Att frigöra tid & leva mer balanserat

Hur får man egentligen tiden att räcka till? Det är en fråga som många kämpar med idag. För trots att medelsvensken har fått det allt bättre ställt och lever i materiellt överflöd, är det en sak vi alla tycks lida brist på – tid. Det är ganska sorgligt egentligen, eftersom tid är det enda vi har. En kort stund här på jorden. Alla de där minuterna som blir till timmar, dagar och år – det är ju de som är själva livet. Men det kan vara lite svårt att ta in, i vardagen. Då är siktet inställt på överlevnad och att klara av de där långa ‘att göra’-listorna. Kraven är höga, liksom tempot. Det är inte helt lätt att vara människa i början av 2000-talet…

Men måste det vara så? I strävan efter en mer hållbar vardag och livsstil, har jag som tidigare nämnt skapat en utmaning för 2018 och under januari fokuserar vi på tid. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett gäng tips som kan frigöra tid, både i vardagen och på lite längre sikt. Vi följer även upp utmaningen.

Allra först tänkte jag bara berätta lite kort om Mårten Nyléns teori balansbordet. Det kan vara ett värdefullt verktyg att ha med sig när man ser över sin vardag och hur man spenderar sin tid.

Balansbordet – livets fyra stolsben

Tänk dig ett bord med fyra ben. Om man sågar av ett ben, står bordet troligen kvar. Om man däremot sågar av två ben, kommer det förmodligen att välta. Detsamma gäller oss människor, men vi har fyra faktorer istället för fyra ben, som hjälper oss att hålla balansen. Dessa faktorer utgörs av vanor, nämligen:

– motionsvanor
– kostvanor
– vila (sömn och återhämtning; fysisk såväl som mental)
– mental balans (inkluderar även negativ stress)

När vi känner oss i obalans, rekommenderar Mårten att lokalisera den svagaste länken. Det vill säga, att man funderar över vilken utav de fyra ovanstående faktorerna som fungerar sämst just nu. Det området börjar man med att åtgärda. För precis som i en läckande båt, är det klokt att försöka täta det största hålet först.

Ofta är det så, att när ett stolsben är av eller fallerar, då har de andra faktorerna en tendens att fallera de också. Om vi tex är stressade, finns det en risk att träningen blir bortprioriterad samtidigt som vi äter och sover dåligt. Då blir hela bordet instabilt, vilket ju inte är så bra. Ett alternativ kan då vara att stärka upp de övriga tre benen, när vi vet med oss att det fjärde benet är utsatt.

Hur spenderar vi egentligen vår tid?

I utmaningen hittills har vi tittat på hur vi spenderar vår tid och vad vi skulle vilja göra mer respektive mindre av. I samband med att vi ser över våra vanor och kanske även försöker välja lite annorlunda, kan det vara en god idé att ha med sig balansbordet lite sådär i bakhuvudet.

Sover vi tillräckligt? Får kropp och själ tillräckligt med återhämtning? Och hur är det med träningen? Det kan vara tufft att titta på dessa frågor, just eftersom många upplever att tiden inte riktigt räcker till. Innan jag skriver mer vill jag vara tydlig med, att jag är medveten om att människor har olika förutsättningar och värderingar. Jag är som vanligt inte ute efter att säga att något är rätt eller fel.

Generellt tror jag att de flesta lägger mest tid på någon form av arbete eller studier, följt av sömn och diverse ’arbete’ i hemmet (tvätt, matlagning, städning – ja allt det där som krävs för att vardagen ska fungera). Sedan har vi ju eventuell pendling… Dessutom är vi många som spenderar en stor del av vår tid framför olika skärmar (tv, dator, mobil). Har vi tur finns det även lite tid kvar för någon form av träning och/eller fritidsaktivitet. Men vila, återhämtning och allt annat som vi mår bra av? Nja, det finns det inte speciellt mycket utrymme för – det får man väl ta på semestern?

Ibland hör jag människor säga något i stil med ‘Jag gillar verkligen mitt jobb och trivs med att jobba heltid’. Då brukar jag tänka: ”toppen, vad härligt att de trivs och att det funkar för dem!” Men ofta säger dessa personer i nästa mening: ‘Fast, jag skulle önska att jag hade mer tid hemma… Helgen hade gärna fått vara tre eller fyra dagar lång’. Då blir jag lite fundersam. Alltså, det är ju ganska svårt att jobba heltid men samtidigt ha helger som är tre-fyra dagar långa… Det är som att äta kakan, men samtidigt vilja ha den kvar, om ni förstår hur jag menar?

Anledningen till att jag lyfter detta, är att jag tror att det finns en insikt som är lika enkel som viktig, nämligen: När vi väljer en sak, väljer vi samtidigt bort något annat. Det här gäller stort som smått. Kanske är det inte möjligt att få/göra/hinna allt. Har vi fem saker vi vill göra men bara tid/möjlighet att genomföra två, då gäller det inte bara att prioritera, utan också att välja rätt.

Jag har många tankar och mycket som jag skulle vilja skriva om på det här ämnet, men för att detta inlägg inte ska bli alltför långt – får vi helt enkelt spara dessa tills senare. 😉 Istället går vi raskt vidare till en kort avstämning av utmaningen och till de tidsbesparande tipsen.

Hur spenderar jag min tid?

Jag har tidigare delat med mig av hur en dag kan se ut för mig (det inlägget hittar du här). Men i samband med utmaningen har jag under de senaste veckorna kommit fram till att jag skulle vilja göra några justeringar. Ett par saker som jag vill göra mindre av är att snooza och skrolla igenom olika flöden/sociala medier. Jag skulle vilja spendera mer tid på att läsa böcker och göra kreativa saker, främst skapa med händerna.

För att uppnå detta behöver jag planera min tid bättre och se till att jag prioriterar rätt. Som det ser ut nu har jag lite för få rutiner, jag skulle vilja strukturera upp tillvaron en aning och skapa bra vanor. Men det är en (tämligen svårfunnen) balans där, mellan rutiner och frihet. Rent konkret har jag framförallt två saker jag kommer fokusera på:

1. Att låta de första timmarna varje morgon vara helt fria från sociala medier och skärmar (mobil, dator). Hur vi startar morgonen sätter verkligen tonen för resten av dagen. Jag vill börja lugnt och fint, medvetet och närvarande.
2. Planera mina dagar och veckor, men vara noga med att lägga till marginal (det händer alltid oförutsedda saker) samt att inte planera upp all tid – eller snarare, planera in verkligt fri tid.

Men nu till tipsen!

5 tips som kan frigöra tid i vardagen:

1. Meal prep: innebär att man förbereder och lagar mer mat på en gång. Det går nämligen snabbare att göra fler portioner vid ett tillfälle (som man sedan förvarar i kylen/frysen och kan ta av successivt) jämfört med att plocka fram alla ingredienser och utrustning vid flera tillfällen. Detta funkar exempelvis på sallad, morotsstavar (förvaras i en glasburk med vatten i kylen) samt lunch-/middagslådor.

2. Stäng av notiserna: hur många gånger plingar det egentligen i våra mobiler under en dag? Jag är övertygad om att detta gör oss splittrade och stressade, samtidigt som det stjäl mycket tid. Genom att stänga av aviseringen för sociala medier, mejlen osv. slipper vi bli avbrutna under dagen. För de allra flesta räcker det troligen att kolla av dem någon/ett par gånger om dagen.

3. Selektiv skärmtid: hur mycket tid lägger vi dagligen framför olika typer av skärmar? På att scrolla igenom olika flöden på telefonen/datorn eller slötitta på tv:n? Här är det ofta möjligt att skaka loss en hel del tid. Man behöver såklart inte utesluta det helt, men ett tips är att försöka bli lite mer selektiv med vad man tittar på. Kanske finns det något du hellre vill göra?

4. Hoppa snoozandet: att snooza 15 minuter varje dag motsvarar nästan 2 timmar på en vecka… Genom att gå och lägga sig i tid, blir det enklare att komma upp på morgonen. Kanske kan dessa 15 minuters snoozande ersättas med en härlig morgonvana? Varför inte yoga eller läsa lite istället?

5. Skippa shoppingen: hur mycket tid spenderar du i fysiska affärer, i webbutiker och på olika jämförelse-, köp- och säljsajter? Minimera nöjes-shoppingen och spara såväl tid, som pengar och miljön. (Jag syftar alltså inte på väl genomtänkta och behovsbaserade inköp, utan snarare shopping som någon form av tidsfördriv och nöje)

3 tips som kan frigöra tid på längre sikt:

Rensa bland prylarna: färre saker innebär att vi inte behöver lägga lika mycket tid på att plocka iordning, underhålla och leta efter grejerna. Dessutom blir det enklare att städa! Det här med att rensa bland prylarna kommer vi titta mer på under mars, eftersom det är temat för den månaden i årsutmaningen. (Vill du läsa mer om minimalism redan nu, kika här)

Bo på mindre yta: mindre bostadsyta innebär oftast mindre underhåll, lägre kostnader och enklare städning – vilket är synonymt med mer ledig tid. (Här utvecklar jag resonemanget mer)

Spendera mindre, spara mer: ju mindre pengar man spenderar, ju mindre inkomst klarar man sig på (och ju mindre behöver man således arbeta). Sparade pengar kan utgöra en säkerhet samt omvandlas till ledig tid, detta eftersom pengar är tid.

Har du några tips som kan frigöra tid? Och hur har det gått för er som tagit reda på hur ni spenderar er tid? Vad vill du göra mer respektive mindre av? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en skön fredag och en mysig helg! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Sparar prylarna oss verkligen tid?
Tid – det mest dyrbara vi har?
Slow living
Tiden är inne

 

Kommentarer
Dela gärna:

Podd-debut

För inte så länge sedan skrev jag ju ett inlägg om att möta sina rädslor och idag tänkte jag faktiskt fortsätta lite på det temat. I mitten av december hade jag nämligen förmånen att få utmana mig själv, genom att delta i en podcast för första gången!

Ärligt talat var det ganska nervöst, men samtidigt spännande! Jag menar, det är ju inte så ofta man spelar in första samtalet man har med någon man inte känner sedan tidigare. Att dessutom prata i en mikrofon, utan manus och utan att i förväg veta vilka frågor vi skulle prata om – ja det var minsann lite läskigt.

Men jag tycker att avsnittet blev fint, Patrik (som driver podden) är duktig både på att intervjua och på att klippa ihop avsnitten.

Vanligtvis föredrar jag verkligen att uttrycka mig i text och bild framför att prata. Delvis eftersom jag gillar att hinna tänka igenom saker och ting, och fundera över hur jag ska formulera mig. Det hinner man ju inte riktigt med på samma sätt, när man pratar. (Jag misstänker att jag inte är ensam om att komma på i efterhand vad man skulle sagt eller svarat… 😉 )

Dessutom upplever jag att det är lättare att hålla sig till en röd tråd när man skriver. När jag pratar, har jag en tendens att irra bort mig bland sidospår och parenteser… Sedan är det ju såklart ovant att lyssna på sin egen röst, det låter ju inte riktigt som man tänker sig! 😂

Men hursomhelst tror jag verkligen att det är nyttigt att utmana sig själv ibland och prova nya saker, trots att det är lite läskigt. Därför är jag väldigt glad och tacksam över att jag fick möjligheten att medverka i en podd! Det var dessutom inte vilken podcast som helst, utan en av mina personliga favoriter – nämligen Andra Sätt. Vill du lyssna på avsnittet, hittar du det här.

Avslutningsvis vill jag bara tacka de läsare som önskat att jag skulle delta i podden och självklart även Patrik. Tack hörrni! ♥

Önskar er en fin dag allesammans! Ta hand om er. Kramar

 

Relaterade inlägg:

5 inspirerande poddar
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter
Vad är minimalism?
– Tid – det mest dyrbara vi har?
Ett enklare liv – att bo på liten yta

 

Kommentarer
Dela gärna:

Tankar om tid – vad vill du göra mer/mindre av?

Nu har det blivit dags att dra igång utmaningen mot ett mer hållbart 2018. Så himla kul att ni verkar peppade att hänga på! Vi kommer alltså fokusera på ett tema/område varje månad. Under januari ligger som sagt tid i fokus – hur vi spenderar den och vad vi skulle vilja göra mer respektive mindre av. En bit in i månaden kommer vi även reflektera över vad vi skulle vilja göra/uppnå/uppleva under 2018, samt kolla på lite olika metoder för att förverkliga dessa mål och drömmar. Men nu kör vi igång tycker jag!

Hur spenderar vi vår tid?
Det allra första steget är att ta reda på hur nuläget ser ut. När vi har koll på det, blir det betydligt enklare att se vad som funkar bra idag och vad vi eventuellt skulle vilja justera. Vissa kanske får smått panik bara av tanken på att kartlägga sin tid och sina tidstjuvar. Men lugn, bara lugn! Tanken är inte att skapa dåligt samvete eller att vi ska effektivisera en massa. Nej, det handlar verkligen inte om att skapa ytterligare måsten, utan snarare om att bli mer medveten och göra aktiva val. Idén är att vi så objektivt som möjligt konstaterar hur vi spenderar vår tid, för att sedan komma fram till ”okej, såhär spenderar jag tiden nu och såhär skulle jag vilja spendera den framöver”.

Tips! Om det underlättar, kan man tänka sig att det är en liten vänlig och nyfiken utomjording som för anteckningar om hur ens dag ser ut. Att försöka se saker ur någon annans ögon (i det här fallet utomjordingens) kan göra det lättare att skapa en sund distans till det hela, och därmed minska risken för att man värderar och dömer sig själv. Det kan också hjälpa att påminna sig om att skilja på person och handling. Vi är som bekant inte våra handlingar.

Hur går vi tillväga?
Skriv ner vad du gör (vilken aktivitet), när du gör det (mellan vilka klockslag) och hur länge du gör det (antal minuter). Personligen föredrar jag att skriva för hand, med papper och penna. (Mobilen funkar också såklart, men det finns en risk att man fastnar och börjar titta på andra grejer…) Jag delar upp pappret i tre kolumner och antecknar sedan allteftersom dagen går. Det skulle exempelvis kunna se ut såhär:

6.00-6.45 Yoga 45 min
6.45-7.00 Frukost 15 min
7.00-7.15 Göra sig iordning 15 min

Gör denna typ av anteckningar under en dag, ett par dagar eller allra helst under en veckas tid. (Ju fler dagar, ju mer rättvis bild av verkligheten.) Kanske verkar det betungande att göra detta under en hel vecka? Du väljer såklart själv hur länge du vill köra, men min erfarenhet är att det är väl värt det. Och ärligt talat handlar det mer om att komma ihåg, än att det på något sätt är jobbigt. (Det är ju inte så ansträngande att krafsa ner några ord då och då menar jag)

När vi samlat in uppgifterna är det dags att summera de olika posterna och analysera resultatet. Hur mycket tid spenderas på sociala medier? På tv-tittande, pendling, matlagning, träning och övriga poster? Det blir ofta något av en aha-upplevelse att se vad man lägger tiden på, och hur till synes små saker sammanlagt kan uppta ganska mycket tid. När vi kikar på sammanställningen kan det som sagt vara en god idé att ha med sig frågan: ”finns det något jag skulle vilja göra mer (eller mindre) av?”

Kanske har du redan nu ett hum om vad du skulle vilja göra mer av? Då kan det vara en morot till att faktiskt lägga lite tid på att kartlägga sina vanor, och på så sätt se om det går att försöka frigöra mer tid till den/de sakerna. Personligen har jag framförallt två saker som jag skulle vilja lägga lite mer tid på – dels att läsa böcker, men också att göra kreativa saker (skapa med händerna). Vad skulle du vilja göra mer av?

Hittills har jag ju mest skrivit om att göra mindre förändringar i hur vi spenderar vår tid. Men det skulle ju också kunna visa sig att det är dags för större förändringar. Kanske upptäcker du ”Nej fy sjutton, är det detta jag håller på med om dagarna? Så här vill jag inte leva mitt liv.” Oavsett vilket, kommer vi i kommande inlägg att kika mer på hur vi går vidare när vi samlat in, summerat och konstaterat hur vi spenderar vår tid. Jag kommer även tipsa om ett antal saker som kan underlätta (och därmed frigöra tid) i vardagen.

”Time you enjoy wasting, was not wasted.”

– John Lennon

Hoppas ni har en mysig helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Ett mer hållbart 2018 – en månad i taget
Tid – det mest dyrbara vi har?
Pengar är tid
Sparar prylarna oss verkligen tid?

 

Kommentarer
Dela gärna:

Resumé 2017

Med bara några få dagar kvar av 2017 kan det vara skönt att göra någon form av mental avstämning. Att se tillbaka på året som gått, och kanske även justera riktningen inför kommande år? För mig har 2017 varit ett omtumlande år. Det har hänt otroligt mycket på många plan och mitt liv har tagit ganska stora vändningar. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av en tillbakablick, med både toppar och dalar från det gångna året.

Januari

Året började ganska skakigt. Jag var fortfarande skör efter utmattningen och sjukskriven till 75 %. Januari var faktiskt den sista månaden jag jobbade, eftersom jag sagt upp mig tre månader tidigare. Det var också den månad då vi fixade med det allra sista inför försäljningen av vårt hus. Vi hade knappt bott där i två år, men hade under den tiden mer eller mindre hunnit med en totalrenovering.

Nu var vi dock redo att släppa taget om huset, om än med något blandade känslor. Två veckor efter fotograferingen, hade vi skrivit på papperna och huset var sålt. Vilken enorm lättnad!

Under januari fyllde min man 30 år och vi anordnade ett överraskningskalas till honom. Det blev en väldigt lyckad dag ♥ Under denna månad bestämde jag mig även för att i princip uteslutande övergå till en vegansk kost. Årets första månad var alltså minst sagt händelserik!

Februari

Februari var som en lång, skön utandning – eller snarare en lättnadens suck. Jag fick möjlighet att landa lite efter allt som hänt under det senaste halvåret. Vi började förbereda inför flytten, sålde och gav bort de saker vi inte skulle ta med oss. Den grova rensningen hade vi klarat av sedan tidigare, men nu var det alltså dags att göra sig av med de saker som vi enbart behållt inför visningen. Vi packade flyttkartonger, sa upp abonnemang och knöt ihop lösa trådar. I slutet av månaden körde vi flyttlasset till min mans hemtrakter.

Mars

Under mars drog vi på allvar igång arbetet med vårt lilla torp. Vi tömde det på diverse bråte och påbörjade rivningen. Vi skalade av det ena lagret efter det andra, och insåg ganska snart att det var i dåligt skick. Men vi var entusiastiska och lyckligt ovetande om hur mycket arbete vi hade framför oss…

I takt med att ljuset och våren närmade sig, återfick jag sakta men säkert lite mer av min energi.

April

I början av april var det äntligen dags att överlämna huset och nycklarna till de nya ägarna! Det var oerhört skönt att få ett ordentligt avslut, att på allvar kunna släppa taget om det.

Vi fortsatte arbetet med torpet och firade påsk. Jag fixade med de allra sista bitarna för att kunna starta upp bloggen. Dessutom firade min man och jag två år som gifta, i slutet av april ♥

Foto: Alexandra Öhman

Maj

Den femte maj publicerade jag det första inlägget på bloggen! Jag skrev också om minimalism, om att lämna ekorrhjulet samt om vikten av att stanna upp.

Under maj månad hade vi på allvar börjat inse vilken enorm renovering vi gett oss in på, och funderade på om vi tagit oss vatten över huvudet. Men vi bestämde oss för att kämpa vidare… Jag börjar nästan skratta när jag tänker på det såhär i efterhand, vi hade i själva verket fortfarande ingen aning om vad vi gett oss in på.

Juni

Under juni kom sommaren, värmen och grönskan på allvar! Jag spenderade massor av tid utomhus, i naturen ♥ På bloggen skrev jag bland annat om utmattningen, om att rensa bland prylarna och det viktiga inlägget om att tiden är inne.

Men sommar till trots, i mitten av juni deppar vi ihop ordentligt över renoveringen och dess omfattning. Vi överväger på allvar andra alternativ, men bestämmer oss till slut (ännu en gång) för att jobba vidare med torpet.

Juli

Under juli förundras jag över alla magiska kvällar, när dimman dansar över landskapet. Jag spenderar otaliga timmar utomhus med kameran och njuter av varenda sekund – dimman fullkomligt trollbinder mig.

Jag skriver bland annat om meningsfullhet & lycka, om förändring & mentalt bagage men också om att välja frihet. Under juli tar jag mig också äntligen i kragen och kompletterar yogan med ren meditation – något jag längtat efter länge.

Augusti

Under augusti deltar jag i Josefine Bengtssons fantastiska yogautmaning. I samband med det skriver jag om de frågor vi dagligen reflekterar kring under dessa två veckor, i inlägget tid för eftertanke.

Vid den här tiden njuter jag också till fullo av att kunna hämta mycket av den mat vi äter, direkt ur landet och svärföräldrarnas växthus ♥

Vi fortsätter arbetet med torpet, och fäller bland annat ett gäng träd som ska ersätta en del av det timmer som är i dåligt skick.

Här någonstans börjar jag också så smått inse, att sommaren närmar sig sitt slut.

September

I september är hösten en faktum, dagarna blir allt kortare och våtare. Samtidigt som dimman allt oftare ligger tät.

Jag skriver bland annat om fördelarna med att bo på liten yta, om slow living och om att kemikalie- & plastbanta.

Vi gör ordentliga framsteg i torpet, samtidigt som jag njuter av att mitt inre lugn växer sig allt starkare.

Jag spenderar mycket tid på den plats jag trivs allra bäst – i naturen ♥

Oktober

Under oktober bestämmer jag mig för att gå en topprepskurs, efter att ha provat på (och fastnat för) en av min mans intressen – nämligen klättring. Jag berättar om min vardag, skriver om privatekonomi, samt om att hoppa av ekorrhjulet och att allt är möjligt.

November

Under november skulle jag ha deltagit i ett meditations-retreat, men blev sjuk bara någon dag innan det skulle dra igång. Jag påminner mig själv om att det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig…

I november berättade jag bland annat om att 9 miljoner människor årligen dör av miljöföroreningar, men också om hållbar & hälsosam mat samt om tips för att spara pengar. Jag delade även med mig av mina tankar kring konsumtion, eller snarare realisation, i inlägget rea = skynda fynda?

Två av novembers höjdpunkter var att jag och min man firade fem år tillsammans, samt att jag fick mitt andra syskonbarn ♥

December

Det har hänt många spännande och roliga saker i december! (Lovar att berätta mer framöver) Dessutom har det blivit ovanligt mycket umgänge och framförallt fika; det har varit adventsfikor, födelsedagsfikor, julfikor och så några vanliga spontana fikor… Hahaha, vi får väl se om det gå att knäppa jeansen efter nyår! 😉

Under årets sista månad har jag bland annat skrivit om minimalism, om att möta sina rädslor, samt om att tid är det mest dyrbara vi har.

Som sagt så har 2017 verkligen varit ett händelserikt år för mig. Jag är otroligt tacksam för det här året, för alla upplevelser och erfarenheter. Framförallt för att jag fått möjligheten att landa och spendera så mycket tid i naturen, det är verkligen läkande ♥ Jag är tacksam för att jag kunnat läsa på och lära mig mer om saker som intresserar mig – och verkligen fördjupa mig i dessa ämnen. Jag har lärt mig massor under det här året! Framförallt, har jag lärt mig mycket om mig själv. 

Genom att vända blicken mer inåt, har insikten om att jag tidigare letat efter svaren på helt fel ställen nått mig.

Nu ser jag fram emot ett nytt spännande år och välkomnar 2018 med öppna armar. Om några dagar tänkte jag dela med mig av ett alternativ (eller komplement) till nyårslöften. Planen är att utmana mig själv till att leva mer hållbart under 2018, och fokusera på ett område/tema varje månad. Är ni sugna på att göra utmaningen tillsammans med mig? Jag hoppas det! ♥

Vad är det bästa som har hänt dig under 2017? Har du några mål eller nyårslöften inför 2018? Lämna gärna en kommentar! Det är så spännande att läsa vad ni tycker och tänker.

Förresten, har ni några synpunkter eller önskemål på inlägg eller något annat här på bloggen? Vill du se mer eller mindre av något? Är inläggen generellt sett lagom långa? Feedback mottages tacksamt!
Önskar alla en riktigt fin dag. Kram på er ♥

 

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att möta sina rädslor

För en tid sedan läste jag boken Fuck Your Fears av Johannes Hansen. Precis som titeln antyder, handlar den om rädslor men framförallt om att våga möta dem. (Det är för övrigt en grymt bra bok, som jag varmt kan rekommendera om du inte redan har läst den). Men hur som helst, i samband med att jag läste boken insåg jag att rädslor i mångt och mycket styrt mitt liv. Att jag undvikit saker och fattat många beslut, bland annat av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Det blev också väldigt tydligt för mig, att jag inte ville fortsätta på det sättet.

Turligt nog ‘är mod inget man föds med, utan en muskel som går att träna upp’ som Johannes uttrycker det. Och det är nog faktiskt så, att det enda sättet att bli kvitt en rädsla, är att möta den… Sedan den insikten verkligen sjönk in, har jag successivt försökt att utmana mig själv att göra saker trots att de skrämmer mig.

”Modiga människor lever inte för evigt, men fega människor lever inte alls.”

– Johannes Hansen

Jag tror faktiskt att de allra flesta människor har någon form av rädslor, även om det såklart kan varierar vad vi är rädda för. En del människor tycker att det är otäckt med okända saker, medan andra fruktar att bli övergivna och lämnas ensamma. Vissa är rädda för mörker, andra för höjder, spindlar eller att prata inför en grupp. Rädslor kommer verkligen i alla möjliga former och nyanser. Några av dem grundar sig på fysiska faror, medan andra främst finns i våra tankar…

Något jag är lite rädd för är faktiskt att blogga. Eller rädd och rädd, jag tycker det är lite läskigt (samtidigt som det såklart är väldigt kul!) Dels är det en utmaning att dela med sig av sina tankar och reflektioner, så att vem som helst kan ta del av dem – men på samma gång behöver jag verkligen träna på att både uttrycka och stå för mina åsikter. Dessutom har jag aldrig varit bekväm med att stå framför kameran, utan närmast sprungit och gömt mig så fort det vankats fotografering – ytterligare en sak jag får träna på med andra ord.

Sedan har vi ju det här med prestationsångest och rädslan för att misslyckas, som jag tyvärr bär med mig i mycket av det jag gör (men aktivt jobbar på att träna bort). Den allra största utmaningen är dock att jag varit så jäkla rädd för att sticka ut, bryta mot normer och att välja/vara annorlunda. Och på sista tiden har ju vi (min man och jag) inte bara brutit mot en rad normer, utan jag skriver ju dessutom om det här… Dubbelt läskigt med andra ord!

”We don′t grow when things are easy. We grow when we face challenges.”

– Joyce Meyer

För mig har rädsla varit en obehaglig känsla, något jag försökt att undvika. Den är ju ursprungligen starkt kopplad till vår överlevnadsinstinkt. Men i vissa fall kan rädslan stjälpa snarare än hjälpa – eftersom hoten nu för tiden sällan utgörs av sabeltandade tigrar, utan många gånger mest finns i våra tankar.

Rädsla behöver ju inte alltid vara något dåligt. Problemet uppstår bara när vi låter rädslan styra våra liv, när vi undviker saker som vi egentligen skulle vilja göra. Numera försöker jag se rädsla (eller nervositet) som en indikation på att jag börjar röra mig i utkanten av min comfort zone. Och det är ju när vi kliver utanför vår bekvämlighetszon som vi växer och utvecklas allra mest.

En vän till mig satte så fina ord på en känsla som jag också burit med mig under en tid: Jag har levt så länge med rädslor av olika nyanser och är trött på att vara rädd. Jag längtar efter att få skala av alla filter och bara vara jag. Med tiden så…

En annan sak som jag noterat, är att jag har en tendens att skjuta upp saker som jag är lite rädd för. Därför var nedanstående citat något av ett slag i magen, men samtidigt väldigt nyttigt och sant.

”Det kommer aldrig bli lättare för att du väntar.”

– Johannes Hansen

Om du någon gång gjort något du är rädd för och lyckats med det, så vet du vilken fantastisk känsla det är att övervinna sina rädslor. Det känns typ som att man växer en halvmeter som person. Den insikten har hjälpt mig mycket och fått mig att faktiskt börja utmana mina rädslor mer.

Vad har ni som läser för relation till rädslor? Är du rädd för något? Eller har du kanske några tips eller trix som gör det lättare att möta rädslorna? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni får en riktigt fin dag och mysig tredje advent. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tid för eftertanke
Förändring & mentalt bagage
En perfektionists bekännselser
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Dela gärna:

Yoga, meditation & hållbar livstil

Det har blivit dags för tredje delen i serien Min resa mot ett mer hållbart liv. För mig innebär hållbarhet som sagt så himla mycket mer än bara miljö- och klimatmässiga frågor – det omfattar bland annat även etiska och personliga aspekter. I första inlägget (som handlade om mat och kost) förklarade jag min definition av begreppet hållbar livsstil samt tanken bakom den här serien. Och i andra inlägget (som du hittar här) skrev jag om att kemikalie- och plastbanta.

Det här inlägget kommer (precis som rubriken antyder) handla om hur yoga och meditation kan leda till en mer hållbar livsstil, både på ett personligt och större plan. Först vill jag bara förtydliga att yoga är så mycket mer än de fysiska övningarna (asanas) som många av oss i västvärlden förknippar det med, men mer om det nedan. Jag vill också vara tydlig med att det såklart inte är ett krav att ägna sig varken åt yoga eller meditation för att leva mer hållbart, även om de spelat en avgörande roll för mig.

 

Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 3. Yoga & meditation

Ordet yoga är sanskrit och betyder ungefär ”att förena” – att skapa balans eller en harmonisk helhet (mellan kropp, sinne och själ). Yoga är inte en religion, det är ett verktyg för att nå sinnesfrid. Det är en livsstil, ett sätt att leva.

Traditionellt delas yogan in i åtta olika grenar, där de fysiska övningarna utgör en av det åtta delarna. Jag tänkte inte gå in i detalj på de övriga sju delarna nu, utan nöjer mig med att nämna att de finns och att de bland annat handlar om förhållningssätt – dels gentemot sig själv, men även gentemot andra. Kortfattat gäller det exempelvis att vara ärlig, att inte skada någon eller något, att praktisera olika former av självdisciplin och andningstekniker, samt att vända uppmärksamheten/sinnena inåt.

 

”Yoga takes you into the present moment, the only place where life exists.”

– Patanjali

 

 

 Effekter av yoga

Att regelbundet utöva yoga har många fysiska fördelar – bland annat kan man få bättre balans, bli starkare, smidigare och mer flexibel. Dessutom kan det frigöra olika spänningar i kroppen samt leda till att vi andas bättre.

Men eftersom yoga är mycket mer än bara fysiska övningar, kan den också påverka otroligt många andra plan i livet. Yogan har gett mig ett inre lugn, bättre självkänsla, förmåga att vara närvarande, större tillit i livet och en djupare förståelse för saker. Dessutom upplever jag ökad medkänsla, tacksamhet, en mer kärleksfull och ödmjuk inställning samt en rad andra positiva aspekter.

 

”Peace comes from within. Don’t seek it without.”

– Buddha

 

Det var yogan som fick mig att vilja ta hand om kropp och själ; att äta bra, träna/motionera, prioritera sömn och vila. Kort och gott att göra saker jag mår bra av – inte för att jag ‘måste’ eller ‘borde’, utan för att jag genuint vill.

Yogan fick mig även att på allvar inse vad som är viktigt i livet och prioritera därefter. Den gav mig det mod, lugn och tålamod jag behövde för att orka genomföra förändringar. Tack vare yogan har jag blivit snällare och mer accepterande mot mig själv, och därmed andra. Med det sagt, har jag fortfarande bara skrapat på ytan och är inte på något sätt en expert eller fullärd.

 

 Meditation

Hittills har jag inte skrivit så mycket om meditation, det beror delvis på att det är relativt nytt för mig. Visserligen brukar man ju säga att ”yoga är meditation i rörelse” och yoga har jag ju utövat i många år nu. Men jag upplever ändå att de skiljer sig en del åt.

Meditation i sin rena form har jag egentligen bara utforskat det senaste halvåret. Men 10-20 minuter dagligen, i några månaders tid, blir snabbt ganska många timmar. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg, använder jag mig bland annat av en app som heter Headspace.

 

Hur yoga & meditation hänger ihop med en hållbar livsstil

Det kan vara svårt att förstå vilka värdefulla verktyg yogan och meditationen är, att greppa vidden av deras kraft, om man inte själv tagit del av den. Men förhoppningsvis har jag något sånär, i ovanstående text, lyckats att förmedla hur yoga och meditation kan bidra till ett mer hållbart liv på ett personligt plan (fysiskt och psykiskt). Men hur hänger det egentligen ihop med hållbarhet i ett vidare perspektiv?

Kortfattat skulle man kunna säga att de tankar och värderingar som yogan grundar sig på, stämmer väl överens med en hållbar livsstil. Kärlek, respekt, medkänsla och vänlighet (både gentemot sig själv, planeten och andra varelser) är fundamentala delar i en yogisk livsstil. Grundtanken är att du inte kan skada någon/något annat, utan att samtidigt skada dig själv.

Tidigare skrev jag också att yogan kan ge större medkänsla, bättre självkänsla och ökat välmående, kopplingen mellan dessa tre och hållbarhet är stark.
– Med ökad medkänsla blir vi mer måna om hur vår konsumtion påverkar andra, det känns viktigare att välja exempelvis fairtrade, kravmärkt och vego.
– Bättre självkänsla gör oss mindre benägna att bry oss om vad andra tycker och tänker – vi behöver inte följa modet, ha den senaste mobilen eller något annat yttre attribut för att känna att vi duger.
– När vi är välmående och hälsosamma, behöver vi för det första inte knapra mängder av mediciner eller köpa en massa produkter för att bli/framstå som friska och sunda. Vi tenderar också att vara mer nöjda med livet när vi mår bra. Och nöjda människor är ofta ”dåliga konsumenter” i bemärkelsen att de shoppar mindre.

Dessutom kan yogan, som jag var inne på tidigare, ge oss insikten om vad som verkligen är viktigt i livet. När vi är medvetna om det, är vi också mer benägna att fatta kloka och hållbara beslut. Då blir ofta strävan efter ekonomisk och materiell framgång inte lika central. De viktigaste sakerna i livet är nämligen sällan saker – i materiell betydelse.

Många gånger köper vi prylar för att fylla icke materiella behov. Det kan handla om behovet av kärlek, uppskattning eller att passa in. (Jag har skrivit mer om det ämnet här). De som marknads- och reklamför olika produkter är ofta väl medvetna om detta och utnyttjar det såklart. ‘Med vår produkt blir du lyckligare/ vackrare/ smalare/ mer hälsosam, omtyckt eller framgångsrik.’ Eller omvänt kan också undertonen i reklam vara att ‘om du inte har den här saken är du inte bra eller framgångsrik nog’. Det handlar om status och rädsla för utanförskap eller att sticka ut ur mängden.

 

”Yoga is the journey of the self, through the self, to the self.”

– The Bhagavad Gita

 

Eftersom jag är en så inbiten meditatör (hehe) har jag anmält mig till en 10 dagar lång kurs i vipassana meditation, som drar igång nu den 25 oktober. Det ska bli spännande!

För er som inte är bekanta med vipassana meditation, så är det ganska hardcore. Bland annat råder det ädel tystnad under kursen, vilket innebär att man som deltagare inte kommunicerar med övriga deltagare alls (utom under sista dagen). Telefoner, datorer och liknande är inte tillåtet och det står ca 10 timmar meditation på schemat varje dag. Ganska hardcore som sagt, men jag ser fram emot det!

Av förklarliga skäl kommer jag därför inte kunna svara på några kommentarer mellan den 25/10 – 5/11, men jag lovar att svara på dem när jag är tillbaka igen! (Och innan jag åker såklart) Det kommer även ett par förinställda inlägg här på bloggen, under tiden jag är iväg. Ja, förutsatt att tekniken är med mig såklart.

Om ni vill, skulle jag kunna skriva ett inlägg av mina upplevelser av kursen efteråt? I så fall, är det något som ni redan nu undrar över? Jag är också nyfiken på vad ni som läsare tycker om yoga och meditation! Har ni varit iväg på några kurser, hur var det i så fall? Utövar du yoga och meditation? Hur har det påverkat ditt liv? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni haft en skön helg allesammans och att ni får en fin vecka! Ta hand om er. Kram kram ♥

 

Relaterade inlägg:

Slow living
En dag i mitt liv
Vikten av att stanna upp
Tid för eftertanke

 

 

Kommentarer
Dela gärna:

Tid för eftertanke

När vardagen rullar på i ett högt tempo och diverse saker ska hinnas med och uträttas, är det inte helt lätt att hinna stanna upp och fundera över livet. Det är synd, för vi riskerar att bli fartblinda och rusa på i ett rasande tempo – utan att kontrollera riktningen. Det spelar ju faktiskt ingen roll hur snabbt vi rör oss framåt, om vi springer åt fel håll! Jag tror att det är viktigt att stanna upp ibland och fundera över vart vi är påväg, att justera siktet, så att vi rör oss mot rätt mål. Det kan också vara klokt att reflektera över lite djupare frågor emellanåt, eftersom de påverkar vardagen mer än vi kanske tror.

Just nu deltar jag i en 14 dagar lång yogautmaning med Josefine Bengtsson. Varje dag uppmuntras vi att, utöver de fysiska övningarna, reflektera kring en viss fråga. Det har varit så fina och viktiga frågor hittills att jag tänkte dela med mig utav dem. Det här blir ett ganska personligt inlägg, men det finns en anledning till att jag trots allt bestämt mig för att skriva om detta. Under de elva första dagarna har nämligen vi som deltar i utmaningen, insett att vi ofta kämpar med samma tankar och rädslor! Det är en oerhörd lättnad att inse att man inte är ensam, utan att de allra flesta tänker och känner likadant. Därför tror jag att många av er som läser detta också skulle ha nytta av att fundera över dessa frågor, alldeles oavsett om du är intresserad av yoga eller inte. Nedan följer 10 utav frågorna, med mina reflektioner kring dem. Fundera gärna över dina egna svar!

 

När känner du dig levande?

Jag känner mig som mest levande när jag gör saker jag älskar – som att vistas i naturen, dansa, yoga, meditera, fotografera, kramas och upptäcka nya platser. Gemensamt för dessa saker är att de gör mig helt och fullt närvarande i stunden, vilket för mig är förenat med lycka.

 

 

Vad behöver du släppa taget om, för att känna dig levande?

Det som håller mig tillbaka mest i livet är olika former av rädslor – rädsla för att misslyckas, att inte vara eller göra bra nog, för vad andra ska tycka och tänka, osv. Jag har blivit allt mer medveten om detta de senaste åren och jobbar på att utmana mina rädslor, samt mitt förhållningssätt till mig själv och mina tankar.

Även om det är läskigt att utmana sina rädslor och gå utanför sin ‘comfort zone’, kan det också vara otroligt frigörande och härligt! (Typ skräckblandad förtjusning) För att bli snällare mot mig själv och minska rädslan för att misslyckas, har mottot ‘att inte tro på allt man tänker’ verkligen underlättat. Och att försöka bli medveten om vad jag tänker, och skifta fokus (byta ut elaka tankar mot snälla).

Jag vill släppa taget om rädslan för att misslyckas, en gång för alla! Att se det som att jag lär mig, istället för att gå in med inställningen att resultatet är det enda som räknas och att det måste bli perfekt.

 

”Although the road is never ending, take a step and keep walking, do not look fearfully into the distance… On this path let the heart be your guide for the body is hesistant and full of fear”

– Rumi

 

 

Vad har du för relation till dina känslor?

Jag har insett att min relation till olika känslor varierar. De har varit (och är delvis fortfarande) ganska starkt färgade av samhällets sätt att se på dem – att det finns känslor som är bra/accepterade (typ glädje) och känslor som är dåliga/mindre accepterade (typ ilska, frustration och sorg). Jag tror att vi får lära oss det här redan från låg ålder. Häromdagen råkade jag överhöra en konversation mellan en mor och hennes lilla pojke som var ca två år gammal. Pojken var frustrerad och mamman sa till honom ”Neej, inte bli arg nu!”.

Vi är nog många som inte bara har svårt att hantera våra egna känslor, utan också andra människors. Jag känner själv ofta obehag inombords om någon blir arg, och vet inte riktigt hur jag ska hantera eller bemöta ilskan. Varför får vi inte lära oss sånt skolan? Det hade varit guld värt att redan som liten få lära sig att hantera och bemöta både sina egna och andra människors känslor – på ett öppet, accepterande och kärleksfullt sätt.

De sista åren har jag blivit allt mer medveten om min relation till olika känslor och jobbar på att bli mer accepterande mot allihop. Inte det lättaste, men jag försöker se känslor som olika färger på en färgpalett – och att alla behövs för att göra tavlan (livet) komplett.

 

 

Hur möter du dig själv i tystnad?

Jag har alltid varit en introvert person, som har ett stort behov av både tystnad och av att få vara ensam. I tystnaden finner jag lugnet och stillheten, där tankar jag energi och får perspektiv på saker och ting. Det är i tystnad jag finner svaren och sanningen, min sanning.

Har ni tänkt på att de engelska orden SILENT och LISTEN består av samma bokstäver? Det säger så himla mycket tycker jag. För att verkligen höra (dig själv eller någon annan) måste du vara tyst.

 

 

Hur dömer du dig själv?

Hur jag dömer mig själv? Hehe eeeh, ja. Jag har alltid varit extremt hård och dömande mot mig själv, perfektionistisk och sällan känt att jag räcker till eller duger som jag är. Men på sista tiden har jag blivit allt mer medveten om detta och jobbar stenhårt för att bli mer vänlig och accepterande mot mig själv. Yogan har hjälpt mig massor och när jag finner ett inre lugn kan jag verkligen känna att jag är bra nog, att jag duger som jag är. Den insikten försöker jag påminna mig själv om och integrera i vardagen.

Jag hörde en så fin historia för en tid sedan, en sägen från cherokeeindianerna. Den lyder ungefär såhär: Hövdingen talar med sitt barnbarn om den kamp som pågår inom oss människor. Det är en kamp mellan två vargar som finns i våra liv, berättar hövdingen. Den ena vargen lever på kärlek, glädje, hopp, vänskap, ödmjukhet, mod, empati och förlåtelse. Den andra vargen lever på avund, vrede, bitterhet, självförminskning, svartsjuka, självömkan, skam och skuld. Vargarna kämpar mot varandra, det är livets kamp. Barnbarnet undrade vilken varg som vinner. Då svarade hövdingen; den du matar. Den varg du matar vinner. Sedan jag hörde den här historien påminner jag mig ständigt om att mata rätt varg.

 

 

Hur dömer du andra?

Nej jag är inte Moder Theresa tyvärr, så precis som de allra flesta människor dömer jag andra, fast jag inte vill. Men hur dömer jag då? Det korta svaret är att jag dömer andra på samma sätt som jag dömer mig själv – fast inte alls lika hårt.

För mig hänger dömandet ihop med jämförelser – det är ju det vi gör när vi dömer. Vi jämför oss själva och andra, med varandra, med normer och tidigare erfarenheter. Men också med önskemål och drömmar, med den vi har varit, den vi är och den vi vill bli. Kanske är lösningen att sluta jämföra så mycket? Eftersom vi alla är olika och har olika bagage, blir jämförelsen ändå aldrig rättvis. Om vi prompt måste jämföra, får vi väl jämföra med oss själva då – men förslagsvis bara i syfte att peppa och lyfta. Lättare sagt än gjort kanske, men jag tänker åtminstone försöka.

 

 

Hur ger du dig själv kärlek? Är du värd kärlek?

Tidigare har jag varit ganska dålig på att visa mig själv både kärlek och respekt. Det var inte så bra och slutade med att jag blev utmattad. Inget vidare när kroppen tvingas dra i nödbromsen, men samtidigt blev det en viktig vändpunkt. Sedan dess har jag fokuserat väldigt mycket på att bli bättre på att visa mig själv kärlek. Jag försöker vara snällare mot mig själv, att göra saker jag mår bra av och tycker om. Äta bra, sova ordentligt, röra på mig, vistas i naturen, yoga, dansa, läsa böcker, rida, umgås med nära och kära… Kort och gott ta hand om både kropp och själ. Jag har insett att jag är värd kärlek, även om det tagit tid. Du förtjänar också kärlek! Alla förtjänar kärlek.

Jag har en hård röst inombords som pressar och dömer mig, men det finns också en vänligare röst. En som tröstar och säger allt ordnar sig. När jag gör något ‘fel’ brukar den vänliga rösten be mig fundera över hur jag hade reagerat om min bästa vän hade gjort samma sak – då hade jag inte alls tyckt att det var lika farligt eller varit så hård. Då kommer insikten att jag inte vill döma mig själv hårdare än min bästa vän. Varför inte enbart försöka behandla sig själv som om man vore sin egen bästa vän?

 

You owe yourself the love that you so freely give to other people.

– Anonymous

 

Hur uttrycker du din sanning till andra? Vad är sant för dig?

Faktum är att jag under större delen av mitt liv ofta varit rädd för att uttrycka min sanning, i stort som smått. Rädd för hur den ska mottas, för att den ska ogillas av omgivningen och för att inte bli omtyckt om jag uttrycker den. Och framförallt rädd för att den ska såra någon. Därför har jag många gånger tryckt ner min sanning, hållit tillbaka den eller bara berättat halva sanningen. Jag har sagt och till och med levt som det ‘förväntats’ av mig. Tills det inte var hållbart längre.

Jag började successivt uttrycka min sanning allt mer. Största vändpunkten kom i samband med utmattning, då insikten att jag inte levde mitt liv sjönk in. Jag sa upp mig från jobbet, vi sålde vårt hus och flyttade. Galet läskigt, men samtidigt otroligt frigörande! Nu renoverar vi ett torp i skogen och jobbar på att närma oss vår sanning – ett enklare liv, nära och i samklang med naturen. Där vi i största möjliga mån styr vad vi lägger tiden på själva. (Har skrivit en del om detta tidigare här på bloggen)

Nu tränar jag på att bli mer sann mot mig själv och andra i vardagen. Jag fick en fråga igår av en person i min närhet, om jag ville följa med på en grej. Jag kände verkligen inte alls för det! I vanliga fall skulle jag antingen följt med iallafall (för att inte såra den andra) eller hittat på en ursäkt varför jag inte kunde. Men igår sa jag som det var ‘Jag känner inte riktigt för det, men det var jättegulligt att du frågade! En annan gång kanske’. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig var det ett jättestort steg. Hen blev inte arg och jag överlevde trots att det var läskigt.

 

 

Vad har du för relation till din kropp? Dömer du din kropp?

Aj, aj aj… Min relation till kroppen har varit komplicerad och ohälsosam under många år. Från smärre ätstörningar i tonåren, till att successivt må allt bättre – mycket tack vare yogan och meditationen. Jag har som sagt alltid haft väldigt höga krav på mig själv och kan vara extremt självkritisk, men jobbar sedan en tid tillbaka extra hårt på att sänka kraven och bli snällare mot mig själv. Det underlättar verkligen att ha en viss distans till sina tankar, att inte tro på allt man tänker. Jag påminner mig själv dagligen om det; alla tankar är inte sanna.

En annan sak som kan hjälpa är att fokusera på allt kroppen kan göra, istället för hur den ser ut. Jag är tacksam för att jag har en kropp som fungerar, för att jag har två armar och två ben, bra syn och hörsel. För alla saker som min kropp fixar och klarar av! Det är så lätt att ta såna saker för givet, men det är ingen självklarhet. Ibland ‘krånglar’ kroppen och många gånger med full rätt. Det säger sig egentligen självt att det inte fungerar i längden att äta dåligt, slarva med sömn och träning eller konstant stressa, utan att kroppen säger ifrån. Jag vill ta hand om min kropp! Ett första steg är att ge den rätt bränsle (mat), för vi skulle ju aldrig tanka en dieselbil med bensin eller hur?

 

 

Vad är du tacksam över i ditt liv?

Jag har i princip börjat varje morgon i flera års tid med att skriva ned saker som jag är tacksam för. Det kan vara stort som smått, många eller några få saker. Det spelar egentligen inte så stor roll, det fina är att vi ALLTID har något att vara tacksamma för! ♥ Den insikten har verkligen förändrat mitt liv. Det är så lätt att fastna i negativa tankar och vardagens problem, att vi liksom glömmer bort allt det där som är bra och härligt. Det är också lätt hänt att vi tar saker och ting för givet. Så var det åtminstone för mig tidigare.

Genom att börja dagen med att fokusera på sånt jag är tacksam för har jag blivit mycket gladare och mer ödmjuk. Att varje dag skriva ned ett par saker som man är tacksam för, kan verka simpelt, men kan verkligen göra stor skillnad!

Idag är jag tacksam för yogan och meditationen – för alla fina stunder och insikter de gett mig. Jag är tacksam för livet, för all kärlek, för frihet och flow. Jag är tacksam för nära och kära, att ha hälsan och att vi har det så bra här i Sverige. För alla vackra men också tuffa stunder, som lett till den plats jag står idag. För promenader i naturen, fågelkvitter, frisk luft och solens värmande strålar. För en god kopp té, inspirerande böcker, musik och poddar. Jag har massor att vara tacksam för ♥

 

Det var alla tio frågor! Fundera som sagt gärna över dina egna svar på dessa. Kanske är det dags för att förändra något? Eller att uttrycka lite mer tacksamhet i vardagen?

Jag tänkte faktiskt avsluta detta inlägg med att dela med mig av en bild ‘bakom kulisserna’. Så här såg jag ut när jag kom hem efter att fotograferat bilderna ovan:

Hahaha, blöt var bara förnamnet!

Jag önskar alla en riktigt fin dag. KRAM på er! ♥

 

Relaterade inlägg:

Att hoppa av ekorrhjulet

Utmattning & vägen tillbaka

Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Dela gärna:

En perfektionists bekännelser

Jag vill bara kort börja det här inlägget med att förtydliga en sak gällande föregående inlägg, om mat och kost: Jag lägger ingen värdering i vad någon annan äter! Jag åt själv kött de drygt 20 första åren av mitt liv, så jag dömer ingen.

Eftersom jag vill att andra ska acceptera och respektera mitt val, måste jag självklart även acceptera och respektera deras. Med det sagt, är jag övertygad om att de allra flesta skulle må bra av att äta mer grönt, men det är som sagt upp till var och en.

Det här gäller egentligen generellt för den här bloggen, jag är aldrig ute efter att säga vad som är rätt eller fel. Jag vill kort och gott dela med mig av tankar, av tips och idéer som jag funnit värdefulla och intressanta – kanske kan de även inspirera även dig ♥️

Men nu drar vi igång det här inlägget, som ska handla om…. perfektionism! Japp, jag är faktiskt något av en specialist på området – eftersom jag själv på gott och ont är en. För att ge er ett litet smakprov, kommer här en lista med fem ganska komiska tecken på att du eventuellt är perfektionistisk. (Ja, jag gör samtliga saker nedan och började själv asgarva när jag skrev listan)

– Du kommer på dig själv med att springa runt som en skållad iller hemma för att var sak måste vara på sin plats. Du kan nämligen varken fokusera eller koppla av, när det är rörigt omkring dig.

– Du har fler gånger än du någonsin skulle erkänna, renskrivit dina ‘att göra’- och ‘kom ihåg’-listor, av den anledningen att du knappt klarar av att se din egen handstil när du skrivit något fort och slarvigt.

– Du är en riktig språkpolis och dina ögon dras direkt (som två supermagneter) till felstavade ord.

– Ibland blir du trött och frustrerad på dig själv för att du lägger ned orimligt mycket tid på saker, men samtidigt kan du inte förmå dig själv att sluta förrän det är bra nog (perfekt).

– Du kontrolläser och finjusterar samtliga blogginlägg typ 15 gånger, innan du publicerar dem.

Även om ovanstående punkter är ganska komiska, finns det också en mörkare sida av att vara perfektionistisk (ärligt talat kan det vara något av en förbannelse ibland!). När vi strävar efter att allt vi gör ska vara perfekt, är det nämligen lätt hänt att vi pressar oss själva för hårt. Det resulterar också ofta i en känsla av att inte räcka till, att aldrig vara eller prestera bra nog. Och det spelar ingen roll vad omgivningen tycker eller säger, allt annat än perfektion är nämligen oacceptabelt i en perfektionists värld.

Problemet är bara att perfektion i de allra flesta fall är ouppnåeligt – om då allt som är mindre än perfektion inte duger, kommer vi aldrig bli nöjda! Rent krasst dömer vi då oss själva till ständiga ”misslyckanden” och otillfredsställelse. Det låter ju inte så lockande, eller hur? Jag har under många år jobbat på att sänka mina krav på mig själv, att bli mindre perfektionistisk. Ärligt talat är det inte lätt (snarare jäkligt svårt!) och det är något jag fortfarande får jobba hårt med. På vissa områden är det enklare att sänka kraven, på andra är det betydligt kämpigare.

Jag tror att de allra flesta människor har en ‘inre kritiker’, som ständigt kommenterar och värderar allt vi säger och gör. Den här kritikern är inte att leka med, i synnerhet inte om du är perfektionist! Jösses vad hen tjatar och ältar ibland, snacka om turbulens i huvudkontoret. Därför tror jag verkligen att det är guld värt att hitta metoder som kan stilla tankarna och skapa lite distans till allt det där tjattrandet i huvudet. Det är här yogan och meditationen kommer in i mitt liv. Genom att lägga fokus på olika kroppsförnimmelser och andningen, får sinnet en välförtjänt paus.

Det fina är att yogan och meditationen inte enbart hjälper för stunden, successivt påverkar det oss allt mer även i vardagen. Har du ännu inte testat, kan jag varmt rekommendera att du gör det. Sedan kanske yoga och meditation inte passar alla, det är okej, det viktigaste är att hitta sin egen grej. En promenad, att måla eller vistas i naturen kanske passar dig bättre?

Jag vill dela med mig av några råd som jag fått ta del av och funnit värdefulla. Förhoppningsvis kan de även inspirera dig!

Tro inte på allt du tänker. Det är nämligen inte säkert att alla dina tankar är sanna. Påståendet kan verka lite märkligt vid första anblick, men insikten kan verkligen göra stor skillnad. Det skapar en sund distans till alla tankar. (Tack Björn Natthiko Lindeblad)

– Byt ut tankar som ‘jag är misslyckad/jag har misslyckats’ till ‘jag har inte lärt mig än’. Eller ännu hellre – ‘jag håller på att lära mig’. Det tar bort prestationskrav och strävan efter perfektion – vilket gör det betydligt roligare (och enklare) att våga testa nya saker. (Tack Kjell Enhager)

– Något som många gånger kan hjälpa är humor – det ger självdistans och gör dessutom livet betydligt roligare.

– Det är ganska vanligt att vi får höra att vi ska lära sig säga nej. Det gäller faktiskt även till sig själv! Många människor ställer nämligen orimligt höga krav på sig själva, mycket högre krav än de ställer på andra. Öva därför på att säga nej till dig själv ibland. (Tack Stefan Ekberg)

– Om du är perfektionist och vill släppa lite på kraven: tillåt dig själv att lägga ner den tid och energi du vill på de saker du verkligen tycker är kul! Sänk kraven för resterande grejer och gör dem bara så att de är ‘good enough’. Är du osäker på vad som är ‘bra nog’, fråga en person i din omgivning som du litar på.

 

”We were born to be real, not perfect”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka! Kram på er ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Utmattning & vägen tillbaka
Den osminkade sanningen
Förändring & mentalt bagage

 

Kommentarer

 

Dela gärna:

Meningsfullhet & lycka

Något som jag funderat mycket kring på sista tiden är meningsfullhet. Jag tror att det är nyckeln till många områden, kanske rent av till det de allra flesta av oss eftersträvar – nämligen ett lyckligt liv.

Men vad är meningsfullhet? Många förväxlar det med tillfredsställelse eftersom de påminner om varandra, men de är inte samma sak. Tillfreddsställelse är en tillfällig känsla, som oftast uppnås med hjälp av yttre saker. Meningsfullhet däremot är betydligt djupare och mer varaktigt, det är inte kopplat till materiella ting. Att kunna skilja dem åt är verkligen avgörande, eftersom vi annars risker att söka efter lycka och mening på fel ställe (och därmed inte hitta det vi söker).

De allra flesta får en kick och känner tillfredsställelse när de precis köpt något; det kan vara en ny tröja, en mobil, inredning eller vad som helst. Men oavsett vad det är, så lägger sig tillfredsställelsen snabbt och vi börjar snart sukta efter nya saker – i hopp om fler kickar och yttre bekräftelse. Det är faktiskt fullt möjligt att dämpa ‘jobbiga’ känslor som sorg eller meningslöshet, med något som ger oss tillfredsställelse – åtminstone för stunden. Vissa shoppar, andra byter ständigt partner och några missbrukar mat eller alkohol.

Det finns en väl utbredd myt – att lyckad är detsamma som lycklig. Denna åtföljs av en snäv mall som definierar kriterierna för att vara just lyckad och framgångsrik. Vi tror att vi ska bli lyckliga bara vi har den perfekta kroppen, en fräsig sportbil, den kompletta garderoben och ett stort belopp på bankkontot – och det är precis vad marknaden vill att vi ska tro! Problemet är bara att känslan av otillfredsställelse som många av oss bär på alltid kommer inifrån, och därför inte kan lösas med något yttre substitut.

 

”Trying to be happy by accumulating possessions is like trying to satisfy hunger by taping sandwiches all over your body.”

– George Carlin

 

Vi försöker kort och gott fylla våra inre behov med ytliga och materiella saker. Men om du är lycklig eller inte, beror inte på hur du ser ut, vad du äger, hur framgångsrik du är, eller några andra yttre faktorer. Det finns många framgångsrika och förmögna människor som är olyckliga. Samtidigt finns det de som till synes lever väldigt enkelt och ändå är lyckliga. De yttre faktorerna är inte avgörande, verklig lycka är oberoende av dem.

Yttre faktorer omfattar inte bara materiella ting, utan allt utanför oss själva – det vill även säga andra människor. Det spelar det ingen roll om en annan människa gör allt som står i deras makt för att vi ska bli lyckliga, så länge vi inte känner oss värdiga det. Vi behöver alltså finna en inre övertygelse om att vi är värda bra saker (och då syftar jag inte på prylar). För att nå dit måste vi först inse vårt eget värde och att det inte baseras på yttre faktorer. Så länge vi inte ser vårt eget värde, kan ingen/inget annat kompensera för det och vi förblir olyckliga.

 

”It’s not easy to find happiness in ourselves and it’s not possible to find it elsewhere.”

– Agnes Repplier

 

Som jag varit inne på tidigare är det många av oss som omedvetet söker efter lyckan på fel ställen. Jag tror genuint inte att det finns någon som vill vara olycklig, men det är lätt att göra en tankevurpa. Istället för att fundera över vad som gör oss lyckliga, fokuserar vi ofta på att hitta anledningar till varför vi är olyckliga. Då blir svaret ofta yttre omständigheter som dålig ekonomi, övervikt, trassliga relationer eller ett hektiskt jobb. Men frågan ”varför är jag inte lycklig?” är felställd, och ställer vi fel fråga får vi också fel svar. Om vi istället frågar oss ”vad gör mig lycklig?” skiftar vi automatiskt fokus från yttre faktorer till inre.

När vi känner en djup mening med det vi gör, slipper vi jaga yttre bekräftelse. Då upplever vi ofta även andra känslor som till exempel tacksamhet och tillit – vilka är fundamentala för lycka.

 

”Money is numbers and numbers never ends. If it takes money to be happy, your search for happiness never ends.”

– Bob Marley

 

Inledningsvis ställde jag frågan ”vad är meningsfullhet?” och det kan såklart variera mellan olika personer, men till stor del handlar det om saker som ger ett långsiktigt och genuint värde. Det kan till exempel vara att:

– spendera tid på sånt som gör dig riktigt glad
– sprida glädje omkring sig
– acceptera sig själv
– vara tillåtande och flexibel
– uttrycka tacksamhet
– inte kritisera och döma
– vårda nära relationer
– visa uppskattning och berömma
– förlåta sig själv och andra
– utvecklas och lära sig nya saker
– ta sig tid för stillhet/att ‘bara vara’
– ha ett öppet sinne
– uppleva kärlek
– leva efter sina värderingar

Det finns såklart fler saker, att ‘vistas i naturen’ är till exempel en viktig punkt för mig.

Slutligen vill jag dela med mig av några tankar och tips som jag tagit del av under åren:

Eftertanke: Fundera över vad som känns meningsfullt för just dig. Vilka utav ovanstående punkter tycker du är viktiga? Och hur kan du integrera dem mer i ditt liv?

Tacksamhet: Tänk på (eller skriv helst ned) minst tre saker varje kväll innan du ska sova, som du är tacksam för. Du kan förstås göra det när som helst under dagen, men det underlättar att göra det ungefär vid samma tid varje dag för få rutin på det. Att träna hjärnan på att fokusera på tacksamhet har förvånansvärt stor (positiv) påverkan. Det kan verkligen skifta riktningen i livet! Vi har alltid något att vara tacksamma för, det kan vara stort som smått.

Stanna upp: Ibland behöver vi ta en paus i vår ständiga strävan mot ett mål eller framtiden, kort och gott för att vänta in lyckan. Ofta infinner den sig nämligen när vi släpper taget om allt, och bara är helt och fullt närvarande i stunden.

 

”The meaning of life is to give life meaning”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka, ta hand om er. Kramar ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Den osminkade sanningen

Tiden är inne

 

Kommentarer
Dela gärna:

Förändring & mentalt bagage

Allt förändras över tid, så även människor. Troligen är du inte samma person nu, som du var för ett, fem eller tio år sedan. Nya upplevelser och erfarenheter formar oss alla genom livet, vi växer och utvecklas. Förändring är naturligt, men inte alltid lätt.

 

”The only thing that is constant is change.”

– Heraclitus

 

Ordet förändring har ofta en ganska negativ klang, det är liksom lite obekvämt och jobbigt. Många är rädda för just förändring, troligen för att nya och okända saker upplevs som lite otäckt – samtidigt som det vi är vana vid, är tryggt och bekvämt. Men förändring är många gånger bra! Tänk om hela livet såg likadant ut, jösses vad tråkigt. Och om du inte gillar ditt liv, ditt sätt att vara eller olika omständigheter – är ju nyckeln just förändring.

Personligen tycker jag att en av de svåraste sakerna med att förändras, är att möta de människor som kände ditt ‘gamla jag’. De förväntar sig ofta att du ska vara på ett visst sätt, så som ”du alltid varit”. I såna situationer är det lätt att falla in i gamla hjulspår, åtminstone för stunden. Det behöver kanske inte vara ett problem, men det kan leda till något av en inre konflikt – i synnerhet om du inte riktigt trivs med den du varit tidigare. Det kan ju faktiskt vara så att personen du trodde du var i alla år, inte alls var du. Kanske har du inte vågar visa ditt sanna jag? Eller så kanske du inte ens vetat vem du verkligen är förrän nu?

 

”Isn’t it funny how day by day nothing changes, but when you look back, everything is different..”

– C.S. Lewis

 

Det är lätt att fastna i det som varit. Att älta saker som hänt; ”om jag bara hade gjort så här istället…” eller ”tänk om…”, men det är inte konstruktivt. Alexander Bard sa en klok sak i en podd för en tid sedan, ”Det som har hänt har hänt. PUNKT.” Det är viktigt att sätta just en punkt på slutet och inte ett kommatecken. Bard menade att eftersom vi inte kan förändra det förflutna, finns det heller ingen anledning att gräva ner sig i det som varit. Att fokusera på nuet och navigera klokt framöver är både betydligt mer viktigt och intressant.

Det här med ånger då? Det är ju något som ofta är kopplat till just ältande av det förflutna. Även här hade Bard väldigt kloka tankar; För det första måste vi inse att alla gör misstag (även du och jag) det är en del av att vara människa. Det är dessutom genom våra ‘misstag’ (som snarare är lärdomar) som vi växer och utvecklas.

Ånger hänger ihop med att förändras. Saker som vi gjorde för ett, fem eller tio år sedan, skulle vi troligen gjort annorlunda idag. Den insikten finner åtminstone jag trösterik. Det finns ingen anledning att klanka ned på sig själv för gamla ‘misstag’, vi var en annan person då och saknade de erfarenheter vi har nu. Vi kan inte få saker ogjorda, men vi kan ta lärdom av dem. Acceptera, förlåt dig själv och gå vidare.

”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.”

– Ian Maclaren

 

Något som kan vara lite klurigt, är att det oftast inte går att se vad en annan människa har för bagage – men vi bär alla på en ryggsäck full av erfarenheter. Ju närmre relation vi har till någon, ju mer vet vi generellt om vad personen bär med sig. Men oavsett hur nära vi står varandra, är det omöjligt att veta allt. Därför kan vi aldrig helt förstå, eller ha full insikt i, varför någon agerar på ett visst sätt eller vad hen har gått igenom. Av samma anledning har vi heller aldrig rätt att döma en annan människa.

Det är lätt att kritisera någon annans sätt att vara eller agera. Tidigare kunde jag komma på mig själv med att tänka ‘jag önskar att hon var mer si eller att han gjorde mer så’ – tills jag insåg att problemet ofta låg hos mig själv. Vi har aldrig rätt att ändra på en annan människa. Det enda vi kan förändra är oss själva och vårt förhållningssätt.

Om jag blir provocerad av något som någon säger eller gör, försöker jag stanna upp och fråga mig själv varför. Det är verkligen inte lätt alla gånger, men när jag gör det, inser jag ofta att händelsen triggat något inom mig som jag inte är bekväm med. Då kan jag antingen ta ut min frustration på/försöka ändra den andra personen, eller så kan jag handskas med det verkliga problemet – alternativ två är helt klart mest schysst och konstruktivt. (Med det sagt menar jag inte att man ska acceptera vad som helst eller ta på sig någon annans problem) Men världen skulle vara en ljusare plats om vi alla var lite mer ödmjuka, mindre dömande och såg vår egen del mer objektivt.

Yogan är en av de saker som förändrat mig mest, på många olika plan. För de som inte själva utövar yoga själva kanske det här kan verka märkligt, det är svårt att förstå effekterna om man inte själv tagit del av dem. Men yoga är så mycket mer än de fysiska positionerna – det är ett fantastiskt verktyg för personlig utveckling, rent av en livsstil. Därför påverkas inte bara kroppen utan även sinnet och de mentala delarna.

Yogan har bland annat förändrat mitt förhållningssätt till mig själv och andra. Tidigare har jag varit extremt självkritisk, haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har inte känt att jag räcker till eller duger som jag är – ‘jag är inte smart, snygg eller duktig nog’. Yogan har hjälpt mig att successivt acceptera mig själv som jag är, med alla fel och brister. Att omfamna hela mig själv, både bra och dåliga sidor. (Vissa dagar är det lättare, andra är det svårare)

Jag vet att det låter klyschigt att ‘du måste tycka om dig själv för att kunna tycka om någon annan’, men det är verkligen så. Tidigare kunde jag förstå det med intellektet, men det är en helt annan sak att förstå det med hjärtat, att verkligen känna det. När man accepterar sina egna fel och brister, blir det också lättare att acceptera andras. Ingen är perfekt och det är inte heller något att eftersträva. I ärlighetens namn är det perfekta ganska tråkigt och nästan lite otäckt, medan unika drag och egenheter är bra mycket mer intressant och vackert.

Vi behöver verkligen sluta med att jämföra både oss själva och andra, med varandra. Jämförelsen blir inte rättvis, av den anledning att vi alla har olika bagage och förutsättningar. Den enda vi möjligen kan jämföra oss med, är oss själva – och då bör det vara i syfte att lyfta och peppa, snarare än att sänka.

 

Stort tack för alla fina kommentarer på tidigare inlägg!

Kram på er ♥

 

 

Kommentarer
Dela gärna: