Skilsmässa – frågor, svar & framtidsplaner

Som jag bara kort nämnde i ett tidigare inlägg så har jag och min (ex)man nyligen gått skilda vägar, efter drygt sex år tillsammans.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite mer och besvara några av de frågor som dykt upp.

Varför?

Den första och vanligaste frågan har varit varför? Det finns såklart många bakomliggande anledningar och jag tänker inte gå in i detalj på dem. Men väldigt kortfattat och förenklat så kan man säga att vi växt ifrån varandra.

Människor utvecklas hela tiden, men det finns ju faktiskt ingen garanti att man gör det i samma takt eller riktning bara för att man är gifta…

Hur mår du?

Jag mår bra, faktum är att jag känner mig väldigt lättad och tacksam över att allt har löst sig så otroligt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas och tro.

Det tuffaste var att komma fram till beslutet, och såklart att förmedla det. Jag menar, hur lämnar man någon som man tycker oerhört mycket om? Hur släpper man taget om allt man vet och allt som är tryggt – sin partner, sin vardag, sitt hem… allt?

Hur lämnar man alla planer, drömmar och projekt? Och hur fattar man ett beslut som man vet kommer såra den andra personen? Det är otroligt tufft.

Men samtidigt är det i vissa fall det enda rätta, oavsett hur svårt det är.

Va? Är ni vänner?

Det här verkar förvåna många, och ärligt talat är jag själv positivt överraskad. Men ja, vi har verkligen funnit varandra som vänner – vilket känns oerhört fint.

Magnus är en otroligt fin människa och har många positiva sidor och egenskaper. Så att fortsatt kunna prata och träffa honom under vänskapliga förhållanden känns både skönt och värdefullt.

Har det inte gått väldigt fort?

Jag kan förstå om det verkar så utifrån, även om det här såklart är ett beslut som vuxit fram under lång tid. Men när man väl har svaret inom sig och verkligen känner att det är det enda rätta – då finns det ju ingen återvändo eller anledning att vänta. Det vore ju inte schysst eller rättvist mot någon.

Vad händer med torpet?

Det är inte helt bestämt vad som kommer att hända med det lilla torpet som vi påbörjade renoveringen/uppbyggnaden av tillsammans.

Jag hoppas att det färdigställs och kommer till användning på något sätt, men det beslutet ligger ju såklart hos Magnus och hans familj, eftersom det ligger på deras mark.

Hur tänker du kring ditt efternamn?

Jag tänker behålla Junhammar (som alltså är Magnus efternamn) av flera anledningar. Dels så känner jag mig mer hemma med det än mitt gamla namn, samtidigt som det har blivit en del av min identitet och den person jag är idag.

Att byta tillbaka känns väldigt främmande för mig, lite som om jag skulle vilja ha de senaste åren ogjorda på något sätt. Det vill jag absolut inte! Därför kommer jag fortsatt att bära namnet Junhammar med glädje, och som en slags hyllning till allt det fina vi haft under de här åren tillsammans.

Vad har hänt den senaste tiden?

Precis vid uppbrottet så bodde jag någon vecka hos min syster med familj. Det var skönt att få landa lite hos dem, och vara omgiven av nära och kära.

Sedan dess har boendet löst sig tillfälligt, men jag behöver hitta något annat till slutet av februari. (Tips på litet och billigt boende, gärna i närheten av Tranås, Linköping eller Uppsala mottages tacksamt!)

I övrigt har vi klarat av det praktiska med alla papper och blanketter som ska fyllas i och skickas in. Bouppdelningen osv är också klar, vilket känns väldigt skönt.

Hur ser planerna ut framöver?

Om allting går som jag hoppas, tror och vill, så kommer jag under 2019 att förverkliga något jag drömt om i sisådär nio (!) år – nämligen att bygga ett alldeles eget litet tiny house! ♥

Just nu håller jag på och letar efter material och trailer, skissar på olika lösningar och kontaktar miljömedvetna företag som jag skulle vilja samarbeta med.

(Även här mottages tips tacksamt! Kanske planerar någon ett fönsterbyte och har treglasfönster som den vill bli av med? Eller en trailer som är sisådär sex-sju meter lång och klarar en vikt på sex ton? Hör av dig i så fall!)

Foto: Heirloom Custom Tiny Homes (Model ’Tiny Heirloom Genesis’)

Hursomhelst lär ni förmodligen få se mer utav tiny houses här på bloggen framöver. Om allt faller på plats är tanken nämligen att ni ska få följa mitt projekt!

Hoppas ni får en underbar vecka allesammans! Ta hand om er. ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Att möta sina rädslor
Förändring & mentalt bagage
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Distans ger välbehövligt perspektiv

Jag blåste försiktigt på det varma téet, men kom av mig i samma stund som jag tittade ut genom fönstret. Det frostiga landskapet utanför fullkomligt trollband mig där det glittrade i solens sken.

Ett mjukt leende spred sig över ansiktet och jag stannade upp några sekunder och tog in stunden. Vilken fantastisk morgon! Min blick vandrade långsamt från en plats till en annan, för att ta in allt det vackra.

Från det glittrande gräset, till de vita trädtopparna och vidare till den klarblå himlen.
När jag såg flygplanet letade sig en mening in i mitt sinne.
”Distance makes things seem smaller.”

Tanken fick mig att haja till en aning, eftersom den stod ut från det lågmälda sus som i övrigt fanns i mitt sinne. Jag var fortfarande lugn, tillfreds och otroligt närvarande efter morgonens meditation.

Jag lät tanken landa lite och insåg att den var väldigt fin. För visst är det så – att distans ger perspektiv.

Tänk dig ett flygplan.
Om det befinner sig nära, på marken, så ser det stort ut.
Men om vi däremot betraktar det i luften, medan vi själva fortfarande befinner oss på marken, så ser det väldigt litet ut.

Det här tänket går många gånger att applicera i vardagen, till exempel på utmaningar och problem. Det är lätt hänt att vi kommer så nära dessa, att de framstår som gigantiska och fullkomligt oövervinnerliga. Bristen på avstånd hindrar oss från att se klart.

Om vi påminner oss själva att ta ett steg tillbaka, så skapar vi många gånger en sund distans till saker och ting. Då får vi ofta också ett helt annat perspektiv på situationen. 

Men hur gör man då det rent praktiskt? Ett sätt kan till exempel vara att fråga sig själv om saken ifråga fortfarande kommer att spela någon roll om en månad, ett år eller rent av om ett årtionde. Om inte, spelar det verkligen så stor roll nu?

Det här tänket går kanske inte riktigt att applicera på allt, men på en hel del skulle jag nog ändå säga.

Jag hoppas att liknelsen med flygplanet var tydlig, och att den kanske även kan underlätta för er i vardagen! ♥ 

Har ni några tankar eller funderingar? Eller kanske några andra tips eller råd på temat? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en riktigt fin dag allihopa. Ta hand om er! ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Tiden är inne
– Kärlek eller rädsla – Tips för att fatta rätt beslut
Meningsfullhet & lycka
Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
Den osminkade sanningen


Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Har du svårt att fatta beslut emellanåt? Att göra val eller bestämma dig för ett alternativ? Då är det här inlägget något för dig! Jag tänkte nämligen dela med mig av ett tips, som har gjort stor skillnad för mig. Det är dessutom lika simpelt som det är briljant.

Men innan jag avslöjar vad det är, så behöver vi först kika lite på bakgrunden. Häng med!

För en tid sedan kom jag i kontakt med tanken att det bara finns två känslor, nämligen kärlek och rädsla. ’Va?’ kanske du tänker nu, precis som jag gjorde först. Lugn bara lugn, jag ska förklara. Vi får ju redan som barn lära oss att det finns en massa olika känslor – men tänk om dessa såkallade känslor, i själva verket är olika varianter eller former av just kärlek och rädsla?

Om jag till exempel säger ilska, frustration och oro – tror ni att det är kärlek eller rädsla då? Precis, rädsla. Om jag däremot säger tillit, glädje och hoppfullhet – vad säger ni då? Om någon svarade rädsla så får ni en chans att ändra er 😉 Svaret är såklart kärlek.

Det här kanske verkar märkligt, men faktum är att det här tankesättet har hjälpt mig oerhört mycket. När jag står inför ett beslut eller grubblar över något, så frågar jag mig själv ’kärlek eller rädsla?’. Då blir det väldigt tydligt vad de olika alternativen står för, alltså vad som genuint resonerar med mig och vad som mer handlar om olika yttre krav eller förväntningar. Frågan gör det lättare för mig att fatta rätt beslut, även om det känns läskigt.

Det handlar alltså inte om att man ska fly ifrån ilskan, sorgen eller oron (rädslan). Nej, alla känslor måste få finnas och är okej. Det handlar snarare om att inte låta rädslan styra ens val, och därmed ens liv. För att förtydliga: att fatta beslut utifrån kärlek är alltså inte synonymt att välja den lätta vägen, utan att göra det som känns rätt – även om det är skrämmande.

Om man skulle fråga en person, vem som helst, ’kärlek eller rädsla’? Så tror jag inte att någon skulle välja rädsla. Trots detta fattar vi många gånger beslut som går stick i stäv med det. Vi väljer ’den lätta vägen’, av rädsla för att misslyckas, för vad andra ska tycka och tänka, osv. Det är inget fel med det, det är okej. Men samtidigt kan det vara bra att veta, att varje gång vi fattar beslut utifrån rädsla så kompromissar vi både med oss själva, våra drömmar och värderingar.

Det må vara läskigt att följa sitt hjärta (att välja kärlek) – men det ger otroligt mycket på samma gång! Vi växer oss lite starkare och strålar lite mer, varje gång vi står i vår egen sanning. ♥

Avslutningsvis vill jag nämna att det ibland kan vara svårt att känna vad som är kärlek respektive rädsla. Emellanåt kan det vara både och samtidigt, men många gånger handlar det om att vi inte riktigt vågar eller tillåter oss själva att verkligen känna det vi faktiskt känner. Då kan tex yoga eller meditation vara till hjälp. För innerst inne (om vi ger det lite tid) så har vi alltid svaret. ♥

Vad tycker ni om den här metoden? Är ni ni sugna på att prova den, eller är det kanske redan en teknik ni använder er av? Har ni några andra tips som kan underlätta när man ska fatta beslut? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Förändring & mentalt bagage
Att nå sina mål & drömmar
Du är inte ensam
Att följa sin passion & leva ut sina drömmar

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Yoga, transformation & en intensiv period

Det händer väldigt mycket just nu, på alla möjliga plan känns det som. Tempot och antalet åtaganden är högre än det varit på länge, samtidigt som jag går igenom ganska stora förändringar på ett personligt plan.

Det är omtumlande, lite läskigt, spännande, delvis kämpigt och helt fantastiskt på samma gång!

Igår kom jag hem ifrån en långhelg i Malmö och eventet Yoga Games. Jag och min fina vän Atefeh åkte tidigt i fredags och var tillbaka i Linköping tre och ett halvt dygn senare. Nu är jag bara hemma och mellanlandar ett par dagar, och sedan bär det av till Varberg för andra utbildningstillfället på min kundaliniyoga-lärarutbildning.

Det är mycket fokus på yoga i mitt liv just nu – och jag älskar det!

Bara nu i helgen (som för övrigt var så fantastisk att jag inte ens tänker försöka beskriva den i ord) så har vi säkert snittat någonstans mellan 6-7 timmars aktiv yoga per dag, tre dagar på raken. Det blir tämligen intensivt både fysiskt och psykiskt kan jag lova. 😉 Men på ett bra sätt!

Jag är väldigt fascinerad över att yogan kan öppna så många dörrar och sätta igång så stora processer. Som tidigare nämnt, är det inte alls ovanligt att det bubblar upp starka känslor, eftersom yogan kan frigöra och låsa upp såväl spänningar som blockeringar i kroppen.

I helgen kom många insikter till mig, och en väldig massa lagrade känslor. Jag grät mig igenom ett helt yogapass, alltså igenom samtliga ställningar verkligen – det var oerhört tungt och frigörande på samma gång. På en annan klass kunde jag inte sluta skratta, hur mycket jag än försökte. 🙈😂 Och sedan kom det en skvätt tårar igen.

Rusty Wells, Johanna Andersson & Pål Dobrin – några av helgens alla inspirerande lärare. ♥

Nu såhär efteråt har jag skaplig träningsvärk, men känner mig förvånansvärt pigg – i synnerhet med tanke på hur lite sömn det blivit den senaste veckan. Kroppen känns också väldigt lätt! Ofta känner man sig ju ganska lättad efter att man gjort en rejäl utrensning bland sina prylar, och det här är lite på samma sätt – fast jag har rensat i kropp och sinne, ordentligt.

Ni vet om man har lock för öronen, fast inte riktigt är medveten om det, och sedan släpper det? (Den känslan är ju så skön!) Ungefär så känner jag i min mage och mina höfter just nu – som att jag har släppt på spänningar som jag inte ens visste att jag hade. Så himla häftigt!

Jag har ju besökt Yoga Games ett antal gånger tidigare, men jag tror att det kom upp extra mycket den här helgen eftersom jag (i samband med min yogalärarutbildning) har utövat mycket kundaliniyoga på sista tiden.

Visste ni förresten att det man under 20 års tid kan uppnå med andra yogaformer, bara tar ett år att nå med hjälp av kundaliniyoga? Det är alltså oerhört kraftfullt! (Inte så konstigt att det händer/kommer upp väldigt mycket just nu…)

Hursomhelst, var det några saker som jag verkligen kommer bära med mig efter den här helgen. En av dessa var läraren Mona Lisa Godfreys ord;

”Comparison is poison for the mind.”

Alltså ungefär ’att jämföra sig med andra, är gift för sinnet’. Dessa ord resonerade starkt med mig, och kändes som en himla fin och viktig påminnelse. Många av oss är så vana vid att jämföra saker och ting, och inte minst oss själva eller andra med varandra. ’Åh, om jag bara också hade det där…’ eller ’tänk om jag var mer som hen…’  Alla dessa jämförelser har en tendens att skapa stress och dåligt samvete, vilket får oss att må dåligt.

Därför tror jag att det är viktigt att komma ihåg att bara för att någon är bra på en sak, så är det ju inte synonymt med att alla andra är dåliga. Det betyder inte heller att hen är mer värd eller bättre än någon annan.

Du är bra. Jag är bra. Alla är bra, på sitt sätt. Det här vet nog redan de allra flesta, åtminstone i teorin – men det är så lätt att glömma bort i vardagen, där vi ofta uppmuntras till just jämförelser. Därför tyckte jag att det var en väldigt fin påminnelse.

…I övrigt så inser jag nu att det blev väldigt mycket fokus på yoga i det här inlägget, vilket inte riktigt var tanken från början, eftersom det händer mycket på många andra plan också… Men jag får helt enkelt skriva mer om det i ett annat inlägg framöver. 😉

Det vore spännande att höra lite om vad som händer i era liv just nu! Upplever även ni att det händer mycket? Går ni kanske också igenom någon form av transformation eller förändringar? Berätta gärna i en kommentar här nedan!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans. ♥ Kram på er

 

Relaterade inlägg:

Kundaliniyoga & en inre resa
Psykisk ohälsa & utmattning
Förändring & mentalt bagage
3 x Yogatips
Trött på ideal, dieter & kroppshets

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

En röd tråd i livet – Hur yoga, kost & hållbar livsstil hänger ihop

En sak som jag tycker är väldigt spännande, är när man tittar bakåt i tiden och inser hur saker och ting hänger ihop. När det blir tydligt att diverse händelser och möten faktiskt är sammankopplade, trots att det inte alls kändes så i stunden.

På något sätt är det lite fint när man i backspegeln ser liksom en röd tråd, och kanske även att det fanns en mening med allt.

Ibland får jag frågor om min resa, och om hur allting började. Hur gör man egentligen för att lämna ekorrhjulet? Hur finner man modet att följa sina drömmar? Och hur tar man steget mot att leva enklare, mer medvetet och hållbart?

Svaret på dessa frågor, är att det inte finns ett svar – utan många. Och det handlar om att hitta sina egna svar, eftersom vi alla har olika resor att göra. Men med det sagt, kan man ju såklart inspireras av andra.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om min röda tråd – om några av de stegen och hur de hänger ihop.

Jag har funderat över vad som var det egentliga startskottet på min resa (mot ett enklare, lyckligare och mer hållbart liv) och kommit fram till att det är svårt att hitta en enskild händelse, eftersom det är så mycket som spelar in.

Men några av de viktigaste aspekterna har varit kosten, yogan och minimalismen. För mig hänger dessa saker ihop, och de har alla bidragit med en ökad medvetenhet.

Det var genom yogan som jag började att vända blicken mer inåt, och därmed blev allt mer medveten om vad som är viktigt för mig. Tack vare yogan förändrades också relationen till mig själv, till andra och världen i stort.

Jag insåg alltmer att status och materiell framgång inte alls behöver vara synonymt med lycka. Det blev allt tydligare att våra prylar många gånger äger oss, istället för tvärtom. Jag började läsa om minimalism och frivillig enkelhet, om downshifting och slow living – och det kändes bara så tilltalande och rätt.

Successivt rensade jag ut prylar och skalade bort överflödet, lite i taget. Känslan av lätthet och tillfredsställelse som följde, gav mig ny energi och livslust. Samtidigt blev jag alltmer medveten om hur vår (över)konsumtion påverkar såväl planeten som dess invånare. Därför blev jag mer och mer selektiv med vad jag valde att köpa, och konsumerade allt mindre.

Tack vare yogan ville jag ta bättre hand om både mig själv och planeten. Jag började välja ekologiska matvaror (trots studentekonomi på den tiden) och skar successivt ner på mängden kött. Efter ett antal år gick jag över helt till (lakto-ovo)vegetarisk kost, för att sedan successivt fasa ut ägg och mejeri-produkter med.

Det miljövänliga tänket integrerades även på andra områden: på alltifrån hud- och hårvårdsprodukter, till rengöring, kläder och materialval i stort. Det kändes liksom fel att fortsätta utsätta min kropp och moder jord för en massa onödiga (och skadliga) kemikalier.

Det häftiga är att samtidigt som yogan har bidragit till sundare mat- och konsumtionsvanor, så har dessa saker i sin tur bidragit till en djupare förståelse inom yogan. Alltså, ju mer jag har kunnat släppa taget om det materiella och samtidigt ätit en renare och mer hälsosam kost, ju djupare har jag också kunnat möta mig själv.

Jag tänker att min resa kan jämföras med en lök, och ju fler lager jag har skalat av, ju närmare har jag kommit kärnan.

Kanske kan även livet som sådant jämföras med en lök? Många lever i de yttre lagren, det är normen och det behöver inte vara något fel med det. Var och en gör som de vill. Men, de yttre lagren är just det – ytliga. Där ligger status, pengar och materiell framgång i fokus.

I de yttre lagren är det också vanligt att vi dövar smärta och andra jobbiga känslor med olika former av missbruk – oavsett om det gäller mat, alkohol, spel, tv-serier, shopping eller något annat. Här är vi för det mesta ganska (eller helt) avstängda från vår innersta kärna. Till stor del beror det på den västerländska kosten, men också vår livsstil såklart.

Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att kritisera någon. Jag har bara noterat att vi är ganska många som, i allt materiellt överflöd, är tämligen fattiga själsligt. Jag kan förstå om det här kanske verkar flummigt, och det är okej i så fall. Jag är ödmjuk inför att var och en har sin egen resa att göra, och vi har kommit olika långt på den. ♥

Hursomhelst har det blivit väldigt tydligt för mig att kosten, yogan och minimalismen har varit viktiga verktyg och pusselbitar på min resa såhär långt. De har som sagt gjort det lättare för mig att vända blicken mer inåt, och därmed bidragit till en ökad medvetenhet. Det har i sin tur gjort det lättare att urskilja vad som är viktigt för mig och att göra val därefter, istället för att styras av normer och förväntningar.

Att utforska det inre och närma sig kärnan, har också varit djupt transformerande för mig. Det har öppnat upp dörrar och förmågor som jag aldrig kunnat drömma om, och jag är så tacksam för det.

…Jag vet att min resa bara har börjat, och jag är så peppad på att fortsätta utforskandet!

Nu är jag nyfiken på att höra vad ni har för tankar kring detta! Kan ni se en röd tråd genom era liv, eller kanske att saker och ting hänger ihop i ett större perspektiv? Upplever ni att faktorer som exempelvis kosten påverkar ert liv i övrigt? Brukar ni vända ert fokus inåt emellanåt, och i så fall hur? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Yoga, meditation & hållbar livsstil
Lev enklare
Att möta sina rädslor
Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 1. Maten & kosten
Pengar, normer & frivillig enkelhet – hur präglade är våra värderingar?

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Vi behöver inte ständigt prestera – Tankar om balans & hållbarhet i vardagen

Ett hållbart liv handlar inte enbart om miljö- och klimataspekter för mig, utan också om hälsa och välmående. Jag vill leva på ett sådant sätt att jag hushållar med såväl yttre som inre resurser.

Vad menar jag med det? Jo, med yttre resurser tänker jag på planetens tillgångar, och med inre resurser syftar jag på mina egna tillgångar, i form av bland annat tid och energi.

Det är till exempel inte hållbart att enbart göra saker som tar energi, utan att också fylla på emellanåt. Det måste finnas en balans mellan givandet och mottagandet. Om vi inte tillåter oss själva att ta emot, har vi till slut inte heller något att ge.

Vi behöver vila och återhämtning. Vi behöver göra saker som vi mår bra av och som ger oss energi, för att orka med alla de saker som kanske inte är riktigt lika roliga.

Hur kommer det sig då, att det första som ryker när det blir lite tajt i schemat, är just de sakerna som ger oss energi? Så är det åtminstone för mig. Jag prioriterar bort de saker jag gillar och mår bra av att göra, för att hinna med de andra ’viktigare’ sakerna.

Måsten och borden går före saker jag vill göra. Förstå mig rätt, självklart behöver vi kavla upp ärmarna och få saker och ting gjorda emellanåt. Men det är lätt hänt att det blir en obalans.

Jag är uppväxt med devisen ’gör det jobbiga/tråkiga först, så kan du roa dig sen’. Och visst finns det en poäng med det tankesättet. Problemet uppstår ju bara om man har överambitiösa drag – eftersom det då finns en risk att man aldrig kommer till det där sen:et. Det vill säga, när det sällan eller aldrig finns någon tid över till det roliga.

Och vem har egentligen bestämt att vila, mys, njutning och kul ska så längst ned på ’att göra’-listan? Jag vill inte leva så! Livet ska väl ändå inte vara en enda lång radda med måsten och borden?

Det är ju faktiskt lite som Galenskaparna sjöng en gång i tiden: ”Det ska va’ gött å leva, annars kan det kvitta.”

Som en motreaktion till allt vad prestation och duktighetssyndrom heter – så tränar jag emellanåt på att göra saker jag vill, trots att det finns annat jag ’måste’ eller ’borde’ göra. Det är både skönt och (tragiskt nog) ganska svårt på samma gång.

Faktum är att jag vill leva ett liv där jag har så få måsten och borden som möjligt (vem vill inte det?). Och jag har alltmer insett att jag till stor del själv styr det där.

Ofta känner vi nog att vi ’måste’ eller borde ’göra’ saker, men frågan är om det verkligen är så? Visst, vissa saker kanske vi faktiskt måste göra. Men många gånger är saker inte fullt lika livsviktiga som vi tror att de är.

Med det sagt, är det verkligen inte lätt att tänka om. Men det går, med träning.

Dammsuga eller mysa? Kanske är det inte hela världen om dammråttorna får vänta… till förmån för en stunds återhämtning?

Oavsett vad vi har lärt oss, så baseras inte vårt värde på vad vi presterar. Vi är inte lata om vi vilar.

Det är okej att ha roligt och njuta av livet! Och då inte bara på helgerna eller semestern.

När vi tar hand om oss själva och tankar energi, så gör vi faktiskt omvärlden en tjänst. Dels är det lättare att vara närvarande och finnas där för nära och kära, när vi själva mår bra. Samtidigt som vi då tenderar att presterar bättre, alldeles oavsett vad det gäller.

Att ta hand om sig själv hänger också ihop med hållbarhet i ett större perspektiv. Ju mer tillfreds och nöjda vi är med livet, desto mindre tenderar vi till exempel att trösta och muntra upp oss själva med materialistiska saker eller shopping. (Missnöjda människor är ofta tämligen ”bra” konsumenter, dvs handlar mer.) Jag har tidigare skrivit utförligare om det här.

Mot den bakgrunden – är det inte dags att vi spenderar mer tid på det som får oss att må bra? På saker som ger energi? Det behöver inte vara några komplicerade grejer, eller ta lång tid. Det kan handla om att ta en promenad, kela med katten eller dricka en kopp té och bläddra i en tidning. Alternativt att rulla ut yogamattan en stund, eller kanske läsa en bok.

Några av alla de böcker jag längtar efter att läsa/läsa om just nu.

Kanske är det dags att ta upp ett gammalt intresse nu, eller hitta ett nytt? Det spelar ingen roll om det rör sig om dans, ridning, någon form av handarbete, eller något helt annat. Huvudsaken är ju att du gillar det och att det ger dig energi!

Jag har länge velat lära mig att sticka igen, men inte tagit tag i det – förrän nyligen. Det går inte så snabbt och blir långt ifrån perfekt, men vad spelar det för roll när det gör mig lugn och avslappnad?

En annan grej som jag tror är viktig, är att göra saker utan att det finns något krav på en prestation eller ett resultat. Vi behöver inte åstadkomma eller ens göra någonting hela tiden. Ibland är det skönt (och räcker mer än väl med) att bara vara. ♥

Slutligen vill jag bara dela med mig av några kloka ord kring ’giving and recieving’, dvs att ge och ta emot:

”The key is to balance the two. If you only give, you’ll feel drained, resentful, and experience lack. If you only recieve, you won’t enjoy what you have. Balance comes from fearlessly giving as you’re guided, and then recieving with joy and gratitude. It’s exactly like breathing: Both the inhale and the exhale are identically important.”

– Doreen Virtue

Kan ni känna igen er i att mys, återhämtning och vila lätt blir bort- eller nedprioriterat? Vad gör ni för att ladda energi? Och finns det något intresse som ni skulle vilja plocka upp eller spendera mer tid på? Jag är så nyfiken på att höra vad ni tänker! Berätta gärna i en kommentar här nedan.

Hoppas ni har en skön dag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Lev enklare
Meningsfullhet & lycka
Slow living
Yoga, meditation & hållbar livsstil

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle

Vi lever sannerligen i en märklig tid. Spännande på många sätt, men samtidigt ganska sjuk.

Det ligger mycket fokus på det ytliga och materiella. På framgång och välstånd. Allt ska se så vackert och polerat ut på ytan. Tillrättalagt och prydligt. Som något slags barbie-liv.

Idealet är någon form av ständig ungdom. Men samtidigt ska vi såklart vara världsvana och ha massor av erfarenhet. Som kvinna ska du vara smal, men samtidigt kurvig och stark. Men absolut inte för mycket åt något håll, utan lagom.

Helst ska vi ha perfekt hy, fri från allt vad finnar och celluliter heter. Och rynkor, det är något hemskt och avskyvärt. Gud förbjude att det syns att man har levt några år!

Samtidigt finns en stark hälsotrend. Vi är så besatta av hälsa att det är ohälsosamt. Det finns troligen lika många bantningstips och dieter, som det finns myror i en myrstack.

Vi äter pulver och piller så det sprutar ur öronen. Dricker shakes och äter proteinbars – i tron om att det ska göra oss friska och hälsosamma.

Vad hände egentligen? När ersattes det sunda förnuftet med övertygelsen om att vi kan konsumera oss till en lösning på alla problem?

Vill du bli vackrare och få längre hår? Eller har du problem med stress och trötthet? Lösningen är att knapra piller! (Åtminstone om man får tro all reklam…) För vem har egentligen tid, ork eller lust att förändra sin livsstil i dagens uppskruvade samhälle? I synnerhet när det finns en enkel ’quick fix’ i tablett-form att tillgå.

Det är sannerligen inte lätt att hålla sig frisk och sund i ett sjukt samhälle. Eller ens att vara människa i början av 2000-talet.

Vi jäktar och stressar, skyndar och effektiviserar. Men vad har vi egentligen så bråttom till? Den berömda väggen? Att förstöra planeten på kortast möjliga tid?

Vi köper mat och prylar som transporterats tre varv runt jorden, och slänger sedan hälften så fort det inte är fräscht och nytt längre. I samma veva passar vi på att avverka lite regnskog, förorena luft och vatten, samt utrota ett gäng arter. Ja kanske inte helt medvetet, men det sker liksom på kuppen.

Vi behandlar djur och medmänniskor, som om de inte var värda något. Man kan ju inte ta hänsyn till enskilda individer i stora och industrialiserade system. Nej, nej – vinsten är viktigast! Flest prylar och störst bankkonto vinner. Snyggast yttre och finast hem är bäst och lyckligast.

Räcker inte den fulltecknade almanackan och det höga tempot till för att fly från sig själv och det dåliga samvetet, kan vi alltid stirra in i en skärm resterade delar av dygnet. Snart växer nog telefonerna fast och blir en permanent del av våra händer. En ny kroppsdel liksom.

Alltså vad håller vi på med!? Vad är det för omänskligt maskineri vi har byggt egentligen? Och när ska vi vakna från den kollektiva (mar)drömmen vi lever i?

Är inte tiden är inne för att stanna upp nu? För att ta ett steg tillbaka och ta sig en objektiv titt på saker och ting?

Vad döljer sig egentligen där bakom den slätstrukna fasaden vi så gärna visar upp? I många fall är det nog rädsla, osäkerhet och förvirring. Eller en känsla av tomhet.

Jag tror att många av oss kämpar med samma frågor och problem. Vi tvivlar på om vi duger och räcker till som vi är, och försöker kompensera med yttre attribut – i form av kläder, bilar, prylar, hus eller den perfekta kroppen. Eller så försöker vi fylla tomrummet vi har inom oss, med dessa saker.

När ska vi sluta söka efter lyckan och lösningarna utanför oss själva? Det sökandet är dömt att misslyckas, redan innan vi börjar. Svaren finns nämligen inte där, utan inom oss. Men vi kommer aldrig att hitta dem om vi ständigt flyr ifrån oss själva.

Be the change you wish to see in the world! (Bild lånad härifrån.)

Samtidigt som jag ser alla orättvisor, hur snett samhället är och hur mycket som är fel, så ser jag också motsatsen. Jag ser kärleken och alla modiga människor som redan har vaknat. Människor som vågar välja en annan väg och tänka annorlunda. Som lyssnar inåt och som står upp för sig själva, sina tankar och värderingar. Människor som lever sin sanning och samtidigt bidrar till en bättre värld. Och det gör mig hoppfull.

Du kan också göra skillnad. Du gör skillnad, och dina val spelar roll. Bara du har ansvar för ditt liv, men kom ihåg att ingen annan kommer att göra förändringarna åt dig.

Fina du. Sluta kompromissa med din sanning och dina värderingar, om du gör det. Våga stå upp för det du tror på, och lev ut din dröm. Tillsammans gör vi faktiskt skillnad. ♥

Vad har ni för tankar kring vår samtid? Skulle ni vilja att världen och samhället såg annorlunda ut? Eller har du några andra tankar eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en skön fredag allesammans, och att ni får en fin helg. Kramar ♥

 

Ps. Följ mig gärna på instagram (@sandrajunhammar) eller på facebook här.

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Meningsfullhet & lycka
Pengar är tid
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Livet som högkänslig

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om högkänslighet, där jag förklarade begreppet och berättade lite om min egen resa. Idag tänkte jag spinna vidare på samma tema, eller snarare dela med mig av några stunder från vardagen där jag blivit lite extra påmind om mina HSP-drag. (HSP = Highly Sensitive Person)

Jag vill gärna lyfta det här ämnet igen, dels eftersom det är viktigt och för att jag tror att det behövs, men också för att (förhoppningsvis) bidra med mer förståelse. Samtidigt kanske andra högkänsliga känner igen sig (och därmed känner sig mindre ensamma ♥).

Självklart kan högkänslighet komma till uttryck på många olika sätt och variera från person till person. Nedan följer några exempel från min vardag, men jag påverkas och märker naturligtvis av mina HSP-drag på otroligt många fler sätt än de som listas här. Faktum är att de påverkar allt, mer eller mindre.

Nåväl, här kommer exemplen;

Tre saker som gör mig påmind om min högkänslighet:

1. När det händer mycket runt omkring. Jag har otroligt svårt att fokusera när det blir för många intryck i omgivningen. Det kan handla om ljud, ljus, prylar, människor, dofter, liv och rörelse.

Av den anledningen tycker jag inte om att vistas några längre stunder i exempelvis storstäder eller shoppingcenter. Det blir liksom för mycket för min hjärna att ta in och bearbeta allt på en gång, vilket gör mig trött och stressad.

På samma sätt är det närmast omöjligt för mig att läsa, fokusera eller umgås, när tv:n står på i bakgrunden.

Jag mår dåligt bara av att titta på den här bilden. Tack, men nej tack! Jag trivs fint på landet.

2. När något gör ont eller skaver. Som högkänslig har man ofta förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring osv – men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.

Således avskyr jag osköna kläder, saker som skaver eller gör ont. Min smärttröskel är verkligen låg.

Men jag insåg en sak som är väldigt praktisk med att vara så känslig rent fysiskt: jag har säkert haft 50 fästingar på mig i år, men inte behövt plocka bort en enda med pincett (!) eftersom jag känt dem krypa på huden innan de bitit sig fast. Helt klart en bra grej!

Högt gräs + fästingar = sant. Tur att jag känner av de små krypen innan de hinner bita sig fast, eftersom jag gillar att vistas mycket i naturen.

3. Att ha nära till tårar. Det spelar ingen roll om jag är ledsen, arg eller glad – tårarna kommer ofta och lätt, så fort jag blir berörd av något.

Häromdagen var jag nära på att börja stortjuta när jag såg två påkörda igelkottar någon meter ifrån varandra. Alltså jag blev verkligen genuint så himla ledsen men höll tillbaka tårarna, för att… ja varför egentligen? För att det inte funkar att köra bil samtidigt? Eller för att det är ’oproportionerligt’ att gråta över en sådan sak? Jag vet inte.

Dels blev jag såklart ledsen för igelkottarna, sedan kom att tänka på en annan djurart som lever i par, och när den ena blir påkörd så sitter partnern kvar på vägen vid dess sida… tills hen (med största sannorlikhet) också blir påkörd. 😭 Så fint och så sorgligt på samma gång.

En stund senare, när jag lyssnade på radion, kom dock tårarna iallafall. Jag blev så himla rörd när de pratade om alla de frivilliga som hjälper till med att släcka skogsbränderna som härjar i landet just nu. Och när reportern konstaterade att en rad andra länder också hjälper till med släckningsarbetet, ja då var det dags för ytterligare några tårar att trilla nedför kinden.

Som jag skrev i det tidigare inlägget på temat, så har det här med att vara högkänslig verkligen både sina för- och nackdelar. Jag önskar bara att det blev mer ’accepterat’ i samhället. För som det ser ut idag så är väldigt få miljöer anpassade för oss, samtidigt som våra egenskaper många gånger ses som svagheter och/eller något negativt – istället för den tillgång de faktiskt kan vara och är.

Eller vad säger ni? Passar exempelvis öppna kontorslandskap alla? Är ni bekanta med begreppet HSP sedan tidigare? Är du kanske rent av högkänslig själv? Har du några andra tankar, frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

– Högkänslig, introvert & extrovert
Du är inte ensam
Utmattning & vägen tillbaka
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Förtrollad av skogen

När dagen gryr,

och skogen vaknar,

då sjunger fåglar,

och månen saknar.

 

Nattens mörker,

som fridfullt ger vika,

gör plats för solens

strålar så rika.

Bli stilla, andas,

låt själen få ro.

Låt din längtan växa,

och drömmarna gro.

Långt bortom fakta,

kunskap och krav,

finns något annat;

ett ändlöst hav.

Tänk om, bryt upp,

våga tro,

bevis är viktigt,

men kan stundtals bero.

Förundras, prova,

upptäck på nytt,

ständig förändring,

saker som flytt. 

Vid skogens tjärn,

bland trädens dimma,

står tiden stilla,

minut som timma.

Stora mirakel

i det minsta bor,

magin finns där,

för de som ser och tror.

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Tid – det mest dyrbara vi har?
Attraktionslagen & tankens kraft
Att nå sina mål & drömmar

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Du är inte ensam

Har du någon gång känt dig ensam, som att du är den enda som tampas med vissa tankar, känslor, rädslor eller problem? Och kanske samtidigt upplevt att det inte direkt finns någon som du kan dela detta med, eftersom de ’ändå inte skulle förstå’?

Jag förstår, för jag har också varit där. Faktum är, att jag tror att de allra flesta har varit där någon gång. För även om vi alla är unika och har olika bagage, så tycks vi många gånger ha mer gemensamt än vad vi tror. I mångt och mycket tror jag att vi kämpar med samma frågor och funderingar, har liknande rädslor och oroar oss över snarlika saker.

Det kan handla om rädslan för att bli lämnad ensam, eller för att inte räcka till – dvs känslan av att inte vara eller göra bra nog. Det kan handla om att vi på olika sätt presterar för att få uppskattning, att vi funderar kring om vi gör ’rätt’ val, eller kanske över vad andra kommer att tycka och tänka.

Det kan vara kämpigt om personer i ens närhet inte alls verkar dela samma tankar, mål, drömmar eller värderingar som en själv – eftersom det spär på känslan av att vara annorlunda och ensam. Men det som är så fint är, att även om man känner sig ensam så behöver det inte betyda att man är det. Jag menar, bara för att närmsta omgivningen kanske inte förstår eller håller med, så är det ju inte detsamma som att ingen gör det.

I de allra flesta fall finns det troligen åtminstone någon eller några som tänker/känner/funderar över exakt samma saker. Det gäller bara att hitta dem. Men även om man inte gjort det (ännu), så kan vetskapen om just detta (att vi inte är ensamma) vara nog så trösterik ibland.

Anledningen till att jag skriver om detta ämne just nu, är att jag blev påmind om det häromveckan när jag var på 25-års kalas för en av mina vänner. Det kanske låter märkligt att bli påmind om något sådant under ett födelsedagskalas, men jag ska snart förklara mer. Först vill jag bara berätta lite kort om firandet, eftersom det var så himla fint på flera sätt.

Min vän valde nämligen att fira sin 25-års dag som hon ville, och struntade i det lite mer traditionella firandet (heja heja!). Hon gjorde helt enkelt sin egen grej och det blev verkligen så himla bra!

Vi var ett gäng tjejer som hade picknick, yogade och mediterade ute i en park, drack hälsoshots, åt en supergod vego-buffé och mumsade raw-fika. Under dagen hann vi avhandla både högt och lågt, det var fin stämning och blev många skratt. Helt klart ett av de mest avslappnade och mysiga kalas jag varit på! (Och då kände hälften av oss inte ens varandra sedan tidigare.)

Hursomhelst blev jag som sagt påmind om att, även om vi människor vid en första anblick kan verka väldigt olika, så är vi många gånger mer lika än vad vi tror. Under kalaset gjorde vi en övning där vi besvarade ett antal frågor, som exempelvis vad man ville släppa taget om. Och så fick var och en berätta det, medan de andra lyssnade. Alltså utan att vare sig kommentera, instämma, ifrågasätta, döma eller komma med några tips eller råd.

Det var så himla fint! Dels eftersom det ofta är befriande att få uttrycka sig, att få sätta ord på sina tankar och känslor. Samtidigt som det känns fint när de man pratar med är helt närvarande och verkligen lyssnar.

Vi blev alla väldigt berörda av varandras berättelser, och insåg snabbt att vi faktiskt i mångt och mycket kämpar med samma problem och funderingar. Att vi oroar oss över liknande saker. Och på något sätt blir det lite lättare då. När man vet att man inte är ensam.

Jag tror att vi alla bär på en inre längtan om att bli accepterade och älskade precis som vi är. Att vi vill känna oss trygga och fria på samma gång. Fria att själva styra över vårt liv.

Men det är svårt att fullt ut gå sin egen väg och att vara sig själv – många av oss vet inte ens själva vem vi är, bakom alla masker vi bär och roller vi spelar. Det är verkligen svårt, av flera anledningar. Bland annat eftersom vi alla (mer eller mindre) är påverkade av den kultur och de normer vi lever i… På gott och ont såklart.

Vore det inte fint om vi kunde acceptera och omfamna varandras olikheter, och på samma gång se alla våra likheter? ♥

Jag tycker det är så himla kul och spännande att höra vad ni tycker och tänker. Lämna gärna en kommentar och berätta vad inlägget väckte för tankar hos dig!

Hoppas ni får en fin kväll allesammans, ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Tankar kring att skaffa barn
Högkänslig, introvert & extrovert
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥