Livet just nu – tiny house, yoga, flytt & förändring

Det händer minst sagt mycket i mitt liv just nu, på alla möjliga plan känns det som. Vilket är spännande, roligt och… en aning utmanande.

I det här inlägget tänkte jag hursomhelst berätta lite mer, om såväl tiny house-planer som min boendesituation och andra förändringar. Häng med vet ja’!

Boende

Sedan jag och min exman gick skilda vägar vid årsskiftet, har jag varit ’husvakt’. Lägligt nog hade jag släktingar som var bortresta några månader och kunde därför bo i deras hus, som annars skulle stått tomt under den här perioden.

Nu kommer de snart hem, så om ca 10 dagar flyttar jag upp till Linköping igen. Tanken är att jag ska hyra vindsplanet hos en barnfamilj, tills mitt tiny house är klart. Det känns fint och spännande att testa på livet som inneboende under en period! Tror det kommer bli superbra, familjen jag ska bo hos verkar vara himla gullig. ♥

Yoga, meditation & personlig utveckling

Som tidigare nämnt, håller jag på och utbildar mig till yogalärare. Det innebär bland annat en hel del självstudier, ett dagligt yoga- och meditationsutövande, samt att jag med jämna mellanrum åker iväg på utbildningstillfällen.

Nu i helgen var jag tex på vit tantra** i Stockholm, vilket är en obligatorisk del för att bli certifierad kundalini-yogalärare. Det var en annorlunda, fin och intensiv upplevelse att meditera med 500 andra människor såpass länge. (Vi började vid 9 och höll på till kl 19… men med pauser såklart!)

** Vit tantra = meditation, röd tantra = sex och svart tantra = manipulation.
I kundaliniyogan ingår enbart vit tantra.

Kommande helg ska jag för övrigt iväg igen, för femte kurstillfället på utbildningen. Men vad jag egentligen skulle komma fram till, var att den här typen av intensivt arbete (på ett personligt-, energi- och känslomässigt plan) verkligen påverkar livet fundamentalt, på så många områden. Samtidigt resulterar det ofta i att man utvecklas enormt mycket.

Jag upplever bland annat en ökad medvetenhet och närvaro, samt större tillit och ödmjukhet. Det har även kommit upp en hel del obearbetade saker och känslor – vilket varit tufft, fint och frigörande på samma gång. Jag märker också hur jag blir alltmer medveten om såväl präglingar som tankestrukturer. Det är väldigt intressant, och jag kommer på mig själv med att allt oftare ifrågasätta och syna ’sanningar’. De är inte alltid så sanna som vi tror/får lära oss att de är…

Bild på fina Atefeh och mig, från ett tidigare kurstillfälle. Framöver funderar jag på att skriva ett inlägg där jag berättar lite mer om kundaliniyoga och besvarar vanliga frågor. Som varför det är en rekommendation att bära vita kläder och någon form av huvudbonad till exempel.
Boulder Tiny House, från Rocky Mountain Tiny Houses.

Tiny House

Det är ganska många som frågar hur det går med mitt tiny house, och svaret är: framåt! Jag håller på för fullt med planeringen. Det är ganska mycket att tänka på och många bitar som behöver falla på plats. Dels praktiska saker, men också annat runt omkring.

Jag har funderat en hel del över mina behov, skissat och klurat på olika lösningar, sökt inspiration, letat efter material och kontaktat företag med samarbetesförslag och så vidare. Vissa saker har fallit på plats, andra saker är på god väg, och resterande landar förhoppningsvis framöver.

Boulder Tiny House, från Rocky Mountain Tiny Houses.
Några grova skisser/första utkast på mitt tiny house. (Rätt material, färger osv är ännu inte inlagt)

Livet i stort

I övrigt känns det som att jag försöker jonglera med väldigt många bollar just nu. Utöver yogautbildning, tiny house, flytt och personlig utveckling, så har jag ju bloggen och alla vardagliga åtaganden. Dessutom klurar jag lite på de ekonomiska bitarna och jobb. Plus att jag såklart vill äta bra, träna och finnas där för nära och kära på olika sätt.

Det känns lite som att jag befinner mig i en orkan. För det mesta lyckas jag hålla mig i dess mitt (där det är lugnt och harmoniskt trots att det snurrar runt omkring), men emellanåt tappar jag fästet och sveps med i virvelvinden… Nåja, det är okej. Jag är okej.
Allting är och blir precis som det ska vara.

Avslutningsvis kan jag bara nämna att jag känt ett väldigt starkt motstånd till sociala medier på sistone, och därför inte varit så aktiv eller närvarande som jag brukar… Det blir helt enkelt för mycket intryck för mig just nu, och jag har noterat att scrollandet genom de oändliga flödena gör mig stressad.

Nåväl, nu är jag nyfiken på vad ni tycker och tänker! Är det fler som går igenom stora förändringar just nu? Känner ni igen er i min känsla kring sociala medier? Eller har du kanske några andra frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!
Vill ni att jag skriver ett inlägg om kundaliniyogan framöver förresten?

Hoppas ni har en riktigt fin dag allesammans! Ta hand om er ♥ Kramar


Ps. Har du överblivet byggmaterial (tex fönster, dörrar, virke, osv) som du vill bli av med/sälja till en billig penning? En 6-8 m lång balvagn/släp/trailer till övers? Eller kanske tips på företag som kan vara intresserade av ett samarbete? Kontakta mig gärna!

Relaterade inlägg:
Skilsmässa – frågor, svar & framtidsplaner
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
Kundaliniyoga & en inre resa
Glimtar från yogamattan

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Tankar kring självkärlek

Har ni tänkt på att det finns en paradox när det gäller självkärlek? Att vi å ena sidan ofta får lära oss redan i tidig ålder, att det närmast är lite ’fult’ eller egoistiskt att älska sig själv. Å andra sidan finns det en uppsjö av artiklar och självhjälpslitteratur som uppmuntrar oss till just självkärlek.

För att göra det hela ännu mer komplicerat, utsätts de flesta av oss dagligen för en stor mängd photoshop:ade bilder på ’idealmänniskor’. Adderar vi därtill alla reklambudskap som hävdar att vi inte är bra nog som vi är, ja då är det inte konstigt om vi får komplex och har svårt att uppskatta oss själva.

Nåväl, vad jag vill komma fram till är att självkärlek varken är fult eller egoistiskt. Om något, så är det fint. Jag skulle nästan hävda att det är en nödvändighet för att må bra. För ärligt talat, är det inte ganska svårt att må bra om man ständigt kritiserar och klankar ner på sig själv?

Men vad innebär egentligen självkärlek? Kan man träna på det? Och i så fall, hur gör man? I det här inlägget tänkte jag dela med mig av några tankar och tips.

Det har tagit mig 27 år att bli bekväm i min egen kropp… tragiskt, men sant. Samtidigt är det oerhört skönt att äntligen ha nått dit.

Självkärlek kan såklart definieras på flera sätt och ta många olika uttryck, men jag tänker att det i grund och botten handlar om att vara snäll mot sig själv. Att behandla kropp och sinne med kärlek och respekt.

Det kan tex innebära att ge kroppen vad den behöver – i form av sömn, motion, kost eller vila. Men det kan också handla om att stå upp för sig själv och att sätta gränser.

Personligen gillar jag konkreta tips och idéer, saker som man lätt kan plocka in i vardagen. En sådan sak (som har gjort stor skillnad för mig) är att visa kroppen uppskattning tex när man duschar eller smörjer in sig med olja/bodylotion.

Man tackar helt enkelt en kroppsdel i taget, vartefter man tvålar/masserar/smörjer in den. Till exempel ’tack fötterna för allt ni gör för mig varje dag’ eller ’tack magen för att du fungerar så bra’.

Dags att visa dig själv & din kropp lite extra kärlek med en sockerskrubb? Du hittar ett enkelt recept lite längre ned i detta inlägg.

Det kan kanske tyckas märkligt, men för mig har det varit väldigt läkande att både ta på och prata med min kropp på ett kärleksfullt och uppskattande sätt.

Ett annat alternativ är att ta några minuter innan man ska sova varje kväll, till att känna in och tacka en kroppsdel i taget. Personligen upplever jag dock störst effekt när man berör den kroppsdel man tackar, och om man säger orden högt. Är man inte bekväm med det, går det ju såklart fint att tänka dem istället.

Man behöver inte stå i duschen för att ge sig själv kärlek, det går minst lika bra tex när man torrborstar eller smörjer in kroppen.

Ibland när jag känner för att skämma bort min kropp lite extra, så brukar jag göra en sockerskrubb! Det är enkelt, miljövänligt och oerhört skönt – samtidigt som huden blir oerhört mjuk och len.

Sockerskrubb till kroppen

6 msk strösocker/kokossocker/rårörsocker
½ msk olivolja/mandelolja
½ msk havremjölk
½ msk citronjuice
lite kanel

Blanda ihop samtliga ingredienser – klart! Använd direkt eller förvara i kylskåp (den stelnar något då). Skrubben verkar såväl exfolierande som återfuktande, lugnande och vårdande. Tvåla inte in kroppen efteråt, utan skölj bara av skrubben och torka försiktigt bort överflödig olja med handduken.

Till ansiktet: gör en mindre sats likt den ovan, men byt ut olivoljan till arganolja.

Saknar du någon av ingredienserna? Havremjölken kan tex ersättas med (en större mängd) havregryn och vatten. Det går även fint att tillsätta exempelvis honung eller spirulina om man skulle vilja.

Nu är jag nyfiken på att höra vad ni har för tankar kring självkärlek! Är det egoistiskt eller nödvändigt? Vad innebär självkärlek för dig? Blev du sugen på att prova metoden jag tipsade om? Eller har du kanske några andra tankar eller tips på temat? Berätta gärna i en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin dag! Ta hand om er ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Trött på ideal, dieter & kroppshets
Tips på miljövänliga produkter – för kroppen & hemmet
Tid för eftertanke
Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Distans ger välbehövligt perspektiv

Jag blåste försiktigt på det varma téet, men kom av mig i samma stund som jag tittade ut genom fönstret. Det frostiga landskapet utanför fullkomligt trollband mig där det glittrade i solens sken.

Ett mjukt leende spred sig över ansiktet och jag stannade upp några sekunder och tog in stunden. Vilken fantastisk morgon! Min blick vandrade långsamt från en plats till en annan, för att ta in allt det vackra.

Från det glittrande gräset, till de vita trädtopparna och vidare till den klarblå himlen.
När jag såg flygplanet letade sig en mening in i mitt sinne.
”Distance makes things seem smaller.”

Tanken fick mig att haja till en aning, eftersom den stod ut från det lågmälda sus som i övrigt fanns i mitt sinne. Jag var fortfarande lugn, tillfreds och otroligt närvarande efter morgonens meditation.

Jag lät tanken landa lite och insåg att den var väldigt fin. För visst är det så – att distans ger perspektiv.

Tänk dig ett flygplan.
Om det befinner sig nära, på marken, så ser det stort ut.
Men om vi däremot betraktar det i luften, medan vi själva fortfarande befinner oss på marken, så ser det väldigt litet ut.

Det här tänket går många gånger att applicera i vardagen, till exempel på utmaningar och problem. Det är lätt hänt att vi kommer så nära dessa, att de framstår som gigantiska och fullkomligt oövervinnerliga. Bristen på avstånd hindrar oss från att se klart.

Om vi påminner oss själva att ta ett steg tillbaka, så skapar vi många gånger en sund distans till saker och ting. Då får vi ofta också ett helt annat perspektiv på situationen. 

Men hur gör man då det rent praktiskt? Ett sätt kan till exempel vara att fråga sig själv om saken ifråga fortfarande kommer att spela någon roll om en månad, ett år eller rent av om ett årtionde. Om inte, spelar det verkligen så stor roll nu?

Det här tänket går kanske inte riktigt att applicera på allt, men på en hel del skulle jag nog ändå säga.

Jag hoppas att liknelsen med flygplanet var tydlig, och att den kanske även kan underlätta för er i vardagen! ♥ 

Har ni några tankar eller funderingar? Eller kanske några andra tips eller råd på temat? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en riktigt fin dag allihopa. Ta hand om er! ♥ Kramar

Relaterade inlägg:
Tiden är inne
– Kärlek eller rädsla – Tips för att fatta rätt beslut
Meningsfullhet & lycka
Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
Den osminkade sanningen


Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Kärlek eller rädsla? – Tips för att fatta rätt beslut

Har du svårt att fatta beslut emellanåt? Att göra val eller bestämma dig för ett alternativ? Då är det här inlägget något för dig! Jag tänkte nämligen dela med mig av ett tips, som har gjort stor skillnad för mig. Det är dessutom lika simpelt som det är briljant.

Men innan jag avslöjar vad det är, så behöver vi först kika lite på bakgrunden. Häng med!

För en tid sedan kom jag i kontakt med tanken att det bara finns två känslor, nämligen kärlek och rädsla. ’Va?’ kanske du tänker nu, precis som jag gjorde först. Lugn bara lugn, jag ska förklara. Vi får ju redan som barn lära oss att det finns en massa olika känslor – men tänk om dessa såkallade känslor, i själva verket är olika varianter eller former av just kärlek och rädsla?

Om jag till exempel säger ilska, frustration och oro – tror ni att det är kärlek eller rädsla då? Precis, rädsla. Om jag däremot säger tillit, glädje och hoppfullhet – vad säger ni då? Om någon svarade rädsla så får ni en chans att ändra er ? Svaret är såklart kärlek.

Det här kanske verkar märkligt, men faktum är att det här tankesättet har hjälpt mig oerhört mycket. När jag står inför ett beslut eller grubblar över något, så frågar jag mig själv ’kärlek eller rädsla?’. Då blir det väldigt tydligt vad de olika alternativen står för, alltså vad som genuint resonerar med mig och vad som mer handlar om olika yttre krav eller förväntningar. Frågan gör det lättare för mig att fatta rätt beslut, även om det känns läskigt.

Det handlar alltså inte om att man ska fly ifrån ilskan, sorgen eller oron (rädslan). Nej, alla känslor måste få finnas och är okej. Det handlar snarare om att inte låta rädslan styra ens val, och därmed ens liv. För att förtydliga: att fatta beslut utifrån kärlek är alltså inte synonymt att välja den lätta vägen, utan att göra det som känns rätt – även om det är skrämmande.

Om man skulle fråga en person, vem som helst, ’kärlek eller rädsla’? Så tror jag inte att någon skulle välja rädsla. Trots detta fattar vi många gånger beslut som går stick i stäv med det. Vi väljer ’den lätta vägen’, av rädsla för att misslyckas, för vad andra ska tycka och tänka, osv. Det är inget fel med det, det är okej. Men samtidigt kan det vara bra att veta, att varje gång vi fattar beslut utifrån rädsla så kompromissar vi både med oss själva, våra drömmar och värderingar.

Det må vara läskigt att följa sitt hjärta (att välja kärlek) – men det ger otroligt mycket på samma gång! Vi växer oss lite starkare och strålar lite mer, varje gång vi står i vår egen sanning. ♥

Avslutningsvis vill jag nämna att det ibland kan vara svårt att känna vad som är kärlek respektive rädsla. Emellanåt kan det vara både och samtidigt, men många gånger handlar det om att vi inte riktigt vågar eller tillåter oss själva att verkligen känna det vi faktiskt känner. Då kan tex yoga eller meditation vara till hjälp. För innerst inne (om vi ger det lite tid) så har vi alltid svaret. ♥

Vad tycker ni om den här metoden? Är ni ni sugna på att prova den, eller är det kanske redan en teknik ni använder er av? Har ni några andra tips som kan underlätta när man ska fatta beslut? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Förändring & mentalt bagage
Att nå sina mål & drömmar
Du är inte ensam
Att följa sin passion & leva ut sina drömmar

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Attraktionslagen & tankens kraft

Du vet de där dagarna när du har perfekt tajming, när allt flyter på och allt bara går så himla bra. När du är i flow. Visst vore det härligt om alla dagar var så!

Tyvärr är det kanske inte riktigt möjligt i praktiken att enbart ha sådana dagar. Och kanske är det tur. Jag tror verkligen att vi behöver kontrasterna, både topparna och dalarna. Att de liksom gör det lättare att uppskatta saker och ting, ja rent av livet i stort.

Men på samma gång är det ju inte speciellt roligt de där dagarna när allt istället tycks gå snett. När saker krånglar eller går sönder, när förseningar av olika slag gör livet kämpigt, osv. När allt som kan gå fel, gör det.

Jag tror att många kan känna igen sig i båda dessa typer av dagar – alltså dels när allt flyter på, men också raka motsatsen. Som sagt går det nog inte att vara på topp jämt, men är det något som jag blivit alltmer övertygad om, så är det att vår inställning till saker och ting verkligen är så himla viktig. Liksom våra tankar.

”Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain.”

– Vivian Greene

De flesta har nog hört uttrycket ”dina tankar skapar din verklighet” och det kan verka klyschigt, men det ligger mycket i det. Personligen är jag helt övertygad om att det vi sänder ut, också är det vi får tillbaka. För att göra det lite tydligare, tänkte jag ta ett exempel:

Möter du en människa med ett leende, får du nästan alltid ett leende tillbaka. Går du däremot in med en aggressiv eller tråkig attityd, kan du räkna med att omgivningen svarar med samma mynt. Våra liv och vår omgivning reflekterar oss själva och våra tankar, på samma sätt som vår egen spegelbild.

I mångt och mycket drar vi alltså till oss mer av det vi fokuserar på. Så om vi lägger fokus på det som har gått eller kan komma att gå fel – så är sannolikheten större att fler saker går åt skogen. ’En olycka kommer sällan ensam’ brukar det ju heta.

”Most people spend more time and energy going around problems than in trying to solve them.”

– Henry Ford

Ni som hört talas om attraktionslagen tidigare, är troligen bekanta med det här tankesättet. Vissa menar att attraktionslagen bara är hittepå, att det inte finns några bevis för att den existerar. Men det finns ju många saker som vi inte kan se – men som likväl finns där. Ta till exempel vinden, kärlek eller gravitationskraften. Dessa kan vi ju inte se i sig, däremot kan vi se deras verkan – tex att träden svajar i vinden.

Saken är den att vinden, gravitationskraften osv, finns där och gäller – alldeles oavsett om vi tror på dem eller inte. Detsamma gäller attraktionslagen! Med det sagt ska det tilläggas att det förmodligen inte räcker med att önska sig en Porsche och så står det en på garageuppfarten nästa dag (vilket ibland förmedlas på olika håll).

Om någon har svårt att ta till sig attraktionslagen, går det ju alltid försöka välja sina tankar väl ändå – om inte annat för att vi mår bättre av det. Hursomhelst är jag inte ute efter att säga att vi bör vara överdrivet eller ’jobbigt’ positiva, om ni förstår hur jag menar? Ni vet sådär klatschigt käcka att man inte ens tror på det själv. Nej, självklart måste vi också få vara ledsna, arga och besvikna ibland (och uttrycka det).

Vad jag är ute efter, är snarare att jag tror att vi mår bra av att bli lite mer medvetna om våra tankar och att inte fastna för länge i det som är dåligt eller har gått snett. Att älta problem och tråkigheter, eller att oroa sig över vad som kan tänkas gå fel framöver – det blir ju ingen gladare av.

”Failure is simply the oppurtunity to begin again, this time more intelligently.”

– Henry Ford

Just de här bitarna är något jag har fått jobba jättemycket med, och något jag fortfarande kämpar med ibland. Dels att se ”misstag” som lärdomar, att acceptera saker och gå vidare. Men också att fokusera mer på vad jag är tacksam för och vad som är bra, samt på hur jag skulle vilja att saker blir (snarare än att oroa mig över olika ’katastrof-scenarion’). Det är verkligen inte lätt alla gånger, men just att förändra inställningen och mina tankar, har verkligen gjort enorm skillnad i mitt liv.

En vän till mig sa en så himla klok sak för några år sedan, som liksom följt mig sedan dess. Nu kommer jag inte ihåg den exakta ordföljden, men undermeningen var ungefär denna:

Om du har ett problem eller något som känns jobbigt, finns det bara två alternativ. Och att klaga är inget av dem, eftersom det inte hjälper på något sätt.

Det första alternativet är att försöka göra något åt problemet eller situationen. Om det inte känns aktuellt eller möjligt, finns det bara ett alternativ till – och det är att acceptera situationen som den är.

Lika klokt som det är sant!

…Men vad gör man då om personer i ens omgivning är väldigt negativa? Personligen kan jag tycka att det är ganska klurigt att dels lyssna på, men också att bemöta människor som fokuserar på allt som har gått fel. Ni vet när någon lägger närmare 90% av all tid på att klaga över allt som är dåligt… Det tar så oerhört mycket energi! Kraften sugs liksom ur en mer och mer för var minut som går. Förstå mig rätt, självklart måste man få (och kunna) prata om det som är jobbigt eller tungt. Ibland vore det dock skönt om vi kunde göra det på ett mer konstruktivt sätt.

Om fler var medvetna om att vi får mer av det vi fokuserar på, så kanske många samtal skulle se annorlunda ut? Eller vad tror ni?

Och hur bemöter man egentligen den här typen av överdriven negativitet och okonstruktiv klagan? I vissa fall går det kanske att gå undan, eller försöka att byta samtalsämne – men inte alltid. Att uppmana personen/personerna till att vara mer positiva, eller att rent ut säga ”jag är ledsen, men det här samtalet suger kraften ur mig” mottas troligen inte så väl… Så, vad gör man?

Hur går man tillväga när man inte vill vara taskig eller oartig, men samtidigt inte orkar med ett extremt negativt samtal? Går det kanske att ställa vänliga och konstruktiva frågor – som skiftar fokus från klagan och negativitet, till något mer givande och positivt? Hur tänker ni? Har du några tips eller råd?

Jag inser att det blir lite tragik-komik att lyfta den här frågan på ett sätt, eftersom de allra flesta troligen inte vill attrahera mer av dessa negativa samtal eller människor. Men samtidigt upplever jag att det är en viktig fråga, eftersom många fokuserar mer på det som är negativt än det som är positivt… Eller så är det bara min uppfattning? Haha, hmm det kanske är jag som är negativ då? ?

Avslutningsvis tänkte jag iallafall dela med mig av 7 tips och trix, som har hjälpt mig att dels bli mer medveten om mina tankar, men också att fokusera mer på det jag faktiskt vill attrahera.

1. Själva vetskapen om att vi attraherar mer av det vi fokuserar på, gör ju att man (eller åtminstone jag) blir mer mån om vad en fokuserar på. För självklart vill vi ju dra till oss mer av det som får en att må bra!

2. Bli medveten om negativa och nedvärderande tankar, typ ’jag kan inte’ eller ’jag kommer misslyckas’ osv. För att sedan istället jobba med:

3. Positiva affirmationer, som exempelvis ’jag fixar det här!’ eller ’det där gjorde jag bra’ osv. Alltså att dels försöka hitta saker som man genuint är stolt över (det kan tex vara egenskaper eller handlingar) men också att gå in med inställningen att man faktiskt duger och är bra, att man klarar saker och ting. Peppa sig själv helt enkelt!

4. Uttrycka och fokusera på det man är tacksam för, minst ett par gånger om dagen. Det kan vara stort som smått! Men att fokusera på och verkligen uppskatta det som är bra, gör stor skillnad – dels eftersom vi då ’bjuder in’ mer bra saker till våra liv, men det har också en tendens att boosta humöret och välmåendet.

5. Träna på att möta det som är jobbigt på ett konstruktivt (och lite mer nyfiket) sätt. Alltså inte trycka undan eller försöka förtränga det som är tufft, men samtidigt inte älta eller förstora upp det. Att se ”misstag” som lärdomar.

6. Yoga och meditation kan hjälpa till att tysta tankebruset och liksom ’lugna ner hela systemet’. Då blir det lättare att få perspektiv på saker och ting. Dessutom upplever jag personligen att yogan/meditationen kan göra att en blir vänligare (alltså inte fullt lika hård eller dömande) och mer ödmjuk.

7. Fundera över vad du vill med ditt liv, vad du önskar dig mer av och skulle vilja uppnå och bidra med. Träna även på tillit – dels till dig själv och andra, men också till livet i stort.

Uppdatering: Efter flera kommentarer kände jag att det var läge att förtydliga mitt resonemang lite. En av er läsare gjorde en så himla bra liknelse, som tydligt illustrerar vad jag var ute efter att förmedla (men som kanske inte riktigt blev så tydligt som jag önskat). Därför tänkte jag dela med mig av den;

Man kan se på sina tankar som en radio som står på och skrålar dagarna i ända. Vi kan inte kontrollera vad som sänds på radion (alltså våra tankar) men däremot kan vi välja vilka ’program’ vi lyssnar mer eller mindre på, och framförallt vad vi väljer att tro på. Långt ifrån allt vi tänker är ju sant eller relevant. 

Vad har ni för tankar kring attraktionslagen? Tror du att vi attraherar mer av det vi fokuserar på? Har du tips på hur man kan hantera överdrivet negativa diskussioner, eller fler idéer som kan bidra till bjuda in mer positiva saker i ens liv? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tacksamhet
Förändring & mentalt bagage
Meningsfullhet & lycka
Tillit, tacksamhet & hoppfulla tankar

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Att följa sin passion & leva ut sina drömmar

Hur skulle ditt liv se ut om du kunde göra precis vad du vill? Vad skulle du fylla dina dagar med? Vilka saker tycker du så mycket om att göra, att du i teorin skulle kunna tänka dig att jobba med dem – utan att få betalt? Vad får dig att känna glädje, meningsfullhet och passion?

Stanna gärna upp och fundera lite över ovanstående frågor, innan du fortsätter att läsa.

Så, nu när du förhoppningsvis har funderat lite över vilka dina passioner är, kommer nästa fråga: Spenderar du så mycket tid du skulle önska på dessa saker? Om svaret är nej, deppa inte ihop – utan fortsätt att läsa!

I detta inlägg kommer jag nämligen dela med mig av ett gäng tankar och tips på temat att följa sitt hjärta och sin passion. Jag kommer även lyfta några av de vanligaste orsakerna till varför vi inte följer våra drömmar och hur vi kan börja välja annorlunda (om vi vill). Men allra först tänkte jag berätta lite om det österländska uttrycket ’dharma’. Häng med!

Consider the idea that we all have an inner and an outer purpose. Our inner purpose is to grow, evolve and come to know our true potential. Our outer purpose is to use our talents to do our soul’s work.

To put it in another way, your life purpose is to enrich the world through your unique talents and gifts. When you do what you love and love what you do, while at the same time serving others, you’re fulfilling your highest purpose. In eastern philosphy, this is called dharma – your essential function or purpose in life.

– Utdrag ur boken Daily Greatness Yoga Journal av Lyndelle Palmer Clarke

Det är många år sedan jag läste ovanstående stycke för första gången, och jag måste säga att begreppet ’dharma’ verkligen tilltalar mig. Tanken att vi alla har unika gåvor och talanger – något att bidra med, känns så himla fint. Som att vi alla är här av en anledning… ♥

Frågan blir ju då; vilken är just min (din) anledning? Jag har funderat mycket på detta, och över vilka mina gåvor och talanger kan tänkas vara. Vad kan jag bidra med? Vad är min dharma? Det är inga lätta frågor.

Men jag undrar om inte många av oss har en tendens att göra det lite svårare för oss själva än vad det egentligen är? Vi vågar liksom inte riktigt lyssna inåt och följa vårt hjärta, eller försöka förverkliga de där sakerna vi drömmer om… För tänk om jag misslyckas? Om jag blir till åtlöje och min omgivning skrattar åt mig? Om de hånfullt uttrycker ”vad var det jag sa?”

Nej, det är mycket lättare att göra något som är ”accepterat” men bara känns halvkul, och samtidigt intala sig själv att man är på rätt spår (trots en gnagande känsla inombords som pekar på motsatsen). För vi har ju trots allt räkningar som ska betalas och ett rykte att tänka på… eller?

Tänk om det bara är ursäkter? För att vi i själva verket är rädda? Det behöver ju inte vara så, men för mig personligen har det varit fallet. Jag har insett att jag hittat på diverse ursäkter och undanflykter, på grund av olika rädslor. Att jag fabricerat mängder av anledningar till varför jag inte kan lyckas, och varför det således inte ens är värt att försöka… Snacka om att sätta krokben för sig själv!

Men för en tid sedan kom jag till en punkt då jag tröttnade jag på det här. Eller rättare sagt, var det mer en känsla som kom smygande, för att till slut bli så stark att den inte längre gick att ignorera. Jag stod liksom inte längre ut med mina egna ursäkter, och trodde inte ens på dem själv.

Under en tid inbillade jag mig dessutom att jag inte visste vilka mina passioner, styrkor och gåvor är (jag inbillar mig fortfarande det ibland) – men det är inte sant! För innerst inne så vet jag, och har alltid vetat. Många av de saker jag brinner för idag, var saker jag älskade redan som barn. Vissa av dem har bara fått ett annat uttryck.

Sedan en tid tillbaka är jag fast besluten att försöka uppfylla min dharma – att ta till vara på mina gåvor och talanger, göra det jag älskar, och samtidigt försöka bidra till en lite bättre värld.

Jag vill göra saker jag känner mig passionerad för och försöka nå mina drömmar. Samtidigt har jag accepterat att jag kanske inte kommer nå alla mina drömmar, men livet är banne mig för kort för att inte ens försöka!

”What if I fall? Oh, but my darling, what if you fly?”

– Erin Hanson

Jag är övertygad om att du, jag och alla andra människor innerst inne vet vilka gåvor vi har. Att vi vet vilka som är våra största talanger och passioner. Vi behöver bara lyssna inåt och ta vår intuition på allvar. Eller bara och bara förresten, det är ju inte så ’bara’.

Jag försöker alltså inte på något sätt säga att det är lätt, eller att rädslorna vi känner inte är reella. Dessutom är jag fullt medveten om att alla har olika förutsättningar och att livet inte alltid är rättvist… Men jag tror att många av oss har betydligt större frihet att välja annorlunda, än vad vi kanske tror.

Det handlar många gånger om att våga tro på sig själv och att satsa. Att vara beredd på att prioritera och jobba hårt, kanske rent av att välja bort vissa saker till förmån för andra. Men framförallt handlar det om att inte lyssna på alla de där tankarna och rädslorna som säger att det inte går. Att försöka se möjligheter, istället för problem.

Varför? Jo, för att det händer något när vi gör saker som vi känner passion för. Många gånger fullkomligt lyser det om de människor som gör saker de älskar! De är fulla av energi, ögonen glittrar och ansiktet strålar. Det är som att vi får tillgång till en extra turboväxel när vi gör saker som vi genuint brinner för.

Så, hur gör vi då för att försöka närma oss det liv vi drömmer om? Det finns ju såklart många vägar att gå, men nedan följer några saker som jag funnit värdefulla;

1. Insikten att tid är det mest dyrbara vi har, samt att pengar är tid.
2. Minimalism, frivillig enkelhet och downshifting är alla verktyg som kan göra det lättare att närma sig den livsstil man drömmer om.
3. Yoga & meditation – hjälper mig att stanna upp och reflektera över vad som verkligen betyder något, och gör det samtidigt lättare att lyssna inåt.

…Och vad det gäller ekonomin, gillar jag verkligen nedanstående citat.

”Chase your passions and money will come. Chase money and you may never find your passions.”

– Colin Wright

Vill du ha lite mer konkreta tips gällande privatekonomin, läs gärna det här inlägget, samt det här. Och för ytterligare tips och idéer kring att leva mer passionerat, kolla gärna in de relaterade inläggen här nedan!

Avslutningsvis blir jag superglad om ni har lust att lämna en kommentar! Vilka är dina passioner? Är ni också rädda för vad andra ska tycka och tänka om er ibland? Och vad tänker ni kring begreppet dharma? Har du fler tips? Berätta gärna!

Hoppas ni har en fin kväll allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Att nå sina mål & drömmar
Meningsfullhet & lycka
Att hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Följ mig gärna på Instagram (@sandrajunhammar) eller Bloglovin.

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Rimfrost, yoga & ett inre lugn

Vissa dagar vaknar man på fel sida. Ni vet när allt känns sådär jobbigt och tungt – man kanske är ledsen, eller bara allmänt opepp. Så var det för mig häromdagen. Vart jag än vände mig såg jag fel och brister, eller framförallt mina egna tillkortakommanden. Jag var frustrerad och tårarna rann, utan någon egentlig anledning.

Men jag bestämde mig trots allt för att rulla ut yogamattan som vanligt (om än något motvilligt). En stund senare var ilskan, frustrationen och mitt svårmod som bortblåst! Kvar fanns bara tacksamhet och ett inre lugn. ♥ Alltså jag kan fortfarande inte låta bli att förundras över detta fenomen, trots att yogan varit en del av mitt liv i över sju år nu.

Det är en av de saker som är så fint med yogan – det spelar ingen roll hur jag mår när jag ställer mig på mattan. Om jag är ledsen, arg, glad eller besviken. Om jag är splittrad, stressad eller lugn. Oavsett vilket, så mår jag alltid bättre efteråt.

Yogan finns där för mig som en trygg famn och en kär vän. Hon håller mig i handen när det stormar, hon bär mig när det är tungt. Hon hjälper mig att släppa taget, och påminner mig om vad som verkligen betyder något. Hon finns där när jag tar mig själv på lite för stort allvar, och påminner mig om att allt är okej.

Jag förstår att det här kanske låter märkligt för de som inte själv utövar yoga eller meditation. Men yogan är så himla mycket mer än ett gäng fysiska positioner och vighet! Den omfattar så mycket mer än den bild som många gånger förmedlas här i västvärlden. Yoga är en livsstil, och tillsammans med meditationen, det mest fantastiska verktyg jag tagit del av.

Att få landa i kroppen, och hitta tillbaka till en lugn och djup andning, gör verkligen underverk! Både för kropp, sinne och själ.

Ibland brukar jag likna yogan och meditationens inverkan på tankar och sinne, med havet;

Föreställ dig ett stormigt hav, med höga vågor. Tänk dig att du befinner dig i dalen mellan två vågtoppar. Det enda du ser, är vågornas väggar på vardera sida om dig, och en smal strimma av himlen. Det är omöjligt att se botten, eftersom vattnet är grumligt och mörkt. Sikten är väldigt begränsad och det är svårt att få någon ordentlig överblick… Fokus ligger på att överleva för stunden.

Tänk dig sedan att havet ligger alldeles stilla, helt spegelblankt. Himlen och havet breder ut sig så långt ögat når, för att mötas vid horisonten. Vattnet är klart och botten syns tydligt. Sikten är bra åt alla håll – du kan till och med se din spegelbild på vattenytan. Det är fridfullt och stilla. Du är helt närvarande, och tillfreds med allt.

Yogan och meditationen får ’havet’ att lugna sig och vågorna att successivt minska i storlek. Det bidrar med vidare perspektiv och en helt annan klarhet i tankar och sinne. Ibland blir ’havet’ till och med helt spegelblankt, vilket är magiskt!

Men den verkliga magin, den inträffar när man så smått kan börja ta med sig ’det lugna havet’ även i vardagen. ♥ (Att nå dit kan dock ta lite tid)

Precis när jag började med yogan, var jag väldigt självmedveten under klasserna. Jag sneglade på andra och tankarna drogs ständigt till allt runt omkring; ’Hur ser det här ut egentligen? Oj, vad stark/vig hen är! Alltså, vem är det som andas som en flodhäst?’ Eller ’Shit, vad stel jag är!’ Det var mycket fokus på de fysiska kroppsställningarna, och jag drömde om att klara avancerade positioner (asanas).

Men ju längre tiden gick, ju mindre viktigt kändes dessa saker. Jag började titta djupare, och insåg snart att det fanns så himla mycket mer. Så många lager, aspekter och saker som jag aldrig kunnat drömma om.

Det är verkligen sant som de säger; Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man egentligen vet.

Enligt min mening är yoga och meditation verkligen fantastiskt! (Om det ännu inte lyst igenom menar jag, hihi ?) Men det betyder inte att det alltid är lätt eller behagligt. Det kan vara tufft och utmanande, samt röra upp (och frigöra) en hel del spänningar och känslor som finns lagrade i kroppen. Något som inte alltid är helt bekvämt.

Men för mig har det varit ett sätt att komma närmare mig själv, att möta alla mina sidor och känslor. Att bättre kunna hantera livets med- och motgångar, att njuta mer och framförallt bli mer närvarande.

Jag tycker att nedanstående citat är så himla fint och talande:

”Don’t practice yoga to get better at yoga; practice yoga to get better at living.”

– Unknown

Yes, det var några av mina tankar kring yoga och meditation… När jag tog dessa bilder (för någon vecka sedan) var det 18 minusgrader! Kallt, men otroligt vackert med all rimfrost ♥

Utövar ni yoga och/eller meditation? I så fall, föredrar ni någon viss variant (tex ashtanga, bikram, yin eller vinyasa)? Vill ni att jag skriver mer på temat framöver? Jag skulle kunna berätta lite om yogans åtta delar till exempel…

Önskar er en riktigt fin start på veckan! Kramar

 

Relaterade inlägg:

Yoga, meditation & hållbar livsstil
Vikten av att stanna upp
En dag i mitt liv
Tid för eftertanke

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Fjärilen som trodde att hon var en larv

För en tid sedan kom en tanke till mig, en insikt:
Jag har levt hela mitt liv som en gråbrun larv. Omedveten om det faktum, att jag i själva verket är en  f j ä r i l.
Det senaste året har jag dragit mig undan, för att förpuppas. Jag har samlat kraft och energi, för att transformeras. Det har har varit omvälvande och stundtals tungt. Men inne i puppan har jag känt styrkan i mina vingar växa sig allt starkare.
Dagen närmar sig, när jag ska breda ut mina färgglada  v i n g a r  och flyga. Snart är tiden inne ♥

Ovanstående text är såklart en metafor, en bildlig liknelse. Men det ligger mycket i den. Jag har på många sätt varit en grå mus – rädd för att sticka ut och vara annorlunda. Min önskan har fram tills ganska nyligen varit att smälta in och ’vara som alla andra’. Men jag är verkligen så less och trött på det. Kvar finns bara en enorm längtan efter att få vara mig själv.  A t t   f å   v a r a   p r e c i s   s o m   j a g   ä r.

Det är dags att släppa alla masker. Att skala av det ena lagret efter det andra, tills det enda som finns kvar är… kärnan, mitt sanna jag. Det är läskigt. Jösses vad läskigt det är! Men samtidigt känns det som att det är det enda rätta. Det finns inte längre någon annan väg att gå, ingen annan stig är längre ett alternativ.

Det kommer såklart att ta tid… Men som J.R.R Tolkien en gång så klokt sa:

”Little by little, one travels far.”

Jag har insett att många av de förändringar som skett inom mig (eller snarare de insikter som kommit upp till ytan) börjar synas allt mer även utvändigt. Det är ju inte så konstigt egentligen, ofta är det ju så att utsidan speglar insidan, och tvärtom. Åtminstone till viss del. Känner man sig trött, ser man ofta trött ut. Känner man sig glad, ser man glad ut, osv.

Rent konkret har jag lagt märke till några saker hos mig själv;

Jag dras allt mer till färger och mönster! Eller okej, det har jag väl egentligen alltid gjort, men jag har inte känt mig bekväm i alltför mönstrade eller färgglada kläder. (Återigen till stor del av rädsla för att sticka ut eller vara annorlunda.) Med det sagt, är jag fortfarande mer förtjust i naturnära färger och har svårt för ’neon-kulörer’.

En annan sak som jag lagt märke till, är min kroppshållning. Där har jag såklart yogan att tacka, men det har också handlat om brist på självförtroende. Tidigare drog jag ofta upp mina axlar (och fick därmed alltid frågan om jag fryser) men det har snarare handlat om osäkerhet. Att jag inte har velat ta plats. Jag märker att jag blivit mer rakryggad nu, att jag inte alls kryper ihop på samma sätt som tidigare.

Ja, det var ett par saker som jag tänkt på.
Sedan är det ju såklart inte alltid (eller alla) förändringar som syns utvändigt. För min del är det exempelvis bra mycket mer än min hållning och klädpreferenser som förändrats det senaste året.

Det är verkligen spännande det där med att växa och utvecklas! I synnerhet när vi finner modet att gå vår egen väg ♥

”Sometimes the smallest step in the right direction ends up being the biggest step of your life.”

– Emma Stone

Nu mina vänner, har jag bestämt mig för att lämna tryggheten och puppan.
D e t   ä r   ä n t l i g e n   d a g s   a t t   p r ö v a   v i n g a r n a  !   ♥

Vad har ni som läser för tankar kring att våga vara sig själv och att utvecklas? Har du önskemål på teman eller ämnen i kommande inlägg? Eller kanske några andra tankar eller funderingar som du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en riktigt fin kväll. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Förändring & mentalt bagage
Att möta sina rädslor
Den osminkade sanningen
Podd-debut

 

* Första bilden i detta inlägg är lånad från Pinterest

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Högkänslig, introvert & extrovert

Jag har funderat på att skriva ett inlägg på temat introvert, extrovert och högkänslighet under en tid, men tvekat en aning. På sistone har jag dock fått en del frågor och kommentarer på ämnet, så nu kände jag att det var dags. Ni är flera stycken som har lyckats snappa upp att jag har en högkänslig och introvert personlighetstyp… Kanske lyser det igenom i mina texter och bilder?

Hursomhelst, vill jag dela med mig av några tankar kring ämnet idag. Men allra först tänkte jag förklara begreppen lite kort, för er som kanske inte är bekanta med dem sedan tidigare.

Extrovert personlighet

Extroverta människor får energi genom att umgås med andra. De blir uttråkade och trötta av för mycket ensamtid. Extroverta är mycket sociala och trivs därför i större grupper och i sammanhang där det händer mycket.

Introvert personlighet

Introverta människor fungerar precis tvärtom, de får energi när de spenderar tid för sig själva. Introverta blir ofta trötta och dränerade på energi när de har andra människor omkring sig (ju fler personer, ju fortare försvinner energin) samt när det händer mycket runt omkring.

Ambivert personlighet

Det finns faktiskt ytterligare en personlighetstyp, nämligen ambivert. Personer med ambivert personlighetstyp har både introverta och extroverta drag, de är alltså någonstans mitt emellan.

Nedanstående tabell lyfter några av de drag som är vanliga för introverta och extroverta.

Extrovert Introvert
Får energi genom att vara social Får energi genom att spendera tid för sig själv
Gillar samtal i grupp Föredrar enskilda samtal
Har fler vänner/bekanta, men ofta ytligare relationer Har färre men närmare vänner
Gillar att prata Gillar att lyssna
Har lätt att acceptera förändringar Har svårare med förändringar
Blir lätt distraherad Kan vara djupt fokuserad under lång tid
Är mer öppen Är mer reserverad
Öppnar upp för vem som helst Öppnar upp till några få
Fattar snabba beslut Fattar mer genomtänkta beslut
Älskar att få uppmärksamhet Vill inte ha uppmärksamhet
Trivs med att jobba i kontorslandskap Jobbar bäst i en tyst och lugn miljö
Pratar gärna på möten Pratar när tillfrågad

Högkänsligt personlighetsdrag (HSP)

Highly Sensitive People (HSP) eller högkänslighet som det heter på svenska, är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ungefär en femtedel av den globala befolkningen (jämt fördelat mellan kvinnor och män). Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda. Det gör att de lägger märke till mycket mer i sin omgivning, samtidigt som de bearbetar allt på en djupare nivå. Vilket resulterar i att de behöver mer tid till att smälta alla intryck.

Man skulle kunna tro att enbart introverta människor är högkänsliga, men det är inte fallet. Bland de högkänsliga är 70% av människorna introverta och 30 % extroverta. Högkänslighet är ingen diagnos utan ett ’normalt’ drag, men eftersom det tillhör en minoritet, är omgivningen inte alltid så förstående. Många högkänsliga människor känner sig därför ofta ’onormala’ och utanför.

Högkänslighet kan yttra sig på många olika sätt, nedan följer exempel på några karaktärsdrag.

Typiska karaktärsdrag för högkänslighet:

– Känner av och påverkas starkt av andra människors sinnesstämning, kan ofta känna av stämningen i ett rum
– Blir starkt berörd av och lever sig in i böcker, filmer och pjäser (känslomässig överidentifiering med karaktärer)
– Har förhöjd känsla för vad som är rätt och fel, ser orättvisor och har globalt tänk
– Har lätt till gråt, oavsett anledning (glad, arg, ledsen)
– Lägger märke till detaljer och subtila signaler i omgivningen, som majoriteten inte uppfattar (tonfall, kroppsspråk mm)

– Blir lätt förskräckt och hoppar ofta till
– Har begränsad ork och ett behov av att dra sig undan, för att få vila och vara ifred
– Påverkas starkt av oljud, skarpt ljus, starka dofter och liknande
– Har teoretiskt, analytiskt och oberoende tänkande (ser saker ur många perspektiv)
– Anstränger sig särskilt för att inte begå misstag eller glömma saker (ofta perfektionistisk)

– Har svårt att ta kritik, tar saker personligt
– Älskar problemlösning, kunskap och lärande (nyfiken och utforskande)
– Blir lätt stressade och överväldigade i bullriga och intensiva miljöer (stresskänslighet)
– Uppskattar skönhet, både i skrift, musik, konst eller natur
– Har ett rikt (och invecklat) inre liv, intresserade av existentiella frågor

– Är noga med att undvika våldsamma filmer och tv-program
– Kan ha svårt att fatta beslut (ser många olika möjligheter, aspekter och lösningar)
– Reagerar starkt på hungerskänslor, de påverkar humör och koncentrationsförmåga
– Är ofta intuitiva, kreativa och (över-) empatiska
– Tycker om djupa relationer och samtal (ogillar kallprat)

Det här med (hög)känslighet kan ibland verka ganska svart-vitt, men faktum är att vi alla är mer eller mindre känsliga. Nedanstående bild illustrerar just detta. Tänk dig att man placerar hela jordens befolkning på ett led längs med skalan, då kommer några hamna långt ner, några i mitten och några högt upp (samt överallt där emellan). Den femtedel som befinner sig högst på skalan är högkänsliga eller högmedvetna

Varför dessa personlighetsdrag är viktiga & oviktiga på samma gång

Något som kan vara viktigt att påpeka, är att inget av de olika personlighetsdragen är ’bättre’ eller ’sämre’ än något annat. De har alla både ’starkare’ och ’svagare’ sidor. Vi är alla olika och det fina är att tillsammans så kompletterar vi varandra. Egentligen spelar det alltså ingen roll om man är extrovert, introvert, ambivert, högkänslig eller inte. Vad som spelar roll är att vi får vara som vi är, att vi inser att vi är olika och att det är okej. Att det är så det ska vara. Men kunskapen om dessa olika personlighetsdrag kan bidra med förståelse och ökad acceptans, både gentemot oss själva och andra.

Min resa som högkänslig & introvert

Precis som många andra introverta och högkänsliga människor, kände jag mig ofta annorlunda redan som liten – missförstådd, överkänslig och ’fel’. Jag hade till exempel ingen aning om att alla de känslor jag kände, inte bara var mina egna. Inte heller förstod jag den inre konflikt som dök upp inom mig, varje gång någon uttryckte en sak verbalt men deras kroppsspråk sa raka motsatsen. Sånt är inte så lätt att varken förstå eller sätta ord på som barn.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag fått höra ”var inte så känslig”, ”ta det inte så personligt” eller ”du tänker för mycket”. Det är troligen välmenande råd, men ärligt talat helt jäkla omöjligt att följa! Det går inte att sluta vara känslig.

Jag kommer så väl ihåg ett av de allra första utvecklingssamtalen i skolan, då det konstaterades att jag många gånger föredrog att sitta själv och pyssla framför att leka med de andra barnen. Det var inte så att jag inte hade några vänner, utan bara det att jag alltid tyckt om att vara ensam.

Eller ensam är egentligen fel ord, jag känner mig aldrig ensam när jag är själv. Ironiskt nog, känner jag mig oftast som mest ensam när jag är omgiven av mycket folk – på event, fester eller liknande tillställningar. Därför har jag en tendens att undvika dessa, jag avskyr verkligen att mingla!

Många gånger har jag önskat och försökt att vara annorlundajag har känt att jag borde vara mer social och mindre känslig. Det var först för några år sedan som jag kom i kontakt med dessa begrepp och insåg att jag är introvert och högkänslig. Den insikten var en stor lättnad för mig, plötsligt fick jag en förklaring till varför jag är och reagerar lite annorlunda än många andra. Varför jag är så känslig. Samtidigt var det skönt att inse att jag inte alls är så ensam som jag trott, att fler tampas med samma utmaningar, tankar och känslor.

Kunskapen har lett till ökad acceptans, men också till värdefulla insikter och förståelse. Jag har alltmer börjat omfamna både mina styrkor och svagheter – hela mig själv, som jag är. Jag har också insett att några av de saker som jag tidigare sett som ’svagheter’ i själva verket är några av mina största styrkor.

Istället för att förtrycka min intuition (som tidigare) har jag börjat lyssna till den. Istället för att leva i någon form av offerroll (där man är offer för livet och omständigheterna) har jag insett att jag både har huvudrollen och är regissör i min egen film – livet.

Att vara högkänslig är förenat med många utmaningar, men också många gåvor. Eftersom vi känner mer, upplever vi ofta högre toppar än genomsnittet, men också djupare dalar. Vi har förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring mm, men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.

Jag har slutat önska bort min känslighet och tränar på att vända den till min fördel. Idag är jag tacksam för den, eftersom den berikar mitt liv och bidrar med så många fler färger och nyanser. Jag älskar att kunna vända ansiktet mot solen, sluta ögonen och fyllas av en genuin och bubblande lycka. Av att till synes små saker berör mig på djupet och att jag ser skönheten i de mest vardagliga av ting. ♥

Vill du lära dig mer om högkänslighet kan jag tipsa om Högkänslighetspodden, Sveriges Förening för Högkänsliga samt en film (som jag ännu inte sett själv, men vill se) nämligen Sensitive – the movie.

Men nu är jag nyfiken på vad ni som läser tycker och tänker. Är du extrovert, introvert eller ambivert? Är du kanske högkänslig som jag? Har du några tips eller andra tankar du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans, ta hand om er! ♥ Kramar

 

Relaterade inlägg:

Förändring & mentalt bagage
En perfektionists bekännelser
Yoga, meditation & hållbar livsstil
Vikten av närhet till naturen

 

Kommentarer

 

Känner du någon som skulle gilla det här inlägget?

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Att nå sina mål & drömmar

Har du några mål eller drömmar som du skulle vilja nå? I så fall kommer du troligen gilla detta; i det här inlägget kommer vi nämligen kika närmare på hur vi kan förverkliga dessa! Jag tänkte också berätta lite om hur vi kan sätta smarta mål, samt dela med mig av ett gäng tips och verktyg som jag funnit värdefulla.

Det här blir det sista inlägget för januari månad i utmaningen mot ett mer hållbart 2018, där fokus alltså har legat på tid, prioriteringar och drömmar. Hittills har vi kollat på hur vi spenderar vår tid, vad vi vill göra mer respektive mindre av och nu slutligen, har det blivit dags för att reflektera över vad vi skulle vilja göra/uppnå/uppleva under 2018.

Hur når man sina mål & drömmar?

Allra först ska vi bara lite kort definiera vad mål och drömmar är för något, de är nämligen inte riktigt samma sak. En dröm är något vi skulle vilja uppnå (åtminstone i teorin). Ett mål är nästan samma sak, men med en viktig skillnad – den har en deadline. Nu är det ju såklart inte så att vi automatiskt kommer nå målet, bara för att vi sätter en deadline. Men i samband med att vi ger en dröm en tidsplan (alltså omvandlar den till ett mål) händer ofta något – den övergår från att vara abstrakt till att bli mer konkret.

Vissa drömmar kommer kanske alltid att förbli just drömmar, och det är okej. Men om du har en dröm som du genuint vill uppnå – omvandla den till ett mål! ♥ Ibland brukar man prata om att mål bör vara ’smarta’,  här en kort förklaring.

SMARTa mål

Ett mål bör vara:
– Specifikt (tydligt och avgränsat)
– Mätbart (tex tid, kvalitet, kvantitet – kunna avgöra om målet är uppnått eller inte)
– Accepterat (jag vill genuint göra det, inte måste/borde)
– Realistiskt (känna att det är möjligt att uppnå)
– Tidsbundet (tydliga deadlines)

Vikten av delmål & stöd

Utöver ovanstående faktorer, finns det en del andra saker som kan underlätta på vägen och vara värdefulla att ha med sig. En av dessa saker, skulle jag säga är delmål. Att ha flera mindre mål gör resan lättare, samtidigt som dessa delmål ofta upplevs mer överkomliga och nåbara än det stora målet. För visst ska man sätta höga mål! Eller ska och ska, var och en gör såklart som de vill, men jag tycker att det är en god idé iallafall! ?

Att nå sina mål och drömmar är inte alltid lätt, ofta krävs det en hel del arbete och tålamod för att uppnå dem. Personligen tycker jag att det är skönt att ha något att luta sig emot, något som hjälper mig att hålla motivationen uppe och kämpa vidare – för att på så sätt kunna bocka av det ena delmålet efter det andra.

Därför blev jag så glad för några år sedan, när jag hittade Daily Greatness Yoga Journal, eftersom den gav mig just det – motivation och något att luta mig emot. Nu har jag använt den i flera år och är så himla nöjd. ♥ (Med det sagt behöver den ju passa andra, bara för att den känns rätt för mig.)

Hursomhelst, tänkte jag bara lite kort berätta om boken samt dela med mig av några värdefulla tips ifrån den.
I Daily Greatness Journal kan man bland annat planera sin dag och anteckna saker man är tacksam för, men man får också besvara kloka och meningsfulla frågor varje dag. Kort och gott hjälper den mig att fokusera på rätt saker i livet!

I början av boken får man hjälp med att just sätta mål för året, att bryta ner dem i delmål samt lägga upp en plan. Sedan följer man upp dem allteftersom tiden går, i vecko- och månadsavstämningar.

Men nu till några av tipsen från Daily Greatness Journal (fritt översatta och sammanfattade av mig):

4 tips för att skapa & nå meningsfulla mål

1. A strong WHY – alltså varför vill du nå ett visst mål? Detta ’varför’ utgör motivationen. Hittar man inte ett tillräckligt starkt ’varför’, bör man fundera över att välja ett annat mål. En bra fråga att ställa sig själv är: När jag når detta mål, kommer jag att vara gladare och ha mer av det som är viktigt för mig?

2. WHO do you need to be? – alltså vem behöver du vara för att nå ditt mål? Om du tex vill vara en framgångsrik chef, då behöver du vara en chef och utveckla samma mindset som någon som är en bra chef. Om du vill gå ner i vikt behöver du vara en hälsosam person och utveckla samma vanor och mindset som en hälsosam person. ”Once you step into BE-ing, then you will DO the actions and you will HAVE the results.”

3. HOW will you make it happen? – alltså hur ska du nå ditt mål? Gör en plan genom att bryta ner dina mål i mindre projekt med delmål, och bryt sedan ner projekten i handlingar. Små handlingar varje dag/vecka i rätt riktning, får ofta stor inverkan på några månaders/års tid.

4. WHICH fears will you likely meet? – alltså vilka rädslor, hinder och begränsande tankar kommer du troligen möta? Genom att vara ärlig mot sig själv och fundera på detta redan innan, är du förberedd när (om) du väl möter dem. Då blir det också lättare att se dem för vad de verkligen är när de dyker upp, tackla dem och sedan fortsätta framåt (istället för att ge upp). Obs! Låt inte dessa rädslor hindra dig från att ens försöka.

Ytterligare en grej som jag gillar med Daily Greatness Journal är att man sätter mål inom åtta olika områden av livet, nämligen:

– Kropp & hälsa
– Personlig, spirituell & emotionell utveckling
– Relation (till ev. partner)
– Socialt & nöje
– Familj & vänner
– Jobb & karriär
– Pengar & ekonomi
– Gemenskap & bidra (ge)

Det kan ju kanske vara ett tips, att fundera över sina mål för respektive av dessa åtta områden.

Förresten, en liten parentes sådär appropå mål och området ’relationer’ här ovan. Jag tror verkligen att gemensamma mål är en viktig nyckel, för att en relation ska fungera och hålla på lång sikt. Självklart behöver man ju inte dela samtliga mål och drömmar med sin partner, men att ha någon eller ett par stycken som är gemensamma – det är verkligen guld värt. Att kämpa för och sträva mot något tillsammans, är så himla fint och härligt på något sätt ♥

Slutligen har jag ytterligare två tips på temat att nå sina drömmar. Det första tipset kommer faktiskt även det från Daily Greatness Journal och det andra är från Henrik Fexeus.

1. Skriv ett brev till ditt framtida jag. Beskriv tydligt vad du skulle vilja uppnå inom ett år och förslut sedan kuvertet. När ett år gått öppnar du brevet och kan se hur mycket du växt och vad du uppnått. Skriv datumet på brevet och notera i din almanacka när det är dags att öppna och läsa.

alternativt

2. Visualisera dig själv och vart står om ett, fem eller tio år fram i tiden. (Alltså som du önskade att det såg ut.) Vilka drömmar och mål har du nått? Sedan går du baklänges därifrån, steg för steg. Det vill säga, först ser du dig själv i mål, där du lyckats med det du drömmer om. Sedan frågar du dig själv ”vilket var det senaste steget jag tog, för att ta mig hit?” och sedan fortsätter du att backa på det sättet, tills du är tillbaka vid dagens datum. Då har du hela planen framför dig, steg för steg, hur du ska nå ditt mål.

Älskar känslan när man når ett mål! ♥

Vill du redan nu läsa mer om saker kopplade till att nå sina mål och drömmar? Kolla in de relaterade inläggen här nedan.

Men nu är jag nyfiken på vad ni som läser tycker och tänker! Har du några mål eller drömmar för 2018? Har du fler tips som kan underlätta för att nå ett mål? Eller har du något annat du vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar er en skön fredagskväll allesammans, hoppas ni får en mysig helg! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Att möta sina rädslor
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter
19 tips för att spara pengar
Tid – det mest dyrbara vi har?

 

Kommentarer

Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥