Att släppa taget

Just nu har jag så himla mycket tankar, idéer och projekt som jag vill sätta igång med och dela med mig av. Det är såklart jättehärligt att känna sig inspirerad och peppad! Saken är bara den att jag liksom vill lite för mycket, och då blir det svårt (okej omöjligt) att genomföra allt när jag vill – dvs på en gång 😂

Därför var det lite klurigt att veta vad jag skulle skriva om idag, inte för att jag saknade idéer, utan tvärtom – problemet låg i att bara välja ett ämne.

Ofta känner jag väldigt tydligt vad jag ska skriva om, det bara kommer till mig på något sätt. Jag brukar ta ett djupt andetag och så poppar det upp. Idag var det inte lika tydligt som det brukar vara, så jag bestämde för att kollade igenom sista tidens bilder istället – valde ut ett gäng och började redigera dem.

När jag sedan bestämde mig för att börja skriva inlägget, tog jag det där djupa andetaget, slöt ögonen och väntade. Två sekunder senare dör datorn! Bara sådär. Hahaha, så himla klockrent! Istället för att starta om den igen, bestämde jag mig för att ta en promenad. Kände att det liksom inte var meningen att jag skulle skriva just då.

Under promenaden kom svaret till mig: Släpp taget!

Saken är den att när jag vill alltför mycket, försöker jag kontrollera saker och ting. I synnerhet om jag känner att jag ‘måste’ eller väldigt gärna vill prestera bra. Då låser det sig. Tänk dig en knuten näve som krampaktigt försöker tvinga fram något, eller en avslappnad hand som bara låter saker och ting ske, så förstår du skillnaden.

Nu kom jag precis in igen efter en underbar promenad, och fingrarna dansar mer eller mindre av sig självt över tangentbordet. Så himla häftigt! Samtidigt känns det lite komiskt, för jag skriver ju inte alls om något av de ämnena som jag hade tänkt mig… Men det finns nog någon mening med det med.

Kanske är det fler där ute som, precis som jag, behöver en påminnelse om ta ett steg tillbaka och släppa taget lite ibland. Som också behöver komma ut i naturen en stund ♥

Ofta när jag är ute och går träffar jag på vilda djur; rådjur, harar och tranor är vanligast just nu. Men relativt ofta ser jag även älgar och hjortar. Idag träffade jag faktiskt på en räv! Tycker det är så himla spännande och rogivande att bara stå och iaktta djuren, det är nämligen inte alltid de ser eller hör mig.

Jag kan inte låta bli att fascineras och förundras över naturen, och över hur otroligt komplex den är. Hur allting liksom hänger ihop. Men jag blir också ledsen och förtvivlad när jag tänker på att människan många gånger klampar in och rubbar balansen. Att vi bland annat introducerar arter på nya platser och på så sätt sabbar ekosystemet totalt, eller jagar/fångar/skövlar arter tills de är på randen till utrotning.

Genom historien har det många gånger visat sig att vi människor överskattat vår förmåga och förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Vissa verkar dessutom helt ha tappat respekten och ödmjukheten inför naturen… Och det gör mig så ledsen!

…Men oj vilken deppig vändning det inlägget fick nu känner jag.

Men det finns hopp! Visste du till exempel att valarna (som art) kan vara en viktig del i att vända klimatkrisen? Om de bara ges möjlighet att återhämta sig (från utrotningshotet) kan de bland annat reducera miljontals ton koldioxid från atmosfären varje år.

Om du är nyfiken på hur, kan jag varmt rekommendera nedanstående filmklipp! Det är väl sevärt (och bara ca fem minuter långt).

Vad har ni för tankar, tips eller funderingar på temat natur? Eller kanske på att släppa taget? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en fin kväll! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Vikten av närhet till naturen
Tiden är inne
Vad varje konsument bör veta
9 miljoner människor dör årligen av miljöföroreningar

 

Kommentarer
Dela gärna:

Tankar kring att skaffa barn

Girl in White Long Sleeve Shirt and Black Skirt Sitting on Swing during Day Time

Jag har länge funderat på att skriva det här inlägget, men varit lite osäker på hur det skulle mottas. För det här med barn kan vara ett känsligt ämne, som dessutom ofta är förknippat med oerhört starka åsikter… För att inte tala om hur stark normen att skaffa barn är.

Innan jag skriver något mer, vill jag vara väldigt tydlig med att jag inte är ute efter att säga vad som är rätt eller fel. Min avsikt är inte heller att döma eller såra någon. Jag vill kort och gott dela med mig av mina tankar.

Alltså, var och en gör som de själva vill! ♥ Med det sagt, drar vi igång.

Måste man verkligen skaffa barn?

Egentligen gillar jag inte riktigt uttrycket ”att skaffa barn”, eller det är nog framförallt ordet skaffa som jag hänger upp mig på. Det låter så enkelt och lättvindigt på något sätt, som om det är något man gör bara sådär. (Men det är ju oftast inte fallet.)

Hursomhelst, som jag nämnde i början av inlägget finns det en väldigt stark norm i samhället att man ska skaffa barn. Det ses närmast som en självklarhet. Och uttrycker någon att de inte vill ha barn, möts det ofta med höjda ögonbryn och förbluffade ansiktsuttryck. ‘Men, varför inte då?’

Att bli förälder är för många den största händelsen i livet, och majoriteten verkar ha svårt att tänka sig ett liv utan barn. Jag kan på sätt och vis förstå det. Men samtidigt, bara för att något känns rätt och naturligt för en själv, behöver det ju inte betyda att det är lika självklart för andra.

Personligen tycker jag inte att det är det minsta konstigt att vissa vill ha barn och andra inte. Snarare känns det väldigt logiskt, eftersom vi alla är olika och har varierande mål och drömmar i livet.

Så för att besvara frågan i rubriken; måste man verkligen skaffa barn? Nej, självklart inte. Man ska göra det som känns rätt för en själv.

Att inte vilja ha barn

Jag vet inte om det kanske redan lyst igenom texten, men varken jag eller min man vill ha barn. Det är inte så att vi känner att ”vi vill inte ha barn just nu, men kanske framöver” utan snarare att vi vill inte ha barn alls.

”Ni är inte så gamla än, ni hinner ändra er” kanske någon säger då. Visst, vi är inte jättegamla (jag blir 27 i år, och min man är 31) och vad vet jag, det kanske vi gör. Men i dagsläget känns det väldigt osannolikt.

Ärligt talat kan jag bli lite frustrerad på den här typen av kommentarer. Eller egentligen är det inte kommentaren som sådan som stör mig, utan snarare när det finns en underton i den, i stil med: ”Jaja lilla flicka, du kommer ändra dig ska du se.” Det är så förminskande!

På samma sätt finner jag det aningen roande att vi människor generellt är så oerhört inrutade i normer, och hur saker och ting ska vara. Att vi, så fort någon tar ett litet steg utanför ledet, är snabba med att kommentera detta. Jösses vilket liv det kan bli i luckan!

Nåväl, anledningen till att jag skriver det här inlägget, är att jag vill belysa att det kanske inte finns en lösning som passar alla. Jag vill lyfta att vissa inte vill ha barn, och att det är minst lika okej som att vilja det. Min förhoppning är att andra som inte heller vill ha barn, ska känna sig mindre ensamma och/eller utsatta. Men också att (förhoppningsvis) bidra med ökad förståelse.

Jag upplever nämligen att vissa har väldigt svårt att förstå när andra inte vill bli föräldrar. Därför tänkte jag lyfta några anledningar till varför man kanske inte vill ha barn. (Nu är det ju inte så att jag sitter på några allmängiltiga svar, utan jag kan ju bara utgå från mig själv).

För självklart kan anledningarna till att man inte vill bli förälder variera, och egentligen behöver man ju inte ens ha några anledningar eller förklaringar, om man inte vill. Hursomhelst, nedan följer några av mina/våra tankar.

Fem anledningar till att jag/vi inte vill ha barn

1. Ingen barnlängtan

Jag känner flera stycken som sedan de mer eller mindre själva var barn, har drömt om att skaffa egna. Som älskar bebisar och har en genuin längtan efter att en dag själva få bli föräldrar.

Varken jag eller min man har den där längtan, och har aldrig haft den. Det skulle ju teoretiskt sätt kunna ändra sig framöver (även om det känns väldigt osannolikt).

Men bristen på den här längtan är alltså den absolut främsta anledningen till att vi inte vill ha några barn. (Kommande punkter väger således inte lika tungt.)

2. Min personlighet

Som jag tidigare nämnt i detta inlägg har jag en introvert och högkänslig personlighetstyp, vilket innebär att jag trivs bäst i lugna och stillsamma miljöer, med ordning och reda. Samtidigt mår jag dåligt av röra, höga ljud och intensiva miljöer – det blir liksom för mycket intryck för mig.

Barn är vanligtvis tämligen livliga, delvis högljudda och sällan särskilt stillsamma eller städade… Det hör liksom till, och självklart måste barn få vara just barn!

Det kan verka själviskt att sätta sig själv först, men jag tänker snarare att det är omtänksamt att inte skaffa några barn i mitt fall – man kan helt enkelt vara mer eller mindre lämpad som förälder. (Sedan skulle jag säkert klara av det, men ja…)

belly button, birth, family

3. Fysiska aspekter

Okej, det här kommer kanske verka märkligt eller absurt, men jag tänker skriva det ändå: Bara tanken på att min mage skulle växa till gigantisk storlek, ger mig ångest. Alltså inte på ett fåfängt sätt, utan mer på ett psykologiskt plan tror jag… Eeh ja, det är lite svårt att förklara, så jag tror helt enkelt att jag lämnar det där.

Men det kanske är lättare att förstå att ‘le grand finale’ (förlossningen) inte känns särskilt lockande. Tack men nej tack, jag avstår gärna. Med det sagt, är jag grymt imponerad av alla mammor där ute – ni är grymma!

Bild baserad på uppgifter från ’Environmental Research Letters’.

4. Miljön

Okej, det här kan vara lite känsligt och kontroversiellt. Men rent krasst är det absolut sämsta man kan göra för miljön, att skaffa barn. (Se ovanstående bild, notera även skalan…)

Innan någon går i taket nu, vill jag vara tydlig med att jag såklart tycker att man ska skaffa barn ändå om man vill det. Och för tydlighetens skull: nej, ovanstående text är inte avsett som kritik till er som redan har eller planerar att skaffa barn. ♥

Men, om man (som vi) inte är så sugen på att skaffa barn till att börja med, kanske miljöaspekten kan vara ännu en anledningen till att låta bli.

Update: Vill lägga till en annan intressant och tänkvärd aspekt från en av er läsare (väldigt förenklat och kortfattat): Om ingen av oss som värnar om miljön (genom kost, livstil osv) skaffar barn, så kommer planeten framöver populeras av barn vars föräldrar inte bryr sig – vilket medför en risk att barnen inte heller får med sig miljö-/hållbarhetstänket (och det är ju inte så bra).

5.  Ansvar, begränsad frihet, pengar & relationen

Det här är väl inte direkt någon nyhet, men det är ett enormt ansvar att skaffa/ha barn. Att bli förälder är att ’binda upp sig’ åtminstone de kommande 18 åren… och det är ju ingen liten grej precis.

Samtidigt tenderar friheten (att göra vad man vill, när man vill) att bli begränsad.

Att ha barn är inte heller helt gratis. Enligt denna artikel kostar ett barn drygt 1 miljon kronor, från att de föds till den dag de fyller 19 år. Behöver man dessutom en större bil alternativt en extra bil under dessa 19 år, tillkommer ytterligare ca 1 miljon kronor…

Sedan sliter småbarnsåren ofta hårt på förhållandet… Sömnbrist och mindre tid med sin partner på tu man hand, är några av anledningarna till det.

Ja, där hade vi några av mina/våra anledningar till varför vi inte vill bli föräldrar.

Sedan kan jag tänka mig att det ger enormt mycket, på många plan, att ha barn. Vilket såklart kan vara svårt att förstå fullt ut, när man inte själv har några. Men jag tror ändå inte att det är något för alla.

Jag är bara tacksam för att vi lever i en tid där de allra flesta av oss själva kan välja, om vi vill ha barn eller inte (normer till trots). Det har ju inte alltid varit fallet.

Sedan är det oerhört skönt att jag och min man tänker/känner lika i detta. För just frågan kring barn, är nog en av de viktigaste sakerna att vara överens om i ett förhållande.

Slutligen vill jag bara förtydliga några saker:

– Både jag och min man har syskonbarn, som vi älskar, och gärna umgås med ♥ (Även om jag alltid är helt slut efteråt, haha!)

– Bara för att jag inte själv vill ha barn, betyder det inte att jag inte kan glädjas med andra. Självklart blir jag jätteglad för alla de som väntar eller redan fått barn och har drömt om det.

– Jag känner mig ödmjuk inför att jag/vi kan komma att ändra oss längre fram. För ärligt talat kan man ju omöjligen veta nu, hur man känner om ett, fem eller tio år framöver (oavsett vad det gäller). Men, det känns verkligen osannolikt.

– Jag accepterar att människor har olika åsikter och värderingar. (Och förväntar mig därför också att andra accepterar mina, även om vi tycker olika.)

Så mina vänner, nu är jag nyfiken på vad ni tycker och tänker! Vad har du för tankar kring det här med barn? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas att ni har en underbar dag allesammans ♥ Kram på er

 

Ps. Av förklarliga skäl är ingen av bilderna i detta inlägg mina egna, utan samtliga kommer från Pexels.

 

Lästips:

Högkänslig, introvert & extrovert
Att förlåta – hur gör man?
Psykisk ohälsa & utmattning
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att ge utrymme även för det som inte är perfekt

Det här inlägget skulle egentligen handlat om något helt annat och dessutom kommit ut igår, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Istället för att tvinga fram något så bestämde jag mig för att bara släppa taget och gå på vad som kändes rätt.

Och idag kändes det naturligt att berätta om min dag. Inte för att den varit fancy på något sätt (snarare motsatsen), men ibland kan det vara skönt att se/dela med sig av det också. Att visa en glimt av det ‘verkliga’ livet, det som inte alltid är så tillrättalagt, perfekt eller instagram-vänligt.

Min dag började med att jag som vanligt vaknade strax innan klockan sex, men med halsont och huvudvärk. Trots att jag kände mig febrig, visade termometern ynka 35,9 grader! 😂

Hursomhelst valde jag att skippa träningen (kör oftast lite pilates på morgonen) och snoozade istället en timme. Men det blev lite lugn yoga och meditation innan frukost iallafall.

Till frukost blev det havregrynsgröt med gurkmeja, äpple, blåbär, solrosfrön och havremjölk, samt mitt eget ”förkylnings-té”.

Det består av riven ingefära, älggräs och torkat (ekologiskt) apelsinskal.

Älggräs innehåller naturligt salicylsyra (precis som huvudvärkstabletter) och har därför traditionellt använts som naturmedicin.

Hursomhelst, efter att vi plockat iordning lite, bestämde jag och min man oss för att gå upp en sväng till det lilla torp som vi renoverar.

Vid det här laget hade mitt halsont och min huvudvärk kompletterats med världens mensvärk. Haha, lika bra att ta allt på en gång liksom! 🙈😂 Men snödropparna som börjat titta fram kring torpet, lyste upp tillvaron en aning iallafall.

Vi passade på att ta en del mått på torpet…

Det var ganska skönt att komma ut en sväng trots allt! ♥

När vi kom hem igen, hjälptes vi åt att laga denna soppa. Vi passade på att göra fyra liter när vi ändå var igång, det är ju så himla skönt att ha några lunchlådor att ta av!

Jag tycker om att toppa soppan med knäckebröd (istället för krutonger), samt solrosfrön och persilja (alternativt groddar). Min man gillar också knäckebröds-toppingen, kolla in berget i hans skål i bakgrunden, haha!

Sedan satte jag mig vid datorn en stund och började rita upp torpet digitalt. Har tidigare bara gjort en del skisser för hand, men nu kände vi att det var dags att rita upp det i 3D.

(Gillar verkligen att man kan testa Autodesks produkter gratis en månad! Jag har ju ritat en del i dem tidigare genom jobbet, så det kändes som en smidig och bra lösning)

Och i skrivande stund sitter jag här och redigerar de sista bilderna till detta inlägg. Hela familjen är samlad, hihi, mannen sitter till vänster om mig och spelar, medan katten som vanligt dansar loss på mitt tangentbord 🙈

Nu ska jag snart ta kväll, dricka en sista kopp té och kanske läsa eller titta på någon tv-serie, innan det är dags att sova. Den här dagen blev ganska bra, trots att jag känner mig lite halvkrasslig. Kanske inte min mest effektiva dag, men tänker att det är okej att ta det lite lugnt när man inte mår riktigt hundra.

Hoppas att jag känner mig lite piggare imorgon och att ni mår fint allesammans! Gillar ni den här typen av inlägg någon gång ibland förresten? (Alltså att följa med mig en dag)

Hur har det gått för er som antagit reningsutmaningen under denna månad? Är det något speciellt på temat rensning som ni vill att jag lyfter innan mars är slut? Lämna gärna en kommentar!

Ha det fint hörrni! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

En dag i mitt liv
Den osminkade sanningen
Vikten av att stanna upp
Att välja frihet
Podd-debut

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att följa sin passion & leva ut sina drömmar

Hur skulle ditt liv se ut om du kunde göra precis vad du vill? Vad skulle du fylla dina dagar med? Vilka saker tycker du så mycket om att göra, att du i teorin skulle kunna tänka dig att jobba med dem – utan att få betalt? Vad får dig att känna glädje, meningsfullhet och passion?

Stanna gärna upp och fundera lite över ovanstående frågor, innan du fortsätter att läsa.

Så, nu när du förhoppningsvis har funderat lite över vilka dina passioner är, kommer nästa fråga: Spenderar du så mycket tid du skulle önska på dessa saker? Om svaret är nej, deppa inte ihop – utan fortsätt att läsa!

I detta inlägg kommer jag nämligen dela med mig av ett gäng tankar och tips på temat att följa sitt hjärta och sin passion. Jag kommer även lyfta några av de vanligaste orsakerna till varför vi inte följer våra drömmar och hur vi kan börja välja annorlunda (om vi vill). Men allra först tänkte jag berätta lite om det österländska uttrycket ‘dharma’. Häng med!

Consider the idea that we all have an inner and an outer purpose. Our inner purpose is to grow, evolve and come to know our true potential. Our outer purpose is to use our talents to do our soul’s work.

To put it in another way, your life purpose is to enrich the world through your unique talents and gifts. When you do what you love and love what you do, while at the same time serving others, you’re fulfilling your highest purpose. In eastern philosphy, this is called dharma – your essential function or purpose in life.

– Utdrag ur boken Daily Greatness Yoga Journal av Lyndelle Palmer Clarke

Det är många år sedan jag läste ovanstående stycke för första gången, och jag måste säga att begreppet ‘dharma’ verkligen tilltalar mig. Tanken att vi alla har unika gåvor och talanger – något att bidra med, känns så himla fint. Som att vi alla är här av en anledning… ♥

Frågan blir ju då; vilken är just min (din) anledning? Jag har funderat mycket på detta, och över vilka mina gåvor och talanger kan tänkas vara. Vad kan jag bidra med? Vad är min dharma? Det är inga lätta frågor.

Men jag undrar om inte många av oss har en tendens att göra det lite svårare för oss själva än vad det egentligen är? Vi vågar liksom inte riktigt lyssna inåt och följa vårt hjärta, eller försöka förverkliga de där sakerna vi drömmer om… För tänk om jag misslyckas? Om jag blir till åtlöje och min omgivning skrattar åt mig? Om de hånfullt uttrycker ”vad var det jag sa?”

Nej, det är mycket lättare att göra något som är ”accepterat” men bara känns halvkul, och samtidigt intala sig själv att man är på rätt spår (trots en gnagande känsla inombords som pekar på motsatsen). För vi har ju trots allt räkningar som ska betalas och ett rykte att tänka på… eller?

Tänk om det bara är ursäkter? För att vi i själva verket är rädda? Det behöver ju inte vara så, men för mig personligen har det varit fallet. Jag har insett att jag hittat på diverse ursäkter och undanflykter, på grund av olika rädslor. Att jag fabricerat mängder av anledningar till varför jag inte kan lyckas, och varför det således inte ens är värt att försöka… Snacka om att sätta krokben för sig själv!

Men för en tid sedan kom jag till en punkt då jag tröttnade jag på det här. Eller rättare sagt, var det mer en känsla som kom smygande, för att till slut bli så stark att den inte längre gick att ignorera. Jag stod liksom inte längre ut med mina egna ursäkter, och trodde inte ens på dem själv.

Under en tid inbillade jag mig dessutom att jag inte visste vilka mina passioner, styrkor och gåvor är (jag inbillar mig fortfarande det ibland) – men det är inte sant! För innerst inne så vet jag, och har alltid vetat. Många av de saker jag brinner för idag, var saker jag älskade redan som barn. Vissa av dem har bara fått ett annat uttryck.

Sedan en tid tillbaka är jag fast besluten att försöka uppfylla min dharma – att ta till vara på mina gåvor och talanger, göra det jag älskar, och samtidigt försöka bidra till en lite bättre värld.

Jag vill göra saker jag känner mig passionerad för och försöka nå mina drömmar. Samtidigt har jag accepterat att jag kanske inte kommer nå alla mina drömmar, men livet är banne mig för kort för att inte ens försöka!

”What if I fall? Oh, but my darling, what if you fly?”

– Erin Hanson

Jag är övertygad om att du, jag och alla andra människor innerst inne vet vilka gåvor vi har. Att vi vet vilka som är våra största talanger och passioner. Vi behöver bara lyssna inåt och ta vår intuition på allvar. Eller bara och bara förresten, det är ju inte så ‘bara’.

Jag försöker alltså inte på något sätt säga att det är lätt, eller att rädslorna vi känner inte är reella. Dessutom är jag fullt medveten om att alla har olika förutsättningar och att livet inte alltid är rättvist… Men jag tror att många av oss har betydligt större frihet att välja annorlunda, än vad vi kanske tror.

Det handlar många gånger om att våga tro på sig själv och att satsa. Att vara beredd på att prioritera och jobba hårt, kanske rent av att välja bort vissa saker till förmån för andra. Men framförallt handlar det om att inte lyssna på alla de där tankarna och rädslorna som säger att det inte går. Att försöka se möjligheter, istället för problem.

Varför? Jo, för att det händer något när vi gör saker som vi känner passion för. Många gånger fullkomligt lyser det om de människor som gör saker de älskar! De är fulla av energi, ögonen glittrar och ansiktet strålar. Det är som att vi får tillgång till en extra turboväxel när vi gör saker som vi genuint brinner för.

Så, hur gör vi då för att försöka närma oss det liv vi drömmer om? Det finns ju såklart många vägar att gå, men nedan följer några saker som jag funnit värdefulla;

1. Insikten att tid är det mest dyrbara vi har, samt att pengar är tid.
2. Minimalism, frivillig enkelhet och downshifting är alla verktyg som kan göra det lättare att närma sig den livsstil man drömmer om.
3. Yoga & meditation – hjälper mig att stanna upp och reflektera över vad som verkligen betyder något, och gör det samtidigt lättare att lyssna inåt.

…Och vad det gäller ekonomin, gillar jag verkligen nedanstående citat.

”Chase your passions and money will come. Chase money and you may never find your passions.”

– Colin Wright

Vill du ha lite mer konkreta tips gällande privatekonomin, läs gärna det här inlägget, samt det här. Och för ytterligare tips och idéer kring att leva mer passionerat, kolla gärna in de relaterade inläggen här nedan!

Avslutningsvis blir jag superglad om ni har lust att lämna en kommentar! Vilka är dina passioner? Är ni också rädda för vad andra ska tycka och tänka om er ibland? Och vad tänker ni kring begreppet dharma? Har du fler tips? Berätta gärna!

Hoppas ni har en fin kväll allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Att nå sina mål & drömmar
Meningsfullhet & lycka
Att hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Följ mig gärna på Instagram (@sandrajunhammar) eller Bloglovin.

Kommentarer
Dela gärna:

Fjärilen som trodde att hon var en larv

För en tid sedan kom en tanke till mig, en insikt:
Jag har levt hela mitt liv som en gråbrun larv. Omedveten om det faktum, att jag i själva verket är en  f j ä r i l.
Det senaste året har jag dragit mig undan, för att förpuppas. Jag har samlat kraft och energi, för att transformeras. Det har har varit omvälvande och stundtals tungt. Men inne i puppan har jag känt styrkan i mina vingar växa sig allt starkare.
Dagen närmar sig, när jag ska breda ut mina färgglada  v i n g a r  och flyga. Snart är tiden inne ♥

Ovanstående text är såklart en metafor, en bildlig liknelse. Men det ligger mycket i den. Jag har på många sätt varit en grå mus – rädd för att sticka ut och vara annorlunda. Min önskan har fram tills ganska nyligen varit att smälta in och ‘vara som alla andra’. Men jag är verkligen så less och trött på det. Kvar finns bara en enorm längtan efter att få vara mig själv.  A t t   f å   v a r a   p r e c i s   s o m   j a g   ä r.

Det är dags att släppa alla masker. Att skala av det ena lagret efter det andra, tills det enda som finns kvar är… kärnan, mitt sanna jag. Det är läskigt. Jösses vad läskigt det är! Men samtidigt känns det som att det är det enda rätta. Det finns inte längre någon annan väg att gå, ingen annan stig är längre ett alternativ.

Det kommer såklart att ta tid… Men som J.R.R Tolkien en gång så klokt sa:

”Little by little, one travels far.”

Jag har insett att många av de förändringar som skett inom mig (eller snarare de insikter som kommit upp till ytan) börjar synas allt mer även utvändigt. Det är ju inte så konstigt egentligen, ofta är det ju så att utsidan speglar insidan, och tvärtom. Åtminstone till viss del. Känner man sig trött, ser man ofta trött ut. Känner man sig glad, ser man glad ut, osv.

Rent konkret har jag lagt märke till några saker hos mig själv;

Jag dras allt mer till färger och mönster! Eller okej, det har jag väl egentligen alltid gjort, men jag har inte känt mig bekväm i alltför mönstrade eller färgglada kläder. (Återigen till stor del av rädsla för att sticka ut eller vara annorlunda.) Med det sagt, är jag fortfarande mer förtjust i naturnära färger och har svårt för ‘neon-kulörer’.

En annan sak som jag lagt märke till, är min kroppshållning. Där har jag såklart yogan att tacka, men det har också handlat om brist på självförtroende. Tidigare drog jag ofta upp mina axlar (och fick därmed alltid frågan om jag fryser) men det har snarare handlat om osäkerhet. Att jag inte har velat ta plats. Jag märker att jag blivit mer rakryggad nu, att jag inte alls kryper ihop på samma sätt som tidigare.

Ja, det var ett par saker som jag tänkt på.
Sedan är det ju såklart inte alltid (eller alla) förändringar som syns utvändigt. För min del är det exempelvis bra mycket mer än min hållning och klädpreferenser som förändrats det senaste året.

Det är verkligen spännande det där med att växa och utvecklas! I synnerhet när vi finner modet att gå vår egen väg ♥

”Sometimes the smallest step in the right direction ends up being the biggest step of your life.”

– Emma Stone

Nu mina vänner, har jag bestämt mig för att lämna tryggheten och puppan.
D e t   ä r   ä n t l i g e n   d a g s   a t t   p r ö v a   v i n g a r n a  !   ♥

Vad har ni som läser för tankar kring att våga vara sig själv och att utvecklas? Har du önskemål på teman eller ämnen i kommande inlägg? Eller kanske några andra tankar eller funderingar som du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin kväll. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Förändring & mentalt bagage
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen
Podd-debut

 

* Första bilden i detta inlägg är lånad från Pinterest

 

Kommentarer
Dela gärna:

Högkänslig, introvert & extrovert

Jag har funderat på att skriva ett inlägg på temat introvert, extrovert och högkänslighet under en tid, men tvekat en aning. På sistone har jag dock fått en del frågor och kommentarer på ämnet, så nu kände jag att det var dags. Ni är flera stycken som har lyckats snappa upp att jag har en högkänslig och introvert personlighetstyp… Kanske lyser igenom i mina texter och bilder?

Hursomhelst, vill jag dela med mig av några tankar kring ämnet idag. Men allra först tänkte jag förklara begreppen lite kort, för er som kanske inte är bekanta med dem sedan tidigare.

Extrovert personlighet

Extroverta människor får energi genom att umgås med andra. De blir uttråkade och trötta av för mycket ensamtid. Extroverta är mycket sociala och trivs därför i större grupper och i sammanhang där det händer mycket.

Introvert personlighet

Introverta människor fungerar precis tvärtom, de får energi när de spenderar tid för sig själva. Introverta blir ofta trötta och dränerade på energi när de har andra människor omkring sig (ju fler personer, ju fortare försvinner energin) samt när det händer mycket runt omkring.

Ambivert personlighet

Det finns faktiskt ytterligare en personlighetstyp, nämligen ambivert. Personer med ambivert personlighetstyp har både introverta och extroverta drag, de är alltså någonstans mitt emellan.

Nedanstående tabell lyfter några av de drag som är vanliga för introverta och extroverta.

Extrovert Introvert
Får energi genom att vara social Får energi genom att spendera tid för sig själv
Gillar samtal i grupp Föredrar enskilda samtal
Har fler vänner/bekanta, men ofta ytligare relationer Har färre men närmare vänner
Gillar att prata Gillar att lyssna
Har lätt att acceptera förändringar Har svårare med förändringar
Blir lätt distraherad Kan vara djupt fokuserad under lång tid
Är mer öppen Är mer reserverad
Öppnar upp för vem som helst Öppnar upp till några få
Fattar snabba beslut Fattar mer genomtänkta beslut
Älskar att få uppmärksamhet Vill inte ha uppmärksamhet
Trivs med att jobba i kontorslandskap Jobbar bäst i en tyst och lugn miljö
Pratar gärna på möten Pratar när tillfrågad

Högkänsligt personlighetsdrag (HSP)

Highly Sensitive People (HSP) eller högkänslighet som det heter på svenska, är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ungefär en femtedel av den globala befolkningen (jämt fördelat mellan kvinnor och män). Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda. Det gör att de lägger märke till mycket mer i sin omgivning, samtidigt som de bearbetar allt på en djupare nivå. Vilket resulterar i att de behöver mer tid till att smälta alla intryck.

Man skulle kunna tro att enbart introverta människor är högkänsliga, men det är inte fallet. Bland de högkänsliga är 70% av människorna introverta och 30 % extroverta. Högkänslighet är ingen diagnos utan ett ‘normalt’ drag, men eftersom det tillhör en minoritet, är omgivningen inte alltid så förstående. Många högkänsliga människor känner sig därför ofta ‘onormala’ och utanför.

Högkänslighet kan yttra sig på många olika sätt, nedan följer exempel på några karaktärsdrag.

Typiska karaktärsdrag för högkänslighet:

– Känner av och påverkas starkt av andra människors sinnesstämning, kan ofta känna av stämningen i ett rum
– Blir starkt berörd av och lever sig in i böcker, filmer och pjäser (känslomässig överidentifiering med karaktärer)
– Har förhöjd känsla för vad som är rätt och fel, ser orättvisor och har globalt tänk
– Har lätt till gråt, oavsett anledning (glad, arg, ledsen)
– Lägger märke till detaljer och subtila signaler i omgivningen, som majoriteten inte uppfattar (tonfall, kroppsspråk mm)

– Blir lätt förskräckt och hoppar ofta till
– Har begränsad ork och ett behov av att dra sig undan, för att få vila och vara ifred
– Påverkas starkt av oljud, skarpt ljus, starka dofter och liknande
– Har teoretiskt, analytiskt och oberoende tänkande (ser saker ur många perspektiv)
– Anstränger sig särskilt för att inte begå misstag eller glömma saker (ofta perfektionistisk)

– Har svårt att ta kritik, tar saker personligt
– Älskar problemlösning, kunskap och lärande (nyfiken och utforskande)
– Blir lätt stressade och överväldigade i bullriga och intensiva miljöer (stresskänslighet)
– Uppskattar skönhet, både i skrift, musik, konst eller natur
– Har ett rikt (och invecklat) inre liv, intresserade av existentiella frågor

– Är noga med att undvika våldsamma filmer och tv-program
– Kan ha svårt att fatta beslut (ser många olika möjligheter, aspekter och lösningar)
– Reagerar starkt på hungerskänslor, de påverkar humör och koncentrationsförmåga
– Är ofta intuitiva, kreativa och (över-) empatiska
– Tycker om djupa relationer och samtal (ogillar kallprat)

Det här med (hög)känslighet kan ibland verka ganska svart-vitt, men faktum är att vi alla är mer eller mindre känsliga. Nedanstående bild illustrerar just detta. Tänk dig att man placerar hela jordens befolkning på ett led längs med skalan, då kommer några hamna långt ner, några i mitten och några högt upp (samt överallt där emellan). Den femtedel som befinner sig högst på skalan är högkänsliga eller högmedvetna

Varför dessa personlighetsdrag är viktiga & oviktiga på samma gång

Något som kan vara viktigt att påpeka, är att inget av de olika personlighetsdragen är ‘bättre’ eller ‘sämre’ än något annat. De har alla både ‘starkare’ och ‘svagare’ sidor. Vi är alla olika och det fina är att tillsammans så kompletterar vi varandra. Egentligen spelar det alltså ingen roll om man är extrovert, introvert, ambivert, högkänslig eller inte. Vad som spelar roll är att vi får vara som vi är, att vi inser att vi är olika och att det är okej. Att det är så det ska vara. Men kunskapen om dessa olika personlighetsdrag kan bidra med förståelse och ökad acceptans, både gentemot oss själva och andra.

Min resa som högkänslig & introvert

Precis som många andra introverta och högkänsliga människor, kände jag mig ofta annorlunda redan som liten – missförstådd, överkänslig och ‘fel’. Jag hade till exempel ingen aning om att alla de känslor jag kände, inte bara var mina egna. Inte heller förstod jag den inre konflikt som dök upp inom mig, varje gång någon uttryckte en sak verbalt men deras kroppsspråk sa raka motsatsen. Sånt är inte så lätt att varken förstå eller sätta ord på som barn.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag fått höra ”var inte så känslig”, ”ta det inte så personligt” eller ”du tänker för mycket”. Det är troligen välmenande råd, men ärligt talat helt jäkla omöjligt att följa! Det går inte att sluta vara känslig.

Jag kommer så väl ihåg ett av de allra första utvecklingssamtalen i skolan, då det konstaterades att jag många gånger föredrog att sitta själv och pyssla framför att leka med de andra barnen. Det var inte så att jag inte hade några vänner, utan bara det att jag alltid tyckt om att vara ensam.

Eller ensam är egentligen fel ord, jag känner mig aldrig ensam när jag är själv. Ironiskt nog, känner jag mig oftast som mest ensam när jag är omgiven av mycket folk – på event, fester eller liknande tillställningar. Därför har jag en tendens att undvika dessa, jag avskyr verkligen att mingla!

Många gånger har jag önskat och försökt att vara annorlundajag har känt att jag borde vara mer social och mindre känslig. Det var först för några år sedan som jag kom i kontakt med dessa begrepp och insåg att jag är introvert och högkänslig. Den insikten var en stor lättnad för mig, plötsligt fick jag en förklaring till varför jag är och reagerar lite annorlunda än många andra. Varför jag är så känslig. Samtidigt var det skönt att inse att jag inte alls är så ensam som jag trott, att fler tampas med samma utmaningar, tankar och känslor.

Kunskapen har lett till ökad acceptans, men också till värdefulla insikter och förståelse. Jag har alltmer börjat omfamna både mina styrkor och svagheter – hela mig själv, som jag är. Jag har också insett att några av de saker som jag tidigare sett som ‘svagheter’ i själva verket är några av mina största styrkor.

Istället för att förtrycka min intuition (som tidigare) har jag börjat lyssna till den. Istället för att leva i någon form av offerroll (där man är offer för livet och omständigheterna) har jag insett att jag både har huvudrollen och är regissör i min egen film – livet.

Att vara högkänslig är förenat med många utmaningar, men också många gåvor. Eftersom vi känner mer, upplever vi ofta högre toppar än genomsnittet, men också djupare dalar. Vi har förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring mm, men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.

Jag har slutat önska bort min känslighet och tränar på att vända den till min fördel. Idag är jag tacksam för den, eftersom den berikar mitt liv och bidrar med så många fler färger och nyanser. Jag älskar att kunna vända ansiktet mot solen, sluta ögonen och fyllas av en genuin och bubblande lycka. Av att till synes små saker berör mig på djupet och att jag ser skönheten i de mest vardagliga av ting. ♥

Vill du lära dig mer om högkänslighet kan jag tipsa om Högkänslighetspodden, Sveriges Förening för Högkänsliga samt en film (som jag ännu inte sett själv, men vill se) nämligen Sensitive – the movie.

Men nu är jag nyfiken på vad ni som läser tycker och tänker. Är du extrovert, introvert eller ambivert? Är du kanske högkänslig som jag? Har du några tips eller andra tankar du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans, ta hand om er! ♥ Kramar

 

Relaterade inlägg:

Förändring & mentalt bagage
En perfektionists bekännelser
Yoga, meditation & hållbar livsstil
Vikten av närhet till naturen

 

Kommentarer

 

Känner du någon som skulle gilla det här inlägget?

Dela gärna:

Att frigöra tid & leva mer balanserat

Hur får man egentligen tiden att räcka till? Det är en fråga som många kämpar med idag. För trots att medelsvensken har fått det allt bättre ställt och lever i materiellt överflöd, är det en sak vi alla tycks lida brist på – tid. Det är ganska sorgligt egentligen, eftersom tid är det enda vi har. En kort stund här på jorden. Alla de där minuterna som blir till timmar, dagar och år – det är ju de som är själva livet. Men det kan vara lite svårt att ta in, i vardagen. Då är siktet inställt på överlevnad och att klara av de där långa ‘att göra’-listorna. Kraven är höga, liksom tempot. Det är inte helt lätt att vara människa i början av 2000-talet…

Men måste det vara så? I strävan efter en mer hållbar vardag och livsstil, har jag som tidigare nämnt skapat en utmaning för 2018 och under januari fokuserar vi på tid. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett gäng tips som kan frigöra tid, både i vardagen och på lite längre sikt. Vi följer även upp utmaningen.

Allra först tänkte jag bara berätta lite kort om Mårten Nyléns teori balansbordet. Det kan vara ett värdefullt verktyg att ha med sig när man ser över sin vardag och hur man spenderar sin tid.

Balansbordet – livets fyra stolsben

Tänk dig ett bord med fyra ben. Om man sågar av ett ben, står bordet troligen kvar. Om man däremot sågar av två ben, kommer det förmodligen att välta. Detsamma gäller oss människor, men vi har fyra faktorer istället för fyra ben, som hjälper oss att hålla balansen. Dessa faktorer utgörs av vanor, nämligen:

– motionsvanor
– kostvanor
– vila (sömn och återhämtning; fysisk såväl som mental)
– mental balans (inkluderar även negativ stress)

När vi känner oss i obalans, rekommenderar Mårten att lokalisera den svagaste länken. Det vill säga, att man funderar över vilken utav de fyra ovanstående faktorerna som fungerar sämst just nu. Det området börjar man med att åtgärda. För precis som i en läckande båt, är det klokt att försöka täta det största hålet först.

Ofta är det så, att när ett stolsben är av eller fallerar, då har de andra faktorerna en tendens att fallera de också. Om vi tex är stressade, finns det en risk att träningen blir bortprioriterad samtidigt som vi äter och sover dåligt. Då blir hela bordet instabilt, vilket ju inte är så bra. Ett alternativ kan då vara att stärka upp de övriga tre benen, när vi vet med oss att det fjärde benet är utsatt.

Hur spenderar vi egentligen vår tid?

I utmaningen hittills har vi tittat på hur vi spenderar vår tid och vad vi skulle vilja göra mer respektive mindre av. I samband med att vi ser över våra vanor och kanske även försöker välja lite annorlunda, kan det vara en god idé att ha med sig balansbordet lite sådär i bakhuvudet.

Sover vi tillräckligt? Får kropp och själ tillräckligt med återhämtning? Och hur är det med träningen? Det kan vara tufft att titta på dessa frågor, just eftersom många upplever att tiden inte riktigt räcker till. Innan jag skriver mer vill jag vara tydlig med, att jag är medveten om att människor har olika förutsättningar och värderingar. Jag är som vanligt inte ute efter att säga att något är rätt eller fel.

Generellt tror jag att de flesta lägger mest tid på någon form av arbete eller studier, följt av sömn och diverse ’arbete’ i hemmet (tvätt, matlagning, städning – ja allt det där som krävs för att vardagen ska fungera). Sedan har vi ju eventuell pendling… Dessutom är vi många som spenderar en stor del av vår tid framför olika skärmar (tv, dator, mobil). Har vi tur finns det även lite tid kvar för någon form av träning och/eller fritidsaktivitet. Men vila, återhämtning och allt annat som vi mår bra av? Nja, det finns det inte speciellt mycket utrymme för – det får man väl ta på semestern?

Ibland hör jag människor säga något i stil med ‘Jag gillar verkligen mitt jobb och trivs med att jobba heltid’. Då brukar jag tänka: ”toppen, vad härligt att de trivs och att det funkar för dem!” Men ofta säger dessa personer i nästa mening: ‘Fast, jag skulle önska att jag hade mer tid hemma… Helgen hade gärna fått vara tre eller fyra dagar lång’. Då blir jag lite fundersam. Alltså, det är ju ganska svårt att jobba heltid men samtidigt ha helger som är tre-fyra dagar långa… Det är som att äta kakan, men samtidigt vilja ha den kvar, om ni förstår hur jag menar?

Anledningen till att jag lyfter detta, är att jag tror att det finns en insikt som är lika enkel som viktig, nämligen: När vi väljer en sak, väljer vi samtidigt bort något annat. Det här gäller stort som smått. Kanske är det inte möjligt att få/göra/hinna allt. Har vi fem saker vi vill göra men bara tid/möjlighet att genomföra två, då gäller det inte bara att prioritera, utan också att välja rätt.

Jag har många tankar och mycket som jag skulle vilja skriva om på det här ämnet, men för att detta inlägg inte ska bli alltför långt – får vi helt enkelt spara dessa tills senare. 😉 Istället går vi raskt vidare till en kort avstämning av utmaningen och till de tidsbesparande tipsen.

Hur spenderar jag min tid?

Jag har tidigare delat med mig av hur en dag kan se ut för mig (det inlägget hittar du här). Men i samband med utmaningen har jag under de senaste veckorna kommit fram till att jag skulle vilja göra några justeringar. Ett par saker som jag vill göra mindre av är att snooza och skrolla igenom olika flöden/sociala medier. Jag skulle vilja spendera mer tid på att läsa böcker och göra kreativa saker, främst skapa med händerna.

För att uppnå detta behöver jag planera min tid bättre och se till att jag prioriterar rätt. Som det ser ut nu har jag lite för få rutiner, jag skulle vilja strukturera upp tillvaron en aning och skapa bra vanor. Men det är en (tämligen svårfunnen) balans där, mellan rutiner och frihet. Rent konkret har jag framförallt två saker jag kommer fokusera på:

1. Att låta de första timmarna varje morgon vara helt fria från sociala medier och skärmar (mobil, dator). Hur vi startar morgonen sätter verkligen tonen för resten av dagen. Jag vill börja lugnt och fint, medvetet och närvarande.
2. Planera mina dagar och veckor, men vara noga med att lägga till marginal (det händer alltid oförutsedda saker) samt att inte planera upp all tid – eller snarare, planera in verkligt fri tid.

Men nu till tipsen!

5 tips som kan frigöra tid i vardagen:

1. Meal prep: innebär att man förbereder och lagar mer mat på en gång. Det går nämligen snabbare att göra fler portioner vid ett tillfälle (som man sedan förvarar i kylen/frysen och kan ta av successivt) jämfört med att plocka fram alla ingredienser och utrustning vid flera tillfällen. Detta funkar exempelvis på sallad, morotsstavar (förvaras i en glasburk med vatten i kylen) samt lunch-/middagslådor.

2. Stäng av notiserna: hur många gånger plingar det egentligen i våra mobiler under en dag? Jag är övertygad om att detta gör oss splittrade och stressade, samtidigt som det stjäl mycket tid. Genom att stänga av aviseringen för sociala medier, mejlen osv. slipper vi bli avbrutna under dagen. För de allra flesta räcker det troligen att kolla av dem någon/ett par gånger om dagen.

3. Selektiv skärmtid: hur mycket tid lägger vi dagligen framför olika typer av skärmar? På att scrolla igenom olika flöden på telefonen/datorn eller slötitta på tv:n? Här är det ofta möjligt att skaka loss en hel del tid. Man behöver såklart inte utesluta det helt, men ett tips är att försöka bli lite mer selektiv med vad man tittar på. Kanske finns det något du hellre vill göra?

4. Hoppa snoozandet: att snooza 15 minuter varje dag motsvarar nästan 2 timmar på en vecka… Genom att gå och lägga sig i tid, blir det enklare att komma upp på morgonen. Kanske kan dessa 15 minuters snoozande ersättas med en härlig morgonvana? Varför inte yoga eller läsa lite istället?

5. Skippa shoppingen: hur mycket tid spenderar du i fysiska affärer, i webbutiker och på olika jämförelse-, köp- och säljsajter? Minimera nöjes-shoppingen och spara såväl tid, som pengar och miljön. (Jag syftar alltså inte på väl genomtänkta och behovsbaserade inköp, utan snarare shopping som någon form av tidsfördriv och nöje)

3 tips som kan frigöra tid på längre sikt:

Rensa bland prylarna: färre saker innebär att vi inte behöver lägga lika mycket tid på att plocka iordning, underhålla och leta efter grejerna. Dessutom blir det enklare att städa! Det här med att rensa bland prylarna kommer vi titta mer på under mars, eftersom det är temat för den månaden i årsutmaningen. (Vill du läsa mer om minimalism redan nu, kika här)

Bo på mindre yta: mindre bostadsyta innebär oftast mindre underhåll, lägre kostnader och enklare städning – vilket är synonymt med mer ledig tid. (Här utvecklar jag resonemanget mer)

Spendera mindre, spara mer: ju mindre pengar man spenderar, ju mindre inkomst klarar man sig på (och ju mindre behöver man således arbeta). Sparade pengar kan utgöra en säkerhet samt omvandlas till ledig tid, detta eftersom pengar är tid.

Har du några tips som kan frigöra tid? Och hur har det gått för er som tagit reda på hur ni spenderar er tid? Vad vill du göra mer respektive mindre av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en skön fredag och en mysig helg! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Sparar prylarna oss verkligen tid?
Tid – det mest dyrbara vi har?
Slow living
Tiden är inne

 

Kommentarer
Dela gärna:

Podd-debut

För inte så länge sedan skrev jag ju ett inlägg om att möta sina rädslor och idag tänkte jag faktiskt fortsätta lite på det temat. I mitten av december hade jag nämligen förmånen att få utmana mig själv, genom att delta i en podcast för första gången!

Ärligt talat var det ganska nervöst, men samtidigt spännande! Jag menar, det är ju inte så ofta man spelar in första samtalet man har med någon man inte känner sedan tidigare. Att dessutom prata i en mikrofon, utan manus och utan att i förväg veta vilka frågor vi skulle prata om – ja det var minsann lite läskigt.

Men jag tycker att avsnittet blev fint, Patrik (som driver podden) är duktig både på att intervjua och på att klippa ihop avsnitten.

Vanligtvis föredrar jag verkligen att uttrycka mig i text och bild framför att prata. Delvis eftersom jag gillar att hinna tänka igenom saker och ting, och fundera över hur jag ska formulera mig. Det hinner man ju inte riktigt med på samma sätt, när man pratar. (Jag misstänker att jag inte är ensam om att komma på i efterhand vad man skulle sagt eller svarat… 😉 )

Dessutom upplever jag att det är lättare att hålla sig till en röd tråd när man skriver. När jag pratar, har jag en tendens att irra bort mig bland sidospår och parenteser… Sedan är det ju såklart ovant att lyssna på sin egen röst, det låter ju inte riktigt som man tänker sig! 😂

Men hursomhelst tror jag verkligen att det är nyttigt att utmana sig själv ibland och prova nya saker, trots att det är lite läskigt. Därför är jag väldigt glad och tacksam över att jag fick möjligheten att medverka i en podd! Det var dessutom inte vilken podcast som helst, utan en av mina personliga favoriter – nämligen Andra Sätt. Vill du lyssna på avsnittet, hittar du det här.

Avslutningsvis vill jag bara tacka de läsare som önskat att jag skulle delta i podden och självklart även Patrik. Tack hörrni! ♥

Önskar er en fin dag allesammans! Ta hand om er. Kramar

 

Relaterade inlägg:

5 inspirerande poddar
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter
Vad är minimalism?
– Tid – det mest dyrbara vi har?
Ett enklare liv – att bo på liten yta

 

Kommentarer
Dela gärna:

Tacksamhet

I ett samhälle där mer ofta är synonymt med bättre, är det lätt att vi ständigt strävar framåt och fokuserar på det vi inte har eller det vi önskar var annorlunda. Det är såklart bra att ha mål och att vilja utvecklas, men ibland blir den där drivkraften så stark att vi liksom glömmer bort att uppskatta vad vi faktiskt redan har.

Därmed finns en risk att vi börjar ta saker och ting för givet, vilket är lite olyckligt. Personligen tycker jag nämligen att det är få saker som gör mig så glad och ödmjuk, som att tänka på allt jag är tacksam för. Det boostar verkligen både energin och humöret!

Jag har tidigare skrivit lite grann om just tacksamhet här på bloggen (se relaterade inlägg längst ned). Men nu tänkte jag dela med mig av några av de saker jag är tacksam för just idag, utan inbördes ordning.

11 saker jag är tacksam för:

Bloggen – Ja, jag är otroligt tacksam för bloggen. Framförallt för alla fina, kloka och insiktsfulla meddelanden som ni skickar. ♥ Ni är flera som uttryckt att ni är glada över att ha hittat hit och att ni läst igenom samtliga inlägg här på bloggen (i dagsläget över 50 stycken (!) inlägg). Alltså vad säger man? Jag blir såå rörd. Tusen tack, kära ni!

Genom bloggen har jag också fått något som jag inte alls hade räknat med när jag började skriva, nämligen en ny vän. ♥ 

Min lilla familj – Jag är otroligt tacksam för att jag och min man fann varandra och för allt vi har tillsammans, inklusive vår katt, haha! 😉 Min man är så himla snäll, fin och omtänksam. Jag är så tacksam för att han finns där och stöttar mig i vått och torrt.

Foto: Alexandra Öhman, Alexandras Fotografier

Jag och min bättre hälft ♥

Foto: Alexandra Öhman, Alexandras Fotografier

 

Icke att förglömma den tredje familjemedlemmen, vår (p)älskling.

Nära & kära – Utöver min egna lilla ”familj” är jag såklart tacksam för resterande familj, släkt och vänner. Ingen nämnd, ingen glömd ♥

Hälsa & en fungerande kropp – Jag är såå tacksam för att ha hälsan och för en väl fungerande kropp. Att jag kan se, höra, smaka och känna. Att jag kan röra på mig och att min kropp för det mesta bär mig – oavsett om jag vandrar i naturen, simmar, klättrar, dansar eller gör något annat.

Lyckan & tacksamheten över att ha en kropp som fungerar och bär.

Att vi har det så bra – Vi har mat på bordet, tak över huvudet, är trygga, varma och tillgång till bland annat sjukvård och rent vatten. Jag inser att jag är lyckligt lottad som är uppvuxen och lever i ett så fint och bra land som Sverige, och är tacksam för det.

Yoga & meditation – Alltså yogan och meditationen har verkligen förändrat och förbättrat mitt liv såå mycket, på otroligt många plan. Dels fysiskt och psykiskt såklart, men också vardagen och livet i stort. Bland annat har jag blivit bättre på att vara närvarande, fått många insikter samt ett ökat lugn, mod och styrka – allt tack vare yogan och meditationen. Är otroligt tacksam för det.

Den verkliga magin uppstår när man tar med sig yogan och integrerar den i livet, även utanför mattan ♥

Närhet till naturen – Jag älskar naturen! Därför är jag tacksam över att få leva och bo på landet, nära naturen. Men också över att kunna spendera mycket tid ute i skog och mark.

Ny kunskap – Jag älskar att lära mig nya saker och att utvecklas, framför allt inom ämnen som intresserar mig. Därför är jag tacksam för att det finns så oerhört mycket kunskap, att jag kommer kunna fortsätta att nörda ner mig i saker resten av livet (utan att riskera att någon gång bli fullärd). Dessutom är jag tacksam för all kunskap jag fått ta del av hittills på olika sätt.

Längtar efter att få sätta tänderna i (bland annat) dessa böcker och suga i mig ny kunskap!

Ny energi – På sista tiden har jag fått så himla mycket mer energi och känner allt mindre av utmattningen, vilket är underbart! Jag har blivit positivt överraskad flera gånger på sistone, när jag insett att jag orkar mycket mer än vad jag är van vid. Det är så härligt och jag är genuint tacksam för det.

Lyckan när energin återvänder!

Kreativitet – Det är inte bara energin som återvänt utan också min kreativitet! Jag är en väldigt pysslig person, som älskar att skapa saker med händerna. Tyvärr har jag på sätt och vis fått hålla tillbaka kreativiteten under några år, eller snarare är det väl så att den har hämmats av att vara stressad/ständigt uppbokad. Men nu kommer den tillbaka allt mer och jag älskar’t! ♥ Är tacksam även över detta såklart.

Senaste kreativa alstret, en portmonnä/plånbok.

Insikten att (i princip) allt är möjligt – Jag är oerhört tacksam för den här insikten; att vi generellt sett har betydligt större valmöjligheter än vad vi tror. Största hindret och det som håller oss tillbaka många gånger, är faktiskt vi själva och framförallt våra rädslor.

Om man bestämmer sig för något, är villig att möta sina rädslor och arbeta för det – är i princip det mesta möjligt. ♥ Med det i bakhuvudet har jag börjat genomskåda mina egna ursäkter och undanflykter, vilka hindrar mig från att försöka göra det jag verkligen vill och drömmer om.

”Whether you think you can, or you can’t –  you’re right.”

– Henry Ford

Yes, det var några av alla de saker jag är tacksam för just idag. Vad är du tacksam för? Lämna gärna en kommentar!

Hur går det för er som hakat på utmaningen förresten? Jag håller på och sammanställer och reflekterar kring hur jag använder min tid nu. Återkommer med resultat och tankar kring det, under veckan.

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tillit, tacksamhet & hoppfulla tankar
Yoga, meditation & hållbar livsstil
Meningsfullhet & lycka
Att möta sina rädslor

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att förlåta – hur gör man?

När jag var barn, kom min syster hem en dag och beklagade sig över att hennes skolväska var så tung. Jag kommer ihåg att min mamma kände på väskan och instämde. – Men vad har du i den då? undrade hon. De tömde väskan och hittade bland annat en massa påskpynt som de pysslat ihop i skolan. Saken var den att påsken hade passerat för flera månader sedan! Min syster hade alltså omedvetet släpat omkring på onödigt mycket packning varje dag, i flera månaders tid. Vi skrattar fortfarande lite åt det här ibland. 

Vad vill jag säga med den här berättelsen då? Jo, jag tror att de flesta av oss bär omkring på onödigt tunga lass, många gånger utan att vara medvetna om det – i form av mentalt bagage. Kanske är det dags att släppa taget? Att rensa lite i den där ryggsäcken vi alla bär på? Det kan kännas skönt att göra det såhär i början av året. Men hur går man tillväga då? Det finns såklart många sätt, men idag tänkte jag fokusera på förlåtelse.

”Forgiveness sets you free”

Hur förlåter man?

Vissa saker är svåra att förlåta, ibland kan det till och med kännas omöjligt. Ska vi förlåta och varför? Hur går vi i så fall till väga?

För en tid sedan kom jag över en riktigt bra artikel om just det här ämnet, skriven av Dr. Andrea Brandt (Ph. D). Artikeln förändrade min syn på förlåtelse och hjälpte mig att släppa taget om saker jag inte visste att jag fortfarande bar med mig.

Vi är nog som sagt många som bär omkring på tunga minnen eller händelser, och att släppa taget om dem kan kännas som en fantastisk lättnad. Därför vill jag dela med mig av delar ur artikeln.

Det första steget till att förlåta, är att förstå vad förlåtelse faktiskt innebär. Eller snarare vad det inte är, menar Dr. Brandt.

Att förlåta innebär inte att:
– glömma att situationen har inträffat
– du ursäktar den andre personens handlingar
– du inte har några fler känslor kring situationen
– det inte finns något att jobba på i realationen eller att allt är okej nu
– du måste berätta för den andre personen att han eller hon är förlåten
– du måste låta personen vara en del av ditt liv

Att förlåta är ingenting du gör för den andra personen, utan för din egen skull. Genom att förlåta accepterar du det som hänt och hittar ett sätt att förhålla dig till det, och kan på så sätt gå vidare.

Om du har något du skulle vilja förlåta och släppa taget om, kan jag varmt rekommendera nedanstående metod. Ta fram papper och penna, och sätt dig gärna på en lugn plats där du får vara ifred. Reflektera och skriv kring nedanstående punkter.

Dr. Brandts

Fyra steg till förlåtelse:

1. Tänk på incidenten som sårade dig
Acceptera att det hände. Acceptera hur du kände kring det och hur det fick dig att reagera. För att kunna förlåta, måste du erkänna vad som hände och hur du påverkades.

2. Erkänn att du växt som person som ett resultat av det som hände
Vad lärde du dig om dig själv, om dina behov och dina gränser? Du överlevde inte bara incidenten, du kanske även växte av den?

3. Tänk på den andre personen
Han eller hon har fel och brister eftersom alla människor har det. Hen agerade knasigt eftersom vi alla gör det ibland. När du blev sårad försökte den andre personen få ett behov mött. Vad tror du att behovet var, och varför sa/gjorde personen det på ett sårande sätt?

4. Slutligen, besluta om den andre personen ska få veta att du förlåtit hen eller inte
Du behöver inte säga till personen att du förlåtit honom eller henne, om du inte vill. Men skriv eller säg det gärna högt för dig själv ”Jag förlåter dig” och lägg till så mycket förklaring som du känner behövs.

Vill du läsa den ursprungliga artikeln (på engelska) hittar du den här.

För några veckor sedan såg jag en dokumentär på Netflix, Tony Robbins: I Am Not Your Guru, den var helt klart sevärd. I filmen snuddar de bland annat vid det här med att förlåta och Tony säger en väldigt intressant sak: ”You should blame more.” Han menar att vi kan klandra (blame) andra när det gjort fel, men då måste vi också ”klandra” dem för allt bra de gjort. Det är inte schysst eller rättvist att enbart se till det dåliga, utan vi bör se allt – bra som dåligt.

Tony är också inne på att det som är tufft eller dåligt får oss att växa, att vi blir starkare av det. Han menar att olika händelser och människor kommer till oss, för att det är något vi behöver lära oss av dem. Det är en fin tanke tycker jag.

Någon annan som har många kloka och fina tankar är Björn Natthiko Lindeblad. Han och Navid snuddade vid ämnet förlåtelse, i deras podd för en tid sedan. Björn lyfte att det är viktigt att skilja på person och handling, och att det kan underlätta när man vill förlåta (både sig själv och andra). Han sa också något i stil med ”fördöm/ta avstånd från handlingen, men stäng inte hjärtats dörr för personen”.

Slutligen, att förlåta kan vara en otrolig lättnad och ett sätt att bli mer hel. Med det sagt så är det bara du själv som kan känna om och när du är redo att förlåta ♥

Vad har ni som läser för tankar kring förlåtelse? Är det någon mer som har sett dokumentären med Tony Robbins? I så fall, vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar!

Ta hand om er allesammans. Hoppas ni har en fin dag! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Förändring & mentalt bagage
Tid för eftertanke
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Dela gärna: