Yoga, transformation & en intensiv period

Det händer väldigt mycket just nu, på alla möjliga plan känns det som. Tempot och antalet åtaganden är högre än det varit på länge, samtidigt som jag går igenom ganska stora förändringar på ett personligt plan.

Det är omtumlande, lite läskigt, spännande, delvis kämpigt och helt fantastiskt på samma gång!

Igår kom jag hem ifrån en långhelg i Malmö och eventet Yoga Games. Jag och min fina vän Atefeh åkte tidigt i fredags och var tillbaka i Linköping tre och ett halvt dygn senare. Nu är jag bara hemma och mellanlandar ett par dagar, och sedan bär det av till Varberg för andra utbildningstillfället på min kundaliniyoga-lärarutbildning.

Det är mycket fokus på yoga i mitt liv just nu – och jag älskar det!

Bara nu i helgen (som för övrigt var så fantastisk att jag inte ens tänker försöka beskriva den i ord) så har vi säkert snittat någonstans mellan 6-7 timmars aktiv yoga per dag, tre dagar på raken. Det blir tämligen intensivt både fysiskt och psykiskt kan jag lova. 😉 Men på ett bra sätt!

Jag är väldigt fascinerad över att yogan kan öppna så många dörrar och sätta igång så stora processer. Som tidigare nämnt, är det inte alls ovanligt att det bubblar upp starka känslor, eftersom yogan kan frigöra och låsa upp såväl spänningar som blockeringar i kroppen.

I helgen kom många insikter till mig, och en väldig massa lagrade känslor. Jag grät mig igenom ett helt yogapass, alltså igenom samtliga ställningar verkligen – det var oerhört tungt och frigörande på samma gång. På en annan klass kunde jag inte sluta skratta, hur mycket jag än försökte. 🙈😂 Och sedan kom det en skvätt tårar igen.

Rusty Wells, Johanna Andersson & Pål Dobrin – några av helgens alla inspirerande lärare. ♥

Nu såhär efteråt har jag skaplig träningsvärk, men känner mig förvånansvärt pigg – i synnerhet med tanke på hur lite sömn det blivit den senaste veckan. Kroppen känns också väldigt lätt! Ofta känner man sig ju ganska lättad efter att man gjort en rejäl utrensning bland sina prylar, och det här är lite på samma sätt – fast jag har rensat i kropp och sinne, ordentligt.

Ni vet om man har lock för öronen, fast inte riktigt är medveten om det, och sedan släpper det? (Den känslan är ju så skön!) Ungefär så känner jag i min mage och mina höfter just nu – som att jag har släppt på spänningar som jag inte ens visste att jag hade. Så himla häftigt!

Jag har ju besökt Yoga Games ett antal gånger tidigare, men jag tror att det kom upp extra mycket den här helgen eftersom jag (i samband med min yogalärarutbildning) har utövat mycket kundaliniyoga på sista tiden.

Visste ni förresten att det man under 20 års tid kan uppnå med andra yogaformer, bara tar ett år att nå med hjälp av kundaliniyoga? Det är alltså oerhört kraftfullt! (Inte så konstigt att det händer/kommer upp väldigt mycket just nu…)

Hursomhelst, var det några saker som jag verkligen kommer bära med mig efter den här helgen. En av dessa var läraren Mona Lisa Godfreys ord;

”Comparison is poison for the mind.”

Alltså ungefär ‘att jämföra sig med andra, är gift för sinnet’. Dessa ord resonerade starkt med mig, och kändes som en himla fin och viktig påminnelse. Många av oss är så vana vid att jämföra saker och ting, och inte minst oss själva eller andra med varandra. ‘Åh, om jag bara också hade det där…’ eller ‘tänk om jag var mer som hen…’  Alla dessa jämförelser har en tendens att skapa stress och dåligt samvete, vilket får oss att må dåligt.

Därför tror jag att det är viktigt att komma ihåg att bara för att någon är bra på en sak, så är det ju inte synonymt med att alla andra är dåliga. Det betyder inte heller att hen är mer värd eller bättre än någon annan.

Du är bra. Jag är bra. Alla är bra, på sitt sätt. Det här vet nog redan de allra flesta, åtminstone i teorin – men det är så lätt att glömma bort i vardagen, där vi ofta uppmuntras till just jämförelser. Därför tyckte jag att det var en väldigt fin påminnelse.

…I övrigt så inser jag nu att det blev väldigt mycket fokus på yoga i det här inlägget, vilket inte riktigt var tanken från början, eftersom det händer mycket på många andra plan också… Men jag får helt enkelt skriva mer om det i ett annat inlägg framöver. 😉

Det vore spännande att höra lite om vad som händer i era liv just nu! Upplever även ni att det händer mycket? Går ni kanske också igenom någon form av transformation eller förändringar? Berätta gärna i en kommentar här nedan!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans. ♥ Kram på er

 

Relaterade inlägg:

Kundaliniyoga & en inre resa
Psykisk ohälsa & utmattning
Förändring & mentalt bagage
3 x Yogatips
Trött på ideal, dieter & kroppshets

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

En röd tråd i livet – Hur yoga, kost & hållbar livsstil hänger ihop

En sak som jag tycker är väldigt spännande, är när man tittar bakåt i tiden och inser hur saker och ting hänger ihop. När det blir tydligt att diverse händelser och möten faktiskt är sammankopplade, trots att det inte alls kändes så i stunden.

På något sätt är det lite fint när man i backspegeln ser liksom en röd tråd, och kanske även att det fanns en mening med allt.

Ibland får jag frågor om min resa, och om hur allting började. Hur gör man egentligen för att lämna ekorrhjulet? Hur finner man modet att följa sina drömmar? Och hur tar man steget mot att leva enklare, mer medvetet och hållbart?

Svaret på dessa frågor, är att det inte finns ett svar – utan många. Och det handlar om att hitta sina egna svar, eftersom vi alla har olika resor att göra. Men med det sagt, kan man ju såklart inspireras av andra.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om min röda tråd – om några av de stegen och hur de hänger ihop.

Jag har funderat över vad som var det egentliga startskottet på min resa (mot ett enklare, lyckligare och mer hållbart liv) och kommit fram till att det är svårt att hitta en enskild händelse, eftersom det är så mycket som spelar in.

Men några av de viktigaste aspekterna har varit kosten, yogan och minimalismen. För mig hänger dessa saker ihop, och de har alla bidragit med en ökad medvetenhet.

Det var genom yogan som jag började att vända blicken mer inåt, och därmed blev allt mer medveten om vad som är viktigt för mig. Tack vare yogan förändrades också relationen till mig själv, till andra och världen i stort.

Jag insåg alltmer att status och materiell framgång inte alls behöver vara synonymt med lycka. Det blev allt tydligare att våra prylar många gånger äger oss, istället för tvärtom. Jag började läsa om minimalism och frivillig enkelhet, om downshifting och slow living – och det kändes bara så tilltalande och rätt.

Successivt rensade jag ut prylar och skalade bort överflödet, lite i taget. Känslan av lätthet och tillfredsställelse som följde, gav mig ny energi och livslust. Samtidigt blev jag alltmer medveten om hur vår (över)konsumtion påverkar såväl planeten som dess invånare. Därför blev jag mer och mer selektiv med vad jag valde att köpa, och konsumerade allt mindre.

Tack vare yogan ville jag ta bättre hand om både mig själv och planeten. Jag började välja ekologiska matvaror (trots studentekonomi på den tiden) och skar successivt ner på mängden kött. Efter ett antal år gick jag över helt till (lakto-ovo)vegetarisk kost, för att sedan successivt fasa ut ägg och mejeri-produkter med.

Det miljövänliga tänket integrerades även på andra områden: på alltifrån hud- och hårvårdsprodukter, till rengöring, kläder och materialval i stort. Det kändes liksom fel att fortsätta utsätta min kropp och moder jord för en massa onödiga (och skadliga) kemikalier.

Det häftiga är att samtidigt som yogan har bidragit till sundare mat- och konsumtionsvanor, så har dessa saker i sin tur bidragit till en djupare förståelse inom yogan. Alltså, ju mer jag har kunnat släppa taget om det materiella och samtidigt ätit en renare och mer hälsosam kost, ju djupare har jag också kunnat möta mig själv.

Jag tänker att min resa kan jämföras med en lök, och ju fler lager jag har skalat av, ju närmare har jag kommit kärnan.

Kanske kan även livet som sådant jämföras med en lök? Många lever i de yttre lagren, det är normen och det behöver inte vara något fel med det. Var och en gör som de vill. Men, de yttre lagren är just det – ytliga. Där ligger status, pengar och materiell framgång i fokus.

I de yttre lagren är det också vanligt att vi dövar smärta och andra jobbiga känslor med olika former av missbruk – oavsett om det gäller mat, alkohol, spel, tv-serier, shopping eller något annat. Här är vi för det mesta ganska (eller helt) avstängda från vår innersta kärna. Till stor del beror det på den västerländska kosten, men också vår livsstil såklart.

Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att kritisera någon. Jag har bara noterat att vi är ganska många som, i allt materiellt överflöd, är tämligen fattiga själsligt. Jag kan förstå om det här kanske verkar flummigt, och det är okej i så fall. Jag är ödmjuk inför att var och en har sin egen resa att göra, och vi har kommit olika långt på den. ♥

Hursomhelst har det blivit väldigt tydligt för mig att kosten, yogan och minimalismen har varit viktiga verktyg och pusselbitar på min resa såhär långt. De har som sagt gjort det lättare för mig att vända blicken mer inåt, och därmed bidragit till en ökad medvetenhet. Det har i sin tur gjort det lättare att urskilja vad som är viktigt för mig och att göra val därefter, istället för att styras av normer och förväntningar.

Att utforska det inre och närma sig kärnan, har också varit djupt transformerande för mig. Det har öppnat upp dörrar och förmågor som jag aldrig kunnat drömma om, och jag är så tacksam för det.

…Jag vet att min resa bara har börjat, och jag är så peppad på att fortsätta utforskandet!

Nu är jag nyfiken på att höra vad ni har för tankar kring detta! Kan ni se en röd tråd genom era liv, eller kanske att saker och ting hänger ihop i ett större perspektiv? Upplever ni att faktorer som exempelvis kosten påverkar ert liv i övrigt? Brukar ni vända ert fokus inåt emellanåt, och i så fall hur? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Yoga, meditation & hållbar livsstil
Lev enklare
Att möta sina rädslor
Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 1. Maten & kosten
Pengar, normer & frivillig enkelhet – hur präglade är våra värderingar?

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Vi behöver inte ständigt prestera – Tankar om balans & hållbarhet i vardagen

Ett hållbart liv handlar inte enbart om miljö- och klimataspekter för mig, utan också om hälsa och välmående. Jag vill leva på ett sådant sätt att jag hushållar med såväl yttre som inre resurser.

Vad menar jag med det? Jo, med yttre resurser tänker jag på planetens tillgångar, och med inre resurser syftar jag på mina egna tillgångar, i form av bland annat tid och energi.

Det är till exempel inte hållbart att enbart göra saker som tar energi, utan att också fylla på emellanåt. Det måste finnas en balans mellan givandet och mottagandet. Om vi inte tillåter oss själva att ta emot, har vi till slut inte heller något att ge.

Vi behöver vila och återhämtning. Vi behöver göra saker som vi mår bra av och som ger oss energi, för att orka med alla de saker som kanske inte är riktigt lika roliga.

Hur kommer det sig då, att det första som ryker när det blir lite tajt i schemat, är just de sakerna som ger oss energi? Så är det åtminstone för mig. Jag prioriterar bort de saker jag gillar och mår bra av att göra, för att hinna med de andra ’viktigare’ sakerna.

Måsten och borden går före saker jag vill göra. Förstå mig rätt, självklart behöver vi kavla upp ärmarna och få saker och ting gjorda emellanåt. Men det är lätt hänt att det blir en obalans.

Jag är uppväxt med devisen ’gör det jobbiga/tråkiga först, så kan du roa dig sen’. Och visst finns det en poäng med det tankesättet. Problemet uppstår ju bara om man har överambitiösa drag – eftersom det då finns en risk att man aldrig kommer till det där sen:et. Det vill säga, när det sällan eller aldrig finns någon tid över till det roliga.

Och vem har egentligen bestämt att vila, mys, njutning och kul ska så längst ned på ’att göra’-listan? Jag vill inte leva så! Livet ska väl ändå inte vara en enda lång radda med måsten och borden?

Det är ju faktiskt lite som Galenskaparna sjöng en gång i tiden: ”Det ska va’ gött å leva, annars kan det kvitta.”

Som en motreaktion till allt vad prestation och duktighetssyndrom heter – så tränar jag emellanåt på att göra saker jag vill, trots att det finns annat jag ’måste’ eller ’borde’ göra. Det är både skönt och (tragiskt nog) ganska svårt på samma gång.

Faktum är att jag vill leva ett liv där jag har så få måsten och borden som möjligt (vem vill inte det?). Och jag har alltmer insett att jag till stor del själv styr det där.

Ofta känner vi nog att vi ‘måste’ eller borde ‘göra’ saker, men frågan är om det verkligen är så? Visst, vissa saker kanske vi faktiskt måste göra. Men många gånger är saker inte fullt lika livsviktiga som vi tror att de är.

Med det sagt, är det verkligen inte lätt att tänka om. Men det går, med träning.

Dammsuga eller mysa? Kanske är det inte hela världen om dammråttorna får vänta… till förmån för en stunds återhämtning?

Oavsett vad vi har lärt oss, så baseras inte vårt värde på vad vi presterar. Vi är inte lata om vi vilar.

Det är okej att ha roligt och njuta av livet! Och då inte bara på helgerna eller semestern.

När vi tar hand om oss själva och tankar energi, så gör vi faktiskt omvärlden en tjänst. Dels är det lättare att vara närvarande och finnas där för nära och kära, när vi själva mår bra. Samtidigt som vi då tenderar att presterar bättre, alldeles oavsett vad det gäller.

Att ta hand om sig själv hänger också ihop med hållbarhet i ett större perspektiv. Ju mer tillfreds och nöjda vi är med livet, desto mindre tenderar vi till exempel att trösta och muntra upp oss själva med materialistiska saker eller shopping. (Missnöjda människor är ofta tämligen ”bra” konsumenter, dvs handlar mer.) Jag har tidigare skrivit utförligare om det här.

Mot den bakgrunden – är det inte dags att vi spenderar mer tid på det som får oss att må bra? På saker som ger energi? Det behöver inte vara några komplicerade grejer, eller ta lång tid. Det kan handla om att ta en promenad, kela med katten eller dricka en kopp té och bläddra i en tidning. Alternativt att rulla ut yogamattan en stund, eller kanske läsa en bok.

Några av alla de böcker jag längtar efter att läsa/läsa om just nu.

Kanske är det dags att ta upp ett gammalt intresse nu, eller hitta ett nytt? Det spelar ingen roll om det rör sig om dans, ridning, någon form av handarbete, eller något helt annat. Huvudsaken är ju att du gillar det och att det ger dig energi!

Jag har länge velat lära mig att sticka igen, men inte tagit tag i det – förrän nyligen. Det går inte så snabbt och blir långt ifrån perfekt, men vad spelar det för roll när det gör mig lugn och avslappnad?

En annan grej som jag tror är viktig, är att göra saker utan att det finns något krav på en prestation eller ett resultat. Vi behöver inte åstadkomma eller ens göra någonting hela tiden. Ibland är det skönt (och räcker mer än väl med) att bara vara. ♥

Slutligen vill jag bara dela med mig av några kloka ord kring ‘giving and recieving’, dvs att ge och ta emot:

”The key is to balance the two. If you only give, you’ll feel drained, resentful, and experience lack. If you only recieve, you won’t enjoy what you have. Balance comes from fearlessly giving as you’re guided, and then recieving with joy and gratitude. It’s exactly like breathing: Both the inhale and the exhale are identically important.”

– Doreen Virtue

Kan ni känna igen er i att mys, återhämtning och vila lätt blir bort- eller nedprioriterat? Vad gör ni för att ladda energi? Och finns det något intresse som ni skulle vilja plocka upp eller spendera mer tid på? Jag är så nyfiken på att höra vad ni tänker! Berätta gärna i en kommentar här nedan.

Hoppas ni har en skön dag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Lev enklare
Meningsfullhet & lycka
Slow living
Yoga, meditation & hållbar livsstil

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle

Vi lever sannerligen i en märklig tid. Spännande på många sätt, men samtidigt ganska sjuk.

Det ligger mycket fokus på det ytliga och materiella. På framgång och välstånd. Allt ska se så vackert och polerat ut på ytan. Tillrättalagt och prydligt. Som något slags barbie-liv.

Idealet är någon form av ständig ungdom. Men samtidigt ska vi såklart vara världsvana och ha massor av erfarenhet. Som kvinna ska du vara smal, men samtidigt kurvig och stark. Men absolut inte för mycket åt något håll, utan lagom.

Helst ska vi ha perfekt hy, fri från allt vad finnar och celluliter heter. Och rynkor, det är något hemskt och avskyvärt. Gud förbjude att det syns att man har levt några år!

Samtidigt finns en stark hälsotrend. Vi är så besatta av hälsa att det är ohälsosamt. Det finns troligen lika många bantningstips och dieter, som det finns myror i en myrstack.

Vi äter pulver och piller så det sprutar ur öronen. Dricker shakes och äter proteinbars – i tron om att det ska göra oss friska och hälsosamma.

Vad hände egentligen? När ersattes det sunda förnuftet med övertygelsen om att vi kan konsumera oss till en lösning på alla problem?

Vill du bli vackrare och få längre hår? Eller har du problem med stress och trötthet? Lösningen är att knapra piller! (Åtminstone om man får tro all reklam…) För vem har egentligen tid, ork eller lust att förändra sin livsstil i dagens uppskruvade samhälle? I synnerhet när det finns en enkel ‘quick fix’ i tablett-form att tillgå.

Det är sannerligen inte lätt att hålla sig frisk och sund i ett sjukt samhälle. Eller ens att vara människa i början av 2000-talet.

Vi jäktar och stressar, skyndar och effektiviserar. Men vad har vi egentligen så bråttom till? Den berömda väggen? Att förstöra planeten på kortast möjliga tid?

Vi köper mat och prylar som transporterats tre varv runt jorden, och slänger sedan hälften så fort det inte är fräscht och nytt längre. I samma veva passar vi på att avverka lite regnskog, förorena luft och vatten, samt utrota ett gäng arter. Ja kanske inte helt medvetet, men det sker liksom på kuppen.

Vi behandlar djur och medmänniskor, som om de inte var värda något. Man kan ju inte ta hänsyn till enskilda individer i stora och industrialiserade system. Nej, nej – vinsten är viktigast! Flest prylar och störst bankkonto vinner. Snyggast yttre och finast hem är bäst och lyckligast.

Räcker inte den fulltecknade almanackan och det höga tempot till för att fly från sig själv och det dåliga samvetet, kan vi alltid stirra in i en skärm resterade delar av dygnet. Snart växer nog telefonerna fast och blir en permanent del av våra händer. En ny kroppsdel liksom.

Alltså vad håller vi på med!? Vad är det för omänskligt maskineri vi har byggt egentligen? Och när ska vi vakna från den kollektiva (mar)drömmen vi lever i?

Är inte tiden är inne för att stanna upp nu? För att ta ett steg tillbaka och ta sig en objektiv titt på saker och ting?

Vad döljer sig egentligen där bakom den slätstrukna fasaden vi så gärna visar upp? I många fall är det nog rädsla, osäkerhet och förvirring. Eller en känsla av tomhet.

Jag tror att många av oss kämpar med samma frågor och problem. Vi tvivlar på om vi duger och räcker till som vi är, och försöker kompensera med yttre attribut – i form av kläder, bilar, prylar, hus eller den perfekta kroppen. Eller så försöker vi fylla tomrummet vi har inom oss, med dessa saker.

När ska vi sluta söka efter lyckan och lösningarna utanför oss själva? Det sökandet är dömt att misslyckas, redan innan vi börjar. Svaren finns nämligen inte där, utan inom oss. Men vi kommer aldrig att hitta dem om vi ständigt flyr ifrån oss själva.

Be the change you wish to see in the world! (Bild lånad härifrån.)

Samtidigt som jag ser alla orättvisor, hur snett samhället är och hur mycket som är fel, så ser jag också motsatsen. Jag ser kärleken och alla modiga människor som redan har vaknat. Människor som vågar välja en annan väg och tänka annorlunda. Som lyssnar inåt och som står upp för sig själva, sina tankar och värderingar. Människor som lever sin sanning och samtidigt bidrar till en bättre värld. Och det gör mig hoppfull.

Du kan också göra skillnad. Du gör skillnad, och dina val spelar roll. Bara du har ansvar för ditt liv, men kom ihåg att ingen annan kommer att göra förändringarna åt dig.

Fina du. Sluta kompromissa med din sanning och dina värderingar, om du gör det. Våga stå upp för det du tror på, och lev ut din dröm. Tillsammans gör vi faktiskt skillnad. ♥

Vad har ni för tankar kring vår samtid? Skulle ni vilja att världen och samhället såg annorlunda ut? Eller har du några andra tankar eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en skön fredag allesammans, och att ni får en fin helg. Kramar ♥

 

Ps. Följ mig gärna på instagram (@sandrajunhammar) eller på facebook här.

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Meningsfullhet & lycka
Pengar är tid
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Livet som högkänslig

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om högkänslighet, där jag förklarade begreppet och berättade lite om min egen resa. Idag tänkte jag spinna vidare på samma tema, eller snarare dela med mig av några stunder från vardagen där jag blivit lite extra påmind om mina HSP-drag. (HSP = Highly Sensitive Person)

Jag vill gärna lyfta det här ämnet igen, dels eftersom det är viktigt och för att jag tror att det behövs, men också för att (förhoppningsvis) bidra med mer förståelse. Samtidigt kanske andra högkänsliga känner igen sig (och därmed känner sig mindre ensamma ♥).

Självklart kan högkänslighet komma till uttryck på många olika sätt och variera från person till person. Nedan följer några exempel från min vardag, men jag påverkas och märker naturligtvis av mina HSP-drag på otroligt många fler sätt än de som listas här. Faktum är att de påverkar allt, mer eller mindre.

Nåväl, här kommer exemplen;

Tre saker som gör mig påmind om min högkänslighet:

1. När det händer mycket runt omkring. Jag har otroligt svårt att fokusera när det blir för många intryck i omgivningen. Det kan handla om ljud, ljus, prylar, människor, dofter, liv och rörelse.

Av den anledningen tycker jag inte om att vistas några längre stunder i exempelvis storstäder eller shoppingcenter. Det blir liksom för mycket för min hjärna att ta in och bearbeta allt på en gång, vilket gör mig trött och stressad.

På samma sätt är det närmast omöjligt för mig att läsa, fokusera eller umgås, när tv:n står på i bakgrunden.

Jag mår dåligt bara av att titta på den här bilden. Tack, men nej tack! Jag trivs fint på landet.

2. När något gör ont eller skaver. Som högkänslig har man ofta förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring osv – men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.

Således avskyr jag osköna kläder, saker som skaver eller gör ont. Min smärttröskel är verkligen låg.

Men jag insåg en sak som är väldigt praktisk med att vara så känslig rent fysiskt: jag har säkert haft 50 fästingar på mig i år, men inte behövt plocka bort en enda med pincett (!) eftersom jag känt dem krypa på huden innan de bitit sig fast. Helt klart en bra grej!

Högt gräs + fästingar = sant. Tur att jag känner av de små krypen innan de hinner bita sig fast, eftersom jag gillar att vistas mycket i naturen.

3. Att ha nära till tårar. Det spelar ingen roll om jag är ledsen, arg eller glad – tårarna kommer ofta och lätt, så fort jag blir berörd av något.

Häromdagen var jag nära på att börja stortjuta när jag såg två påkörda igelkottar någon meter ifrån varandra. Alltså jag blev verkligen genuint så himla ledsen men höll tillbaka tårarna, för att… ja varför egentligen? För att det inte funkar att köra bil samtidigt? Eller för att det är ‘oproportionerligt’ att gråta över en sådan sak? Jag vet inte.

Dels blev jag såklart ledsen för igelkottarna, sedan kom att tänka på en annan djurart som lever i par, och när den ena blir påkörd så sitter partnern kvar på vägen vid dess sida… tills hen (med största sannorlikhet) också blir påkörd. 😭 Så fint och så sorgligt på samma gång.

En stund senare, när jag lyssnade på radion, kom dock tårarna iallafall. Jag blev så himla rörd när de pratade om alla de frivilliga som hjälper till med att släcka skogsbränderna som härjar i landet just nu. Och när reportern konstaterade att en rad andra länder också hjälper till med släckningsarbetet, ja då var det dags för ytterligare några tårar att trilla nedför kinden.

Som jag skrev i det tidigare inlägget på temat, så har det här med att vara högkänslig verkligen både sina för- och nackdelar. Jag önskar bara att det blev mer ‘accepterat’ i samhället. För som det ser ut idag så är väldigt få miljöer anpassade för oss, samtidigt som våra egenskaper många gånger ses som svagheter och/eller något negativt – istället för den tillgång de faktiskt kan vara och är.

Eller vad säger ni? Passar exempelvis öppna kontorslandskap alla? Är ni bekanta med begreppet HSP sedan tidigare? Är du kanske rent av högkänslig själv? Har du några andra tankar, frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

– Högkänslig, introvert & extrovert
Du är inte ensam
Utmattning & vägen tillbaka
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Förtrollad av skogen

När dagen gryr,

och skogen vaknar,

då sjunger fåglar,

och månen saknar.

 

Nattens mörker,

som fridfullt ger vika,

gör plats för solens

strålar så rika.

Bli stilla, andas,

låt själen få ro.

Låt din längtan växa,

och drömmarna gro.

Långt bortom fakta,

kunskap och krav,

finns något annat;

ett ändlöst hav.

Tänk om, bryt upp,

våga tro,

bevis är viktigt,

men kan stundtals bero.

Förundras, prova,

upptäck på nytt,

ständig förändring,

saker som flytt. 

Vid skogens tjärn,

bland trädens dimma,

står tiden stilla,

minut som timma.

Stora mirakel

i det minsta bor,

magin finns där,

för de som ser och tror.

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Tid – det mest dyrbara vi har?
Attraktionslagen & tankens kraft
Att nå sina mål & drömmar

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Du är inte ensam

Har du någon gång känt dig ensam, som att du är den enda som tampas med vissa tankar, känslor, rädslor eller problem? Och kanske samtidigt upplevt att det inte direkt finns någon som du kan dela detta med, eftersom de ‘ändå inte skulle förstå’?

Jag förstår, för jag har också varit där. Faktum är, att jag tror att de allra flesta har varit där någon gång. För även om vi alla är unika och har olika bagage, så tycks vi många gånger ha mer gemensamt än vad vi tror. I mångt och mycket tror jag att vi kämpar med samma frågor och funderingar, har liknande rädslor och oroar oss över snarlika saker.

Det kan handla om rädslan för att bli lämnad ensam, eller för att inte räcka till – dvs känslan av att inte vara eller göra bra nog. Det kan handla om att vi på olika sätt presterar för att få uppskattning, att vi funderar kring om vi gör ‘rätt’ val, eller kanske över vad andra kommer att tycka och tänka.

Det kan vara kämpigt om personer i ens närhet inte alls verkar dela samma tankar, mål, drömmar eller värderingar som en själv – eftersom det spär på känslan av att vara annorlunda och ensam. Men det som är så fint är, att även om man känner sig ensam så behöver det inte betyda att man är det. Jag menar, bara för att närmsta omgivningen kanske inte förstår eller håller med, så är det ju inte detsamma som att ingen gör det.

I de allra flesta fall finns det troligen åtminstone någon eller några som tänker/känner/funderar över exakt samma saker. Det gäller bara att hitta dem. Men även om man inte gjort det (ännu), så kan vetskapen om just detta (att vi inte är ensamma) vara nog så trösterik ibland.

Anledningen till att jag skriver om detta ämne just nu, är att jag blev påmind om det häromveckan när jag var på 25-års kalas för en av mina vänner. Det kanske låter märkligt att bli påmind om något sådant under ett födelsedagskalas, men jag ska snart förklara mer. Först vill jag bara berätta lite kort om firandet, eftersom det var så himla fint på flera sätt.

Min vän valde nämligen att fira sin 25-års dag som hon ville, och struntade i det lite mer traditionella firandet (heja heja!). Hon gjorde helt enkelt sin egen grej och det blev verkligen så himla bra!

Vi var ett gäng tjejer som hade picknick, yogade och mediterade ute i en park, drack hälsoshots, åt en supergod vego-buffé och mumsade raw-fika. Under dagen hann vi avhandla både högt och lågt, det var fin stämning och blev många skratt. Helt klart ett av de mest avslappnade och mysiga kalas jag varit på! (Och då kände hälften av oss inte ens varandra sedan tidigare.)

Hursomhelst blev jag som sagt påmind om att, även om vi människor vid en första anblick kan verka väldigt olika, så är vi många gånger mer lika än vad vi tror. Under kalaset gjorde vi en övning där vi besvarade ett antal frågor, som exempelvis vad man ville släppa taget om. Och så fick var och en berätta det, medan de andra lyssnade. Alltså utan att vare sig kommentera, instämma, ifrågasätta, döma eller komma med några tips eller råd.

Det var så himla fint! Dels eftersom det ofta är befriande att få uttrycka sig, att få sätta ord på sina tankar och känslor. Samtidigt som det känns fint när de man pratar med är helt närvarande och verkligen lyssnar.

Vi blev alla väldigt berörda av varandras berättelser, och insåg snabbt att vi faktiskt i mångt och mycket kämpar med samma problem och funderingar. Att vi oroar oss över liknande saker. Och på något sätt blir det lite lättare då. När man vet att man inte är ensam.

Jag tror att vi alla bär på en inre längtan om att bli accepterade och älskade precis som vi är. Att vi vill känna oss trygga och fria på samma gång. Fria att själva styra över vårt liv.

Men det är svårt att fullt ut gå sin egen väg och att vara sig själv – många av oss vet inte ens själva vem vi är, bakom alla masker vi bär och roller vi spelar. Det är verkligen svårt, av flera anledningar. Bland annat eftersom vi alla (mer eller mindre) är påverkade av den kultur och de normer vi lever i… På gott och ont såklart.

Vore det inte fint om vi kunde acceptera och omfamna varandras olikheter, och på samma gång se alla våra likheter? ♥

Jag tycker det är så himla kul och spännande att höra vad ni tycker och tänker. Lämna gärna en kommentar och berätta vad inlägget väckte för tankar hos dig!

Hoppas ni får en fin kväll allesammans, ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Tankar kring att skaffa barn
Högkänslig, introvert & extrovert
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Tankar kring normer, otillräcklighet & reklam

Är det inte lite spännande ändå hur vissa dagar eller stunder kan kännas fantastiska, ja nästintill magiska, för att sedan i nästa stund ha ersatts av något helt annat, något som inte alls upplevs som lika härligt och underbart?

Förstå mig rätt, självklart har livet både toppar och dalar. Men ibland fascineras jag bara över hur snabbt det kan svänga ifrån det ena till det andra. Jag misstänker att dessa skiftningar blir extra påtagliga för oss som är högkänsliga. Samtidigt tänker jag ibland att jag borde ha vant mig vid dessa skarpa kontraster efter drygt 26 år i detta liv, men icke!

Ibland kan jag verkligen uppskatta livets kontraster, det mörka och det ljusa, det tunga och det lätta. Jag ser att det ena inte kan existera utan det andra, att de framhäver och kompletterar varandra på samma gång. Andra dagar gör dessa kontraster mig helt matt…

Just nu kämpar jag med en känsla av otillräcklighet. Jag upplever krav och förväntningar både utifrån och inifrån. Det är fasen inte lätt att försöka gå sin egen väg i en likriktad värld! Att bryta mot normer och följa sitt hjärta, är verkligen svårt när vi ständigt bombarderas av budskap om hur vi ska vara och vad vi ska göra för att passa in. För att vara framgångsrik och en i gänget.

Just nu är de här bitarna extra tydliga på jobbfronten för mig. Jag vill så gärna göra saker jag brinner för – vara kreativ och skapa, få uttrycka och inspirera, och samtidigt (på mitt eget sätt) bidra till en lite bättre och mer hållbar värld. Framöver hoppas och önskar jag kunna försörja mig på mina passioner och uppfylla min dharma.

Jag vet att det går. Inom mig har jag en stark och orubblig röst som säger att det är helt och fullt möjligt. Det svåra är bara att lyssna till den rösten, när omgivningen uttrycker tvivel. När det hintas om att jag borde skaffa mig ett vanligt jobb och leva som alla andra. När jag möts av ifrågasättande och tvivel, eller när undertonen i en konversation är: ’Du är lat, är det inte dags att du tar dig samman och gör rätt för dig? Dra ditt strå till stacken och jobba heltid som alla andra!’

Ibland är det svårt att inte påverkas av omgivningen. Välmenade (?) kommentarer sprider frön av oro, och det är livsfarligt (men ack så lätt) att låta dem slå rot. Då börjar man nämligen ifrågasätta sig själv. ’De kanske har rätt trots allt? Jag är nog lite lat ändå… Det kanske inte går att försörja sig på sin passion?’

Samtidigt blir en del inom mig förbannad. Hon väser: ’Okej, du är lat alltså – är det därför du varit en högpresterare i alla dessa år?! Blir man utmattad, som du, om man är lat kanske? Nej, just det!’ Det blir liksom en inre konflikt på flera plan, men framförallt mellan omgivningens förväntningar och mina drömmar.

Det allra lättaste vore såklart att räta in sig i ledet och göra som omgivningen tycker. Men då skulle en del av mig dö inombords… och det känns bara hemskt fel. Därför tänker jag fortsätta kämpa! Jag tänker fortsätta göra det jag älskar och försöka omvandla det till mitt jobb.

Drömmen vore att kunna leva på bloggen och den webbutik jag planerar att öppna framöver. Eller som ett alternativ; satsa mer på yogan och/eller fotograferandet… Det konstiga är att mitt i allt tvivel, så känner jag samtidigt ett enormt lugn. Tillit och tacksamhet.

Jag är tacksam för att jag har möjligheten att prova mina vingar just nu, och hoppas för allt i världen att de bär. Och gör de inte det, ja men då får jag väl ta det då. Om inte annat så lär jag ju vara en erfarenhet rikare.

Men om vi går tillbaka till bloggen, så växer den successivt – vilket såklart är jättekul! ♥ Det öppnar ju även upp nya möjligheter. Jag har fått en del förfrågningar om samarbeten med företag, men tackat nej till de flesta – eftersom jag är mån om er läsare. Det måste kännas rätt. Jag skulle aldrig lägga upp några blinkande banners med reklam för nätcasinon eller liknande.

Med det sagt, kan jag absolut tänka mig att göra fler samarbeten framöver – men då ska det självklart vara relevanta saker. Det vill säga produkter och företag som stämmer överens med mina värderingar, och samtidigt kan bidra med värde till er som läser. Jag tänker att det måste vara schyssta, hållbara och miljövänliga produkter eller tjänster, av hög kvalitet.

Jag vet att en del tycker att det är lite tråkigt med reklam, och tro mig jag förstår. Samtidigt lägger jag ner otroligt mycket tid och energi på mina inlägg – missförstå mig rätt, jag klagar inte, utan älskar det verkligen! ♥ Men rent krasst kan man ju inte betala räkningar med ‘lycka’, utan de allra flesta av oss behöver ha någon form av inkomst. Det är ju så vårt samhälle är uppbyggt (och jag är tyvärr inte undantaget som bekräftar den regeln).

Vad det innebär i praktiken (åtminstone på sikt) är att bloggen behöver generera någon form av inkomst, för att jag ska kunna fortsätta dela med mig av tankar, tips, inspiration, bilder och annat innehåll. Om inte, kommer jag bli tvungen att hitta en inkomst (jobb) på annat håll – vilket såklart skulle påverka bloggen negativt…

Mot den bakgrunden hoppas jag att ni tycker att det känns okej med sponsrade inlägg och adlinks ibland! Som sagt är jag mån om att vid dessa tillfällen tipsa om och lyfta schyssta produkter (som jag själv gillar och/eller använder mig av).

Ett annat alternativ eller komplement till annonser och samarbeten, är Patreon och Swish, vilket några av er läsare tipsat om. Just Patreon och Swish har blivit allt vanligare för såväl bloggar, poddar, youtube-kanaler och andra kreatörer. Det innebär alltså att läsarna/lyssnarna/följarna går in och stöttar kreatören ekonomiskt med valfritt belopp – antingen månadsvis eller vid enstaka tillfällen, för att hen ska kunna fortsätta skapa innehåll på sina kanaler. (Obs! Det är alltså frivilligt i så fall.)

Men jämförelsevis är det lite som att man köper eller prenumererar på en tidning, Spotify, Netflix eller liknande.

Om ni vill, får ni jättegärna skriva några rader och berätta hur ni tänker kring det här med sponsrade samarbeten, adlinks, patreon, osv (så blir jag oerhört glad och tacksam! ♥)
Sedan är jag ju såklart också nyfiken på om ni känner igen er i det här med att det kan vara svårt att gå sin egen väg och bryta mot normer? Finns det fler som tampas med inre konflikter och en känsla av otillräcklighet? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Högkänslig, introvert & extrovert
Att följa sin passion & leva ut sina drömmar
Slow living
Tankar kring att skaffa barn

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Attraktionslagen & tankens kraft

Du vet de där dagarna när du har perfekt tajming, när allt flyter på och allt bara går så himla bra. När du är i flow. Visst vore det härligt om alla dagar var så!

Tyvärr är det kanske inte riktigt möjligt i praktiken att enbart ha sådana dagar. Och kanske är det tur. Jag tror verkligen att vi behöver kontrasterna, både topparna och dalarna. Att de liksom gör det lättare att uppskatta saker och ting, ja rent av livet i stort.

Men på samma gång är det ju inte speciellt roligt de där dagarna när allt istället tycks gå snett. När saker krånglar eller går sönder, när förseningar av olika slag gör livet kämpigt, osv. När allt som kan gå fel, gör det.

Jag tror att många kan känna igen sig i båda dessa typer av dagar – alltså dels när allt flyter på, men också raka motsatsen. Som sagt går det nog inte att vara på topp jämt, men är det något som jag blivit alltmer övertygad om, så är det att vår inställning till saker och ting verkligen är så himla viktig. Liksom våra tankar.

”Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain.”

– Vivian Greene

De flesta har nog hört uttrycket ”dina tankar skapar din verklighet” och det kan verka klyschigt, men det ligger mycket i det. Personligen är jag helt övertygad om att det vi sänder ut, också är det vi får tillbaka. För att göra det lite tydligare, tänkte jag ta ett exempel:

Möter du en människa med ett leende, får du nästan alltid ett leende tillbaka. Går du däremot in med en aggressiv eller tråkig attityd, kan du räkna med att omgivningen svarar med samma mynt. Våra liv och vår omgivning reflekterar oss själva och våra tankar, på samma sätt som vår egen spegelbild.

I mångt och mycket drar vi alltså till oss mer av det vi fokuserar på. Så om vi lägger fokus på det som har gått eller kan komma att gå fel – så är sannolikheten större att fler saker går åt skogen. ‘En olycka kommer sällan ensam’ brukar det ju heta.

”Most people spend more time and energy going around problems than in trying to solve them.”

– Henry Ford

Ni som hört talas om attraktionslagen tidigare, är troligen bekanta med det här tankesättet. Vissa menar att attraktionslagen bara är hittepå, att det inte finns några bevis för att den existerar. Men det finns ju många saker som vi inte kan se – men som likväl finns där. Ta till exempel vinden, kärlek eller gravitationskraften. Dessa kan vi ju inte se i sig, däremot kan vi se deras verkan – tex att träden svajar i vinden.

Saken är den att vinden, gravitationskraften osv, finns där och gäller – alldeles oavsett om vi tror på dem eller inte. Detsamma gäller attraktionslagen! Med det sagt ska det tilläggas att det förmodligen inte räcker med att önska sig en Porsche och så står det en på garageuppfarten nästa dag (vilket ibland förmedlas på olika håll).

Om någon har svårt att ta till sig attraktionslagen, går det ju alltid försöka välja sina tankar väl ändå – om inte annat för att vi mår bättre av det. Hursomhelst är jag inte ute efter att säga att vi bör vara överdrivet eller ’jobbigt’ positiva, om ni förstår hur jag menar? Ni vet sådär klatschigt käcka att man inte ens tror på det själv. Nej, självklart måste vi också få vara ledsna, arga och besvikna ibland (och uttrycka det).

Vad jag är ute efter, är snarare att jag tror att vi mår bra av att bli lite mer medvetna om våra tankar och att inte fastna för länge i det som är dåligt eller har gått snett. Att älta problem och tråkigheter, eller att oroa sig över vad som kan tänkas gå fel framöver – det blir ju ingen gladare av.

”Failure is simply the oppurtunity to begin again, this time more intelligently.”

– Henry Ford

Just de här bitarna är något jag har fått jobba jättemycket med, och något jag fortfarande kämpar med ibland. Dels att se ”misstag” som lärdomar, att acceptera saker och gå vidare. Men också att fokusera mer på vad jag är tacksam för och vad som är bra, samt på hur jag skulle vilja att saker blir (snarare än att oroa mig över olika ‘katastrof-scenarion’). Det är verkligen inte lätt alla gånger, men just att förändra inställningen och mina tankar, har verkligen gjort enorm skillnad i mitt liv.

En vän till mig sa en så himla klok sak för några år sedan, som liksom följt mig sedan dess. Nu kommer jag inte ihåg den exakta ordföljden, men undermeningen var ungefär denna:

Om du har ett problem eller något som känns jobbigt, finns det bara två alternativ. Och att klaga är inget av dem, eftersom det inte hjälper på något sätt.

Det första alternativet är att försöka göra något åt problemet eller situationen. Om det inte känns aktuellt eller möjligt, finns det bara ett alternativ till – och det är att acceptera situationen som den är.

Lika klokt som det är sant!

…Men vad gör man då om personer i ens omgivning är väldigt negativa? Personligen kan jag tycka att det är ganska klurigt att dels lyssna på, men också att bemöta människor som fokuserar på allt som har gått fel. Ni vet när någon lägger närmare 90% av all tid på att klaga över allt som är dåligt… Det tar så oerhört mycket energi! Kraften sugs liksom ur en mer och mer för var minut som går. Förstå mig rätt, självklart måste man få (och kunna) prata om det som är jobbigt eller tungt. Ibland vore det dock skönt om vi kunde göra det på ett mer konstruktivt sätt.

Om fler var medvetna om att vi får mer av det vi fokuserar på, så kanske många samtal skulle se annorlunda ut? Eller vad tror ni?

Och hur bemöter man egentligen den här typen av överdriven negativitet och okonstruktiv klagan? I vissa fall går det kanske att gå undan, eller försöka att byta samtalsämne – men inte alltid. Att uppmana personen/personerna till att vara mer positiva, eller att rent ut säga ”jag är ledsen, men det här samtalet suger kraften ur mig” mottas troligen inte så väl… Så, vad gör man?

Hur går man tillväga när man inte vill vara taskig eller oartig, men samtidigt inte orkar med ett extremt negativt samtal? Går det kanske att ställa vänliga och konstruktiva frågor – som skiftar fokus från klagan och negativitet, till något mer givande och positivt? Hur tänker ni? Har du några tips eller råd?

Jag inser att det blir lite tragik-komik att lyfta den här frågan på ett sätt, eftersom de allra flesta troligen inte vill attrahera mer av dessa negativa samtal eller människor. Men samtidigt upplever jag att det är en viktig fråga, eftersom många fokuserar mer på det som är negativt än det som är positivt… Eller så är det bara min uppfattning? Haha, hmm det kanske är jag som är negativ då? 😅

Avslutningsvis tänkte jag iallafall dela med mig av 7 tips och trix, som har hjälpt mig att dels bli mer medveten om mina tankar, men också att fokusera mer på det jag faktiskt vill attrahera.

1. Själva vetskapen om att vi attraherar mer av det vi fokuserar på, gör ju att man (eller åtminstone jag) blir mer mån om vad en fokuserar på. För självklart vill vi ju dra till oss mer av det som får en att må bra!

2. Bli medveten om negativa och nedvärderande tankar, typ ‘jag kan inte’ eller ‘jag kommer misslyckas’ osv. För att sedan istället jobba med:

3. Positiva affirmationer, som exempelvis ‘jag fixar det här!’ eller ‘det där gjorde jag bra’ osv. Alltså att dels försöka hitta saker som man genuint är stolt över (det kan tex vara egenskaper eller handlingar) men också att gå in med inställningen att man faktiskt duger och är bra, att man klarar saker och ting. Peppa sig själv helt enkelt!

4. Uttrycka och fokusera på det man är tacksam för, minst ett par gånger om dagen. Det kan vara stort som smått! Men att fokusera på och verkligen uppskatta det som är bra, gör stor skillnad – dels eftersom vi då ’bjuder in’ mer bra saker till våra liv, men det har också en tendens att boosta humöret och välmåendet.

5. Träna på att möta det som är jobbigt på ett konstruktivt (och lite mer nyfiket) sätt. Alltså inte trycka undan eller försöka förtränga det som är tufft, men samtidigt inte älta eller förstora upp det. Att se ”misstag” som lärdomar.

6. Yoga och meditation kan hjälpa till att tysta tankebruset och liksom ‘lugna ner hela systemet’. Då blir det lättare att få perspektiv på saker och ting. Dessutom upplever jag personligen att yogan/meditationen kan göra att en blir vänligare (alltså inte fullt lika hård eller dömande) och mer ödmjuk.

7. Fundera över vad du vill med ditt liv, vad du önskar dig mer av och skulle vilja uppnå och bidra med. Träna även på tillit – dels till dig själv och andra, men också till livet i stort.

Uppdatering: Efter flera kommentarer kände jag att det var läge att förtydliga mitt resonemang lite. En av er läsare gjorde en så himla bra liknelse, som tydligt illustrerar vad jag var ute efter att förmedla (men som kanske inte riktigt blev så tydligt som jag önskat). Därför tänkte jag dela med mig av den;

Man kan se på sina tankar som en radio som står på och skrålar dagarna i ända. Vi kan inte kontrollera vad som sänds på radion (alltså våra tankar) men däremot kan vi välja vilka ’program’ vi lyssnar mer eller mindre på, och framförallt vad vi väljer att tro på. Långt ifrån allt vi tänker är ju sant eller relevant. 

Vad har ni för tankar kring attraktionslagen? Tror du att vi attraherar mer av det vi fokuserar på? Har du tips på hur man kan hantera överdrivet negativa diskussioner, eller fler idéer som kan bidra till bjuda in mer positiva saker i ens liv? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tacksamhet
Förändring & mentalt bagage
Meningsfullhet & lycka
Tillit, tacksamhet & hoppfulla tankar

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Tankar kring konsumtion – 7 anledningar till att vi shoppar

Varför köper och konsumerar vi saker? Och hur kommer det sig egentligen att vi fortsätter att shoppa, trots att våra hem många gånger redan är till bredden fyllda av diverse prylar? Personligen tycker jag att dessa frågor är väldigt intressanta, och har därför funderat en hel del kring dem de senaste åren.

Denna månad är ju temat, som tidigare nämnt, köpstopp och i samband med det reflekterar jag lite extra kring konsumtion och shoppingvanor här på bloggen. Ni som läst min blogg en tid, vet ju att jag och min man är ganska minimalistiska, men för nya läsare kan jag bara passa på att tipsa om det här och det här inlägget på temat minimalism.

Hursomhelst tänkte jag i detta inlägg lyfta sju anledningar till varför vi konsumerar prylar. Enligt min mening finns det egentligen bara en legitim anledning till att köpa materiella saker, och det är den första punkten i nedanstående lista. Resterande sex anledningar är… mer tveksamma (men förvånansvärt vanliga!)

Tanken är dock inte att komma med några pekpinnar eller att säga vad som är rätt eller fel, utan jag vill snarare lyfta ämnet och kanske (förhoppningsvis) bidra till sundare och mer hållbara konsumtionsvanor. Men nu kör vi igång!

7 anledningar till att vi köper materiella saker:

1. För att möta ett behov

Det mest uppenbara (och legitima) skälet att köpa något, är ju för att saken i fråga fyller en funktion och samtidigt tillgodoser ett faktiskt behov.

Sedan är det ju inte alltid helt lätt att avgöra vad vi verkligen behöver och inte – alltså vad som är ett behov och vad vi bara vill ha.

2. För att det är billigt

De allra flesta av oss älskar att fynda, dvs att köpa saker till extra bra pris. Men frågan är om det verkligen är ett ’fynd’ om saken i fråga ändå inte används? Äsch, det spelar väl ingen roll? Kanske någon tänker då. ’Den var ju så billig, så det gör ju ingenting’. Nej kanske inte, åtminstone inte för oss här i väst, där många av oss ‘har råd med’ felköp.

Men det spelar stor roll i många andra led – bland annat för miljön, i form av tex utsläpp, råvaror och kemikalier. För arbetarna (som troligen inte fått skäligt betalt pga det låga priset) samt för att produkten i fråga troligen transporterats runt halva jordklotet.

Jag säger inte att det är fel att passa på och köpa saker till extrapris, men att köpa saker enbart för att de är billiga, det tycker åtminstone jag känns onödigt. Det går ju faktiskt aldrig att spara pengar på att köpa något – oavsett hur billigt eller nedsatt priset är. Enda sättet att spara pengar, är ju rent krasst att låta bli att handla. Alltså, skippa att köpa saker bara för att de är billiga! På så sätt sparar vi verkligen pengar (och miljön).

Psst! Jag har tidigare skrivit om rea här, samt om ‘vad varje konsument bör veta’ här.

3. För att vi uppmuntras till det

Vi uppmuntras (hjärntvättas?) ständigt till att konsumera, bland annat genom reklam och annonser. Men också indirekt genom exempelvis filmer, musik och andra medier.

Ibland uppmuntrar till och med politiker till konsumtion (!) Jag tänker exempelvis på George W Bush som vid flera tillfällen i sina tal, uppmanade människor till att ’ta sitt ansvar för den ekonomiska tillväxten’ genom att shoppa… (Nu är det visserligen några år sedan, men det var första klockrena exemplet jag kom att tänka på.)

4. På grund av statusjakt & grupptryck

Jag tror att de allra flesta av oss (medvetet eller omedvetet) sneglar på vad ‘alla andra’ har, och självklart vill vi inte vara sämre själva! Många av oss har en önskan om att passa in och vara en i (det coola) gänget.

Och hur fixar man det på smidigaste sätt? Jo, genom att konsumera! Eller ja, det är ju åtminstone vad många företag/reklam vill få oss att tro. De spelar därför på vår osäkerhet och önskan om att passa in, följt av en lösning: att köpa deras produkt!

I ett försök att göra hål på den myten, skulle jag vilja att du tänker på de personer du tycker om. Det kan vara familjemedlemmar, vänner osv. Varför tycker du om dem? Vad är det i första hand som gör att du gillar dem? Är det deras kläder? Hur de ser ut? Vilka prylar de äger? Svaret är nej, eller hur? Många gånger ger vi de materiella tingen större betydelse, än vad de i själva verket har.

5. I jakten på lycka

Många konsumerar och handlar saker i jakten på lycka. ’För när jag väl har det där jag drömmer om (fyll i valfritt objekt) då kommer jag att bli lycklig’. Vi inbillar oss liksom att vi inte kan vara lyckliga förrän livet är ’perfekt’ och vi har allt det där vi drömmer om. Men, med det tänket dömer vi oss själva till att aldrig vara lycklig. För mycket vill som bekant ha mer…

Men det här med att vi konsumerar i jakten på lycka behöver inte bara gälla stora saker. Det kan också handla om att shoppa småsaker i vardagen för att få en ’kick’ eller för att tillfälligt muntra upp sig själv. Hursomhelst är konsumtion varken en speciellt långsiktig eller bra lösning för att bli lycklig. (Jag har tidigare skrivit mer på temat här.)

6. För att vi kan/har råd

Det är väl inte direkt någon nyhet att vi generellt sett konsumerar mer, ju bättre ställt vi har det. Inkomster föder/ger upphov till utgifter så att säga. (Tydligaste exemplet är troligen skillnaden mellan västvärlden och utvecklingsländerna.)

Men det faktum att vi konsumerar mer ju bättre ställt vi har det, hänger även ihop en hel del med statusjakten och grupptrycket som jag nämnde här ovan. För i takt med att vi klättrar på lönestegen, förväntas vi också höja vår levnadsstandard – alltså köpa fler och dyrare saker. Inkomst och levnadsstandard ’måste’ liksom matcha.

Det är även här som arbetstid kommer in i bilden. För arbetstid, inkomst och konsumtion hänger ju onekligen ihop:

Ökar du en av de tre delarna, ökar generellt sett även de andra två. Till exempel: mer arbetstid = större inkomst = högre konsumtion/levnadsstandard. Men det fungerar ju även åt andra hållet (vilket man ofta utnyttjar vid downshifting) – dvs minskad konsumtion/levnadsstandard = klarar sig på mindre inkomst = kan gå ner i arbetstid.

Figuren ovan är såklart schematisk och en något förenklad bild av verkligheten, men jag tycker ändå att den på ett tydligt sätt illustrerar sambandet mellan de tre delarna.

7. I önskan att möta ett annat (icke materiellt) behov

De allra flesta vill vara lyckliga, leva ett bra liv och samtidigt känna sig trygga. Och många gånger ser vi pengar och materiell framgång som synonymt med just dessa saker. Men frågan är om det stämmer? Visst kan pengar bidra med en viss trygghet och skapa goda förutsättningar för ett bra liv – men det är verkligen inte allt.

Problemet uppstår när vi försöker fylla icke materiella behov med materiella saker, som exempelvis:
– När vi känner oss ensamma eller nere, och köper något för att trösta/muntra upp oss själva (istället för att ringa en vän).
– När vi längtar efter kärlek och uppskattning, men har svårt att uttrycka det, och istället trycker ned känslan med att shoppa.
– När vi köper ännu en gitarr (eller vad det nu må vara) fast vi inte har tid att använda oss av den/de vi redan har. Längtan är ju troligen att spela mer gitarr, men det yttrar sig som ett inköp fast det mest troliga är att tiden fattas, snarare än ett nytt instrument.

Ja, jag tror ni förstår hur jag menar. Det blir problematiskt när vår materiella strävan blir en flykt eller ett substitut för vad vi egentligen drömmer om helt enkelt.

Där hade vi alla sju anledningar till att vi konsumerar. Kommer ni på fler? Och hur har det gått för er som hakat på köpstoppet såhär långt? Berätta gärna i en kommentar här nedan! För mig har köpstoppet gått fint än så länge. Eftersom jag vanligtvis inte konsumerar så mycket har jag ärligt talat inte känt av någon större skillnad än. Jag har dock köpt två presenter, till ett dop/bröllop vi ska på nu i maj. (Presenterna är såklart valda med omsorg, dels utifrån vad mottagarna önskar sig, men också ur kvalitets- och hållbarhetssynpunkt.)

Jag kommer dock inte köpa några nya skor, kläder, accessoarer eller liknande till dopet/bröllopet – utan använda mig av det jag redan har. Det känns faktiskt inte som någon uppoffring överhuvudtaget! Det är snarare skönt att slippa jaga en outfit. Varför ska jag köpa nya grejer, när jag har plagg som jag känner mig fin i och som passar tillställningen? Nej, det känns helt onödigt! (Både för plånboken och planeten.)

Som sagt, berätta gärna hur köpstoppet gått för er såhär långt, eller om du kommer på några fler anledningar till att vi shoppar! Självklart går det också fint att ställa frågor, om ni undrar över något.

Hoppas ni har en underbar dag allesammans. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Ps. Samtliga bilder i detta inlägg kommer från Pexels.

 

Relaterade inlägg:

Pengar är tid
Meningsfullhet & lycka
Rea = skynda fynda?
Vad varje konsument bör veta
Tid – det mest dyrbara vi har?

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥