?>

Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle

Vi lever sannerligen i en märklig tid. Spännande på många sätt, men samtidigt ganska sjuk.

Det ligger mycket fokus på det ytliga och materiella. På framgång och välstånd. Allt ska se så vackert och polerat ut på ytan. Tillrättalagt och prydligt. Som något slags barbie-liv.

Idealet är någon form av ständig ungdom. Men samtidigt ska vi såklart vara världsvana och ha massor av erfarenhet. Som kvinna ska du vara smal, men samtidigt kurvig och stark. Men absolut inte för mycket åt något håll, utan lagom.

Helst ska vi ha perfekt hy, fri från allt vad finnar och celluliter heter. Och rynkor, det är något hemskt och avskyvärt. Gud förbjude att det syns att man har levt några år!

Samtidigt finns en stark hälsotrend. Vi är så besatta av hälsa att det är ohälsosamt. Det finns troligen lika många bantningstips och dieter, som det finns myror i en myrstack.

Vi äter pulver och piller så det sprutar ur öronen. Dricker shakes och äter proteinbars – i tron om att det ska göra oss friska och hälsosamma.

Vad hände egentligen? När ersattes det sunda förnuftet med övertygelsen om att vi kan konsumera oss till en lösning på alla problem?

Vill du bli vackrare och få längre hår? Eller har du problem med stress och trötthet? Lösningen är att knapra piller! (Åtminstone om man får tro all reklam…) För vem har egentligen tid, ork eller lust att förändra sin livsstil i dagens uppskruvade samhälle? I synnerhet när det finns en enkel ‘quick fix’ i tablett-form att tillgå.

Det är sannerligen inte lätt att hålla sig frisk och sund i ett sjukt samhälle. Eller ens att vara människa i början av 2000-talet.

Vi jäktar och stressar, skyndar och effektiviserar. Men vad har vi egentligen så bråttom till? Den berömda väggen? Att förstöra planeten på kortast möjliga tid?

Vi köper mat och prylar som transporterats tre varv runt jorden, och slänger sedan hälften så fort det inte är fräscht och nytt längre. I samma veva passar vi på att avverka lite regnskog, förorena luft och vatten, samt utrota ett gäng arter. Ja kanske inte helt medvetet, men det sker liksom på kuppen.

Vi behandlar djur och medmänniskor, som om de inte var värda något. Man kan ju inte ta hänsyn till enskilda individer i stora och industrialiserade system. Nej, nej – vinsten är viktigast! Flest prylar och störst bankkonto vinner. Snyggast yttre och finast hem är bäst och lyckligast.

Räcker inte den fulltecknade almanackan och det höga tempot till för att fly från sig själv och det dåliga samvetet, kan vi alltid stirra in i en skärm resterade delar av dygnet. Snart växer nog telefonerna fast och blir en permanent del av våra händer. En ny kroppsdel liksom.

Alltså vad håller vi på med!? Vad är det för omänskligt maskineri vi har byggt egentligen? Och när ska vi vakna från den kollektiva (mar)drömmen vi lever i?

Är inte tiden är inne för att stanna upp nu? För att ta ett steg tillbaka och ta sig en objektiv titt på saker och ting?

Vad döljer sig egentligen där bakom den slätstrukna fasaden vi så gärna visar upp? I många fall är det nog rädsla, osäkerhet och förvirring. Eller en känsla av tomhet.

Jag tror att många av oss kämpar med samma frågor och problem. Vi tvivlar på om vi duger och räcker till som vi är, och försöker kompensera med yttre attribut – i form av kläder, bilar, prylar, hus eller den perfekta kroppen. Eller så försöker vi fylla tomrummet vi har inom oss, med dessa saker.

När ska vi sluta söka efter lyckan och lösningarna utanför oss själva? Det sökandet är dömt att misslyckas, redan innan vi börjar. Svaren finns nämligen inte där, utan inom oss. Men vi kommer aldrig att hitta dem om vi ständigt flyr ifrån oss själva.

Be the change you wish to see in the world! (Bild lånad härifrån.)

Samtidigt som jag ser alla orättvisor, hur snett samhället är och hur mycket som är fel, så ser jag också motsatsen. Jag ser kärleken och alla modiga människor som redan har vaknat. Människor som vågar välja en annan väg och tänka annorlunda. Som lyssnar inåt och som står upp för sig själva, sina tankar och värderingar. Människor som lever sin sanning och samtidigt bidrar till en bättre värld. Och det gör mig hoppfull.

Du kan också göra skillnad. Du gör skillnad, och dina val spelar roll. Bara du har ansvar för ditt liv, men kom ihåg att ingen annan kommer att göra förändringarna åt dig.

Fina du. Sluta kompromissa med din sanning och dina värderingar, om du gör det. Våga stå upp för det du tror på, och lev ut din dröm. Tillsammans gör vi faktiskt skillnad. ♥

Vad har ni för tankar kring vår samtid? Skulle ni vilja att världen och samhället såg annorlunda ut? Eller har du några andra tankar eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en skön fredag allesammans, och att ni får en fin helg. Kramar ♥

 

Ps. Följ mig gärna på instagram (@sandrajunhammar) eller på facebook här.

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Meningsfullhet & lycka
Pengar är tid
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

13 thoughts on “Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle

  1. Hej Sandra
    Jag gillar din sanning och att du inte någonstans bad om ursäkt för den. Jag kunde inte skrivit det bättre utan kan bara hålla med. Jag själv tog mod till mig och sa upp mig utan att veta vad jag ska göra i framtiden. Det läskigaste beslutet någonsin som jag visste skulle ge mig en jobbig period att gå igenom. Jag har nu med hjälp av meditation, yoga och coachning börjat verkligen lyssna inåt och förstår att både min hjärna och hjärta måste vara med för att må bra. Vissa vänner avundas där jag är befinner mig då jag för första gången i livet ger mig tid till denna eftertanke och inre arbete. Själva är dem inne i hjulet och hinner aldrig riktigt stanna upp och lyssna ordentligt fastän dem också känner att något inte stämmer och sättet dem lever på går emot deras sanna natur. Men fastän jag med full intention tog beslutet och då var villig att möta allt det jobbiga så finns det så många gånger jag bara velat tillbaka till tryggheten när tilliten tryter och värderingar som inte är mina gör sig påminda. Det är därmed inte lätt och jag förstår att inte heller dina resa är lätt men jag är glad att de finns fler som börjar vakna ur den konsumtionskoma som råder och som inte ger annat än tillfälliga lyckotoppar. Det är kanske för inget som serier som Anne på Grönkulla och liknande blir så populära….en stund att komma ifrån vår egen verklighet och titta tillbaka till en tid med enkelhet, även om såklart utmaningar även fanns på denna tid. Du ska veta att du är en tröst och källa till inspiration och när mitt mod falnar så läser jag gärna dina ord. Tänk om vi kunde gå samman och stötta varandra och få fler att verkligen våga…endast då hade en större förändring varit möjlig och kanske även utan att hälsan behöver ta stryk för att ett uppvaknande först då ska vara möjligt….
    Varma hälsningar
    Viveca

    1. Men ååh, tack snälla Viveca för dina vänliga och uppmuntrande ord!
      Wow, vad modig du är. Grymt verkligen, heja dig! 😀👏 Förstår att det var/är superläskigt, jag fattade ju ett liknande beslut själv för några år sedan.
      Så fint att du börjat lyssna mer inåt och får stöd av yoga, meditation och coachning. 💕 Förstår precis, min tillit har också vacklat vid flera tillfällen… Absolut det har du rätt i, är också glad över att det finns fler likasinnade människor där ute.
      Ååh, men tack snälla! Det värmer ska du veta. 🙏 Ja men eller hur, har tänkt lite på det jag med. Vet inte om det kanske finns/går att skapa ett forum eller en grupp med det ändamålet? Får kika/fundera lite på det…
      Kram

    2. Hej Viveca! Vi känner inte varandra men jag berördes av din kommentar. Vilket mod och tillit du visat som vågat säga upp dig för din hälsas skull. Utan att veta nåt om just din situation så kan jag ju ändå säga att ibland kan det vara nödvändigt. Hur jobbigt och svårt beslutet än måste vara. Lycka till och hoppas att det ordnar sig för dig på bästa sätt.

      Själv har jag nyligen fått veta att min tjänst snart upphör och det var ett tungt besked att få då jag trivs mycket bra på min arbetsplats. Men jag försöker att känna tillit inför framtiden.

      1. Hej A

        Tack för uppmuntran och jag önskar även dig det allra bästa i framtiden.
        Tillit, Tillit, Tillit….har ibland tänkt att jag ska måla en stoooor tavla där just dessa ord står men kom på att det skulle se märkligt ut om jag gick runt med denna på stan när jag behöver påminna mig själv 🙂 Så jag försöker bära orden inom mig istället……

  2. Tycker mycket om din formulering ”Det är sannerligen inte lätt att hålla sig frisk och sund i ett sjukt samhälle.” Så sant som det är sagt. Jag har hört något liknande apropå att må dåligt i en osund miljö, att det är (arbets)miljön som är sjuk och inte individen så att det är en sund reaktion på en osund miljö. Typ.

    Bland mina vänner är det fler och fler som blir sjukskrivna för utmattning. (Jag har redan varit det för några år sedan.) Hoppas verkligen att en förändring till det bättre sker snart.

    1. Tack så mycket! Ja men precis, visst är det så.

      Samma här, det är verkligen tragiskt att det har blivit så vanligt. Absolut, det gör jag med! 💚

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.