Det har redan gått två månader (!) sen jag flyttade från min förra lägenhet till en mindre och billigare, i väntan på att mitt tiny house ska bli klart. Och nu har det blivit dags för en liten rundtur.
Häng med!
Man kommer in i lägenheten genom den blå dörren, till en förvånansvärt stor hall som rymmer hela fem dörrar (!) samt ett valv. Inte illa för en lägenhet på 34 kvadrat minsann.
Att planlösningen är lite udda, beror på att lägenheten från början var en lokal.
Hursomhelst, när man kommer in är toaletten rakt fram, köket till vänster, sovrummet till höger, liksom duschen och förrådet.
Köket är i själva verket ett förhållandevis stort rum med ett pentry.
Det finns hela nio fönster (!) i detta rum, vilket gör att det är väldigt ljust och härligt. Jag har dock frostat majoriteten av dem (med filmjölk) samt hängt upp gardiner i några för att slippa insynen.
Om man frågar min katt så är bästa platsen i lägenheten hörnfönstret i köket.
Här ligger han för det mesta – antingen och sover (samt snarkar ljudligt) i den gassande värmen, eller också spanar han på fåglar och människor som passerar utanför.
Trots att jag inte har speciellt mycket saker eller husgeråd så var jag lite tveksam till om allt skulle få plats i det lilla pentryt innan jag flyttade in. (Notera att det höga skåpet till vänster bara är ungefär hälften så brett som det ser ut att vara)
Jag funderade också över hur det skulle funka med såpass lite bänkyta… men det har gått fint, o allt fick plats!
Det är alltså en liten ugn som står i hyllan, sedan är det två spisplattor integrerade i diskbänken och ett litet kylskåp under dem. Det finns ett mikroskopiskt frysfack också, men det funkar typ inte – så hittills har jag klarat mig utan frys, vilket gått fint.
Vid köksbordet, som även fungerar som skrivbord
I andra delen av rummet hade jag tidigare kattens klösträd, men eftersom han hellre ligger i fönstret samt vässar klorna i hallmattan så har jag sålt det nu.
Dessutom finns det plats att rulla ut yogamattan i den delen av ’köket’.
I övrigt är det är typ betongväggar i hela lägenheten, vilket gjort att jag gett upp hoppet om att sätta upp hyllor och liknande på väggarna. Orkar inte riktigt mecka med slagborrmaskin och grejer… samtidigt som det känns lite onödigt eftersom det förhoppningsvis inte dröjer alltför länge tills jag kan flytta in i mitt mikrohus.
Hursomhelst använde jag mig av det jag hade hemma och la ett hyllplan ovanpå mina yogablock – på så sätt skapade jag en plats för ljus, rökelse, min klangskål, osv.
Nåväl, vidare till toaletten. Den är ’variant mindre’ och separerad från duschen.
I brist på badrumsskåp har jag samlat mina badrumsattiraljer på en liten rullvagn istället.
Det finns en klar fördel med separat dusch och toalett – man slipper få kattsand under fötterna när man är nyduschad! ?
Vidare till sovrummet, som är väldigt smalt och har två dörrar på samma långsida – vilket gör det något svårmöblerat.
Rummet är exakt två meter djupt, så jag fick precis in sängen. Vi snackar millimeterpassning verkligen!
I det bortre hörnet har jag placerat min visionboard, på dörren som går till min walk in closet…
…eller okej då, det kanske snarare är en städskrubb förklädd till garderob. Meen, den gör jobbet ?
Vidare till duschen, som är väldigt generös storleksmässigt.
Och slutligen har vi det gamla omklädningsrummet som ligger direkt till höger när man kommer in. Det räknas/fungerar dock som förråd, eftersom det inte finns något annat förråd till lägenheten.
Här förvarar jag bland annat badkaret till mitt tiny house, ett gäng flyttkartonger, ytterkläder, källsortering och lite annat smått och gott.
Mmm, där hade ni en liten rundtur i min nya lägenhet. Den är inte riktigt lika charmig som den förra – men den funkar fint, o vi trivs både jag och katten.
Hoppas ni haft en fin helg allesammans, och att ni får en härlig start på veckan! Ta hand om er, o lämna gärna en kommentar ? Kram
De senaste dagarna har jag i princip fokuserat på en sak, nämligen mitt tiny house.
Jag har justerat till mått, ritat upp alla konstruktionsritningar, klurat på materialval, räknat på vikter, påbörjat mängdningen (så att jag vet hur mycket material jag ska beställa) osv.
Det är onekligen en hel del att tänka på, och många faktorer att ta hänsyn till.
När det gäller materialval och uppbyggnad så vill jag ju dels använda miljövänliga produkter, samtidigt som de helst inte varken får väga eller kosta för mycket.
Det tar sin lilla tid att kolla upp och jämföra olika lösningar. Men nu har jag i princip helt landat i vilka material det blir, så skönt! (Kommer berätta mer om vilka val jag gjort samt motivera varför i ett kommande inlägg framöver)
Planlösningen/layouten är alltså tänkt såhär – vilket jag tidigare berättat lite om här.
Efter många och långa timmar framför datorn behövde både kroppen och hjärnan lite paus, så jag tog en promenad och hittade ’en ursäkt’ för att plocka fram mina akvarellpennor. Kommer inte ihåg när jag använde dem senast…
Hursomhelst kom jag på den briljanta idén att jag kunde färglägga några av 3D-vyerna för hand!
Inte helt nödvändigt kanske, men väldigt avkopplande!
Såhär såg ritningen ut före…
…och såhär blev det!
Det funkade lite sådär med akvarellpennor på skrivarpapper, men jaja ?♀️
Under sovloftet blir det alltså ett förvaringsutrymme.
Tanken är att förvara ett bord under loftet som kan dras fram vid behov. Under bordet kommer jag placera en eller två ’ottomans’ – dvs pallar/bänkar med förvaring i.
Antingen kan man placera bordet framför soffan med ottomannen (?) mittemot, eller också framför fönstret – beroende på hur många som ska äta/om man vill ha utsikt eller inte. Tänker också att jag kan dra ut en av ottomännen ((?) haha, jäkla ord att böja!) litegrann och kliva på den för att komma upp på loftet. Samt använda dem som schäslong/fotpall till soffan.
Under loftet blir det även en utdragbar garderob samt plats för säsongsbetonad förvaring.
Vid entrén kommer jag platsbygga en garderobs-/förvaringslösning, där man dels kan hänga av sig ytterkläder och mot köksdelen blir det grund förvaring av torrvaror – typ som ett öppet skafferi.
Här har jag spenderat helgen – vid köksbordet med datorskärmen uppallad på en skokartong ?
Målsättningen för denna vecka är att beställa det material jag behöver för att kunna börja bygga. Är så peppad på att komma igång nu!
Framöver tänkte jag skriva ett inlägg om de allra första stegen om man vill bygga ett hus på hjul – med tips och frågor som kan vara bra att fundera över innan man fattar pennan (eller datorn) och börjar skissa. Dessutom kommer ni såklart fortsatt få följa mina framsteg och bygget.
Jag skulle också kunna bjuda på en rundtur i min ”nya” lägenhet, om ni vill?
Hoppas ni haft en fin helg allesammans!
Lämna gärna en kommentar om du har några tankar, funderingar eller något annat du vill dela med dig av.
Mitt ute i en kohage på det Småländska Höglandet står det – ett urgulligt litet hus på hjul.
Vid en första anblick tror man nästan att det är ett torp, för trots att det är helt nybyggt smälter det väl in i omgivningarna. Kanske beror det på den klassiska färgsättningen, eller på att ca 70 % av allt byggmaterial är återbrukat? Oavsett vilket, är det svårt att inte förälska sig i idyllen.
När jag besöker Paula är våren på intåg, solen skiner och fåglarna kvittrar. I en vecka har hon bott i huset, som hon byggt på tillsammans med sin far sedan i höstas.
Utvändigt är huset 2,5 m brett och drygt 6 m långt, vilket ger en invändigt yta på ca 13 kvm. Men det upplevs betydligt större än så, den generösa takhöjden (2,60 i nock invändigt) skapar en känsla av rymd.
Utanför huset står de rödmålade pallkragarna redo att odlas i. ”Vi får se om jag behöver stängsla in mina odlingar framöver, så att inte korna eller de vilda djuren äter upp mina grödor” skrattar Paula.
Det lilla huset är byggt på en gammal båttrailer och flyttades till uppställningsplatsen med hjälp av en traktor.
När man kommer in i huset ligger köket rakt fram, i förhållande till dörren. Till höger finns en platsbyggd garderob, med ett litet sovloft ovanför.
Till vänster finns ett mysigt vardagsrum, med ett bord, två stolar och en platsbyggd soffa – vilken även kan agera som säng, samt utgör dold förvaring.
Ovanpå hjulhuset till höger har Paula byggt en hylla, som bland annat rymmer böcker och ved till den lilla kaminen.
Kaminen är inte bara en värmekälla, utan fungerar också som spis – på den värmer Paula varmvattnet och tillagar sin mat.
I dagsläget finns varken vatten eller el indraget i huset, men eventuellt kommer det installeras solceller framöver. Dricksvattnet hämtar Paula på den intilliggande gården och utanför huset finns ett litet utedass.
Duschar och tvättar gör Paula i stan, hos familjen, på jobbet eller i simhallen.
Trots att det lilla huset som sagt är helt nybyggt, känns det verkligen som ett mysigt gammalt torp. Återbrukat material blandas med loppisfynd – saker som har levt, samt små ting som Paula själv tillverkat.
Vart man än vänder sig, möts man av hennes hantverk. Kuddarna i soffan har hon tex tillverkat av ull samt sytt av handvävda loppistyger.
Draperiet vid entrén har hon knutit av makramé…
… och ett gammalt redskap agerar gardinstång!
Mycket av träet i huset är stormfällt virke som legat några år och fått naturlig patina. Av detta har Paula tex tillverkat hyllplan, köksbänk och bord.
Annat virke, som tex det nya innertaket, har hon ’hjälpt lite på traven’ med patinan – genom att måla det med äppelcidervinäger och té.
Notera även husgerådet – Paula har själv tillverkat all keramik, i form av tallrikar, skålar, muggar osv.
Krokiga gamla spikar är ett genomgående tema i det lilla huset. Hur charmiga är inte dessa ’krokar’ i köket?
Eller dessa vid entrén?
…Eller vad sägs om dessa ’skåpshandtag’ samt upphängningen av draperiet under köksbänken? Draperiet är för övrigt tillverkat av ett tyg som Paulas mormor har vävt.
Det är så mycket med Paulas hus som tilltalar och inspirerar mig. Alltifrån de naturliga materialvalen, till det kreativa återbruket och de enkla och ursprungliga lösningarna.
Det finns en historia och tanke bakom varje liten detalj, vilket gör att huset känns ombonat och genuint. Man blir lugn i själen av att vistas här, stadens brus och alla masstillverkade saker känns långt borta.
Tiden känns liksom oviktig och dyrbar på samma gång – den upphör nästan att existera. Det enda som finns är nuet, och det är lätt att låta sig uppfyllas av det här.
Fina och kreativa detaljer. Här ovan: hyllkonsoler av gamla rostiga armeringsjärn.
Mer utav Paulas keramik – här i form av en kvinna samt två burkar/ljuslyktor.
Eftersom Paulas hus som sagt är byggt av ca 70 % återbrukat material har det tagit en del tid att samla ihop alltsammans och göra det användbart. Men själva byggandet tog ca 6 månader, och kostnaden landade på ca 85 000 kr.
Fina Paula i hennes underbara lilla hus på hjul
Trots att Paula bara bott i sitt egna lilla hus på hjul i några veckor, så är tiny house-livet inte nytt för henne. Hon har nämligen tidigare bott 8 månader i ett hus på ca 7 kvm i Skattungbyn.
Paulas hus i Skattungbyn.
Nu känner jag mig minst sagt peppad och inspirerad att komma igång med mitt egna lilla hus, men mer om det framöver!
Någon mer än jag som blev helt förälskad i Paulas hus och helst skulle vilja flytta in på studs? Skulle du kunna tänka dig att bo utan el och rinnande vatten? Har du några frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!
Vill du läsa mer om Paula och hennes hus, så finns hon på instagram under namnet @paulas.hus
Jodå jag lever, även om det onekligen varit ganska tyst här ett tag. Livet har en förmåga att ”komma emellan” och det nya året har fortsatt i samma anda som 2019 – dvs det händer mycket på många plan…
Just nu känns det som att den här bilden illustrerar mitt liv ganska så bra:
Å ena sidan en hel del röra, förändring och transformation (representeras av flyttkartongerna) och å andra sidan lugn, stillhet och harmoni mitt i alltsammans (representeras av yogamattan och ljusen).
Så, vad händer?
Well, till att börja med så ska jag flytta. Det är ju liksom hög tid att börja nu om jag ska hinna matcha fjolårets fyra flyttar… ? Nejdå, skämt åsido så trivs jag väldigt bra i min nuvarande lägenhet.
Fast jag ska flytta, hela 200 meter, till en mindre lägenhet. Ärligt talat byter jag ner mig både i standard och mysighetsfaktor, men 2000 kr mindre i hyra varje månad är värt en del. I synnerhet om man jobbar halvtid och står i startgroparna för att bygga ett litet hus på hjul.
Så i helgen går flyttlasset!
Jobbmässigt då? Det är fortfarande väldigt mycket att göra, vilket i praktiken innebär att det är mer regel än undantag att jag jobbar 4 dagar i veckan (istället för 3). Det skulle lätt gå att fylla en heltidstjänst och mer därtill, men med tanke på tidigare erfarenheter är jag väldigt mån om att hålla det på en nivå jag orkar med.
I övrigt är jobbet väldigt utvecklande för tillfället, jag gör en hel del nya saker/moment som jag inte riktigt har hundra koll på sen tidigare… vilket resulterar i någon form av skräckblandad förtjusning. Det pendlar liksom mellan att kännas oöverkomligt ena stunden och tämligen tillfredsställande nästa.
Kontraster var det…
För övrigt så är det ju onekligen en ganska stor kontrast mellan ingenjörsjobbet på dagarna och att instruera kundaliniyogaklasser på kvällen…
På det privata planet händer det också en hel del… Som vanligt, tänkte jag skriva – eftersom det ofta blir så när man lägger mycket tid och energi på sin personliga och andliga utveckling.
Intuitivt känner jag starkt att jag ska dela med mig av det här, även om huvudet går in och hittar på väldigt många anledningar till att låta bli…
Nåväl. Sedan en tid tillbaka har jag valt att helt pausa kontakten med mina föräldrar. Tråkigt och smärtsamt… men för tillfället ser jag ingen annan lösning.
–
Är inte ute efter att hänga ut någon eller söka sympati. En del av mig är bara så trött på alla tillrättalagda fasader, på att saker och ting ofta framstår på ett sätt – när verkligheten är en annan. Eller är det kanske återstående delar av mina egna fasader som jag är trött på?
–
Det finns så många tabun och ämnen som vi inte vågar prata om – och av rädsla håller vi dessa saker för oss själva (så även jag). För det kan onekligen vara skrämmande att blotta sig.
Jag har (bla. genom yogan) skalat av många masker och lager inför mig själv, men inte vågat visa så mycket av det för omvärlden, ännu. Men jag vill göra det. Och jag gör det alltmer. Ett litet trevande steg i taget.
På temat sårbarhet:
Så här ser min hy ut för tillfället. Den gör det emellanåt, vilket stundtals känts tufft.
…Från det ena till det andra, så är ni många som undrat hur det går med mitt tiny house. I ärlighetens namn har det stått ganska still. Dels med tanke på allt annat som hänt/händer i mitt liv just nu, samtidigt som det inte känts lockande att greja med det när jag suttit framför datorn (med byggrelaterade saker) på jobbet hela dagarna/veckan…
Men, jag har köpt ett mini-badkar till huset! Haha, japp det gäller att börja i rätt ordning och med det viktigaste ? Sen är ju faktiskt flytten till en mindre och billigare lägenhet på sätt och vis ett steg på vägen, eftersom det förhoppningsvis kommer frigöra en del tid, energi och pengar. Många bäckar små brukar det ju heta.
På sistone har faktiskt längtan efter att komma igång växt sig allt starkare, så förhoppningsvis infinner sig inspirationen och energin när jag hunnit landa och komma iordning i min nya lägenhet.
Den här godingen tar det mesta med ro, så även flyttstök
Det nya året har onekligen varit både innehålls- och kontrastrikt såhär långt. Humöret, känslorna och energin har åkt berg-och-dal-bana ordentligt.
–
Livet, med alla dessa kontraster… utmanande och vackert på samma gång.
Hur har 2020 börjat för er?
Vad väckte inlägget för tankar/känslor hos dig? Berätta gärna i en kommentar!
Jag älskar verkligen återbruk! Att återvinna, återanvända och ge gamla saker nytt liv känns så himla fint och tillfredsställande. Dels är det ju snällt mot moder jord och plånboken, samtidigt som det öppnar upp för kreativa lösningar.
I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina senaste återbruksprojekt, visa några loppisfynd samt inspirera till att vårda och reparera det vi redan har. Häng med!
Lyckad lagning
Vad gör man när ens handstickade favvotröja i alpackaull gått sönder i armhålorna och armbågarna är slitna? Jo, 1) låter den ligga och ’mogna till sig’ i garderoben i ett halvår, för att sedan 2) laga den. Om man vill kan man dock hoppa över det första steget ?
Mina stickkunskaper är tyvärr inte så goda som jag skulle önska, så i det här fallet tog jag faktiskt hjälp och lämnade tröjan till den lokala sybutiken.
Mot en liten slant lagade de den och sydde fast lappar på armbågarna – och resultatet blev väldigt bra! Är så glad över att kunna använda ett av mina absoluta favoritplagg igen.
En lagning behöver inte vara något fult, tvärtom kan det försköna. Personligen tycker jag att lapparna blev en fin detalj.
Kreativt återbruk för välmåendet
Jag vet inte om det framgått tidigare här på bloggen, men jag är väldigt pysslig och kreativ person, som älskar att skapa saker. På sistone har jag dock haft svårt att hitta tid till det… men en dag när jag kom hem från jobbet kände jag så starkt att jag ’måste’ skapa något – vad som helst!
Egentligen hade jag ingen ork eller energi till det, men på samma gång ger det ju energi att göra saker man tycker om. Så, jag rotade fram ett tyg och en massa band som jag tidigare köpt på secondhand o bestämde mig för att sy en kudde.
Landade i att jag ville skapade helt förutsättningslöst – utan några tankar eller krav på prestation, eller ett visst resultat.
Det ser ganska bra ut på bilden, men jag lovar, inte ett enda band eller söm på hela kudden är rak! *Ler* I mina ögon blev den dock perfekt i all sin imperfektion.
Det var himla fint att känna så, förr om åren hade jag velat att varenda söm skulle vara spikrak och inte nöjt mig med något annat. Men jag har insett att allt blir så mycket mer lustfyllt när vi släpper på prestationskraven.
En lyckad utflykt
Innan jul gjorde jag en utflykt till en liten gårdsbutik som ligger på landet, ca 1,5 mil hemifrån. Har inte besökt den tidigare, men tyckte att det verkade mysigt – de säljer framförallt gamla och återbrukade saker.
Hittade denna rustika takkrona som fick följa med hem. Är den inte ljuvlig? Jag blev iallafall förälskad! Den kommer tydligen från Frankrike från början… Annorlunda och med fin patina, kommer bli perfekt i mitt tiny house framöver!
Apropå tiny house förresten, så höll de som driver butiken också på att bygga ett litet hus på hjul (!) Haha, ja men alltså vad är sannolikheten? Den finns ju typ inte.
Gissa om jag blev glad när jag fick gå in och kika på bygget! Lyckad utflykt minst sagt.
Har hängt upp takkronan i köket sålänge, men inte riktigt fixat några lampor/ljus till den än...
Ny-gamla älsklingar
I sju års tid har jag haft samma höst/vinterskor och mer eller mindre använt dem dagligen fem-sex månader om året. Tyckte så himla mycket om dem att jag både bytte dragkedjan och lät klacka om dem två gånger. Men, nu var det dags att acceptera att mina älskade trotjänare var bortom räddning.
Därför blev jag väldigt glad när hittade dessa skor av samma märke på den lokala facebook-loppisen. Den tidigare ägarinnan hade bara använt dem några få gånger, eftersom de inte riktigt passade hennes fötter. Tråkigt för henne såklart, men fint att hon valde att sälja dem vidare så att de kommer till användning. (Bra ur miljösynpunkt, samtidigt som både hon och jag på sätt och vis tjänade/sparade en slant)
Mer återbruk & loppisfynd
Den beigea kudden på bilden här ovan har jag sytt av två kökshanddukar. Även drömfångaren är tillverkad av återbrukat material.
Flätade bara metalltråd och formade den till en ring. I cirkeln fäste jag sedan en virkad duk, samt diverse garn och tygband inköpta på secondhand.
Och apropå secondhand…
Förra helgen när jag var ute på promenad, såg jag dessa väggljushållare i ett skyltfönster hos en av stans secondhandbutiker. Behöver jag ens skriva att jag föll pladask?
Blev inte direkt mindre förtjust när jag insåg att de är tillverkade i trä, och förmodligen handsnidade (!) På baksidan är initialerna KES och 1949 inristat, vilket jag antar är årtalet.
120 spänn för paret måste väl ändå anses som ett fynd? Oavsett vilket, tror jag att även dessa kommer bli himla fina i mitt tiny house framöver.
…Vad har ni för tankar kring återbruk och att vårda/laga det en redan har? Vilket är ditt bästa loppisfynd? Berätta gärna i en kommentar här nedan! Om du vill får du gärna tipsa om din favvo-loppis/secondhand-butik också! (En av mina favoriter är Hjärta till Hjärta i Linköping)
Hoppas ni haft en riktigt fin dag, o att ni får en härlig fortsättning på veckan! Ta hand om er ? KRAMAR
I höstas när ni fick kika in i min vardag och följa mig en helt vanlig onsdag, så var det flera av er som gärna ville att jag skulle skriva ett liknande inlägg för helgen. Well, this one is for you!
Allra först kanske jag bara ska vara tydlig med att mina lediga dagar kan se väldigt olika ut, men ja, såhär såg en av dem ut.
Strax före klockan 6 vaknade jag av mig själv, men låg kvar en liten stund i sängen och bara njöt av att vara ledig. Tittade på min visionboard, tänkte på ett gäng saker jag är tacksam för och satte min intention för dagen – innan jag gick upp och hoppade in i duschen.
Vid 7 kilade jag iväg till tvättstugan och satte på en maskin tvätt, innan jag landade på yogamattan för min dagliga morgonrutin.
Älskar att starta dagen med en stunds yoga och meditation – att bara få landa i kroppen, stilla sinnet och vara helt och full närvarande i stunden.
Efter yogan kände jag starkt för att dra två gudinnekort. Som vanligt var budskapen väldigt synkroniserade! Jag kan ha fällt en tår eller två av tacksamhet och för att jag blev så rörd. #Livet som högsensitiv
’There is no need to worry, as everything is working out beautifully’ och ’You are supplied for today and all of your tomorrows’. Jodå så att… snyft.
Måste ju förresten visa er min vision/inspirations/feel good-board för 2020 som jag nämnde här ovan. Den är, eeh… ganska stor!
Placerade den så att jag ser den från sängen. Känns fint att det är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar.
Har fyllt den med massa peppande och tänkvärda ord, samt inspirerande bilder som på olika sätt symboliserar mina mål och drömmar.
Nåväl, efter yogan fixade jag frukost och började så smått att klura lite på vårterminens yogaklasser.
Hade i övrigt en väldigt skön känsla inombords och kom på mig själv med att njuta lite allmänt sådär. Insåg att det berodde på att jag föregående dag hade städat och plockat iordning en del i lägenheten, samt gjort en rejäl utrensning på det mentala/emotionella planet. Så det kändes liksom rent och lätt både på in- och utsidan.
Tillvaron blir verkligen så mycket lättare när vi släpper taget om sånt som inte tillför något värde i vårt liv, samtidigt som det öppnar upp för nya saker att komma till oss. Det är ju ganska logiskt egentligen. Jag menar, försök ta emot något när du har händerna eller ’ryggsäcken’ full av en massa annat. Inte helt lätt.
Hursomhelst fortsatte jag sedan med planeringen och förberedelserna av vårens yogaklasser.
Runt kl 11 var det dags att kila upp till tvättstugan igen. Sedan diskade jag och plockade iordning lite.
När jag skulle bädda sängen låg det i vanlig ordning en mycket trött herre ivägen, som var föga intresserad av att flytta på sig…
Jag hann knappt bli klar innan han demonstrativt bredde ut sig över halva sängen igen. Haha, han är så himla tydlig.
När klockan närmade sig 12 kurrade det i magen. Insåg dock att jag inte hade allt hemma för att laga den lunch jag var sugen på. Så jag bestämde mig för att förbereda salladen till maten och äta lite utav den sålänge, för att sedan kila förbi affären under min tänkta promenad och köpa de ingredienser som saknades.
Det höll dock på att inte bli någon sallad kvar till maten, hehe…
Favorit-helgsallad: äpple, salladskål, gurka, tomat, rödlök, avokado, solroskärnor, örtsalt och pressad lime. Gaah, så gott!
Runt kl 13 tog jag mig ut på min promenad, och blev såå glad över att solen äntligen var framme! (Efter vad som känns som flera veckors frånvaro?)
Kunde inte låta bli att stanna till i parken och gunga en liten stund. Japp, jag älskar jag att gunga! Började skratta åt mitt ego när det oroade sig över vad andra skulle tycka och tänka om de såg mig (vilket några också gjorde). Men som Mia Skäringer säger så har jag ’No more fucks to give’.
Efter promenaden läste jag en liten stund. Är så glad över att jag äntligen börjat prioritera det igen!
Jag älskar verkligen att läsa böcker, men har knappt läst en enda de senaste åren. Har dock lovat mig själva att läsa lite, om så bara några sidor, varje dag. Inte som något ’måste’ eller ’borde’, utan för att jag genuint vill.
Just nu läser jag en ’numerologi-rapport’ om mina siffror (så spännande och läskigt träffsäkert!) samt en fantastisk bok av Doreen Virtue.
Runt kl 15 tog jag mig i kragen och började jag laga (en väldigt sen) lunch. Hittade på receptet i somras och sedan dess har det blivit en återkommande favorit.
Fräser först hackade morötter, och har sedan i en massa rödlök och vitlök. Adderar därefter japansk soja, en REJÄL klick tahini, kokosmjölk, kikärtor, grönsaksbuljong och lite gurkmeja. Samt jordnötter och lite frysta kryddor precis på slutet. Serveras med tex mathavre eller quinoa. *Mums*
Efter maten kraschlandade jag i sängen en stund. Scrollade lite på telefonen och kelade med katten.
Runt 16.30 var det dags att gå upp till tvättstugan, städa iordning den och hämta ner tvätten.
Sedan några år tillbaka viker jag mina kläder enligt Marie Kondos teknik (som jag skrivit lite om här). Gillar verkligen överblicken man får genom att förvara plaggen stående.
I övrigt har jag precis påbörjat ett litet experiment för att se vilka plagg jag faktiskt använder. Inte för att jag har speciellt mycket kläder, men iallafall.
Hursomhelst hänger man först alla galgarna (dvs kroken) åt fel håll, och sedan när man använt ett plagg hänger man in det som vanligt. På så sätt blir det efter en tid väldigt tydligt vilka plagg man använt och inte.
När klockan passerat 18 var jag förvånansvärt trött. Fixade en kopp varm choklad och kröp sedan ner i sängen för att kolla lite på YouTube.
I vanlig ordning blev det en hel del klipp på temat tiny homes.
Sedan läste jag en stund, innan det var dags att släcka lampan och sova.
Yes, så kan en ledig dag se ut i mitt liv just nu.
…Hoppas ni haft en fin start på året såhär långt! Lämna gärna en kommentar om du har frågor, funderingar eller något annat du vill dela med dig av! Ta hand om er ♥ Kramar
Nu när ett nytt år/decennium står för dörren, känns det värdefullt att stanna upp en liten stund och blicka tillbaka på det gångna året. Att se såväl toppar som dalar, lärdomar och framsteg.
Samtidigt är det ett perfekt tillfälle att fundera över riktningen inför det kommande året. Vad vill du göra mer/mindre av? Vad är du redo att släppa taget om?
För mig har 2019 varit ett helt makalöst år. Utan tvekan det mest händelserika och transformerande i mitt liv.
I det här inlägget tänkte jag dela med mig av en sammanfattning, med några glimtar från varje månad. Dessutom har jag länkat till de inlägg jag skrivit under året – perfekt om du missat något eller vill läsa om det! ?
Januari
Året började omtumlande, med skilsmässa och flytt för min del. I samband med det bestämde jag mig för att påbörja resan mot att förverkliga en dröm jag haft under många år – nämligen att bygga ett eget litet hus på hjul.
I mars var det dags för flytt nummer två och jag blev inneboende hos en barnfamilj i Linköping, där jag hyrde vindsplanet i deras hus. Det var en väldigt fin och lärorik upplevelse att få ta del av deras liv och vardag.
Jag blir fortfarande alldeles varm och rörd inombords, när jag tänker på att det finns människor som är villiga att öppna upp sitt hem och dela det med ’en främling’. Tycker det är så himla fint på något sätt ?
Uppkrupen i min läshörna på vinden, försjunken i kurslitteraturen.
Älskade verkligen ’min våning’ med snedtak, gammalt trägolv och inte minst – takfönstren ovanför sängen. Så mysigt!
I mars träffade jag också en kille… och vi fick en väldigt speciell connection. Dock skrev jag inget om det här på bloggen, förrän i maj.
Under årets tredje månad anordnade jag och min bästa vän ett litet yogaevent för att träna på att hålla klasser, som en del utav vår utbildning. Det blev väldigt lyckat!
Ja, mars var onekligen en händelserik månad, vilket också märktes här på bloggen. Jag skrev bara ett enda inlägg, på temat vego-inspiration.
April
I april svävade jag till stor del på rosa fluffiga kärleksmoln, la mycket tid på mina yogastudier och var iväg en helg på Mangalam (liksom varje månad under min utbildning).
Även denna månad skrev jag bara ett blogginlägg, och det var på temat grön skönhet.
Maj
I maj gick flyttlasset för tredje gången, och jag blev sambo med killen jag träffat – vilket jag berättade om i detta inlägg.
Hastigt kan tänkas, men absolut inget jag ångrar. Känner verkligen att det finns en mening med allt.
Dessutom var jag iväg på sista utbildningshelgen med yogan, då vi bla. anordnade en festival. Fantastiskt fint, men sorgligt på samma gång – precis som vid de allra flesta avslut.
Jag upplevde en djup och väldigt fin samhörighet med de jag gick utbildningen med – det blir en speciell känsla att göra en sådan resa tillsammans.
Att möta sig själv och varandra på djupet, kan onekligen både vara skrämmande, utmanade, läkande och fantastiskt vackert på samma gång.
Meditation på Hiaklitten vid Åkulla bokskogar.
Juni
I juni skrev jag om när livet tar oväntade vändningar, i samband med att både mina drömmar och mitt hjärta gick i kras. Det kändes otroligt tufft där och då, men såhär i efterhand inser jag att det fanns en mening även med det. Och att allting är som det ska. Tiden, yogan och meditationen har gett perspektiv och jag känner ingen sorg, smärta eller ånger – bara tacksamhet.
Hursomhelst flyttade jag för fjärde gången… inom loppet av ett halvår, och landade i mina hemtrakter. Fantastiskt nog löste det sig med både jobb, boende och en plats att bygga mitt tiny house på, under ett enda samtal med en av mina tidigare arbetsgivare. Kände en enorm lättnad och tacksamhet efter det samtalet.
Ett par veckor senare inföll midsommar/sommarsolståndet, då jag och min bästa vän spenderade en väldigt fin helg tillsammans med ett härligt gäng på Omberg.
Tillsammans med min vackra själssyster, Atefeh.
Glada tjejer på konsert med Anna Vild ochSophie Von Matérnuppe på Omberg under midsommarafton. Magin var total med två (!) regnbågar i bakgrunden.
Från det ena till det andra, så började jag jobba som byggnadsingenjör igen i slutet av juni, efter ett uppehåll på ca 2,5 år (delvis pga min utmattning).
Juli
I juli skrev jag om tankar, misslyckanden & inre kritik, och började så smått komma in i jobbet igen. Dessutom hälsade jag på hos en kille i Östergötland som bygger ett tiny house.
Inser att jag inte skrivit något inlägg om det besöket ännu… Kanske dyker det upp här framöver, eller också får jag höra med honom om jag kan hälsa på igen. (Råkar nämligen veta att han har kommit en bra bit sedan jag var där i somras och att det blir väldigt fint!)
Augusti
I slutet av juli/början av augusti gick en av mina drömmar i uppfyllelse och jag gjorde en oförglömlig resa till den Europeiska Yogafestivalen i Frankrike.
Det var transformerande, omtumlande och alldeles underbart på samma gång. Är så oerhört tacksam för den erfarenheten!
Dessutom hann vi spendera lite drygt ett dygn i Paris, efter den nio dagar långa festivalen, vilket var väldigt fint.
I övrigt for jag en hel del till Linköping under hösten, för att få ihop de 20 yogaklasserna jag behövde gå på för att få mitt lärarcertifikat.
September
I september började jag hålla egna yogaklasser, en gång i veckan. Det kändes stort och himla fint på samma gång.
En annan sak som var fin denna månad, var festivalen i Bollebygden som bandet Sat Sisters anordnade. Min vän Atefeh är medlem i bandet, och under helgen bjöds det bland annat på yoga, dans, kakaoceremoni, musik och gongavslappning. Jag var också med på ett litet hörn och höll i en breathwalk, dvs en form av gående meditation, i naturen.
Hursomhelst blev det en väldigt härlig och lyckad helg, fylld av fina stunder och vackra möten.
Under denna månad påbörjade vi även ett stort projekt på jobbet – roligt och spännande på många sätt, men på samma gång resulterade det i en hel del övertid för min del…
December
I december delade jag med mig av mina tankar och erfarenheter av att börja jobba efter utmattning, samtidigt som jag rent krasst jobbade mer än vad jag egentligen känner att jag mår bra av.
Swish sa det, och så var det jul. Jag firade en stillsam och avskalad sådan med en av mina närmsta. Så himla skönt att skippa all stress och julhets! Ledigheten var verkligen både efterlängtad och välbehövlig nu.
Veganskt julbord i all sin enkelhet. Den griljerade rotsellerin och ”köttbullarna” (gjorda på bla. solrosfrön) var otroligt goda! Aubergine-”sillen” var inte heller dum.
Lagom när juldagarna passerat infaller min födelsedag, den 27:e december. Dagen till ära var jag på spa! (Det tillhör inte direkt vanligheterna, tror bara jag varit på det en gång tidigare…) Hursomhelst var det ett fint och skönt sätt att spendera min 28:e födelsedag på.
Igår var min syster och syskonbarn på besök, och idag kommer min bästa vän hit – så mysigt! Vi får väl se om vi skålar in det nya året med varm choklad’mjölk’ även i år ?
Nåväl, där var några glimtar från det gångna året. Självklart har det hänt oerhört mycket mer, både fantastiskt vackra och utmanande/ledsamma saker.
Är så tacksam för livet, alla magiska möten och den resa jag gjort under det här året. Samt för alla vackra själar som på ett eller annat sätt varit/är en del i mitt liv ?
Avslutningsvis vill jag tacka för era varma och uppmuntrande ord, för all pepp och kärlek under året. Det är så himla fint att läsa era kommentarer, de betyder mycket för mig. Tack hörrni!
Hoppas ni haft en riktigt fin jul allesammans. Ta hand om er, och Gott Nytt År! ? Massa kramar
Ps. Det vore fint att läsa om hur ditt år har varit, lämna gärna en kommentar och berätta med några rader här nedan!
Nu har jag jobbat halvtid som byggnadsingenjör i hela fem (!) månader, efter ett uppehåll på drygt två i samband med min utmattning.
Att vara tillbaka igen är både utmanande och läkande på samma gång. Jag trodde verkligen att jag var i princip helt återställd, men har insett att det är svårt att avgöra helt, sålänge man inte ’utsätts’ för samma press som tidigare.
Första veckorna på jobbet kände jag mig väldigt stressad (utan någon egentlig anledning) och var helt slut när jag kom hem. En dag frågade min chef hur det gick med en uppgift och jag svarade lite ursäktande att den inte var riktigt klar. ”Nej, alltså det är ingen brådska” sa han då.
Va! Är det inte? Jag hajade till och insåg att det fortfarande satt så djupt rotat i mig att jobba under tidspress, att jag liksom omedvetet förutsatt att det alltid är bråttom… Där och då punkterades min föreställning som en ballong, o jag kunde äntligen genomskåda och släppa taget om den.
Det har verkligen hänt massor, på alla möjliga plan i mitt liv, sedan jag blev utmattad.
Jag har förändrats mycket under dessa år och har ett helt annat perspektiv nu. Vilket resulterar i att jag blir medveten om en hel del gamla präglingar och föreställningar…
En sådan sak som jag kommit i kontakt med, är rädslan för att göra fel. Jag har insett att jag varit livrädd för att göra misstag i jobbsammanhang och därför gjort mitt yttersta för att undvika det.
Den insikten sjönk in när jag kom på mig själv med att dubbelkolla/kontrollera saker X antal gånger i jakten på fel… I samband med det funderade jag över vad det värsta var som kunde hända, om det faktiskt blev fel – och kom fram till att det oftast inte är så farligt.
Kanske är det dessutom så att det inte finns några misstag egentligen, utan bara lärdomar?
I övrigt får jag återkommande påminna mig själv om att mitt verkliga värde inte baseras på vad jag presterar. Jag är inte mina prestationer. Vi, är inte våra prestationer. Så självklart egentligen, men förvånansvärt lätt att glömma bort emellanåt.
Apropå prestationer förresten, så har nog en liiiten del av mig alltid vetat att jag (för det mesta) gör ett bra jobb – samtidigt som den perfektionistiska och överambitiösa delen av mig aldrig riktigt tyckt att det varit bra nog…
Hursomhelst så har antingen min chef blivit bättre på att uttrycka uppskattning och uppmuntran, eller också har jag blivit bättre på att ta emot den. Alternativt är det en kombination av de båda. Oavsett vilket, så känns det väldigt fint och helande. Jag inser att jag faktiskt gör ett bra jobb!
Dessutom kommer jag (till min förvåning och förtjusning) ganska ofta på mig själv med att tycka att ingenjörsjobbet är kul igen! För det mesta.
Vissa arbetsuppgifter är roligare än andra; lyckan när man får klippa och klistra på arbetstid!
Annars då, hur känns det egentligen att jobba igen efter utmattningen? För det första har jag ju verkligen varit privilegierad på det sättet att jag fick ett ordentligt avbrott när jag blev sjuk, vilket gjort att jag hunnit få distans, perspektiv och tid för att läka. Något jag är oerhört tacksam för.
Idag har jag i princip inga, eller ytterst få symptom kvar efter utmattningen. Men det har tagit tid. Vissa saker fixade jag ganska snart efter sjukskrivningen, medan andra saker (som tex att köra bil) länge var utmanande för mig.
Jag kan fortfarande hamna någon form av ’halv-apatiskt’ läge emellanåt, där jag liksom ”stänger ner”. Vilket antingen resulterar i att jag kör på utan att känna efter (trots att jag är helt slut) eller också i att jag inte orkar röra en fena.
Men jag har lärt mig känna igen mina varningstecken, tar dem på allvar och försöker prioritera in extra tid för återhämtning o vila när jag känner att jag behöver det.
Promenader i naturen är verkligen balsam för både kropp & själ
En annan sak som jag tror underlättat att börja jobba igen för min del, är att jag inte är tillbaka på den arbetsplats där jag blev sjuk. (Nu blev jag såklart inte utmattad enbart på grund av jobbet, även om det var en bidragande faktor)
Förvisso jobbar jag hos en tidigare arbetsgivare, på gott och ont. Det finns verkligen för- och nackdelar med allt. På minussidan har jag bland annat noterat att det är lätt att falla in i gamla mönster, vanor, roller, osv. Och på plussidan så kommer man ju tex snabbt in i rutinerna igen, man har liksom lite koll på läget och känner sig ganska snabbt hemma.
För en tid sedan fick jag frågan hur jag tycker det funkar att jobba halvtid, hur jag lägger upp tiden och om jag känner att jag hinner med. Det korta svaret är att jag trivs med att jobba halvtid, det känns lagom. Som det är nu känner jag inte att jag varken vill eller orkar jobba mer än så.
Jag har valt att fördela mina 20 timmar/vecka på tre dagar och jobbar vanligtvis 8-16, tisdag-torsdag. Om jag känner att jag hinner med varierar. I byggbranschen jobbar vi i princip uteslutande i projektform, vilket innebär att mängden arbete varierar mycket. Ibland är det massor att göra och ibland är det lite lugnare.
Just nu har vi precis dragit igång med ett stort projekt, vilket i praktiken innebär att jag skulle kunna jobba heltid och mer därtill… Det är en aning utmanade får jag lov att erkänna, för å ena sidan vill jag ställa upp för företaget – och å andra sidan har jag min hälsa och mitt välmående att ta hänsyn till.
Jag försöker hitta någon form av balans, men rent krasst har det blivit en hel del övertid de senaste veckorna… (Därav har det inte funnits varken tid eller ork att uppdatera bloggen tyvärr). Försöker dock känna av mina gränser, hälsan är viktigast.
I övrigt är jag väldigt tacksam för att min chef är så smidig. Om jag tex behöver vara ledig en tisdag, brukar det för det mesta gå fint att jobba in tiden på måndan eller fredan istället. I mina ögon är det guld värt, och jag värdesätter verkligen den typen av flexibilitet.
Väckte det här inlägget något hos dig, och i så fall vad? Vad har ni för tankar och erfarenheter kring dessa saker? Berätta gärna i en kommentar!
Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar
Det har äntligen blivit dags för några sneak peeks av mitt lilla hus på hjul!
Visserligen är ingenting hundra spikat ännu (varken planlösning, materialval eller ritningar) men i stora drag har jag ändå landat i hur jag vill ha det.
Utvändigt blir huset 8,8 m långt och 2,5 m brett, vilket ger en invändig yta på ca 18 kvm.
Planlösning
Sektioner
För att få en känsla för proportionerna: köket (nr 6) är tre meter långt
Från marknivå till nock blir huset strax under 4 meter. Trailern är ungefär 75 cm hög, vilket ger en invändig takhöjd på ca 2,30-2,90 m.
Sovloftet hamnar på ungefär 1 meters höjd, vilket gör att jag (som är 1,72 lång) kommer kunna stå på loftet utan att slå i huvudet. Det är väl inte helt nödvändigt egentligen, men absolut ingen nackdel heller. Under loftet blir det förvaring (av kläder, säsongsbetonade saker, osv).
Modellen/ritningarna har jag gjort i Revit Architecture – det kändes naturligt att välja det programmet eftersom jag är van vid det från jobbet
Jag har som sagt inte landat helt i vilka material eller färger det blir på huset ännu, det beror såklart till stor del vad jag lyckas få tag på – eftersom jag gärna vill använda så mycket återbrukat material som som möjligt.
Tanken är dock att skapa kontraster och bryta av fasaden med olika strukturer/kulörer/material. Drömmen vore att hitta korrugerad plåt (helst med patina) för att markera entrén på framsidan + fönstret på baksidan, och eventuellt kombinera det med en liggande träpanel.
Som det ser ut i dagsläget kommer jag att dra igång med det fysiska arbetet först till våren, framförallt med tanke på väder och vind. Samtidigt ger det mig tid att landa i alla lösningar, räkna lite på vikter/hållfasthet, få klart ritningar, samla ihop material, osv.
Blir så glad varje morgon när jag ser inspirationskollaget för mitt tiny house. Det hjälper mig att hålla motivationen uppe och är en fin påminnelse om vart jag är påväg
Neutralt…
…eller lite mer färg? Det ska bli kul att kika på materialval och färger längre fram!
Framöver tänkte jag skriva ett inlägg där jag samlar de viktigaste punkterna att fundera över, om man är sugen på att bygga ett hus på hjul.
Det finns nämligen ett gäng frågor som det är klokt att besvara, innan man plockar fram papper och penna eller sätter sig vid datorn för att börja skissa/rita.
Självklart kommer jag även berätta mer om hur jag har tänkt, vilka lösningar jag har valt, osv. Ni kommer fortsatt få följa min process helt enkelt!
En del av mitt digitala inspirationskollage på Pinterest
Lämna gärna en kommentar om du funderar över något, eller om det är några speciella frågor/ämnen på temat som du vill läsa mer om!
Jag har väntat, längtat (och varit ganska frustrerad) de senaste tre månaderna över att jag inte lyckats få hem den trailer som jag ska bygga mitt tiny house på.
Just underredet är ju en ganska väsentlig del av konstruktionen och det är svårt att komma igång ordentligt utan det. Komiskt nog fick jag kalla fötter när killen från åkeriet äntligen hörde av sig för några veckor sedan och bekräftade att de hade en körning i de trakter där mitt släp stod.
”Vi kan hämta ditt underrede på torsdag eller fredag denna vecka, blir det bra?” Eeeh…. jaa, det blir bra… Eller? Ska jag bygga? Kommer jag fixa det här? Vad sjutton ger jag mig in på? Jag noterar rädslan som dyker upp i mina tankar. Att få hem släpet blir på något sätt så konkret… det är dags att bestämma sig för om jag verkligen ska gå från plan till handling, ett beslut jag trodde att jag redan tagit, men när det väl gäller så tvekar jag…
Tills jag inser att det är rädslan för att misslyckas som spelar mig ett spratt. Jag skrattar åt den, tar ett djupt andetag och kastar mig sedan handlöst in i mitt drömprojekt. Nu jäklar, nu kör vi!
När kranbilen som transporterat min trailer väl rullar in i Tranås förundras jag över två saker: 1. hur otroligt långt släpet är (jag har alltså inte sett det med egna ögon tidigare) och 2. lyckan som fullkomligt bubblar inombords!
När jag är ensam kan jag inte låta bli att ta några glädjeskutt, eller, jag studsar snarare omkring som en bumbibjörn med världens bredaste leende. Jag har drömt om att bygga ett eget litet hus på hjul de senaste tio åren – och nu, nu är det äntligen dags!
Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte har full koll på alla steg eller moment som det här projektet kommer att innebära. Men jag har insett att det inte behövs. Jag måste inte veta allt i förväg, utan kan istället ta en sak i taget, steg för steg.
Är det något som jag inte har koll på, så är det ju bara att ta reda på det eller fråga någon som vet.
En vän hjälpte mig tex att bedöma skicket på underredet och vad som behövde göras med det. Som tur var, visade det sig vara i bättre skick än jag vågat hoppas och tro.
Jag började med att spola av släpet med högtryckstvätten, för att sedan knacka bort rost med en hammare (ytterst lite) och slipade sedan bort resterande ytrost med en vinkelslip försedd med en stålborste.
Jag har aldrig hållit i en vinkelslip tidigare… än mindre bytt kapskivan till en stålborste. Men med hjälp av google, en vän + en kollega så löste sig det med.
Det framgår inte alls på bilderna hur tung den där rackarns vinkelslipen är, men jag hade skaplig träningsvärk efteråt kan jag säga… ?
Efter att jag slipat, la jag nästan två timmar på att torka av hela underredet med målartvätt. Det ska tilläggas att hela trailern (inkl dragstången) är 10 meter lång.
Lunchpausmedan målartvätten torkar
Det var ljuvligt att måla efter att ha kämpat med vinkelslipen kan jag säga. Inte det minsta tungt fysiskt, samtidigt som man snabbt såg skillnad.
Kontrasten mellan omålade och målade ytor
Med det sagt, tog målningen en del tid. Det var ganska många ytor, vinklar och små skrymslen som inte var helt lätta att komma åt.
Jag la nog ca 4,5 timme av fredagen, 9,5 timme av lördagen och 6,5 timme av söndagen på att slipa och måla. Så totalt runt 20 timmar, men då har jag inte räknat bort pauser.
Fast å andra sidan la jag ju lite tid på att spola av släpet med högtryckstvätten förra helgen, så det landar nog omkring 20 timmar iallafall.
…Nu till de obligatoriska före- och efterbilderna ?
Före…
…och efter!Det blev lite skillnad minsann!
Lycklig tjej!
Det känns så himla fint att underredet är iordning nu! Okej, jag har träningsvärk, sönderskrubbade knän (efter att ha krupit omkring på dem) samt en omplåstrad hand. Eeeh ja, jag råkade slinta med stämjärnet när jag skulle öppna ena färgburken… (??)
Men på det stora hela har det flutit på jättebra! Är faktiskt imponerad både av min egen insats och resultatet måste jag säga. Samt supertacksam för allt stöd, support och hjälp jag fått av vänner och kollegor.
