?>

Du är inte ensam

Har du någon gång känt dig ensam, som att du är den enda som tampas med vissa tankar, känslor, rädslor eller problem? Och kanske samtidigt upplevt att det inte direkt finns någon som du kan dela detta med, eftersom de ‘ändå inte skulle förstå’?

Jag förstår, för jag har också varit där. Faktum är, att jag tror att de allra flesta har varit där någon gång. För även om vi alla är unika och har olika bagage, så tycks vi många gånger ha mer gemensamt än vad vi tror. I mångt och mycket tror jag att vi kämpar med samma frågor och funderingar, har liknande rädslor och oroar oss över snarlika saker.

Det kan handla om rädslan för att bli lämnad ensam, eller för att inte räcka till – dvs känslan av att inte vara eller göra bra nog. Det kan handla om att vi på olika sätt presterar för att få uppskattning, att vi funderar kring om vi gör ‘rätt’ val, eller kanske över vad andra kommer att tycka och tänka.

Det kan vara kämpigt om personer i ens närhet inte alls verkar dela samma tankar, mål, drömmar eller värderingar som en själv – eftersom det spär på känslan av att vara annorlunda och ensam. Men det som är så fint är, att även om man känner sig ensam så behöver det inte betyda att man är det. Jag menar, bara för att närmsta omgivningen kanske inte förstår eller håller med, så är det ju inte detsamma som att ingen gör det.

I de allra flesta fall finns det troligen åtminstone någon eller några som tänker/känner/funderar över exakt samma saker. Det gäller bara att hitta dem. Men även om man inte gjort det (ännu), så kan vetskapen om just detta (att vi inte är ensamma) vara nog så trösterik ibland.

Anledningen till att jag skriver om detta ämne just nu, är att jag blev påmind om det häromveckan när jag var på 25-års kalas för en av mina vänner. Det kanske låter märkligt att bli påmind om något sådant under ett födelsedagskalas, men jag ska snart förklara mer. Först vill jag bara berätta lite kort om firandet, eftersom det var så himla fint på flera sätt.

Min vän valde nämligen att fira sin 25-års dag som hon ville, och struntade i det lite mer traditionella firandet (heja heja!). Hon gjorde helt enkelt sin egen grej och det blev verkligen så himla bra!

Vi var ett gäng tjejer som hade picknick, yogade och mediterade ute i en park, drack hälsoshots, åt en supergod vego-buffé och mumsade raw-fika. Under dagen hann vi avhandla både högt och lågt, det var fin stämning och blev många skratt. Helt klart ett av de mest avslappnade och mysiga kalas jag varit på! (Och då kände hälften av oss inte ens varandra sedan tidigare.)

Hursomhelst blev jag som sagt påmind om att, även om vi människor vid en första anblick kan verka väldigt olika, så är vi många gånger mer lika än vad vi tror. Under kalaset gjorde vi en övning där vi besvarade ett antal frågor, som exempelvis vad man ville släppa taget om. Och så fick var och en berätta det, medan de andra lyssnade. Alltså utan att vare sig kommentera, instämma, ifrågasätta, döma eller komma med några tips eller råd.

Det var så himla fint! Dels eftersom det ofta är befriande att få uttrycka sig, att få sätta ord på sina tankar och känslor. Samtidigt som det känns fint när de man pratar med är helt närvarande och verkligen lyssnar.

Vi blev alla väldigt berörda av varandras berättelser, och insåg snabbt att vi faktiskt i mångt och mycket kämpar med samma problem och funderingar. Att vi oroar oss över liknande saker. Och på något sätt blir det lite lättare då. När man vet att man inte är ensam.

Jag tror att vi alla bär på en inre längtan om att bli accepterade och älskade precis som vi är. Att vi vill känna oss trygga och fria på samma gång. Fria att själva styra över vårt liv.

Men det är svårt att fullt ut gå sin egen väg och att vara sig själv – många av oss vet inte ens själva vem vi är, bakom alla masker vi bär och roller vi spelar. Det är verkligen svårt, av flera anledningar. Bland annat eftersom vi alla (mer eller mindre) är påverkade av den kultur och de normer vi lever i… På gott och ont såklart.

Vore det inte fint om vi kunde acceptera och omfamna varandras olikheter, och på samma gång se alla våra likheter? ♥

Jag tycker det är så himla kul och spännande att höra vad ni tycker och tänker. Lämna gärna en kommentar och berätta vad inlägget väckte för tankar hos dig!

Hoppas ni får en fin kväll allesammans, ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Tankar kring att skaffa barn
Högkänslig, introvert & extrovert
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

8 thoughts on “Du är inte ensam

  1. Så fin firing🙂med kvalitet. Har sjælv funderat på att fira i naturen🙂Inspirerande læsning
    Ha det fint! Vackra bilder

  2. Fantastiska bilder ❤️ texten.. lika så. Tänker att det pratas mycket om att vi ska vara äkta, men kan ifrågasätta om vi hela tiden måste döma och lägga allt vi upplever i olika grupper om bra och dåligt…Lives processer är likt naturen
    vilda, vi kan ju kanske inte kontrollera allt?

    Själv är jag nu på en resa där jag försöker se de delar av mig själv som kanske förhindrar min potential i nuet och vara med dessa… För mig handlar det om ett tillåtande. Allla känslor även smärtsamma får komma in i min svär. Tänker att jag är här på jorden för att uppleva allt. Inte tro att jag borde vara på ett annat sätt..❤️❤️

    Tycker det är fantastiskt att ni firade en födelsedag på detta sätt.. att dela med andra är modigt. Att dela med andra är kollektivt och just gemensamma möten är att se sig själv i andra❤️

    Tack Sandra, dina inlägg berör!!

    1. Tack snälla du, det värmer! ♥ Jaa men verkligen, delar dina tankar och gör en liknande resa. Tack för dina vänliga ord och för att du delar med dig av dina kloka tankar.

      Jaa det var verkligen så himla fint, blev imponerad och rörd av hur modiga och öppenhjärtade alla var. Absolut! ♥

      Återigen, TACK snälla du!

  3. Vilket fint inlägg! Jag har upplevt så många gånger, att jag känt mig ensam. Det gör nog alla ibland, precis som du säger. Fast ibland vill man inte tala om det, man är rädd att andra ska tycka att man är tråkig. Fast det är då man skulle ta fram sitt mod, kontakta en vän och säga som det är. För ensam är man aldrig, det är ju bara en känsla, och känslor kan man ändra på. Lättare sagt än gjort, men det är en början att vi börjar prata om det. För precis dom du beskriver, är vi människor så lika i vårt sätt att känna och tänka. Ju mer vi vågar öppna oss, ju mer kommer vi varandra nära ❤️

    1. Tack så mycket! Samma här, ja jag tror det. Jo men precis, det har du verkligen helt rätt i! Det är inte helt lätt alltid, men ofta väl värt det. Tack snälla för dina vänliga och kloka ord! ♥

        1. Men ååh, tack snälla! ♥ Jaa, jag älskar Jonnas blogg! Har följt henne under många år 😊👍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.