En perfektionists bekännelser

Jag vill bara kort börja det här inlägget med att förtydliga en sak gällande föregående inlägg, om mat och kost: Jag lägger ingen värdering i vad någon annan äter! Jag åt själv kött de drygt 20 första åren av mitt liv, så jag dömer ingen.

Eftersom jag vill att andra ska acceptera och respektera mitt val, måste jag självklart även acceptera och respektera deras. Med det sagt, är jag övertygad om att de allra flesta skulle må bra av att äta mer grönt, men det är som sagt upp till var och en.

Det här gäller egentligen generellt för den här bloggen, jag är aldrig ute efter att säga vad som är rätt eller fel. Jag vill kort och gott dela med mig av tankar, av tips och idéer som jag funnit värdefulla och intressanta – kanske kan de även inspirera även dig ♥️

Men nu drar vi igång det här inlägget, som ska handla om…. perfektionism! Japp, jag är faktiskt något av en specialist på området – eftersom jag själv på gott och ont är en. För att ge er ett litet smakprov, kommer här en lista med fem ganska komiska tecken på att du eventuellt är perfektionistisk. (Ja, jag gör samtliga saker nedan och började själv asgarva när jag skrev listan)

– Du kommer på dig själv med att springa runt som en skållad iller hemma för att var sak måste vara på sin plats. Du kan nämligen varken fokusera eller koppla av, när det är rörigt omkring dig.

– Du har fler gånger än du någonsin skulle erkänna, renskrivit dina ‘att göra’- och ‘kom ihåg’-listor, av den anledningen att du knappt klarar av att se din egen handstil när du skrivit något fort och slarvigt.

– Du är en riktig språkpolis och dina ögon dras direkt (som två supermagneter) till felstavade ord.

– Ibland blir du trött och frustrerad på dig själv för att du lägger ned orimligt mycket tid på saker, men samtidigt kan du inte förmå dig själv att sluta förrän det är bra nog (perfekt).

– Du kontrolläser och finjusterar samtliga blogginlägg typ 15 gånger, innan du publicerar dem.

Även om ovanstående punkter är ganska komiska, finns det också en mörkare sida av att vara perfektionistisk (ärligt talat kan det vara något av en förbannelse ibland!). När vi strävar efter att allt vi gör ska vara perfekt, är det nämligen lätt hänt att vi pressar oss själva för hårt. Det resulterar också ofta i en känsla av att inte räcka till, att aldrig vara eller prestera bra nog. Och det spelar ingen roll vad omgivningen tycker eller säger, allt annat än perfektion är nämligen oacceptabelt i en perfektionists värld.

Problemet är bara att perfektion i de allra flesta fall är ouppnåeligt – om då allt som är mindre än perfektion inte duger, kommer vi aldrig bli nöjda! Rent krasst dömer vi då oss själva till ständiga ”misslyckanden” och otillfredsställelse. Det låter ju inte så lockande, eller hur? Jag har under många år jobbat på att sänka mina krav på mig själv, att bli mindre perfektionistisk. Ärligt talat är det inte lätt (snarare jäkligt svårt!) och det är något jag fortfarande får jobba hårt med. På vissa områden är det enklare att sänka kraven, på andra är det betydligt kämpigare.

Jag tror att de allra flesta människor har en ‘inre kritiker’, som ständigt kommenterar och värderar allt vi säger och gör. Den här kritikern är inte att leka med, i synnerhet inte om du är perfektionist! Jösses vad hen tjatar och ältar ibland, snacka om turbulens i huvudkontoret. Därför tror jag verkligen att det är guld värt att hitta metoder som kan stilla tankarna och skapa lite distans till allt det där tjattrandet i huvudet. Det är här yogan och meditationen kommer in i mitt liv. Genom att lägga fokus på olika kroppsförnimmelser och andningen, får sinnet en välförtjänt paus.

Det fina är att yogan och meditationen inte enbart hjälper för stunden, successivt påverkar det oss allt mer även i vardagen. Har du ännu inte testat, kan jag varmt rekommendera att du gör det. Sedan kanske yoga och meditation inte passar alla, det är okej, det viktigaste är att hitta sin egen grej. En promenad, att måla eller vistas i naturen kanske passar dig bättre?

Jag vill dela med mig av några råd som jag fått ta del av och funnit värdefulla. Förhoppningsvis kan de även inspirera dig!

Tro inte på allt du tänker. Det är nämligen inte säkert att alla dina tankar är sanna. Påståendet kan verka lite märkligt vid första anblick, men insikten kan verkligen göra stor skillnad. Det skapar en sund distans till alla tankar. (Tack Björn Natthiko Lindeblad)

– Byt ut tankar som ‘jag är misslyckad/jag har misslyckats’ till ‘jag har inte lärt mig än’. Eller ännu hellre – ‘jag håller på att lära mig’. Det tar bort prestationskrav och strävan efter perfektion – vilket gör det betydligt roligare (och enklare) att våga testa nya saker. (Tack Kjell Enhager)

– Något som många gånger kan hjälpa är humor – det ger självdistans och gör dessutom livet betydligt roligare.

– Det är ganska vanligt att vi får höra att vi ska lära sig säga nej. Det gäller faktiskt även till sig själv! Många människor ställer nämligen orimligt höga krav på sig själva, mycket högre krav än de ställer på andra. Öva därför på att säga nej till dig själv ibland. (Tack Stefan Ekberg)

– Om du är perfektionist och vill släppa lite på kraven: tillåt dig själv att lägga ner den tid och energi du vill på de saker du verkligen tycker är kul! Sänk kraven för resterande grejer och gör dem bara så att de är ‘good enough’. Är du osäker på vad som är ‘bra nog’, fråga en person i din omgivning som du litar på.

 

”We were born to be real, not perfect”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka! Kram på er ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Utmattning & vägen tillbaka
Den osminkade sanningen
Förändring & mentalt bagage

 

Kommentarer

 

Dela gärna:

Min resa mot ett mer hållbart liv

Något som jag har eftersträvat och jobbat för under många år ett ett mer hållbart liv. Med hållbart syftar jag såklart både på miljö- och klimatmässiga punkter, men även på ett mer personligt plan. Hållbarhet för mig är att hushålla både med mina egna och externa resurser, att använda dem så klokt som möjligt och på så sätt skapa en livsstil som bär – förhoppningsvis både idag, imorgon och om 30 år. På ett personligt plan kan det handla om hur jag spenderar resurser som tid, energi och pengar. Men det handlar också om hur jag kan leva på ett sådant sätt att min kropp och själ mår så bra som möjligt och håller i längden.

Utöver de personliga och miljömässiga bitarna, omfattar hållbarhetstänket även andra människor (och varelser) för mig. Hur stor del av jordens resurser kan jag ta, utan att andra får lida för det? Är det rimligt att människor blir sjuka, får sin närmiljö förstörd eller arbetar under hemska förhållanden – för att jag som lever i västvärlden roffar åt mig för stor del av kakan? Nej, jag tycker inte det. Jag vill (och gör mitt bästa för att) bidra till en bättre värld.

Med den bakgrunden tänkte jag dela med mig av min resa fram till idag, i en slags serie där jag lyfter ett ämne åt gången, i separata inlägg. Det kan till exempel handla om mat, konsumtion, prylar och produkter, men även om träning, yoga och personlig utveckling. Jag tänkte berätta om hur dessa ämnen har sett ut för mig genom åren – hur jag successivt jobbat för att de ska bli mer hållbara, var jag står idag och hur mina mål framöver ser ut.

Jag är inte ute efter att säga vad som är rätt eller fel – nej, tanken är kort och gott att dela med mig av mina erfarenheter. Det är nog också säkrast att jag är tydlig med att även om jag kommit en bit på vägen, så finns det fortfarande saker att jobba på – varken jag eller min livsstil är perfekt! Hur som helst så vill jag belysa att ett mer hållbart liv inte behöver vara varken krångligt eller tråkigt, tvärtom kan det vara både utvecklande, roligt och förvånansvärt enkelt!

Jag tänkte att vi drar igång den här serien redan denna vecka. Först ut kör vi ett omtalat och omdebatterat ämne – nämligen mat och kost! Så här kommer nu den första delen;

 

Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 1. Maten & kosten

Jag är uppväxt på typisk svensk/västerländsk kost; mycket mejeri- och spannmålsprodukter, en hel del halvfabrikat och kött, alldeles för mycket sötsaker och på tok för lite grönt. Det är ingen kritik till mina föräldrar, utan mer ett konstaterande av verkligheten – det var så normen såg ut.

Jag har funderat över när mitt intresse för miljöfrågor och en hållbar livsstil väcktes, men kan inte komma på någon specifik händelse. Jag tror att det alltid funnits där på något sätt. Men det var egentligen först när jag flyttade hemifrån, 18 år gammal, som jag på allvar påbörjade min resa mot en mer hållbar livsstil. Maten var det första området där jag började göra aktiva val.

Snart kom jag i kontakt med begrepp som säsongsbetonade mat och läste böcker som Majas klimatmat. Jag blev allt mer mån om vad jag stoppade i kundvagnen och framförallt min kropp, samtidigt insåg jag allt mer hur mina val inte enbart påverkar mig själv utan också resten av världen. Jag började handla ekologiska och kravmärkta produkter, för att slippa alla otäcka bekämpningsmedel. Djurhållningen var också en viktig aspekt i mitt val, självklart ville jag att djuren skulle ha ett så bra liv som möjligt! Grisar ska inte stå på betonggolv, utan möjlighet att böka i jorden. Och visst ska höns få gå fritt och picka maskar, istället för att vara instängda i små burar.

Under den här tiden levde jag som student, med den budget som det innebär. Trots det köpte jag i princip uteslutande ekologisk och kravmärkt mat. Hur är det möjligt kanske du undrar då? Jo, en genomsnittlig svensk matkasse innehåller 40 % tomma kalorier – dvs godis, läsk, kaffebröd, chips, glass och andra onyttigheter. Genom att kraftigt minimera dessa 40 %, hade jag råd att handla schysst mat utan att det blev dyrare. Bra för både plånboken och hälsan med andra ord!

Successivt skar jag dessutom ner alltmer på mängden kött, vilket inte bara är bra för hälsan och plånboken utan även för miljön och klimatet. Runt årsskiftet 2015/2016 övergick jag helt till en lakto-ovo-vegetarisk kost, dvs jag åt fortfarande ägg och mejeriprodukter men inga andra animaliska produkter såsom kött, fisk, kyckling eller liknande.

Ungefär ett år senare testade jag av en händelse att även utesluta ägg- och mejeriprodukter under en månads tid, jag åt alltså en strikt vegetarisk/vegansk kost – och jösses vilken skillnad det var rent fysiskt! Plötsligt var det som att min kropp fattade galoppen – min mage har aldrig fungerat så bra som då, och min vanligtvis ganska dåliga hy blev plötsligt klar och fri från blemmor.

För tydlighetens skull kanske jag ska nämna att det var något som kallas för ‘plant based whole food’ som jag testade under den här månaden. Strikt vegetarisk eller vegansk kost är nämligen inte automatiskt hälsosam, det beror på vad man äter – chips och läsk är till exempel veganskt, men inte direkt hälsosamt…

Alla kanske inte är bekanta med begreppet ‘plant based whole food’, det finns inte direkt någon bra översättning till svenska – men växtbaserad naturlig mat är väl så nära vi kan komma. Det innebär en kost där råvarorna är så naturliga (dvs oprocessade) som möjligt. ‘Plant based whole food’ består av frukt, bär, grönsaker, rotfrukter, baljväxter (kikärtor, bönor, linser mm), fullkorns spannmål (hirs, quinoa, korn, ris, havre, vete), samt frön och nötter. Kosten är inte detsamma som raw food, utan det går fint att äta maten både tillagad och rå.

Hur som helst, sedan den där månaden slutade jag helt att köpa hem ägg- och mejeriprodukter, eftersom jag märkte att jag mådde så mycket bättre utan dem. I dagsläget äter jag ungefär 90-95 % strikt vegetarisk/vegansk kost (det är vad jag äter hemma). Av praktiska skäl är resterande 5-10 procent lakto-ovo-vegetariskt eftersom det underlättar när man är bortbjuden eller äter ute. Egentligen skulle jag klara mig fint helt utan ägg- och mejeriprodukter, rent krasst får min stackars kropp en smärre chock varje gång jag äter det (bland annat blir både min mage och hy lidande). Men det underlättar som sagt att kunna göra undantag i sociala sammanhang.

Framöver är ambitionen att öka mängden ‘whole foods’ dvs oprocessad mat i vår kost. Planen är också att vi ska bli så självförsörjande som möjligt, till en början på frukt och grönt. Men innan vi drar igång med odlingarna måste vi först få ordning på torpet – bokstavligt talat! (För nya läsare så håller jag och min man på att restaurera/renovera ett litet torp i skogen)

Det var en väldigt övergripande sammanfattning av min resa så långt, när det gäller mat och kost. Såhär i backspegeln känns det som en väldigt naturlig utveckling, jag har justerat riktningen allt eftersom jag tagit del av en mängd fakta i form av artiklar, böcker, filmer och dokumentärer under årens lopp.

Framöver tänkte jag eventuellt dela med mig utav några av mina absoluta favoritrecept och vad jag äter under en dag – förhoppningsvis kan det inspirera någon till att våga testa/äta lite mer grönt. Det är nämligen inte bara hälsosamt och miljövänligt, utan också galet gott!

Har du några tankar eller frågor? Är det något speciellt ämne ni vill att jag lyfter framöver i serien ‘min resa mot ett mer hållbart liv’? Lämna gärna en kommentar!

Ta hand om er. Kramar ♥

 

UPDATE: Vill förtydliga att jag inte lägger någon värdering i vad andra äter. Jag åt själv kött de drygt 20 första åren i mitt liv, så jag dömer ingen. Jag vill att andra ska acceptera och respektera mitt val, och då måste jag såklart även acceptera och respektera deras val. Som jag nämnde ovan är jag inte ute efter att säga vad som är rätt eller fel, utan kort och gott dela med mig av mina erfarenheter och tankar.

 

Relaterade inlägg:

Att hoppa av ekorrhjulet
Tiden är inne
Pengar är tid

 

Kommentarer

 

Dela gärna:

Vikten av att stanna upp

Tempot i dagens samhälle är många gånger smått hysteriskt. Det effektiviseras och rationaliseras – allt mer ska hinnas med på allt kortare tid. Många människor rusar genom livet för att försöka få tillvaron att gå ihop. Man ska göra karriär, vara vältränad, ha ett fint hem, vara en bra partner, vän och förälder, helst ha ett stort socialt umgänge, och en rad andra saker.

I en värld där vi ständigt är uppkopplade och där ‘att göra’-listorna närmast är meterlånga, tror jag att det är viktigare än någonsin att stanna upp. Att få vara helt och fullt närvarande i stunden, utan några måsten, borden eller krav.

Att stanna upp är inte helt lätt , men ack så viktigt. Personligen lärde jag mig det ordentligt först när det var ‘för sent’ och kroppen själv drog i nödbromsen. Därför vill jag dela med mig om några tankar kring vikten av att stanna upp, eftersom jag tror att vi är många som skulle behöva bli bättre på det.

Tankar & stillhet

Jag ser våra tankar som en tornado. Det är lätt att svepas med och sedan snurra runt, runt i en väldig fart. Om vi däremot befinner oss i orkanens mitt, är det lugnt och stilla. När vi stannar upp och hittar ett inre lugn, placerar vi oss själva i orkanens mitt. Där skingras tankarna, de framstår som klara och tydliga, snarare än som ett virvlande kaos. Ofta är det i stillhet vi får våra bästa idéer, där har vi lättare att lyssna till vår intuition och att skapa en sund distans till alla tankar.

När vi är stressade fattar vi ofta kortsiktiga och mindre genomtänkta beslut, ganska logiskt eftersom vi snurrar runt i ‘tornadon’. Alternativt kopplar vi på autopiloten och tänker inte alls, vilket inte heller är optimalt. Lite stress kanske inte är så farligt, men vad händer om vi mer eller mindre konstant är stressade? Om majoriteten av besluten vi fattar är kortsiktiga och ogenomtänkta? Jag tror det är lätt hänt att riktningen på livet inte riktigt blir som vi skulle önska då. 

Vill du må bättre, fatta rätt beslut och få mer klarhet i ditt liv? Ge dig själv en av de finaste gåvor; tillåtelse och tid till att stanna upp.

Men hur gör man för att stanna upp och hitta någon form av lugn? Personligen tycker jag om att vistas i naturen eller att rulla ut yogamattan. I vardagen kan det handla om så små saker som att ta 10 djupa andetag, att vara helt närvarande när du dricker en kopp té eller att ta en promenad på lunchen. Det viktiga är inte vad du gör för att stanna upp, utan att du gör det.

 

”När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.”

-Kinesiskt ordspråk

Jag är medveten om många har svårt att få tiden att räcka till och att ‘stanna upp’ kan kännas som ett hinder, eller ytterligare något som ska pressas in i schemat. Snälla se det inte så, att stanna upp är att ta hand om sig själv. Att visa sig själv kärlek och respekt. Och det är extra viktigt när det är som svårast – nämligen när det är mycket att stå i. Men det handlar egentligen inte om att göra mer, utan snarare om att göra färre men väl utvalda saker (vilka kommer du fram till när du väl stannat upp). Det behöver som sagt inte ta lång tid, även om jag varmt kan rekommendera att du avsätter även längre stunder för stillhet emellanåt.

 

5 konkreta tips för att stanna upp:

-Ta inte fram mobilen så fort du inte har något att göra. Det går utmärkt att stå i kö, åka buss och en rad andra saker utan att fippla med telefonen. Se dig omkring, ta några djupa andetag och tänk på tre saker du är tacksam för.

-Boka inte upp all din tid. Eller snarare, se till att avsätta tid för att kunna hämta andan och göra något du mår bra av. Skriv in den här tiden precis som vilken annan aktivitet som helst i kalendern. Du förtjänar återhämtning och vila.

-Våga testa yoga eller meditation om du inte tidigare gjort det! Många av ‘verktygen’ (som tex andningen) går fint att ta med och använda sig av i vardagen.

-Ge dig själv tid att fundera över lite djupare frågor ibland. Vad är viktigt för dig? Vad skulle du vilja uppnå i ditt liv? Det är tråkigt att komma på svaren för sent och inse att man hade velat spendera sitt liv annorlunda.

-Stryk något på ‘att göra’-listan redan idag och lägg tiden på dig själv istället. (Nej det är inte själviskt. För att kunna finnas där för andra måste du först må bra själv. Tänk syrgasmask på flygplan; ta på din egen mask innan du hjälper någon annan.) Gör något som skänker dig lugn och stillhet.

Att stanna upp handlar egentligen inte så mycket om att göra, utan om att vara. Att vara närvarande här och nu. Men för att ta sig dit kan vi behöva olika verktyg, som tex yoga, en promenad eller att fokusera på andningen.

Det är lätt hänt att livet till stor del av består av att planera och förbereda inför morgondagen, eller att grubbla över gårdagen. Vi missar liksom att leva här och nu. Eller som Eleanor Roosevelt så fint uttryckte det:

 

”Yesterday is history. Tomorrow is a mystery. But today is a gift. That’s why they call it the present.”

 

Det var några av mina tankar och tips kring att stanna upp. Ta dig nu en välförtjänt paus. Har du fler tips får du gärna lämna dem i en kommentar nedan.

Ta hand om er! Kramar ♥

 

 

Kommentarer
Dela gärna: