Tankar kring att skaffa barn

Girl in White Long Sleeve Shirt and Black Skirt Sitting on Swing during Day Time

Jag har länge funderat på att skriva det här inlägget, men varit lite osäker på hur det skulle mottas. För det här med barn kan vara ett känsligt ämne, som dessutom ofta är förknippat med oerhört starka åsikter… För att inte tala om hur stark normen att skaffa barn är.

Innan jag skriver något mer, vill jag vara väldigt tydlig med att jag inte är ute efter att säga vad som är rätt eller fel. Min avsikt är inte heller att döma eller såra någon. Jag vill kort och gott dela med mig av mina tankar.

Alltså, var och en gör som de själva vill! ♥ Med det sagt, drar vi igång.

Måste man verkligen skaffa barn?

Egentligen gillar jag inte riktigt uttrycket ”att skaffa barn”, eller det är nog framförallt ordet skaffa som jag hänger upp mig på. Det låter så enkelt och lättvindigt på något sätt, som om det är något man gör bara sådär. (Men det är ju oftast inte fallet.)

Hursomhelst, som jag nämnde i början av inlägget finns det en väldigt stark norm i samhället att man ska skaffa barn. Det ses närmast som en självklarhet. Och uttrycker någon att de inte vill ha barn, möts det ofta med höjda ögonbryn och förbluffade ansiktsuttryck. ‘Men, varför inte då?’

Att bli förälder är för många den största händelsen i livet, och majoriteten verkar ha svårt att tänka sig ett liv utan barn. Jag kan på sätt och vis förstå det. Men samtidigt, bara för att något känns rätt och naturligt för en själv, behöver det ju inte betyda att det är lika självklart för andra.

Personligen tycker jag inte att det är det minsta konstigt att vissa vill ha barn och andra inte. Snarare känns det väldigt logiskt, eftersom vi alla är olika och har varierande mål och drömmar i livet.

Så för att besvara frågan i rubriken; måste man verkligen skaffa barn? Nej, självklart inte. Man ska göra det som känns rätt för en själv.

Att inte vilja ha barn

Jag vet inte om det kanske redan lyst igenom texten, men varken jag eller min man vill ha barn. Det är inte så att vi känner att ”vi vill inte ha barn just nu, men kanske framöver” utan snarare att vi vill inte ha barn alls.

”Ni är inte så gamla än, ni hinner ändra er” kanske någon säger då. Visst, vi är inte jättegamla (jag blir 27 i år, och min man är 31) och vad vet jag, det kanske vi gör. Men i dagsläget känns det väldigt osannolikt.

Ärligt talat kan jag bli lite frustrerad på den här typen av kommentarer. Eller egentligen är det inte kommentaren som sådan som stör mig, utan snarare när det finns en underton i den, i stil med: ”Jaja lilla flicka, du kommer ändra dig ska du se.” Det är så förminskande!

På samma sätt finner jag det aningen roande att vi människor generellt är så oerhört inrutade i normer, och hur saker och ting ska vara. Att vi, så fort någon tar ett litet steg utanför ledet, är snabba med att kommentera detta. Jösses vilket liv det kan bli i luckan!

Nåväl, anledningen till att jag skriver det här inlägget, är att jag vill belysa att det kanske inte finns en lösning som passar alla. Jag vill lyfta att vissa inte vill ha barn, och att det är minst lika okej som att vilja det. Min förhoppning är att andra som inte heller vill ha barn, ska känna sig mindre ensamma och/eller utsatta. Men också att (förhoppningsvis) bidra med ökad förståelse.

Jag upplever nämligen att vissa har väldigt svårt att förstå när andra inte vill bli föräldrar. Därför tänkte jag lyfta några anledningar till varför man kanske inte vill ha barn. (Nu är det ju inte så att jag sitter på några allmängiltiga svar, utan jag kan ju bara utgå från mig själv).

För självklart kan anledningarna till att man inte vill bli förälder variera, och egentligen behöver man ju inte ens ha några anledningar eller förklaringar, om man inte vill. Hursomhelst, nedan följer några av mina/våra tankar.

Fem anledningar till att jag/vi inte vill ha barn

1. Ingen barnlängtan

Jag känner flera stycken som sedan de mer eller mindre själva var barn, har drömt om att skaffa egna. Som älskar bebisar och har en genuin längtan efter att en dag själva få bli föräldrar.

Varken jag eller min man har den där längtan, och har aldrig haft den. Det skulle ju teoretiskt sätt kunna ändra sig framöver (även om det känns väldigt osannolikt).

Men bristen på den här längtan är alltså den absolut främsta anledningen till att vi inte vill ha några barn. (Kommande punkter väger således inte lika tungt.)

2. Min personlighet

Som jag tidigare nämnt i detta inlägg har jag en introvert och högkänslig personlighetstyp, vilket innebär att jag trivs bäst i lugna och stillsamma miljöer, med ordning och reda. Samtidigt mår jag dåligt av röra, höga ljud och intensiva miljöer – det blir liksom för mycket intryck för mig.

Barn är vanligtvis tämligen livliga, delvis högljudda och sällan särskilt stillsamma eller städade… Det hör liksom till, och självklart måste barn få vara just barn!

Det kan verka själviskt att sätta sig själv först, men jag tänker snarare att det är omtänksamt att inte skaffa några barn i mitt fall – man kan helt enkelt vara mer eller mindre lämpad som förälder. (Sedan skulle jag säkert klara av det, men ja…)

belly button, birth, family

3. Fysiska aspekter

Okej, det här kommer kanske verka märkligt eller absurt, men jag tänker skriva det ändå: Bara tanken på att min mage skulle växa till gigantisk storlek, ger mig ångest. Alltså inte på ett fåfängt sätt, utan mer på ett psykologiskt plan tror jag… Eeh ja, det är lite svårt att förklara, så jag tror helt enkelt att jag lämnar det där.

Men det kanske är lättare att förstå att ‘le grand finale’ (förlossningen) inte känns särskilt lockande. Tack men nej tack, jag avstår gärna. Med det sagt, är jag grymt imponerad av alla mammor där ute – ni är grymma!

Bild baserad på uppgifter från ’Environmental Research Letters’.

4. Miljön

Okej, det här kan vara lite känsligt och kontroversiellt. Men rent krasst är det absolut sämsta man kan göra för miljön, att skaffa barn. (Se ovanstående bild, notera även skalan…)

Innan någon går i taket nu, vill jag vara tydlig med att jag såklart tycker att man ska skaffa barn ändå om man vill det. Och för tydlighetens skull: nej, ovanstående text är inte avsett som kritik till er som redan har eller planerar att skaffa barn. ♥

Men, om man (som vi) inte är så sugen på att skaffa barn till att börja med, kanske miljöaspekten kan vara ännu en anledningen till att låta bli.

Update: Vill lägga till en annan intressant och tänkvärd aspekt från en av er läsare (väldigt förenklat och kortfattat): Om ingen av oss som värnar om miljön (genom kost, livstil osv) skaffar barn, så kommer planeten framöver populeras av barn vars föräldrar inte bryr sig – vilket medför en risk att barnen inte heller får med sig miljö-/hållbarhetstänket (och det är ju inte så bra).

5.  Ansvar, begränsad frihet, pengar & relationen

Det här är väl inte direkt någon nyhet, men det är ett enormt ansvar att skaffa/ha barn. Att bli förälder är att ’binda upp sig’ åtminstone de kommande 18 åren… och det är ju ingen liten grej precis.

Samtidigt tenderar friheten (att göra vad man vill, när man vill) att bli begränsad.

Att ha barn är inte heller helt gratis. Enligt denna artikel kostar ett barn drygt 1 miljon kronor, från att de föds till den dag de fyller 19 år. Behöver man dessutom en större bil alternativt en extra bil under dessa 19 år, tillkommer ytterligare ca 1 miljon kronor…

Sedan sliter småbarnsåren ofta hårt på förhållandet… Sömnbrist och mindre tid med sin partner på tu man hand, är några av anledningarna till det.

Ja, där hade vi några av mina/våra anledningar till varför vi inte vill bli föräldrar.

Sedan kan jag tänka mig att det ger enormt mycket, på många plan, att ha barn. Vilket såklart kan vara svårt att förstå fullt ut, när man inte själv har några. Men jag tror ändå inte att det är något för alla.

Jag är bara tacksam för att vi lever i en tid där de allra flesta av oss själva kan välja, om vi vill ha barn eller inte (normer till trots). Det har ju inte alltid varit fallet.

Sedan är det oerhört skönt att jag och min man tänker/känner lika i detta. För just frågan kring barn, är nog en av de viktigaste sakerna att vara överens om i ett förhållande.

Slutligen vill jag bara förtydliga några saker:

– Både jag och min man har syskonbarn, som vi älskar, och gärna umgås med ♥ (Även om jag alltid är helt slut efteråt, haha!)

– Bara för att jag inte själv vill ha barn, betyder det inte att jag inte kan glädjas med andra. Självklart blir jag jätteglad för alla de som väntar eller redan fått barn och har drömt om det.

– Jag känner mig ödmjuk inför att jag/vi kan komma att ändra oss längre fram. För ärligt talat kan man ju omöjligen veta nu, hur man känner om ett, fem eller tio år framöver (oavsett vad det gäller). Men, det känns verkligen osannolikt.

– Jag accepterar att människor har olika åsikter och värderingar. (Och förväntar mig därför också att andra accepterar mina, även om vi tycker olika.)

Så mina vänner, nu är jag nyfiken på vad ni tycker och tänker! Vad har du för tankar kring det här med barn? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas att ni har en underbar dag allesammans ♥ Kram på er

 

Ps. Av förklarliga skäl är ingen av bilderna i detta inlägg mina egna, utan samtliga kommer från Pexels.

 

Lästips:

Högkänslig, introvert & extrovert
Att förlåta – hur gör man?
Psykisk ohälsa & utmattning
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Kommentarer
Dela gärna:

Säsongsanpassad mat – Att äta i säsong

Det här med mat och kost är verkligen inte helt lätt. Vad ska man äta och inte? Vi bombarderas dagligen med nya rubriker och rön: ”Ät det här! Testa den här dieten och gå ner X kg på bara 14 dagar! Varning, dessa livsmedel är dåliga för din hälsa!” och så vidare. Personligen är jag så trött på dessa utrop att jag numera gör mitt bästa för att undvika dem.

Jag är inte intresserad av några ‘quick-fix’ eller ‘mirakel-lösningar’, utan vill ha något mer långsiktigt och hållbart. Mot den bakgrunden kommer detta inlägg (som är en del av temamånaden i utmaningen mot ett mer hållbart 2018) att handla om säsongsanpassad mat.

För en tid sedan läste jag att ett salladshuvud har 16 gånger så hög klimatpåverkan under vinterhalvåret i Sverige, jämfört med ett som odlats under sommaren. 16 gånger, det är ju helt galet! Tyvärr hittar jag inte källan nu, men om jag inte missminner mig så gällde jämförelsen isbergssallad som odlas på friland under sommaren och i växthus under vintern. Främsta anledningen till den stora skillnaden är att många av de svenska växthusen värms upp med olja under vintern…

Hur är det med importerad sallad då, kan man fråga sig? Det beror ju såklart på en rad faktorer – bland annat var den är odlad, under vilka förhållanden, samt transporten. Men generellt har den åtminstone dubbelt så hög påverkan som ett lokalt (svenskt) salladshuvud har under sommaren. Det här gäller såklart inte enbart sallad, utan oerhört många andra grödor också.

Man behöver inte gå sådär jättelångt bakåt i tiden för att upptäcka stora skillnader på matbutikernas sortiment. I dagsläget ser ju utbudet i princip likadant ut året runt, men så var det inte för en sisådär femtio år sedan. Nu kan vi mumsa på såväl sallad som färska jordgubbar mitt i vintern och ingen tycker att det är det minsta konstigt. Vi har vant oss vid att allt finns att tillgå, oavsett årstid.

På samma sätt har exotiska frukter och grödor (som exempelvis banan och avokado) blivit så vanliga, att de knappast anses ‘exotiska’ längre. Ingen (eller väldigt få) lyfter på ögonbrynen när äpplena kommer från Nya Zeeland och avokadon från Argentina… Men, det har ju inte alltid sett ut så.

I det här inlägget vill jag lyfta fördelarna med att äta mer säsonganpassad mat – dvs att i större utsträckning låta årstiderna styra vad vi äter. Men vilka grödor är egentligen i säsong när? Vissa saker har de flesta koll på, som till exempel färskpotatis och svenska jordgubbar, men i övrigt är vi många som tappat den här typen av kunskap. Och det är ju inte så konstigt egentligen, majoriteten av oss i det moderna samhället lever relativt avskärmade från naturen och behöver inte odla vår egen mat för att överleva. Dessutom ser ju som sagt butikernas utbud i princip likadant ut året runt.

Det här är ingen kritik, utan snarare ett konstaterande av hur samtiden ser ut. Det är såklart inget fel med att köpa sin mat i en butik, eller att odla den själv för den delen. Var och en gör som de vill. Men, jag tror att vi har mycket att vinna på att bli lite mer medvetna om säsongerna och anpassa vår kost därefter.

5 fördelar med att äta mer i säsong:

1. Ekonomiskt: många gånger är råvarorna som billigast när de är i säsong (det finns ofta ett överflöd = lägre pris)
2. Hälsa & variation: ofta framhålls hälsofördelarna med att äta en varierad kost; genom att följa årstidsväxlingarna/säsongerna sker detta naturligt
3. Miljövänligt & klimatsmart: säsongsanpassad kost sparar bland annat resurser, minskar utsläppen och behovet av transporter
4. Smaken: många gånger smakar maten så mycket godare när den är i säsong (jämför tex smaken på jordgubbar/tomater under vinterhalvåret med sommaren)
5. Längtan: att inte ständigt ha tillgång till något, utan att få längta lite, gör att vi uppskattar det så mycket mer när vi väl får det

Tankar kring säsongsanpassad mat, exotiska frukter & självhushållning

Rent krasst är ju egentligen exotiska frukter och grönsaker aldrig i säsong här på våra nordliga breddgrader. Visst, en del av dessa går att odla i växthus även här, men långt ifrån alla. Betyder det att vi aldrig kan äta dem? Nej, det kanske inte är realistiskt. Åtminstone inte på kort sikt. Men vi skulle kunna ha en lite mer ‘mindful approach’. Kanske går det att spara de exotiska frukterna till speciella tillfällen? Min man och jag drömmer ju om att bli självhushållare framöver och inspireras därför mycket av hur de gjorde förr.

Under vintern finns det ju inte så mycket i varken frukt eller grönsaksväg som växer i Sverige, förutom möjligen några kål- och äppelsorter. Innan världen blev lika globaliserad som den är idag, fick man alltså lagra frukt och grönt på olika sätt. Det var naturligt att äta mer rotfrukter och kål under vintern, eftersom de funkar fint att lagra. Frukt och bär fick avnjutas i torkad, konserverad eller fryst form. Alternativt som sylt eller i olika inläggningar. (Okej man kanske inte hade tillgång till frys då, men nu har vi ju det.)

Jag och min man har ju fortfarande en lång bit kvar innan vi ens är i närheten av att vara självförsörjande på mat, vi har ju bara precis börjat nosa på det. Men vi försöker successivt att redan nu äta mer i säsong. Personligen väljer vi till exempel bort sallad, gurka och tomat under vintern, eftersom de mest består av vatten. Vi har också påbörjat resan mot en mer medveten konsumtion av exotiska frukter och grönsaker, men äter fortfarande en del bananer… Man får liksom ta ett steg i taget!

Vi har nyligen börjat grodda själva istället för att köpa färdiga förpackningar. Här: alfalfafrön, så gott! ♥

7 tips på alternativ till sallad under vintersäsongen:

1. morötter i olika former: rivna, som stavar, kokta, osv
2. groddar & microgreens: av bönor, frön och linser
3. frysta grönsaker: blomkål, broccoli, ärtor, haricots verts, mm
4. picklad lök, kål, rotfrukter
5. vitkål: i kombination med rivna morötter, som pizzasallad, mm
6. övriga kålsorter: strimla och blanda med en vinägrett, gör grönkålschips, osv
7. känns det svårt att helt välja bort färska grönsaker? välj åtminstone de som innehåller mer näring (och inte bara vatten) – exempelvis paprika

Uppdatering: paprika var tyvärr inget bra exempel, se länk i kommentar till detta inlägg

Tanken är att vi ska grodda fler sorters frön och bönor framöver… samt kikärtor!

Kissen trodde att det var matdags när jag plockade fram kikärtorna! Hahaha stackars liten, han tyckte väl att påsen prasslade på samma sätt som kattmaten 😂

Ja, det var några av mina tankar och tips kring säsonganpassad mat. Vad tänker ni som läser? Äter ni i säsong? Har du fler tips eller några funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni haft en fin Alla ♥ – dag! Kram på er

 

Relaterade inlägg:

Vad är schysst, hållbar & hälsosam mat?
Ett mer hållbart 2018 – en månad i taget
Våga vego – tips, tankar & erfarenheter
5 tips på goda vego-frukostar

 

Kommentarer
Dela gärna:

Miljömupp, förnekare eller medelsvensson – var står du i klimatfrågan?

Det här med miljö- och klimatfrågor är verkligen intressant, på många plan. De har en tendens att dela upp människor i olika läger. Låt mig presentera 6 olika kategorier:

Förnekarna
Den här kategorin hävdar bestämt att klimatförändringarna är ‘hittepå’. De är totalt ointresserad av miljöfrågor och att förändra sin livsstil. En stor del av denna kategori utgörs av vita medelålders män, som (föga förvånande) tjänar stora pengar på miljöförstörande verksamheter. Att källsortera och äta mer vegetariskt finns inte på deras radar. Ofta är de högljudda och skräniga – de känner väl på sig att de tillhör ett utdöende släkte (och försöker därför desperat bevisa motsatsen).

Teknik-entusiasterna
Den här kategorin människor har stor tilltro till tekniken och räknar kallt med att den kommer att lösa alla (eller åtminstone majoriteten av) våra problem. Ofta hör man dem säga saker i stil med ‘om X antal år kommer det se ut/fungera på det här sättet’ följt av en väldigt futuristisk och avancerad vision. Deras idéer bygger ofta på att vi ska kunna fortsätta leva som nu, med bibehållen standard.

System- & lagförespråkarna
Dessa människor hävdar att miljö- och klimatfrågor enbart kan lösas på politisk nivå – med olika skatter, lagar och regler. Ofta använder de dessa åsikter som en ursäkt för att fortsätta leva som de alltid gjort. Man hör dem säga saker som ‘det spelar ingen roll vad jag eller någon annan gör på individnivå’. Men när det väl kommer till kritan och är dags för val, då lägger de sällan sin röst för klimatet iallafall – det skulle ju nämligen hindra dem från att leva som de alltid gjort…

De som har gett upp
Den här kategorin är medveten om miljö- och klimatproblematiken, men istället för att försöka göra något åt problemen, har de gett upp utan att ens försöka. De fortsätter att leva som de alltid gjort, eftersom de likt ‘system- och lagförespråkarna’ menar att det inte spelar någon roll vad de enskilda individerna gör. Dessa människor har ofta en väldigt negativ syn på framtiden – något som inte alltid bekommer dem, eftersom de menar att det inte kommer påverka deras egen (utan framtida) generationer.

Medelsvensson
Troligen den största kategorin. De är medvetna om miljö- och klimatproblematiken, gör vissa gröna val (som att källsortera och köpa led-lampor) men de kompromissar ofta och mycket. Vanligen säger de ‘lite måste man ju få unna sig’ varpå de fortsätter att shoppa nya kläder, trots att garderoben därhemma bågnar. Ett annat favorituttryck är ‘alla andra gör ju det‘ – med vilket de ofta rättfärdigar saker, som exempelvis weekend-resor till utlandet.

Ansvarstagarna
Den här kategorin tror på individens kraft, att enskilda människor kan göra skillnad. Därför lever de själva miljömedvetet och klimatsmart, med förhoppningen om att andra ska inspireras och hoppa på tåget. Övriga kategorier gillar att ha lite roligt åt ‘ansvarstagarna’, och kallar dem gärna för saker som ‘naiva’‘hippies’ och ‘miljö-muppar’.

Självklart är ovanstående kategorier en generaliserad bild av verkligheten, och jag är medveten om att det är ‘ute’ att dela upp människor i kategorier – att sätta ‘stämplar’ eller ‘labels’ på saker och ting. Och visst ligger det mycket i det, vi behöver inte fler saker som splittrar oss – utan snarare inse att vi alla är människor. Med det sagt, kan jag ändå tycka att det finns en poäng med att lyfta ovanstående kategorier. Att belysa de olika lägren.

Vilket läger har rätt då? Inget och alla (förutom den först kategorin, som enbart har fel). Jag funderar även på ‘de som har gett upp’… De har ju rätt så till vida att att vi minst sagt står inför stora utmaningar, och att det inte finns några garantier för att vi kommer lyckas rädda upp situationen. Men att ge upp utan att ens försöka, känns som en dålig strategi.

Övriga kategorier då? Ja, tekniken är en viktig del i omställningen. Ja, det behövs tuffare lagar och regler, men också att enskilda individer tar sitt ansvar. Här kommer även medelsvensson in – som gör en hel del bra, men där det också finns stor förbättringspotential. Fördelen är ju att de tenderar att ‘göra som alla andra’ – vilket kan vara positivt, om fler börjar leva mer hållbart och medvetet.

Hos vem ligger bollen då? Löser vi klimat- och miljöproblemen på politisk nivå eller individnivå? Jag skulle säga att båda behövs. Det kluriga är att vi har något av ‘hönan och ägget-problematiken’. Individerna väntar på att politikerna ska fatta tuffare/rätt beslut, medan politikerna behöver känna ett stöd från väljarna (individerna) för att fatta dessa beslut. Tekniken då? Jag tror absolut att tekniken kan vara en del av lösningen, men långt ifrån den enda eller hela lösningen.

Personligen har jag gått från att (under min uppväxt) vara en ‘medelsvensson’ till att bli en ‘ansvarstagande’. Jag ska villigt erkänna att jag känner en viss frustration när människor resonerar som så att ‘det spelar ingen roll vad gemene man gör, därför tänker jag passivt invänta att politikerna fattar rätt beslut’. Det måste vara väldigt smidigt och skönt att lägga över ansvaret på någon annan, att inte själv behöva stå för de val man gör. På samma sätt känner jag frustration när någon ger uttryck för att de inte bryr sig. Hallå! Hur kan du inte bry dig?

Nyligen hörde jag en person (som tillhörde den mindre smickrande kategori-kombinationen ‘system- och lagförespråkare’ samt ‘de som har gett upp’) uttrycka sina tankar kring miljön och klimatet. Han sa ungefär ”Jag kommer fortsätta leva ohållbart sålänge lagarna inte ändras, jag bryr mig inte om kommande generationer, och tror inte på att gemene man kommer ta sitt ansvar på individnivå”. Då har jag bara lust att skrika: Nej, åtminstone inte om alla är lika själviska som du!!

Det var faktiskt ovanstående kommentar som fick mig att skriva det här inlägget. Jag blev så jäkla frustrerad att jag bara var tvungen att skriva om det.

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag är intresserad av yoga. I den yogiska livsstilen finns det en tanke, eller snarare en måttstock, som är väldigt fin och användbar: Om alla gjorde som jag – skulle det fungera/vara hållbart?

Kan du känna igen de sex kategorierna ovan? Har jag kanske missat någon kategori? Hur resonerar du kring miljö- och klimatfrågorna? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni haft en mysig luciadag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Vad är schysst, hållbar & hälsosam mat?
9 miljoner människor dör årligen i miljöföroreningar
Vikten av närheten till naturen

 

Kommentarer
Dela gärna:

Vad är schysst, hållbar & hälsosam mat?

I det här inlägget tänkte jag provprata (provskriva) lite kring mat och kost, bland annat ur hälso- och hållbarhetssynpunkt. Jag tänkte även dela med mig av mina tankar kring en vegetarisk och vegansk livsstil. Om någon inte är bekant med begreppet ”provprata” så är det alltså när det man säger inte är helt färdigformulerat och därmed kan innehålla brister eller felslut. Egentligen provskriver jag alltid här på bloggen – för jag sitter verkligen inte på alla svaren. Därför försöker jag vara tydlig med att det som passar och känns rätt för mig, inte nödvändigtvis behöver vara rätt för någon annan. Men idag vill jag vara extra tydlig med just detta, att jag provpratar.

Alltså, jag dömer ingen och jag säger inte att något är rätt eller fel. Jag vill bara dela med mig av mina tankar.

Generella tankar kring maten & dess påverkan

När det gäller mat och kost är förstås det allra lättaste att inte fundera så mycket, utan äta som man alltid har gjort. Men faktum är, att vad vi väljer att äta inte bara påverkar oss själva och vår hälsa, utan också andra arter och planeten i stort. Jag är medveten om att jag (och många med mig) är privilegierade, som i mångt och mycket kan välja vad vi vill äta. Vissa människor har ingen valmöjlighet, utan får äta det som finns. Andra stackare har ingen mat alls, vilket såklart är hemskt. Med det sagt, tänker jag att vi som faktiskt kan välja, ska försöka göra så genomtänkta och kloka val som möjligt. (Och nej, det är verkligen inte lätt! Notera att jag skrev försöka ♥)

Hur ska man äta då, om man vill må bra och samtidigt värna om miljön? Det finns egentligen inget kort eller enkelt svar, det är så oerhört många aspekter som väger in. Få saker här i världen är helt svart eller vitt, de mesta faller in under någon form av gråskala – så även maten skulle jag säga.

Maten, miljön & klimatet

Vad vi ska äta för att ha så liten miljö- och klimatpåverkan som möjligt, är ju ganska omdebatterat. Jag har läst otaliga böcker och artiklar, samt sett en stor mängd dokumentärer på ämnet. Det gör mig ju dock inte till någon expert. Men av det jag kunnat läsa mig till, är min slutsats att det bland annat beror på var man bor. Vi har till exempel helt andra förutsättningar här i Norden, jämfört med länder som ligger på ekvatorn. Något som är hållbart att äta här, kanske inte är lika hållbart där och tvärtom. Att välja lokalproducerade (och därmed säsongsanpassade) råvaror, är alltså generellt sett en god idé. Att maten inte transporterats runt halva jordklotet är såklart eftersträvansvärt, även om transporterna inte alltid är det största problemet.

Överlag skulle jag också säga att det i de allra flesta fall, är bra för miljön och klimatet att skära ned på de animaliska produkterna (kött, fisk, ägg och mejeriprodukter) samt att i största möjliga mån välja ekologiska och KRAV-märkta produkter.

Maten & hälsan

Vad vi ska äta för att uppnå och bibehålla god hälsa, är ju även det ett minst sagt omdebatterat ämne. Här har jag också lagt ner min beskärda del på att göra research och läsa på genom åren, men inte heller på detta ämne är jag någon expert. Min personliga slutsats är dock denna – en växtbaserad kost med så naturliga (oprocessade) råvaror som möjligt, är det bästa vi kan äta. Det kan eventuellt vara okej med en liten mängd animaliska produkter, vid enstaka tillfällen. Men då snackar vi en liten mängd.

Vad äter jag & min man?

Personligen gick jag vid årsskiftet 2015/2016 över till en helt lakto-ovo-vegetarisk kost. Sedan början av 2017 äter jag i princip uteslutande (minst 95 %) vegansk kost och resterande vegetariskt. (Jag har tidigare skrivit mer om det här.) Min man äter, på egen initiativ, samma mat som mig här hemma. Däremot äter han i princip allt om vi är bortbjudna eller äter ute – alltså även kött, ägg och mejeriprodukter.

Varför har vi då gjort detta val? Min man äter veganskt på hemmaplan främst på grund av miljön, men också för hälsan. Jag tänker likadant, men har också med mig den mer etiska aspekten. Jag har alltid haft svårt för kött (redan som barn) och skulle till exempel aldrig kunna skjuta ett rådjur. Jag blir illamående och far fysiskt illa av att se djur slaktas eller styckas. Hela min kropp ryser av obehag och det känns bara fel för mig. Av den anledningen känns det inte rätt att äta djur. Om jag knappt står ut med att se ett djur slaktas, än mindre kan tänka mig att slakta det själv – då känns det helt enkelt inte okej att äta dem heller. Men jag dömer som sagt ingen annan, det är okej att tycka/känna annorlunda!

När vi ändå är inne på den etiska aspekten, så omfattar den även andra människor för mig. Självklart vill jag att de som har producerat maten ska arbeta under schyssta villkor! Här kommer återigen ekologiska- och kanske framför allt fairtrade-märkta produkter in. Dels vill jag inte äta mat som är besprutad med bekämpningsmedel själv, men jag vill inte heller att arbetarna eller deras närmiljö ska få lida av dessa kemikalier. Samtidigt som de såklart ska ha rimliga löner!

Framöver är vår dröm (som jag varit inne på lite i tidigare inlägg) att själva i största möjliga mån odla vår egen mat.

Bilder från sommarens odling ♥

Tankar kring en vegansk livsstil

Jag får ibland frågan om jag är vegan. Det korta svaret är nej. Jag är en vegetarian som i princip uteslutande äter vegansk kost. Att vara vegan är en livsstil. Jag har övervägt att bli vegan vid flera tillfällen och skulle utan problem kunna leva på enbart vegansk kost (det gör jag ju i princip redan). Så varför har jag inte tagit steget fullt ut och blivit vegan? Det beror på flera aspekter, men nedan kommer några saker jag funderar på.

Om valet står mellan ett par skor i skinn eller syntet, vad ska jag välja? Skinn känns som ett bättre alternativ ur miljösynpunkt, då det är naturligt, håller bättre (högre kvalitet) och innehåller en mindre mängd otäcka kemikalier (förutsatt att lädret är naturgarvat). Men, då dör ju ett djur. Är det okej att inte vilja äta djuren, men sedan bära dem som skor? Tveksamt. Men samtidigt, om jag köper ett par skinnskor var femte till tionde år, så är det betydligt färre djur som dör – jämfört med om jag ätit kött varje dag… Är det då okej att köpa skinnskor så länge andra människor äter kött (och djuret dör iallafall?) Jag vet inte riktigt vad jag tycker. (Jag är medveten om att det finns tygskor, men har inte hittat så många som funkar även vintertid… Då är det syntet som gäller)

Men hur är det med en sådan sak som ull då? En vegan använder inte ull. För mig är det lite problematiskt eftersom jag är en riktigt frusen person och tycker att ullen har så många bra egenskaper. Det är naturligt, varmt, smutsavvisande och andas… Fåren (och andra ”ull-djur”) dör ju inte om vi bara tar ullen, men samtidigt är det ju inte alla gånger de behandlas på ett snällt sätt (jag tänker tex på mulesing, som är vidrigt.) Problemet är att det inte finns något riktigt bra alternativ till ullen, eller jag har åtminstone inte hittat något. Fleece och liknande är ju inget bra alternativ ur miljösynpunkt…

Sedan har vi ju det här med husdjur. Jag har en katt som jag ÄLSKAR. Är det egentligen okej att ha husdjur som vegan? Jag vet att det finns både vegansk katt- och hundmat, men de är ju faktiskt rovdjur. Till skillnad från oss människor (som klarar oss fint på en vegansk kost) så är ju varken katter eller hundar byggda för att leva på enbart vegetabilier…

Ja, sådana saker funderar jag på ibland. Egentligen handlar det inte så mycket om etiketten ‘vegan’ eller ‘vegetarian’ – utan mer om vad som känns rätt och fel för mig. Och det kan ju egentligen bara jag avgöra. Precis som alla andra får avgöra vad som känns rätt och fel för dem.

Min fyrbenta guldklimp ♥

Det var några av mina tankar gällande kosten och dess påverkan. Avslutningsvis vill jag bara skriva att jag respekterar andra människors val, och förväntar mig därmed att andra människor respekterar mitt – även om vi tycker olika. ♥

Vad har ni som läser för tankar kring mat? Brukar ni äta vegetarisk/vegansk mat? Eller har du kanske tips på ett varmt och skönt material som kan vara ett alternativ till ull eller fleece? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni får en fin kväll allesammans! Ta hand om er. Kram kram

 

Relaterade inlägg:

Min resa mot ett mer hållbart liv – Del. Maten & kosten
Recept – soppa med chili & röda linser
En dag i mitt liv
– 9 miljoner människor dör årligen av miljöföroreningar

 

Kommentarer
Dela gärna:

5 saker vi inte äger

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om huruvida prylar alltid sparar oss tid, eller om de faktiskt även kan stjäla den. Där nämnde jag att det är viktig med en medvetenhet, både kring hur vi använder sakerna, men också kring vilka prylar vi väljer att äga. Mot den bakgrunden slog det mig att jag och min man inte äger några av de prylar, som jag tror finns i många svenska hem idag. Vissa människor blir lite smått bestörta om ämnet någon gång kommer på tal. ‘Va! Har ni ingen sådan?’ Därför tänkte jag att det kunde vara lite kul att dela med mig av några utav dessa saker.

Som vanligt vill jag vara tydlig med att bara för att vi har valt bort nedanstående saker, är det såklart inget fel att med att äga dem. Var och en väljer själv! Jag lyfter mest detta eftersom det är lite kul 😉 Så här kommer de nu – fem saker vi inte äger:

1. Diskmaskin

Faktum är att jag inte haft en diskmaskin sedan jag flyttade hemifrån år 2010 (!) Det har helt enkelt inte funnits någon i de bostäder jag levt och jag har inte gjort mig besväret att installera en heller. För det allra mesta går det fint att leva utan diskmaskin, men det underlättar såklart att vi bara är två i hushållet.

Hur är det miljömässigt då, kan man fråga sig? Det har gjorts studier som visar att det går åt en mindre mängd vatten när man diskar i maskin, jämfört med när man diskar för hand. Men vattenförbrukningen är ju bara en aspekt. Det går ju åt material och energi för att tillverka diskmaskinen och sedan ska den ju transporteras. Dessutom håller den ju inte för evigt, utan behöver bytas ut med jämna mellanrum. Så frågan är vad som är mest miljövänligt egentligen? (Jag vet alltså inte svaret, men är genuint nyfiken på det)

Framöver kommer jag fortsatt få leva utan diskmaskin, eftersom det helt enkelt inte lär få plats någon i vårt lilla torp… 😉


Älskar dessa diskborstar av trä! Vackra & miljövänliga på samma gång ♥

2. TV och tillbehör

Jag är uppväxt med en tv i hemmet och hade även en under en tid när jag flyttat hemifrån. Men när den gick sönder bestämde jag mig för att inte köpa någon ny. Det måste vara sisådär 4,5 år sedan ungefär… Vill ni veta något spännande? Jag har inte saknat den en enda gång! Självklart tittar jag fortfarande på filmer, vissa serier och en hel del dokumentärer – men via Netflix eller play-funktioner på datorn eller plattan.

Att inte äga någon tv har frigjort mycket tid, eftersom man inte på samma sätt riskerar att sitta och zappa mellan olika kanaler, eller slötitta på något som bara är halvintressant (visserligen kanske det inte är lika vanligt sedan smart-tv:n gjorde entré?) Hursomhelst, sedan tv:n försvann ur mitt liv har jag blivit mycket mer selektiv med vad jag tittar på.

I sociala sammanhang har det inte heller varit något problem. Det är egentligen bra mycket trevligare att umgås kring ett spel eller att sitta och diskutera saker, än att samlas och glo på tv. (Med det sagt, har jag inget emot att till exempel se en film eller kolla på tv vid enstaka tillfällen hos nära och kära)

Min man och jag resonerar som så, att om man inte har en tv finns det heller ingen anledning att ha en dvd- eller blue ray-spelare. Och har man ingen sådan, finns det ju heller ingen vits att ha några dvd-skivor… Rent krasst är egentligen alla tv-tillbehör överflödiga, om man inte har en tv. Därför har vi inga tv-spel eller liknande heller.


Missen är redo för filmmys.

3. Cd-spelare & skivor

Här ser bakgrunden ut ungefär på samma sätt som för tv:n. Cd-spelaren gick sönder och jag brydde mig inte om att köpa någon ny. Och utan spelaren, fyller ju inte heller skivorna någon större funktion… De senaste åren har jag därför i princip uteslutande lyssnat på musik via Spotify – på datorn, mobilen eller surfplattan. För min del funkar det alldeles utmärkt. Utbudet blir ju gigantiskt när man lyssnar på musik digitalt, jämfört med ”förr i tiden” när man köpte ett antal skivor och fick nöja sig med dem.

Dessutom upplever jag ingen direkt skillnad på musikkvalitén. När det gäller typ tidningar och böcker har jag fortfarande lite svårt att släppa de fysiska varianterna (tycker det är så mycket lättare och mysigare att läsa i pappersformat, jämfört med en skärm). Men med musiken har jag inte alls samma känsla, där är jag helt bekväm med den digitala varianten.


Vi lyssnar på musik i datorn, plattan eller mobilen.

4. Mikro

Jag och min man har levt utan mikrovågsugn de senaste tre åren ungefär tror jag. Av en slump snubblade jag över en artikel om hur det påverkar hälsan att äta mat som tillagats i micron. Därefter läste jag flera studier och artiklar om ämnet… Sedan åkte micron ut!

I början var det en omställning, men vi vande oss på några veckor eller så. I vissa fall kräver livet utan micro lite mer planering, men det är inte ens något jag reflekterar över längre. Den skeptiske kanske hävdar att det går åt mer energi att värma maten på spisen eller i ugnen och det är ju sant, men i det här fallet väljer jag min hälsa framför en lägre energiförbrukning…

Uppdatering: Enligt länkar i en kommentar till detta inlägg är det inte farligt för hälsan att använda micron. För vår del förändrar det dock inget, vi trivs med livet utan mikrovågsugn.


Livet utan micro är förvånansvärt enkelt! Samtidigt som maten smakar bättre ♥

5. Kaffebryggare/kaffemaskin

Jag kanske ska börja med att säga att varken jag eller min man dricker kaffe. Vi hade dock en kaffebryggare under en tid, för att kunna bjuda nära och kära. Men när den gick sönder för några år sedan kom vi helt enkelt aldrig till skott och köpte en ny…

Besökare får därför hålla till godo med ekologiskt pulverkaffe hos oss, alternativt möjlighet att välja bland en massa téer.

Skulle du kunna leva utan ovanstående saker, eller gör du kanske redan det? Har du valt bort någon annan pryl som de allra flesta har idag, och i så fall vilken? Lämna gärna en kommentar, jag är himla nyfiken på att höra vad ni tycker och tänker!

Hoppas ni har en skön helg allihopa! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Sparar prylarna oss verkligen tid?
Vad är minimalism?
Rensa bland prylarna – en guide
Ett enklare liv – att bo på liten yta

 

Kommentarer
Dela gärna:

Sparar prylarna oss verkligen tid?

För en tid sedan läste jag en text som handlade om tidsbesparande prylar. Nu kan jag tyvärr inte för mitt liv komma ihåg var jag såg den, men undermeningen var ungefär denna: Om alla de prylar och manicker som är tänkta att spara oss tid, verkligen gjorde det – borde vi inte ha massor av ledig tid?

De allra flesta svenskar har disk- och tvättmaskin idag, många har till och med robotar som tar hand om både dammsugning och gräsklippning. Men om gemene man fick frågan om hen har mer ledig tid nu, skulle de flesta troligen svara nej.

Vad beror detta på? Många saker såklart! Men faktum är att prylarna i sig ofta upptar en hel del tid – vilket kanske inte alltid är något vi reflekterar över. Först ska sakerna införskaffas, dvs. vi ska jobba in pengarna, jämföra och välja ut rätt produkt, få hem dem, eventuellt byta/returnera och sedan montera/packa upp/installera. Efter det ska ju grejerna såklart användas, men också underhållas och eventuellt lagas. Undra hur mycket tid vi tjänar in i slutändan? Vissa saker sparar oss säkerligen tid, men frågan är om inte många av dem också stjäl den?

Visserligen är ju inte alla prylar avsedda att underlätta vårt arbete eller att spara oss tid, men jag tyckte ändå att den här vinklingen var intressant. Om jag inte missminner mig, lyfte även texten det faktum att vi ofta upplever att vi har som mest tid på platser utan diverse bekvämligheter. Tänk dig typ sommarstugan på landet, som kanske saknar både el och vatten. Där tycks tiden närmast stå helt stilla, eller åtminstone passera i ett betydligt lugnare tempo. Det kanske inte enbart beror på prylarna (eller snarare bristen på desamma) men jag tror ändå att det är en bidragande faktor…

Ytterligare en plats där tiden närmast tycks stå still ibland – är i naturen. I synnerhet på platser som dessa, där skogen är som hämtad från en av John Bauers illustrationer…

En annan aspekt som är intressant, är romantiserandet av prylar. Här spelar såklart både reklam och media en viktig roll. Jag tänker till exempel på en annons där en man ligger i hängmattan och läser en bok – eftersom han just har köpt en robotgräsklippare! Frågan är hur sann den bilden är? Vi vill gärna tro att vi kommer använda tiden som prylarna sparar in, till att lata oss och göra saker vi tycker om. Men frågan är om det verkligen blir så? I takt med att allt fler skaffar samma manicker, höjs ju ribban för vad som är normalt att hinna med…

”Possession of material riches, without inner peace, it’s like dying of thirst while bathing in a lake.”

– Paramahansa Yogananda

Förstå mig rätt, jag är absolut inte är emot prylar, maskiner eller teknisk utveckling – de kan verkligen underlätta och förbättra massor! Jag är mer ute efter en medvetenhet. För det är skillnad på att bruka och missbruka saker. Som ett exempel kan en smartphone både spara oss tid och underlätta vår vardag – men den kan också göra raka motsatsen, det vill säga ‘stjäla’ mycket tid och fokus. Det beror ju helt på hur vi använder den! För mig handlar den här medvetenheten inte bara om hur vi använder prylarna, utan också om vilka prylar vi faktiskt väljer att äga. Kort och gott att köpa saker av ‘rätt’ anledning, dvs inte för att ‘alla andra’ har dem – utan snarare för att vi genuint har ett behov av dem.

Mobilen – en vardagshjälte eller en riktig tidstjuv?

Det var några av mina tankar kring prylar. Men nu är jag nyfiken på vad ni som läser tänker! Vad har du för relation till materiella saker? Vilka prylar skulle du inte kunna leva utan och vilka saker är dina värsta tidstjuvar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allihopa! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Vad är minimalism?
Den osminkade sanningen
Tiden är inne
Pengar är tid

 

Kommentarer
Dela gärna:

Den osminkade sanningen

osminkad

Vi är många som gömmer oss bakom en fasad

Jag började sminka mig till vardags någon gång i mellanstadiet. Det började med lite mascara och sedan dess har mängden smink och produkter varierat genom åren. För en tid sedan slog det mig, att jag inte gått en enda dag till varken skola eller jobb utan smink. Hemma visst, men inte till plugg eller arbete. Inte en enda dag, sedan jag var 12-13 år! Det känns lite tragiskt måste jag säga. Jag menar inte att det är fel att sminka sig, eller att låta bli för den delen, man ska göra det man känner för själv. Men det är tråkigt att inse att man inte är bekväm med att lämna hemmet osminkad. Att man måste ta på sig en ”mask” för att känna sig fin nog för omvärlden.

Det här hänger nog mycket ihop med ideal och normer. Att media bombarderar oss med hur man ska vara för att passa in. Vi matas dagligen av reklam, bilder och planscher på perfekta människor. Budskapet, eller åtminstone undermeningen, är alltid detsamma; du är inte snygg/fin/bra nog som du är. Men reklammakarna har alltid lösningen på detta ‘problem’, med just deras produkt blir vi nämligen bättre/finare/snyggare/mer lyckade. Åtminstone tills nästföljande vecka, för då de har kommit på en ‘ännu bättre’ produkt (och den du köpte förra veckan inte längre är bra nog). Suck!

Det här gäller inte bara skönhet och smink, utan det mesta egentligen. Vi ska ha de senaste kläderna, ny bil, fint boende, statusprylar här och teknikprylarna där. Det är ju inte bara smink som fungerar som en mask, utan även kläder, accessoarer, bilar och övriga pryttlar. Påhejade av reklam och media är det lätt att förvandlas till ett vackert skal, men med en känsla av tomhet på insidan. Tomma och otillräckliga, så är vi nog många som känner oss i dagens samhälle. I det närmsta hjärntvättas vi till att tro att lyckad är detsamma som lycklig, men är det sant? Om vi inte uppskattar det vi har idag utan ständigt suktar efter mer välstånd, om ribban hela tiden höjs, när blir vi då nöjda?

 

”Too many people spend money they haven’t earned, to buy things they don’t want, to impress people they don’t like”

-Will Smith

 

Jag menar inte att det är fel att ta hand om sitt yttre eller att äga en fin bil. Inte heller att ha snygga kläder eller senaste telefonen för den delen. Du gör som du vill! Vad jag är ute efter är att väcka en tanke. Hur mycket betyder allt det där materiella egentligen? Finns det saker som är viktigare för dig och i så fall vad? Prioriterar du därefter, eller finns det något du skulle vilja göra annorlunda? Du kan göra som alla andra, men du måste inte om du inte vill. ♥

 

”We all have two lives. The second life starts when we realise that we only have one.”

– Tom Hiddleston

 

 

Kommentarer
Dela gärna: