Jag blåste försiktigt på det varma téet, men kom av mig i samma stund som jag tittade ut genom fönstret. Det frostiga landskapet utanför fullkomligt trollband mig där det glittrade i solens sken.
Ett mjukt leende spred sig över ansiktet och jag stannade upp några sekunder och tog in stunden. Vilken fantastisk morgon! Min blick vandrade långsamt från en plats till en annan, för att ta in allt det vackra.
Från det glittrande gräset, till de vita trädtopparna och vidare till den klarblå himlen.
När jag såg flygplanet letade sig en mening in i mitt sinne.
”Distance makes things seem smaller.”
Tanken fick mig att haja till en aning, eftersom den stod ut från det lågmälda sus som i övrigt fanns i mitt sinne. Jag var fortfarande lugn, tillfreds och otroligt närvarande efter morgonens meditation.
Jag lät tanken landa lite och insåg att den var väldigt fin. För visst är det så – att distans ger perspektiv.
Tänk dig ett flygplan.
Om det befinner sig nära, på marken, så ser det stort ut.
Men om vi däremot betraktar det i luften, medan vi själva fortfarande befinner oss på marken, så ser det väldigt litet ut.
Det här tänket går många gånger att applicera i vardagen, till exempel på utmaningar och problem. Det är lätt hänt att vi kommer så nära dessa, att de framstår som gigantiska och fullkomligt oövervinnerliga. Bristen på avstånd hindrar oss från att se klart.
Om vi påminner oss själva att ta ett steg tillbaka, så skapar vi många gånger en sund distans till saker och ting. Då får vi ofta också ett helt annat perspektiv på situationen.
Men hur gör man då det rent praktiskt? Ett sätt kan till exempel vara att fråga sig själv om saken ifråga fortfarande kommer att spela någon roll om en månad, ett år eller rent av om ett årtionde. Om inte, spelar det verkligen så stor roll nu?
Det här tänket går kanske inte riktigt att applicera på allt, men på en hel del skulle jag nog ändå säga.
Jag hoppas att liknelsen med flygplanet var tydlig, och att den kanske även kan underlätta för er i vardagen! ♥
Har ni några tankar eller funderingar? Eller kanske några andra tips eller råd på temat? Lämna gärna en kommentar!
Hoppas ni har en riktigt fin dag allihopa. Ta hand om er! ♥ Kramar
Relaterade inlägg:
– Tiden är inne
– Kärlek eller rädsla – Tips för att fatta rätt beslut
– Meningsfullhet & lycka
– Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
– Den osminkade sanningen
Otroligt vackert landskap, och bilder. Lätt att bli trollbunden av sådan skönhet.
Jag brukar också applicera det där tankesättet; spelar det här någon roll om en vecka? En månad? Ett år? Osv. Men precis som du skriver, det beror ju lite på vad det gäller.
Ganska nyligen, i en känsla av stress, rädsla och sorg sökte jag runt på internet efter meditationstekniker och hittade en som jag tycker känns väldigt intressant att utforska närmare, här: https://mc2method.org
Denna meditationsteknik går ut på att *bekräfta* den negativa känslan man har (t ex. stressen, rädslan och sorgen) och på vilket sätt den manifesteras i kroppen. (Alltså hur den känns, t ex som en gråtklump i halsen, eller en stressad energi i solar plexus). Det handlar liksom att omfamna och möta den energin. Vilket paradoxalt nog faktiskt kan skapa ett slags lugn, och en definitiv närvaro, även om känslan av stress, rädsla och sorg inte går över.
Jag har inte testat den mer än en handfull gång, men tycker mig känna en subtil förändring i positiv riktning, så vill därför gärna tipsa om den.
Tack snälla! Ja men eller hur. Vad kul att höra att du också använder dig av den tekniken.
Åh jag förstår precis hur du menar, brukar använda mig av en liknande metod ibland under yogan/meditationen – och tycker att det gör stor skillnad. Tycker att det blir lättare (och mer påtagligt resultat) ju mer man använder sig av metoden. Ska absolut in o läsa mer i länken du skickade när jag får lite tid över, tack så mycket! ?
Dina texter och bilder är så otroligt vackra! 🙂
Tack så mycket Tess! ?
Din text är fin rakt igenom men helt fantastiskt levande och nästan flowigt hypnotisk i början när du beskriver lugnet efter meditationen och hur vi får följa med i din blick över fälten i sakta mak. Utforska gärna den typen av skrivande mer, det är ovanligt och härligt att läsa i bloggformat!
Angående metaforen med flygplanet så har jag en motsvarande observation – ju närmare ett berg man befinner sig desto svårare är det att se (och förstå) berget. Men en bit ifrån blir bilden tydlig och terrängen klar, valen enklare att göra och utmaningen verkar mer görbar.
Kram!
Ååh, tack snälla! Vad glad jag blir, dina ord värmer verkligen ? Och jättekul att du uppskattade den typen av skrivande – det är ju lite annorlunda mot hur jag brukar skriva.
Wow, gillar verkligen din liknelse med berget. Så himla bra, ska ta med mig den. Tack!
Kramar
Hej!
Hittade din blogg av en tillfällighet idag, gillar dina foton och tankar du har runtomkring dom. Jag är själv väldigt natur- och fotointresserad och hittar många små detaljer när jag är ute med kameran i naturen. Kommer att följa dig framöver
Ha en bra fortsättning i dessa juletider??
Hej!
Vad roligt att höra, o tack så mycket för dina vänliga och uppmuntrande ord! Tack detsamma & gott nytt år! ✨