barnen. Det tar emot att flytta på dem, de har kusiner, farmor och vänner här osv. Men när jag ser alla dem här fina bilderna blir jag också alldeles pirrig i kroppen hihi. Superfina hus. Den i skogen med solen som lyser och hängmattan utanför, där skulle jag vilja bo!! Det jag håller på med nu är i alla fall att minminera saker så mkt som möjligt. Det är mitt första steg. Skulle gärna bo mindre men orkar inte ta tag i det. Tänker också att barnen vill ha egna rum när de blir större. nu skulle inte vara några problem men mer när de blir tonåringar sen. Men de kanske är så vana med att leva så att de inte reflekterar över det. Hur ser du på det i framtiden?

    1. Vad härligt! Ja men eller hur! Tänkte skriva att jag förstår det, men det blir ju lite svårt eftersom jag inte har egna barn – men jag kan tänka mig det, det blir ju lite annorlunda/ett större steg med barn såklart (även om det inte är omöjligt). Ja visst är husen helt underbara, skulle typ vilja bo i allihop hihi. Det är ju ett jättebra första steg! Så började vi också. Jo men precis. Om du menar hur vi ser på barn i framtiden, så är svaret att vi just nu inte har någon längtan efter barn. Det kan ju såklart ändra sig framöver (det vet man ju aldrig) men då får vi lösa det på något sätt tänker jag.

  3. Haha älskar din beskrivning att du
    ” rös av välbehag” när du hittade ett nytt fascinerande koncept. Kan känna igen mig så väl i att verkligen gå ” all in” i något och jag & mig man älskar Youtube 😊 själva har vi alltid bott ganska litet och jag har precis som du skriver njutit av enkelheten, friheten och minimalism. I sommras flyttade vi dock till 100kvm och stor tomt avskilt nära skogar och trots initial panik älskar vi det… Det är så härligt att kunna bjuda in vänner för längre besök samt både jag och min partner behöver våra kreativa utrymmen så det är så skönt att ha ett eget rum😊
    Dock försöker vi att ta med oss just lärdomarna från att ha bott på liten yta.. Vi ifrågasätter allt som köps samt reflekterar alltid över varför vi tror att vi behöver någonting..
    Just nu som sagt stortrivs vi men jag gillar verkligen detta inlägg då det är sjukt hur mycket normer som ligger i boendeyta.. Kalles 6 liv är ju så kul då han just besöker människor som bryter detta..

    Massa kramar!!

    1. Haha ja men det är ju verkligen så! 😉😂 Både jag och man är supernördiga och älskar precis som du/ni att gå ”all in”. Förstår hur du menar, det finns såklart fördelar med att ha lite större utrymme med – i synnerhet när man får besök och till hobbies precis som du skriver. Det låter klokt och bra! Det viktigaste är ju att man hittar det man trivs med själv, och sen kan ju såklart behovet av utrymme variera genom olika faser i livet. Ja men den serien är verkligen superbra, hoppas det blir fler säsonger framöver!
      Tack för din härliga kommentar, kram kram ♥

  4. Hej Sandra.
    Jag suckar när jag läser ditt inlägg.
    Jag och min man skulle klara oss på betydligt mindre lägenhet.
    Vi bor i en gammal bostadsrättsförening med låga avgifter och centralt beläget. Vi kan cykla till det mesta. Går utmärkt att
    ”Storhandla” om vi åker båda. Cykelväska, korg fram. Mm.
    Skulle vi byta till en mindre lgh är det inte troligt att det blir billigare
    Vi köper inte en massa prylar och rensar med jämna mellanrum i garderober och lådor.
    Jag blir imponerad när jag läser att två ungdomar kan leva som ni.
    Det är inte vanligt idag.
    Lycka till. Stor kram.

    1. Hej Inga-Britt!
      Förstår din känsla! Det är ju precis som du skriver, fler saker än ytan som spelar in. Låter ju jättebra med centralt läge, låga avgifter och att ni kan handla med cykel! 🙂 Kanske kan ni hålla ögonen öppna lite framöver ifall det skulle dyka upp något bra? Håller tummarna!
      Tack snälla! Kram på dig

  5. Vi har nog ett normalstort hus. 130 kvm, men rätt dåligt planerad planlösning. Skulle helt klart kunna bo mindre, men barnen vill gärna kunna stänga in sig på varsitt rum. De är 10 och 12 år. Sonens bästis bor med bror och föräldrar i två rum och kök. Ett hus på landet som de håller på att bygga ut. Hör att det knorras från barnen att de får lite tid att vara för sig själva. Dör ser jag nackdelen med att bo trångt.
    För att vända lite på det, så har vi bott väldigt många nätter genom åren på runt 15 kvm. Då inte räknat golvyta, som blir mindre än hälften av det. Vi har nämligen bott väldigt mycket i husvagn. För ett par vintrar sedan bodde vi sista säsongen i Säfsen. Där var vi i fyra år. Var och varannan helg åkte vi dit för att mysa och åka skidor. Även somrarna tillbringar vi rätt många nätter i husvagn. Familjen älskar det. Vi är nära och ägnar tid åt varandra. Samt att vi är ute väldigt mycket.
    Nu fick jag sommar och semesterlängtan.

    1. Jo men precis, behovet av utrymme kan ju såklart variera mellan olika personer och även genom olika faser i livet. Det viktigaste är att man hittar det som funkar för sig själv och sin familj. Härligt att spendera mycket tid i husvagn och på friluftsliv! Det kan vara härligt (och lärorikt) att bo på varierande ytor! Jag är också uppvuxen med campingliv och husvagn, tycker det är mysigt ♥

  6. Hej! Hittade hit via KarinEvelina. Fin blogg! Kul att läsa om fler som bor litet och har hoppat av ”ekorrhjulet”. Vi bor visserligen nästan dubbelt så stort som er – 90 kvm, men å andra sidan med en hel familj på 5. Vi har ett gammalt soldattorp (med el och vatten), som består av 2 rum och kök + en extra hall, så alla tre tjejerna delar rum, och det går alldeles utmärkt! Innan vi renoverade övervåningen bodde vi med två barn och hund på 50 kvm. Tror det till viss del handlar om vem man är som person, men mycket handlar det också om inställningen (vilket såklart påverkas av att det är självvalt!). Klart att barnen gruffar ibland, men i huvudsak har de stor glädje och trygghet i varandra, de lär sig samsas, ta hänsyn och uttrycka sina behov. Mest ”problem” med hur vi bor har nog de runt omkring haft.
    Ska bli roligt att följa dig, alltid kul att hitta fler med liknande tankar, såna som liksom jag ”går i otakt”!

    1. Hej! Vad kul. Tack! Vad härligt, och visst är det så – inställningen och hur man är som person spelar jättestor roll! Haha, ja det där är ju lite roligt, att omgivningen har störst problem. Tack detsamma! Jag tänker att det är världen som är i otakt… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.