Slow living

För en sådär 5-6 år sedan kom jag för första gången i kontakt med uttrycket slow living och plötslig föll en stor pusselbit på plats. Det var som att jag äntligen fick ord för en känsla och dröm jag burit på, men inte riktigt kunnat ge uttryck för eller sätta fingret på.

Slow living är en livsstil som förespråkar ett lite lugnare tempo i vardagen och livet. Tanken är inte att göra allt i snigelfart, utan snarare att göra saker i rätt hastighet. Att kunna välja och anpassa tempot, istället för att ständigt ha gasen i botten.

Slow living bygger på en hel del liknande tankar och värderingar som begreppen simple living, frivillig enkelhet och downshifting. Jag har tidigare skrivit om dessa ämnen här och här. Konceptet kommer ursprungligen från slow food-rörelsen, vilken startade i Italien som en protest mot snabbmaten i mitten av 1980-talet. I slow food-rörelsen står begreppet ‘slow’ står såklart för ‘långsam’ men det är också en förkortning:

S = Sustainable, not having an impact. (Hållbart, utan negativ påverkan)
L = Local, not someone else’s patch. (Lokalt, inte från någon annans jordlott)
O = Organic, not mass-produced. (Ekologiskt, inte massproducerat)
W = Whole, not processed. (Hela råvaror, oprocessat)

Slow living är kort och gott en motreaktion till vårt uppstressade samhälle, en rörelse som vänder sig bort från tanken ‘ju snabbare, ju bättre’. Det handlar om att njuta av tiden, snarare än att mäta den i timmar och minuter. Att prioritera kvalitet över kvantitet, i alla aspekter av livet. Begreppet ‘slow’ har blivit en rörelse och omfattar utöver slow living och slow food, även begrepp som slow money och slow cities. Det finns till och med en bok som resonerar kring dessa tankar på global nivå och lyfter begreppet ‘slow planet’. Jag har ännu inte läst boken (som är skriven av Geir Berthelsen) men är helt klart sugen på att göra det.

 

”Slow down and enjoy life. It’s not only the scenery you miss by going too fast – you also miss the sense of where you are going and why.”

– Eddie Cantor

 

Professor Guttorm Fløistad har sammanfattat konceptet slow living på ett himla fint sätt. Fritt översatt lyder det ungefär såhär:

”Det enda som är säkert är att allt förändras, och det i allt snabbare fart. Om du vill hänga med, bör du snabba på – det är samtidens budskap. Dock kan det vara värdefullt att vi påminner oss själva, om att våra grundläggande behov aldrig förändras. Behovet av att bli sedd och uppskattad, av att tillhöra. Behovet av närhet, omtanke och kärlek. Dessa saker kan vi enbart uppnå genom ‘slowness’ (ett lugnare tempo) i mänskliga relationer. För att behärska förändring behöver vi återhämta ett lugnare tempo, reflektion och samhörighet. Först då hittar vi verklig förnyelse.”

Personligen tycker jag egentligen inte att själva definitionen eller ‘reglerna’ för tex en livsstil spelar så stor roll. För mig handlar det mer om att inspireras, hitta likasinnade och framförallt att finna modet att välja annorlunda. Eftersom människan är ett flockdjur (och ensam inte alltid är stark) underlättar det om fler vågat bryta mot normen och välja annorlunda. Det är såklart inget krav, men det kan göra förändringen mindre läskig. Vid sådana tillfällen är det praktiskt att kunna luta sig mot slow living och andra rörelser. Sedan behöver man ju såklart inte köpa allt rakt av, många gånger går det fint att plocka det man gillar och strunta i resten!

 

”Slow down. Happiness is trying to catch you.”

 

Med anledning av ovanstående måste jag bara passa på att tipsa om en serie som går på svt nu, nämligen Kalles sex liv. Grymt bra program i sex delar, där Kalle Zackari Wahlström träffar människor som valt att lämna ekorrhjulet bakom sig och leva på ett annat sätt. I programmet medverkar bland annat ett par som bor i ett ‘tiny house’ på 6 kvm och är självförsörjande, ett par som ska cykla jorden runt på fyra år, en familj som lever 1800-tals liv och ett par som under 2/3 av året reser runt och lever i sin van. Har du inte kollat ännu, kan jag varmt rekommendera att du letar upp programmet på svt play!

Jag och min man har ju det sista året gått ganska så ‘all in’ när det gäller slow living. Men alla kanske inte vill eller är beredda att göra lika drastiska förändringar som vi har gjort och det är okej! Du behöver inte säga upp dig, flytta ut på landet eller göra några andra riktigt stora förändringar i livet (om du inte vill, såklart). Däremot tror jag att det finns bitar i slow living-konceptet som de allra flesta kan ha nytta och inspireras av. Det behöver inte vara avancerade grejer, utan handlar mer om att skapa känslan av lite luft i schemat. Nedan följer fem enkla tips – känn dig fri att experimentera med och plocka ut dina favoriter!

1. Stäng av notisfunktionen för sociala medier på din mobil, och kolla bara av dem någon/ett par gånger dagligen. Då slipper du bli avbruten under dagen, vilket både gör det enklare att fokusera och minskar stressen.

2. Identifiera tidstjuvar och försök eliminera dem. De allra flesta av oss lägger tid på ‘onödiga’ saker utan att reflektera över det – men när vi säger ja till en sak, säger vi samtidigt nej till något annat. Kanske kan du tex minimera slö-surfandet och använda tiden till att göra något du tycker om? Pyssla, baka, läsa en bok eller ta en promenad?

3. Testa yoga, meditation eller mindfulness! De kan ge dig ovärderliga kunskaper och verktyg, som du sedan kan integrera i vardagen. Känns det lite läskigt eller inte riktig som din grej, kan ett första steg vara att ta 5-10 minuter till att sluta ögonen och lyssna på lugn (gärna instrumental) musik.

4. Prioritera tid för återhämtning och framförallt sömn. Livet blir så mycket lättare när vi inte ligger back på sömnkontot! När vi är utvilade har vi inte bara mer energi, utan gör också klokare val – både när det gäller vardagliga saker som mat och träning, men även i livet i stort.

5. Stanna upp under dagen, varje dag! Det kan handla om att vända ansiktet mot solen, njuta av värmen och slappna av tio sekunder. Att ta en promenad på lunchen, eller 20 riktigt djupa och medvetna andetag på vägen hem från jobbet. Försök kort och gott att skapa micro-pauser i vardagen.

Som ni kanske märkt så tilltalar verkligen hela slow-konceptet mig. Det är något jag försöker integrera på alla möjliga områden i mitt liv. Bloggen är faktiskt också inkluderad där! Ganska nyligen stötte jag på begreppet slow blogging och insåg att det nog är det jag håller på med. Det innebär kortfattat att du enbart bloggar när du har något du vill berätta eller dela med dig av. Detta alldeles avsett om det går två dagar, en vecka eller kanske tre, mellan inläggen.

Jag postar heller få inlägg av god kvalitet och med lite längre mellanrum, än att skriva ett inlägg varje dag men då tumma på kvalitén. Med det sagt, är jag grymt imponerad av alla duktiga bloggare som skriver ett eller flera inlägg varje dag – och ändå lyckas hålla en hög standard. All heder till er!

För min del försvinner ofta inspirationen och glädjen att göra något, om jag känner mig ‘tvungen’ till det. Det är nog därför jag älskar konceptet slow living, eftersom det ger mig större frihet att välja – på alla områden i livet ♥

 

Relaterade inlägg:

Lev enklare
Att hoppa av ekorrhjulet
– Vad är minimalism?

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att kemikalie- & plastbanta

Det har blivit dags för andra delen i serien Min resa mot ett mer hållbart liv! För mig innebär hållbarhet som sagt så himla mycket mer än bara miljö- och klimatmässiga frågor, det omfattar bland annat även etiska och personliga aspekter. I första inlägget som handlade om mat och kost, förklarade jag även min definition av begreppet hållbar livsstil samt tanken bakom den här serien.

 

Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 2. Kemikalie- & plastbantning

För min del tog hållbarhetstänket ordentlig fart runt 2010 och maten var det första området där jag började göra mer aktiva och medvetna val. Från insikten om att det jag stoppar i min kropp påverkar både mig själv och omvärlden, kom nästa steg naturligt. Jag började läsa på om hur olika produkter vi använder dagligen, i våra hem och på kroppen, påverkar vår hälsa och miljön. Snabbt insåg jag att det vi kommer i kontakt med och applicerar på vår hud, inte lägger sig som en hinna utanpå huden utan faktiskt kommer in i kroppen och blodet…

Tidigare hade jag inte reflekterat så mycket kring vad schampon, krämer, smink, rengöringsprodukter, förpackningar och prylar innehåller. Eller rättare sagt hade jag varit ganska lyckligt ovetande om alla de kemikalier vi utsätts för varje dag. Jag tänkte som så många andra, att produkter och prylar som säljs i Svenska butiker självklart måste vara testade och godkända – säkra att använda helt enkelt. Men riktigt så är det ju inte…

Ju mer fakta jag tog del av, ju allvarligare insåg jag att läget är. En enorm frustration, rädsla och förtvivlan började växa inom mig – men också en stark drivkraft. Ilskan och sorgen gav mig viljan och framförallt orken att förändra. Jag började successivt kemikalie- och plastbanta mitt hem. Precis i starten kändes det många gånger överväldigande, jag visste liksom inte riktig var jag skulle börja, utan trevade mig fram bland märkningar och obegripliga innehållsförteckningar. Men jag rörde mig framåt, ett steg i taget.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av ett gäng tips, fakta och idéer som förhoppningsvis både kan inspirera och underlätta din resa mot en mer hållbar vardag. För visst vill du väl minimera de otäcka kemikalier som du och dina nära och kära får i er? Det finns så otroligt mycket att skriva om och lyfta när det kommer till de här ämnena, det skulle lätt gå att skriva flera böcker! Här nedan har jag försökt välja ut ett gäng viktiga och relativt enkla punkter att börja med.

 

9 viktiga saker du vill veta (och göra något åt) när det gäller kemikalier och plast:

 

1. All plast släpper ifrån sig kemikalier när den upphettas. Undvik därför i största möjliga mån att tillaga/förvara varm mat & dryck på/i plastprodukter. När det är dags att byta ut köksutrustning och husgeråd – välj om möjligt material som trä, glas, metall eller porslin istället för plast.

De senaste åren har utbudet av schyssta matlådor ökat markant. Locken är förvisso ofta av plast, men det tar man ju av när man värmer maten.

2. Undvik att återanvända plastförpackningar som glassburkar och pet-flaskor. Många tänker att de gör miljön en tjänst genom att återanvända dessa, problemet är bara att de inte är gjorda för att återanvändas utan för att återvinnas. Kraven på dessa engångs-förpackningar är lägre och de släpper därför lättare ifrån sig kemikalier.

Läge att investera i en schysst vattenflaska? Våra har hängt med i många år och kommer troligen hänga med många år till, kanske rent av livet ut.

3. Undvik non stick-produkter helt och hållet! Produkter med non stick-beläggning (som tex stekpannor och bakformar) är extremt dåliga för miljön, då de innehåller så kallade perfluorerade ämnen som aldrig bryts ned. De kommer finnas kvar i naturen för all framtid. Det innebär även att om du får i dig dessa ämnen (som kan hamna i maten om du tex har en repig teflonpanna) kommer de finnas i din kropp resten av livet. Problemet med dessa ämnen är att de påminner om (och konkurrerar med) våra naturliga fettsyror i kroppen, vilket kortfattat = jäkligt dåligt. Dessa perfluorerade ämnen finns även i exempelvis jackor av märket Gore-Tex och liknande.

Personligen älskar jag stekpannor och grytor av gjutjärn – om man sköter dem rätt (vilket är lätt) håller de ju hur länge som helst! Kvalitet var ordet.

4. Byt ut saker successivt & välj kvalitet när du köper nytt. Nej, du behöver inte göra dig av med allt du äger för att köpa nytt. Byt ut saker allt eftersom de blir slitna och går sönder. Prioritera kvalitet när det är dags att köpa nytt, alla tjänar på det – både ur ekonomisk, miljömässig och personlig (hälso) synpunkt. Skippa engångsprodukter, välj saker med lång livslängd och allra helst ekologiskt och fairtrade.

5. Minimera antalet produkter. Det finns ingen anledning att ha sju olika rengöringssprayer och femtio-elva olika krämer till diverse kroppsdelar. Jag lovar att om du visste vad hälften av dem innehåller, skulle du inte vilja använda dem överhuvudtaget! Vi har blivit ilurade att vi behöver alla dessa produkter, men gör vi verkligen det? Eller är det kanske några som vill att vi ska tro det, så att de kan tjäna pengar? Det enkla är faktiskt ofta det bästa. Gör dig själv, plånboken och miljön en tjänst, genom att använda några få men väl utvalda produkter. Du kommer långt med vanligt miljömärkt diskmedel och såpa till städningen. Och till kroppen fungerar naturliga oljor som till exempel argan- eller kokosolja alldeles utmärkt.

Det behövs inte sjuttio-elva olika produkter till städning och tvätt!
– Välj ett miljömärkt tvättmedel, eller gör som jag och kör tvättnötter + eventuell eterisk olja.
– Grummes såpa är naturligt gul till färgen, den gröna är färgad. Visserligen ska färgen vara helt ofarlig, men personligen tycker jag det känns onödigt med ingredienser som inte behövs.
– Den bruna flaskan innehåller linoljesåpa, i min mening en fantastisk produkt med otroligt många användningsområden.
– Disktrasor och handdukar av lin; vackra, miljövänliga & av fantastisk kvalitet.
– Galltvål biter på de allra flesta fläckar. Min erfarenhet är att om fläcken inte går bort med galltvål, så går den inte att få bort överhuvudtaget.
– Diskborste av trä; vacker, komposterbar och med utbytbart huvud.

Favoriter från badrummet.

6. Nagellack, hårfärger och sköljmedel är produkter som generellt innehåller otäcka kemikalier och som du gör klokt i att undvika helt. Kan du verkligen inte leva utan dessa, är mitt tips att välja produkterna med omsorg.

– Arganolja funkar fint till såväl kroppen som håret.
– Den lilla vita burken innehåller kokosolja som är toppen både som bodylotion och sminkborttagning.
– Minimalistiskt smink; mascara, ögonbrynspenna och en mörk ögonskugga (används vid enstaka tillfällen). Vissa dagar använder jag även färsk, ekologisk rödbeta som blusher på kinderna eller för att få lite färg på läpparna; naturligare blir det inte! Förvara i tätslutande burk i kylen och skär en ny snittyta vid varje användningstillfälle.
– Tvättbara rondeller av ekologisk bomullsfrotté (hejdå engångs-rondeller!) funkar perfekt till bland annat sminkborttagning.

Det är läge att skippa flaskan med rakskum! Att använda raktvål och arbeta upp ett skum i skålen med borsten är betydligt bättre för både miljön och ekonomin. Tvålen är extremt dryg, för mig räcker den 1,5-2 år! Rakhyveln vilar på en rakbladsrengörare som kallas för Razorpit, den förlänger livslängden på rakbladen så att de håller sig vassa längre (upp till 150 rakningar per blad!). Återigen bra för såväl plånboken som moder jord.

7. Problemet med elektronik är förutom att den ofta är inkapslad i plast, att den innehåller flamskyddsmedel och ofta även bly. När de elektroniska prylarna (dator, tv, mobil mm) blir varma, avdunstar kemikalierna. De hamnar då på händerna (om du håller i prylen) och samlas i dammet som finns i rummet. Av denna anledning är det ingen bra idé att varken ha datorn, tv:n, surfplattan eller mobiltelefonen i sovrummet, eftersom vi då ligger och andas in dessa kemikalier när vi sover – ganska onödigt eller hur?

8. Visste du att barnens rum är det som innehåller flest kemikalier? Alla plastleksaker och elektroniska prylar är starkt bidragande faktorer. Kemikalierna ansamlas som sagt främst i dammet, och värst är det på golven. Tragiskt nog är det de allra minsta (och därmed mest känsliga) barnen som spenderar mest tid i golvnivå. Att i största möjliga mån begränsa plasten och elektroniken i barnens rum hjälper. Liksom att dammsuga och våttorka golvet ofta, samt att vädra innan det är dags att sova.

9. Om du redan nu på ett enkelt sätt vill få bättre inblick i kemikalie-ämnet, kan jag varmt rekommendera dig att se den svenska dokumentärfilmen Underkastelsen, där bland annat Eva Röse medverkar. Den handlar om cocktaileffekten och hur de 100 000-tals kemikalier vi använder dagligen påverkar vår hälsa. Den lyfter också det faktum nyfödda barn har ett stort antal kemikalier i kroppen redan innan de föds. I filmen intervjuas 23 världsledande professorer om de hormonstörande ämnen, bekämpningsmedel och syntetiska kemikalier som vi konstant utsätts för, och vad denna exponering kan ge för effekt. Filmen är från 2010 (och har alltså några år på nacken) men är helt klart sevärd och jag rekommenderar verkligen alla att se den.

Framöver kommer jag fortsätta att försöka minimera de onaturliga kemikalierna i vardagen, både för min egen och planetens skull. Vad vi konsumenter efterfrågar och köper, påverkar till stor del marknadens utbud. Gör dig själv och alla andra en tjänst, genom att välj dina produkter med omsorg. ♥

 

*Det här inlägget är inte på något sätt sponsrat. De produkter som syns på bilderna och nämns i texten är några av mina personliga favoriter, som jag själv använder och gärna tipsar om.

 

Kommentarer
Dela gärna:

Tid för eftertanke

När vardagen rullar på i ett högt tempo och diverse saker ska hinnas med och uträttas, är det inte helt lätt att hinna stanna upp och fundera över livet. Det är synd, för vi riskerar att bli fartblinda och rusa på i ett rasande tempo – utan att kontrollera riktningen. Det spelar ju faktiskt ingen roll hur snabbt vi rör oss framåt, om vi springer åt fel håll! Jag tror att det är viktigt att stanna upp ibland och fundera över vart vi är påväg, att justera siktet, så att vi rör oss mot rätt mål. Det kan också vara klokt att reflektera över lite djupare frågor emellanåt, eftersom de påverkar vardagen mer än vi kanske tror.

Just nu deltar jag i en 14 dagar lång yogautmaning med Josefine Bengtsson. Varje dag uppmuntras vi att, utöver de fysiska övningarna, reflektera kring en viss fråga. Det har varit så fina och viktiga frågor hittills att jag tänkte dela med mig utav dem. Det här blir ett ganska personligt inlägg, men det finns en anledning till att jag trots allt bestämt mig för att skriva om detta. Under de elva första dagarna har nämligen vi som deltar i utmaningen, insett att vi ofta kämpar med samma tankar och rädslor! Det är en oerhörd lättnad att inse att man inte är ensam, utan att de allra flesta tänker och känner likadant. Därför tror jag att många av er som läser detta också skulle ha nytta av att fundera över dessa frågor, alldeles oavsett om du är intresserad av yoga eller inte. Nedan följer 10 utav frågorna, med mina reflektioner kring dem. Fundera gärna över dina egna svar!

 

När känner du dig levande?

Jag känner mig som mest levande när jag gör saker jag älskar – som att vistas i naturen, dansa, yoga, meditera, fotografera, kramas och upptäcka nya platser. Gemensamt för dessa saker är att de gör mig helt och fullt närvarande i stunden, vilket för mig är förenat med lycka.

 

 

Vad behöver du släppa taget om, för att känna dig levande?

Det som håller mig tillbaka mest i livet är olika former av rädslor – rädsla för att misslyckas, att inte vara eller göra bra nog, för vad andra ska tycka och tänka, osv. Jag har blivit allt mer medveten om detta de senaste åren och jobbar på att utmana mina rädslor, samt mitt förhållningssätt till mig själv och mina tankar.

Även om det är läskigt att utmana sina rädslor och gå utanför sin ‘comfort zone’, kan det också vara otroligt frigörande och härligt! (Typ skräckblandad förtjusning) För att bli snällare mot mig själv och minska rädslan för att misslyckas, har mottot ‘att inte tro på allt man tänker’ verkligen underlättat. Och att försöka bli medveten om vad jag tänker, och skifta fokus (byta ut elaka tankar mot snälla).

Jag vill släppa taget om rädslan för att misslyckas, en gång för alla! Att se det som att jag lär mig, istället för att gå in med inställningen att resultatet är det enda som räknas och att det måste bli perfekt.

 

”Although the road is never ending, take a step and keep walking, do not look fearfully into the distance… On this path let the heart be your guide for the body is hesistant and full of fear”

– Rumi

 

 

Vad har du för relation till dina känslor?

Jag har insett att min relation till olika känslor varierar. De har varit (och är delvis fortfarande) ganska starkt färgade av samhällets sätt att se på dem – att det finns känslor som är bra/accepterade (typ glädje) och känslor som är dåliga/mindre accepterade (typ ilska, frustration och sorg). Jag tror att vi får lära oss det här redan från låg ålder. Häromdagen råkade jag överhöra en konversation mellan en mor och hennes lilla pojke som var ca två år gammal. Pojken var frustrerad och mamman sa till honom ”Neej, inte bli arg nu!”.

Vi är nog många som inte bara har svårt att hantera våra egna känslor, utan också andra människors. Jag känner själv ofta obehag inombords om någon blir arg, och vet inte riktigt hur jag ska hantera eller bemöta ilskan. Varför får vi inte lära oss sånt skolan? Det hade varit guld värt att redan som liten få lära sig att hantera och bemöta både sina egna och andra människors känslor – på ett öppet, accepterande och kärleksfullt sätt.

De sista åren har jag blivit allt mer medveten om min relation till olika känslor och jobbar på att bli mer accepterande mot allihop. Inte det lättaste, men jag försöker se känslor som olika färger på en färgpalett – och att alla behövs för att göra tavlan (livet) komplett.

 

 

Hur möter du dig själv i tystnad?

Jag har alltid varit en introvert person, som har ett stort behov av både tystnad och av att få vara ensam. I tystnaden finner jag lugnet och stillheten, där tankar jag energi och får perspektiv på saker och ting. Det är i tystnad jag finner svaren och sanningen, min sanning.

Har ni tänkt på att de engelska orden SILENT och LISTEN består av samma bokstäver? Det säger så himla mycket tycker jag. För att verkligen höra (dig själv eller någon annan) måste du vara tyst.

 

 

Hur dömer du dig själv?

Hur jag dömer mig själv? Hehe eeeh, ja. Jag har alltid varit extremt hård och dömande mot mig själv, perfektionistisk och sällan känt att jag räcker till eller duger som jag är. Men på sista tiden har jag blivit allt mer medveten om detta och jobbar stenhårt för att bli mer vänlig och accepterande mot mig själv. Yogan har hjälpt mig massor och när jag finner ett inre lugn kan jag verkligen känna att jag är bra nog, att jag duger som jag är. Den insikten försöker jag påminna mig själv om och integrera i vardagen.

Jag hörde en så fin historia för en tid sedan, en sägen från cherokeeindianerna. Den lyder ungefär såhär: Hövdingen talar med sitt barnbarn om den kamp som pågår inom oss människor. Det är en kamp mellan två vargar som finns i våra liv, berättar hövdingen. Den ena vargen lever på kärlek, glädje, hopp, vänskap, ödmjukhet, mod, empati och förlåtelse. Den andra vargen lever på avund, vrede, bitterhet, självförminskning, svartsjuka, självömkan, skam och skuld. Vargarna kämpar mot varandra, det är livets kamp. Barnbarnet undrade vilken varg som vinner. Då svarade hövdingen; den du matar. Den varg du matar vinner. Sedan jag hörde den här historien påminner jag mig ständigt om att mata rätt varg.

 

 

Hur dömer du andra?

Nej jag är inte Moder Theresa tyvärr, så precis som de allra flesta människor dömer jag andra, fast jag inte vill. Men hur dömer jag då? Det korta svaret är att jag dömer andra på samma sätt som jag dömer mig själv – fast inte alls lika hårt.

För mig hänger dömandet ihop med jämförelser – det är ju det vi gör när vi dömer. Vi jämför oss själva och andra, med varandra, med normer och tidigare erfarenheter. Men också med önskemål och drömmar, med den vi har varit, den vi är och den vi vill bli. Kanske är lösningen att sluta jämföra så mycket? Eftersom vi alla är olika och har olika bagage, blir jämförelsen ändå aldrig rättvis. Om vi prompt måste jämföra, får vi väl jämföra med oss själva då – men förslagsvis bara i syfte att peppa och lyfta. Lättare sagt än gjort kanske, men jag tänker åtminstone försöka.

 

 

Hur ger du dig själv kärlek? Är du värd kärlek?

Tidigare har jag varit ganska dålig på att visa mig själv både kärlek och respekt. Det var inte så bra och slutade med att jag blev utmattad. Inget vidare när kroppen tvingas dra i nödbromsen, men samtidigt blev det en viktig vändpunkt. Sedan dess har jag fokuserat väldigt mycket på att bli bättre på att visa mig själv kärlek. Jag försöker vara snällare mot mig själv, att göra saker jag mår bra av och tycker om. Äta bra, sova ordentligt, röra på mig, vistas i naturen, yoga, dansa, läsa böcker, rida, umgås med nära och kära… Kort och gott ta hand om både kropp och själ. Jag har insett att jag är värd kärlek, även om det tagit tid. Du förtjänar också kärlek! Alla förtjänar kärlek.

Jag har en hård röst inombords som pressar och dömer mig, men det finns också en vänligare röst. En som tröstar och säger allt ordnar sig. När jag gör något ‘fel’ brukar den vänliga rösten be mig fundera över hur jag hade reagerat om min bästa vän hade gjort samma sak – då hade jag inte alls tyckt att det var lika farligt eller varit så hård. Då kommer insikten att jag inte vill döma mig själv hårdare än min bästa vän. Varför inte enbart försöka behandla sig själv som om man vore sin egen bästa vän?

 

You owe yourself the love that you so freely give to other people.

– Anonymous

 

Hur uttrycker du din sanning till andra? Vad är sant för dig?

Faktum är att jag under större delen av mitt liv ofta varit rädd för att uttrycka min sanning, i stort som smått. Rädd för hur den ska mottas, för att den ska ogillas av omgivningen och för att inte bli omtyckt om jag uttrycker den. Och framförallt rädd för att den ska såra någon. Därför har jag många gånger tryckt ner min sanning, hållit tillbaka den eller bara berättat halva sanningen. Jag har sagt och till och med levt som det ‘förväntats’ av mig. Tills det inte var hållbart längre.

Jag började successivt uttrycka min sanning allt mer. Största vändpunkten kom i samband med utmattning, då insikten att jag inte levde mitt liv sjönk in. Jag sa upp mig från jobbet, vi sålde vårt hus och flyttade. Galet läskigt, men samtidigt otroligt frigörande! Nu renoverar vi ett torp i skogen och jobbar på att närma oss vår sanning – ett enklare liv, nära och i samklang med naturen. Där vi i största möjliga mån styr vad vi lägger tiden på själva. (Har skrivit en del om detta tidigare här på bloggen)

Nu tränar jag på att bli mer sann mot mig själv och andra i vardagen. Jag fick en fråga igår av en person i min närhet, om jag ville följa med på en grej. Jag kände verkligen inte alls för det! I vanliga fall skulle jag antingen följt med iallafall (för att inte såra den andra) eller hittat på en ursäkt varför jag inte kunde. Men igår sa jag som det var ‘Jag känner inte riktigt för det, men det var jättegulligt att du frågade! En annan gång kanske’. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig var det ett jättestort steg. Hen blev inte arg och jag överlevde trots att det var läskigt.

 

 

Vad har du för relation till din kropp? Dömer du din kropp?

Aj, aj aj… Min relation till kroppen har varit komplicerad och ohälsosam under många år. Från smärre ätstörningar i tonåren, till att successivt må allt bättre – mycket tack vare yogan och meditationen. Jag har som sagt alltid haft väldigt höga krav på mig själv och kan vara extremt självkritisk, men jobbar sedan en tid tillbaka extra hårt på att sänka kraven och bli snällare mot mig själv. Det underlättar verkligen att ha en viss distans till sina tankar, att inte tro på allt man tänker. Jag påminner mig själv dagligen om det; alla tankar är inte sanna.

En annan sak som kan hjälpa är att fokusera på allt kroppen kan göra, istället för hur den ser ut. Jag är tacksam för att jag har en kropp som fungerar, för att jag har två armar och två ben, bra syn och hörsel. För alla saker som min kropp fixar och klarar av! Det är så lätt att ta såna saker för givet, men det är ingen självklarhet. Ibland ‘krånglar’ kroppen och många gånger med full rätt. Det säger sig egentligen självt att det inte fungerar i längden att äta dåligt, slarva med sömn och träning eller konstant stressa, utan att kroppen säger ifrån. Jag vill ta hand om min kropp! Ett första steg är att ge den rätt bränsle (mat), för vi skulle ju aldrig tanka en dieselbil med bensin eller hur?

 

 

Vad är du tacksam över i ditt liv?

Jag har i princip börjat varje morgon i flera års tid med att skriva ned saker som jag är tacksam för. Det kan vara stort som smått, många eller några få saker. Det spelar egentligen inte så stor roll, det fina är att vi ALLTID har något att vara tacksamma för! ♥ Den insikten har verkligen förändrat mitt liv. Det är så lätt att fastna i negativa tankar och vardagens problem, att vi liksom glömmer bort allt det där som är bra och härligt. Det är också lätt hänt att vi tar saker och ting för givet. Så var det åtminstone för mig tidigare.

Genom att börja dagen med att fokusera på sånt jag är tacksam för har jag blivit mycket gladare och mer ödmjuk. Att varje dag skriva ned ett par saker som man är tacksam för, kan verka simpelt, men kan verkligen göra stor skillnad!

Idag är jag tacksam för yogan och meditationen – för alla fina stunder och insikter de gett mig. Jag är tacksam för livet, för all kärlek, för frihet och flow. Jag är tacksam för nära och kära, att ha hälsan och att vi har det så bra här i Sverige. För alla vackra men också tuffa stunder, som lett till den plats jag står idag. För promenader i naturen, fågelkvitter, frisk luft och solens värmande strålar. För en god kopp té, inspirerande böcker, musik och poddar. Jag har massor att vara tacksam för ♥

 

Det var alla tio frågor! Fundera som sagt gärna över dina egna svar på dessa. Kanske är det dags för att förändra något? Eller att uttrycka lite mer tacksamhet i vardagen?

Jag tänkte faktiskt avsluta detta inlägg med att dela med mig av en bild ‘bakom kulisserna’. Så här såg jag ut när jag kom hem efter att fotograferat bilderna ovan:

Hahaha, blöt var bara förnamnet!

Jag önskar alla en riktigt fin dag. KRAM på er! ♥

 

Relaterade inlägg:

Att hoppa av ekorrhjulet

Utmattning & vägen tillbaka

Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Dela gärna:

En perfektionists bekännelser

Jag vill bara kort börja det här inlägget med att förtydliga en sak gällande föregående inlägg, om mat och kost: Jag lägger ingen värdering i vad någon annan äter! Jag åt själv kött de drygt 20 första åren av mitt liv, så jag dömer ingen.

Eftersom jag vill att andra ska acceptera och respektera mitt val, måste jag självklart även acceptera och respektera deras. Med det sagt, är jag övertygad om att de allra flesta skulle må bra av att äta mer grönt, men det är som sagt upp till var och en.

Det här gäller egentligen generellt för den här bloggen, jag är aldrig ute efter att säga vad som är rätt eller fel. Jag vill kort och gott dela med mig av tankar, av tips och idéer som jag funnit värdefulla och intressanta – kanske kan de även inspirera även dig ♥️

Men nu drar vi igång det här inlägget, som ska handla om…. perfektionism! Japp, jag är faktiskt något av en specialist på området – eftersom jag själv på gott och ont är en. För att ge er ett litet smakprov, kommer här en lista med fem ganska komiska tecken på att du eventuellt är perfektionistisk. (Ja, jag gör samtliga saker nedan och började själv asgarva när jag skrev listan)

– Du kommer på dig själv med att springa runt som en skållad iller hemma för att var sak måste vara på sin plats. Du kan nämligen varken fokusera eller koppla av, när det är rörigt omkring dig.

– Du har fler gånger än du någonsin skulle erkänna, renskrivit dina ‘att göra’- och ‘kom ihåg’-listor, av den anledningen att du knappt klarar av att se din egen handstil när du skrivit något fort och slarvigt.

– Du är en riktig språkpolis och dina ögon dras direkt (som två supermagneter) till felstavade ord.

– Ibland blir du trött och frustrerad på dig själv för att du lägger ned orimligt mycket tid på saker, men samtidigt kan du inte förmå dig själv att sluta förrän det är bra nog (perfekt).

– Du kontrolläser och finjusterar samtliga blogginlägg typ 15 gånger, innan du publicerar dem.

Även om ovanstående punkter är ganska komiska, finns det också en mörkare sida av att vara perfektionistisk (ärligt talat kan det vara något av en förbannelse ibland!). När vi strävar efter att allt vi gör ska vara perfekt, är det nämligen lätt hänt att vi pressar oss själva för hårt. Det resulterar också ofta i en känsla av att inte räcka till, att aldrig vara eller prestera bra nog. Och det spelar ingen roll vad omgivningen tycker eller säger, allt annat än perfektion är nämligen oacceptabelt i en perfektionists värld.

Problemet är bara att perfektion i de allra flesta fall är ouppnåeligt – om då allt som är mindre än perfektion inte duger, kommer vi aldrig bli nöjda! Rent krasst dömer vi då oss själva till ständiga ”misslyckanden” och otillfredsställelse. Det låter ju inte så lockande, eller hur? Jag har under många år jobbat på att sänka mina krav på mig själv, att bli mindre perfektionistisk. Ärligt talat är det inte lätt (snarare jäkligt svårt!) och det är något jag fortfarande får jobba hårt med. På vissa områden är det enklare att sänka kraven, på andra är det betydligt kämpigare.

Jag tror att de allra flesta människor har en ‘inre kritiker’, som ständigt kommenterar och värderar allt vi säger och gör. Den här kritikern är inte att leka med, i synnerhet inte om du är perfektionist! Jösses vad hen tjatar och ältar ibland, snacka om turbulens i huvudkontoret. Därför tror jag verkligen att det är guld värt att hitta metoder som kan stilla tankarna och skapa lite distans till allt det där tjattrandet i huvudet. Det är här yogan och meditationen kommer in i mitt liv. Genom att lägga fokus på olika kroppsförnimmelser och andningen, får sinnet en välförtjänt paus.

Det fina är att yogan och meditationen inte enbart hjälper för stunden, successivt påverkar det oss allt mer även i vardagen. Har du ännu inte testat, kan jag varmt rekommendera att du gör det. Sedan kanske yoga och meditation inte passar alla, det är okej, det viktigaste är att hitta sin egen grej. En promenad, att måla eller vistas i naturen kanske passar dig bättre?

Jag vill dela med mig av några råd som jag fått ta del av och funnit värdefulla. Förhoppningsvis kan de även inspirera dig!

Tro inte på allt du tänker. Det är nämligen inte säkert att alla dina tankar är sanna. Påståendet kan verka lite märkligt vid första anblick, men insikten kan verkligen göra stor skillnad. Det skapar en sund distans till alla tankar. (Tack Björn Natthiko Lindeblad)

– Byt ut tankar som ‘jag är misslyckad/jag har misslyckats’ till ‘jag har inte lärt mig än’. Eller ännu hellre – ‘jag håller på att lära mig’. Det tar bort prestationskrav och strävan efter perfektion – vilket gör det betydligt roligare (och enklare) att våga testa nya saker. (Tack Kjell Enhager)

– Något som många gånger kan hjälpa är humor – det ger självdistans och gör dessutom livet betydligt roligare.

– Det är ganska vanligt att vi får höra att vi ska lära sig säga nej. Det gäller faktiskt även till sig själv! Många människor ställer nämligen orimligt höga krav på sig själva, mycket högre krav än de ställer på andra. Öva därför på att säga nej till dig själv ibland. (Tack Stefan Ekberg)

– Om du är perfektionist och vill släppa lite på kraven: tillåt dig själv att lägga ner den tid och energi du vill på de saker du verkligen tycker är kul! Sänk kraven för resterande grejer och gör dem bara så att de är ‘good enough’. Är du osäker på vad som är ‘bra nog’, fråga en person i din omgivning som du litar på.

 

”We were born to be real, not perfect”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka! Kram på er ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Utmattning & vägen tillbaka
Den osminkade sanningen
Förändring & mentalt bagage

 

Kommentarer

 

Dela gärna:

Min resa mot ett mer hållbart liv

Något som jag har eftersträvat och jobbat för under många år ett ett mer hållbart liv. Med hållbart syftar jag såklart både på miljö- och klimatmässiga punkter, men även på ett mer personligt plan. Hållbarhet för mig är att hushålla både med mina egna och externa resurser, att använda dem så klokt som möjligt och på så sätt skapa en livsstil som bär – förhoppningsvis både idag, imorgon och om 30 år. På ett personligt plan kan det handla om hur jag spenderar resurser som tid, energi och pengar. Men det handlar också om hur jag kan leva på ett sådant sätt att min kropp och själ mår så bra som möjligt och håller i längden.

Utöver de personliga och miljömässiga bitarna, omfattar hållbarhetstänket även andra människor (och varelser) för mig. Hur stor del av jordens resurser kan jag ta, utan att andra får lida för det? Är det rimligt att människor blir sjuka, får sin närmiljö förstörd eller arbetar under hemska förhållanden – för att jag som lever i västvärlden roffar åt mig för stor del av kakan? Nej, jag tycker inte det. Jag vill (och gör mitt bästa för att) bidra till en bättre värld.

Med den bakgrunden tänkte jag dela med mig av min resa fram till idag, i en slags serie där jag lyfter ett ämne åt gången, i separata inlägg. Det kan till exempel handla om mat, konsumtion, prylar och produkter, men även om träning, yoga och personlig utveckling. Jag tänkte berätta om hur dessa ämnen har sett ut för mig genom åren – hur jag successivt jobbat för att de ska bli mer hållbara, var jag står idag och hur mina mål framöver ser ut.

Jag är inte ute efter att säga vad som är rätt eller fel – nej, tanken är kort och gott att dela med mig av mina erfarenheter. Det är nog också säkrast att jag är tydlig med att även om jag kommit en bit på vägen, så finns det fortfarande saker att jobba på – varken jag eller min livsstil är perfekt! Hur som helst så vill jag belysa att ett mer hållbart liv inte behöver vara varken krångligt eller tråkigt, tvärtom kan det vara både utvecklande, roligt och förvånansvärt enkelt!

Jag tänkte att vi drar igång den här serien redan denna vecka. Först ut kör vi ett omtalat och omdebatterat ämne – nämligen mat och kost! Så här kommer nu den första delen;

 

Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 1. Maten & kosten

Jag är uppväxt på typisk svensk/västerländsk kost; mycket mejeri- och spannmålsprodukter, en hel del halvfabrikat och kött, alldeles för mycket sötsaker och på tok för lite grönt. Det är ingen kritik till mina föräldrar, utan mer ett konstaterande av verkligheten – det var så normen såg ut.

Jag har funderat över när mitt intresse för miljöfrågor och en hållbar livsstil väcktes, men kan inte komma på någon specifik händelse. Jag tror att det alltid funnits där på något sätt. Men det var egentligen först när jag flyttade hemifrån, 18 år gammal, som jag på allvar påbörjade min resa mot en mer hållbar livsstil. Maten var det första området där jag började göra aktiva val.

Snart kom jag i kontakt med begrepp som säsongsbetonade mat och läste böcker som Majas klimatmat. Jag blev allt mer mån om vad jag stoppade i kundvagnen och framförallt min kropp, samtidigt insåg jag allt mer hur mina val inte enbart påverkar mig själv utan också resten av världen. Jag började handla ekologiska och kravmärkta produkter, för att slippa alla otäcka bekämpningsmedel. Djurhållningen var också en viktig aspekt i mitt val, självklart ville jag att djuren skulle ha ett så bra liv som möjligt! Grisar ska inte stå på betonggolv, utan möjlighet att böka i jorden. Och visst ska höns få gå fritt och picka maskar, istället för att vara instängda i små burar.

Under den här tiden levde jag som student, med den budget som det innebär. Trots det köpte jag i princip uteslutande ekologisk och kravmärkt mat. Hur är det möjligt kanske du undrar då? Jo, en genomsnittlig svensk matkasse innehåller 40 % tomma kalorier – dvs godis, läsk, kaffebröd, chips, glass och andra onyttigheter. Genom att kraftigt minimera dessa 40 %, hade jag råd att handla schysst mat utan att det blev dyrare. Bra för både plånboken och hälsan med andra ord!

Successivt skar jag dessutom ner alltmer på mängden kött, vilket inte bara är bra för hälsan och plånboken utan även för miljön och klimatet. Runt årsskiftet 2015/2016 övergick jag helt till en lakto-ovo-vegetarisk kost, dvs jag åt fortfarande ägg och mejeriprodukter men inga andra animaliska produkter såsom kött, fisk, kyckling eller liknande.

Ungefär ett år senare testade jag av en händelse att även utesluta ägg- och mejeriprodukter under en månads tid, jag åt alltså en strikt vegetarisk/vegansk kost – och jösses vilken skillnad det var rent fysiskt! Plötsligt var det som att min kropp fattade galoppen – min mage har aldrig fungerat så bra som då, och min vanligtvis ganska dåliga hy blev plötsligt klar och fri från blemmor.

För tydlighetens skull kanske jag ska nämna att det var något som kallas för ‘plant based whole food’ som jag testade under den här månaden. Strikt vegetarisk eller vegansk kost är nämligen inte automatiskt hälsosam, det beror på vad man äter – chips och läsk är till exempel veganskt, men inte direkt hälsosamt…

Alla kanske inte är bekanta med begreppet ‘plant based whole food’, det finns inte direkt någon bra översättning till svenska – men växtbaserad naturlig mat är väl så nära vi kan komma. Det innebär en kost där råvarorna är så naturliga (dvs oprocessade) som möjligt. ‘Plant based whole food’ består av frukt, bär, grönsaker, rotfrukter, baljväxter (kikärtor, bönor, linser mm), fullkorns spannmål (hirs, quinoa, korn, ris, havre, vete), samt frön och nötter. Kosten är inte detsamma som raw food, utan det går fint att äta maten både tillagad och rå.

Hur som helst, sedan den där månaden slutade jag helt att köpa hem ägg- och mejeriprodukter, eftersom jag märkte att jag mådde så mycket bättre utan dem. I dagsläget äter jag ungefär 90-95 % strikt vegetarisk/vegansk kost (det är vad jag äter hemma). Av praktiska skäl är resterande 5-10 procent lakto-ovo-vegetariskt eftersom det underlättar när man är bortbjuden eller äter ute. Egentligen skulle jag klara mig fint helt utan ägg- och mejeriprodukter, rent krasst får min stackars kropp en smärre chock varje gång jag äter det (bland annat blir både min mage och hy lidande). Men det underlättar som sagt att kunna göra undantag i sociala sammanhang.

Framöver är ambitionen att öka mängden ‘whole foods’ dvs oprocessad mat i vår kost. Planen är också att vi ska bli så självförsörjande som möjligt, till en början på frukt och grönt. Men innan vi drar igång med odlingarna måste vi först få ordning på torpet – bokstavligt talat! (För nya läsare så håller jag och min man på att restaurera/renovera ett litet torp i skogen)

Det var en väldigt övergripande sammanfattning av min resa så långt, när det gäller mat och kost. Såhär i backspegeln känns det som en väldigt naturlig utveckling, jag har justerat riktningen allt eftersom jag tagit del av en mängd fakta i form av artiklar, böcker, filmer och dokumentärer under årens lopp.

Framöver tänkte jag eventuellt dela med mig utav några av mina absoluta favoritrecept och vad jag äter under en dag – förhoppningsvis kan det inspirera någon till att våga testa/äta lite mer grönt. Det är nämligen inte bara hälsosamt och miljövänligt, utan också galet gott!

Har du några tankar eller frågor? Är det något speciellt ämne ni vill att jag lyfter framöver i serien ‘min resa mot ett mer hållbart liv’? Lämna gärna en kommentar!

Ta hand om er. Kramar ♥

 

UPDATE: Vill förtydliga att jag inte lägger någon värdering i vad andra äter. Jag åt själv kött de drygt 20 första åren i mitt liv, så jag dömer ingen. Jag vill att andra ska acceptera och respektera mitt val, och då måste jag såklart även acceptera och respektera deras val. Som jag nämnde ovan är jag inte ute efter att säga vad som är rätt eller fel, utan kort och gott dela med mig av mina erfarenheter och tankar.

 

Relaterade inlägg:

Att hoppa av ekorrhjulet
Tiden är inne
Pengar är tid

 

Kommentarer

 

Dela gärna:

Meningsfullhet & lycka

Något som jag funderat mycket kring på sista tiden är meningsfullhet. Jag tror att det är nyckeln till många områden, kanske rent av till det de allra flesta av oss eftersträvar – nämligen ett lyckligt liv.

Men vad är meningsfullhet? Många förväxlar det med tillfredsställelse eftersom de påminner om varandra, men de är inte samma sak. Tillfreddsställelse är en tillfällig känsla, som oftast uppnås med hjälp av yttre saker. Meningsfullhet däremot är betydligt djupare och mer varaktigt, det är inte kopplat till materiella ting. Att kunna skilja dem åt är verkligen avgörande, eftersom vi annars risker att söka efter lycka och mening på fel ställe (och därmed inte hitta det vi söker).

De allra flesta får en kick och känner tillfredsställelse när de precis köpt något; det kan vara en ny tröja, en mobil, inredning eller vad som helst. Men oavsett vad det är, så lägger sig tillfredsställelsen snabbt och vi börjar snart sukta efter nya saker – i hopp om fler kickar och yttre bekräftelse. Det är faktiskt fullt möjligt att dämpa ‘jobbiga’ känslor som sorg eller meningslöshet, med något som ger oss tillfredsställelse – åtminstone för stunden. Vissa shoppar, andra byter ständigt partner och några missbrukar mat eller alkohol.

Det finns en väl utbredd myt – att lyckad är detsamma som lycklig. Denna åtföljs av en snäv mall som definierar kriterierna för att vara just lyckad och framgångsrik. Vi tror att vi ska bli lyckliga bara vi har den perfekta kroppen, en fräsig sportbil, den kompletta garderoben och ett stort belopp på bankkontot – och det är precis vad marknaden vill att vi ska tro! Problemet är bara att känslan av otillfredsställelse som många av oss bär på alltid kommer inifrån, och därför inte kan lösas med något yttre substitut.

 

”Trying to be happy by accumulating possessions is like trying to satisfy hunger by taping sandwiches all over your body.”

– George Carlin

 

Vi försöker kort och gott fylla våra inre behov med ytliga och materiella saker. Men om du är lycklig eller inte, beror inte på hur du ser ut, vad du äger, hur framgångsrik du är, eller några andra yttre faktorer. Det finns många framgångsrika och förmögna människor som är olyckliga. Samtidigt finns det de som till synes lever väldigt enkelt och ändå är lyckliga. De yttre faktorerna är inte avgörande, verklig lycka är oberoende av dem.

Yttre faktorer omfattar inte bara materiella ting, utan allt utanför oss själva – det vill även säga andra människor. Det spelar det ingen roll om en annan människa gör allt som står i deras makt för att vi ska bli lyckliga, så länge vi inte känner oss värdiga det. Vi behöver alltså finna en inre övertygelse om att vi är värda bra saker (och då syftar jag inte på prylar). För att nå dit måste vi först inse vårt eget värde och att det inte baseras på yttre faktorer. Så länge vi inte ser vårt eget värde, kan ingen/inget annat kompensera för det och vi förblir olyckliga.

 

”It’s not easy to find happiness in ourselves and it’s not possible to find it elsewhere.”

– Agnes Repplier

 

Som jag varit inne på tidigare är det många av oss som omedvetet söker efter lyckan på fel ställen. Jag tror genuint inte att det finns någon som vill vara olycklig, men det är lätt att göra en tankevurpa. Istället för att fundera över vad som gör oss lyckliga, fokuserar vi ofta på att hitta anledningar till varför vi är olyckliga. Då blir svaret ofta yttre omständigheter som dålig ekonomi, övervikt, trassliga relationer eller ett hektiskt jobb. Men frågan ”varför är jag inte lycklig?” är felställd, och ställer vi fel fråga får vi också fel svar. Om vi istället frågar oss ”vad gör mig lycklig?” skiftar vi automatiskt fokus från yttre faktorer till inre.

När vi känner en djup mening med det vi gör, slipper vi jaga yttre bekräftelse. Då upplever vi ofta även andra känslor som till exempel tacksamhet och tillit – vilka är fundamentala för lycka.

 

”Money is numbers and numbers never ends. If it takes money to be happy, your search for happiness never ends.”

– Bob Marley

 

Inledningsvis ställde jag frågan ”vad är meningsfullhet?” och det kan såklart variera mellan olika personer, men till stor del handlar det om saker som ger ett långsiktigt och genuint värde. Det kan till exempel vara att:

– spendera tid på sånt som gör dig riktigt glad
– sprida glädje omkring sig
– acceptera sig själv
– vara tillåtande och flexibel
– uttrycka tacksamhet
– inte kritisera och döma
– vårda nära relationer
– visa uppskattning och berömma
– förlåta sig själv och andra
– utvecklas och lära sig nya saker
– ta sig tid för stillhet/att ‘bara vara’
– ha ett öppet sinne
– uppleva kärlek
– leva efter sina värderingar

Det finns såklart fler saker, att ‘vistas i naturen’ är till exempel en viktig punkt för mig.

Slutligen vill jag dela med mig av några tankar och tips som jag tagit del av under åren:

Eftertanke: Fundera över vad som känns meningsfullt för just dig. Vilka utav ovanstående punkter tycker du är viktiga? Och hur kan du integrera dem mer i ditt liv?

Tacksamhet: Tänk på (eller skriv helst ned) minst tre saker varje kväll innan du ska sova, som du är tacksam för. Du kan förstås göra det när som helst under dagen, men det underlättar att göra det ungefär vid samma tid varje dag för få rutin på det. Att träna hjärnan på att fokusera på tacksamhet har förvånansvärt stor (positiv) påverkan. Det kan verkligen skifta riktningen i livet! Vi har alltid något att vara tacksamma för, det kan vara stort som smått.

Stanna upp: Ibland behöver vi ta en paus i vår ständiga strävan mot ett mål eller framtiden, kort och gott för att vänta in lyckan. Ofta infinner den sig nämligen när vi släpper taget om allt, och bara är helt och fullt närvarande i stunden.

 

”The meaning of life is to give life meaning”

 

Önskar alla en riktigt fin vecka, ta hand om er. Kramar ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Den osminkade sanningen

Tiden är inne

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att låta semestern vara just semester

Högsommar och semestertider – den mest efterlängtade tiden på året är äntligen här! Sol, värme, bad och lata dagar. Tid för avkoppling och återhämtning, eller?

Sedan jag var liten har jag alltid längtat till sommaren och årets längsta ledighet. Den har nästan ett magiskt skimmer kring sig; till och med i novembers snålblåst och isande vindar kan jag bli helt varm inombords bara jag tänker på sommaren. För att inte tala om alla romantiska planer som successivt börjar ta form flera månader i förväg. Man vill ju så gärna hinna med allt det där härliga man drömt om och krama ut varenda droppe njutning ur årets varmaste period. Det är dock lätt hänt att planera in för mycket…

Man ska vårda sina relationer och åka land och rike runt för att träffa nära och kära, greja i trädgården och genomföra alla de där projekten man inte hunnit med tidigare. Kanske ska utemöblerna eller fasaden målas om, en altan byggas eller sommarstugan rustas upp. Helst ska man resa bort en vecka eller två under semestern, hitta på roliga aktiviteter för eventuella barn samt anlägga den perfekta solbrännan. Samtidigt ska man utnyttja båten, motorcykeln, husvagnen eller annan säsongsbetonad utrustning.

Sedan ska gräset eller åtminstone häcken klippas, förrådet rensas och minst en bok läsas i hängmattan. Oftast är det ungefär 58 punkter till på listan över saker man måste, borde och vill hinna med under semestern. Och medan man checkar av den ena punkten efter den andra, ska man helst vara glad, avslappnad och njuta hela tiden också.

Som om inte det vore nog ska vi dessutom bekymra oss om vädret; antingen är det för kallt och regnigt eller också är det så varmt att man storknar. För att inte tala om ångesten som uppstår om man av någon anledning vill eller måste vara inomhus när det är fint väder ute, och därmed riskerar att missa årets enda fina dag. Pust och stön!

Nej, det är faktiskt inte alls säkert att semester är detsamma som avkoppling och vila. Det är ju så mycket man vill hinna med under dessa fyra veckors ledighet, saker som man inte orkar eller har tid till i vardagen. På något sätt ska sommarens ledighet väga upp all stress och press vi utsätts för under resterande delar av året. Det är lite som att vi försöker ta igen livet, under dessa få semesterdagar. Och vem kan klandra oss?

De fyra semesterveckorna passerar oftast med ett swooosh. Med lite tur är vi då någorlunda utvilade och hann med ungefär en fjärdedel av allt vi önskat och planerat. Det blir lätt så att man sitter där dagen innan det är dags att återgå till arbete och vardag, full av ångest och är inte i närheten så utvilad som man skulle önska. Men måste det vara så?

Svaret är nej, även om det är lite småklurigt att inte hamna där. Det finns såklart många anledningar till att semestern inte riktigt blir som vi tänkt oss. För det första är ofta förväntningarna orimligt höga och det blir inte bättre när vi jämför oss med alla perfekta bilder på sociala medier. För det andra kan det vara svårt att gå från vardagens rakethastighet till ett lugnare tempo, vi är liksom lite fartblinda.

För det tredje uppmuntras vi ständigt till att göra saker – att prestera på olika sätt. Varandet – att inte gör något speciellt, står oftast inte lika högt i kurs. Att bara ta det lugnt, mysa eller ligga på en picknickfilt och betrakta molnen – stannar alltför ofta vid en tanke, eftersom vi planerar att klämma in det efter att vi är klara med allt annat (och då finns som bekant ingen tid eller energi kvar). Slutligen har vi ju det dåliga samvetet, för jag misstänker att jag inte är ensam om att känna mig en aning lat om jag inte ständigt grejar med något.

Saken är den att vi behöver vila och återhämtning. Det är inte hälsosamt att ständigt göra något. Och ärligt talat är det först när vi tar det lugnt och slappnar av, som vi får perspektiv på saker och ting. Om jag kunde resa bakåt i tiden och besöka mitt yngre jag, skulle jag be henne sänka kraven och förväntningarna på sommarledigheten rejält. Jag skulle tipsa om att stryka saker som bara känns halvkul eller rent av jobbiga från ‘att göra’-listan. Stryk så mycket du någonsin kan, för att skapa utrymme för de saker som ger dig mest energi och gör dig gladast! Men framförallt, försök att ha helt oplanerade stunder, eller helst dagar. Ge dig själv tid att stanna upp, utan några som helst krav på att göra något speciellt. Prioritera tid för vila och eftertanke; kanske är det dags att justera riktningen i livet något?

Personligen har jag kommit till insikten, att om valet står mellan högre standard eller mer frihet och fritid, så väljer jag det sista alternativet. Jag vill inte åka till Thailand och njuta av livet några få veckor om året, om det innebär att jag mår skit, är sönderstressad och jobbar häcken av mig resterande delar av tiden. Då väljer jag hellre bort dyra utlandsresor och den där lilla extra guldkanten, mot att kunna jobba mindre, hålla ett lägre tempo och må bra året runt.

Mitt mål och ambition är att skapa en vardag som jag varken vill eller behöver ta semester ifrån. Ett hållbart liv, med en hållbar vardag (det innebär såklart inte att alla dagar kommer vara en dans på röda rosor). Men det är mitt val. Ditt val kanske ser helt annorlunda ut, och det är okej! Faktum är att det är precis så det ska vara. Vi har alla olika mål och drömmar, eftersom vi är olika. Därför hjälper det inte att snegla på vad grannen eller ‘alla andra’ gör, du blir inte lyckligare av det. Försök hitta din egen väg istället och ta sedan ett steg i taget i den riktning som passar dig.

Med de tankarna önskar jag alla en riktigt fin sommar! Och du, ta en stund nu på en gång och gör något du mår bra av ♥

 

 

Relaterade inlägg:

Pengar är tid

Vad är minimalism?

 

Kommentarer
Dela gärna:

Förändring & mentalt bagage

Allt förändras över tid, så även människor. Troligen är du inte samma person nu, som du var för ett, fem eller tio år sedan. Nya upplevelser och erfarenheter formar oss alla genom livet, vi växer och utvecklas. Förändring är naturligt, men inte alltid lätt.

 

”The only thing that is constant is change.”

– Heraclitus

 

Ordet förändring har ofta en ganska negativ klang, det är liksom lite obekvämt och jobbigt. Många är rädda för just förändring, troligen för att nya och okända saker upplevs som lite otäckt – samtidigt som det vi är vana vid, är tryggt och bekvämt. Men förändring är många gånger bra! Tänk om hela livet såg likadant ut, jösses vad tråkigt. Och om du inte gillar ditt liv, ditt sätt att vara eller olika omständigheter – är ju nyckeln just förändring.

Personligen tycker jag att en av de svåraste sakerna med att förändras, är att möta de människor som kände ditt ‘gamla jag’. De förväntar sig ofta att du ska vara på ett visst sätt, så som ”du alltid varit”. I såna situationer är det lätt att falla in i gamla hjulspår, åtminstone för stunden. Det behöver kanske inte vara ett problem, men det kan leda till något av en inre konflikt – i synnerhet om du inte riktigt trivs med den du varit tidigare. Det kan ju faktiskt vara så att personen du trodde du var i alla år, inte alls var du. Kanske har du inte vågar visa ditt sanna jag? Eller så kanske du inte ens vetat vem du verkligen är förrän nu?

 

”Isn’t it funny how day by day nothing changes, but when you look back, everything is different..”

– C.S. Lewis

 

Det är lätt att fastna i det som varit. Att älta saker som hänt; ”om jag bara hade gjort så här istället…” eller ”tänk om…”, men det är inte konstruktivt. Alexander Bard sa en klok sak i en podd för en tid sedan, ”Det som har hänt har hänt. PUNKT.” Det är viktigt att sätta just en punkt på slutet och inte ett kommatecken. Bard menade att eftersom vi inte kan förändra det förflutna, finns det heller ingen anledning att gräva ner sig i det som varit. Att fokusera på nuet och navigera klokt framöver är både betydligt mer viktigt och intressant.

Det här med ånger då? Det är ju något som ofta är kopplat till just ältande av det förflutna. Även här hade Bard väldigt kloka tankar; För det första måste vi inse att alla gör misstag (även du och jag) det är en del av att vara människa. Det är dessutom genom våra ‘misstag’ (som snarare är lärdomar) som vi växer och utvecklas.

Ånger hänger ihop med att förändras. Saker som vi gjorde för ett, fem eller tio år sedan, skulle vi troligen gjort annorlunda idag. Den insikten finner åtminstone jag trösterik. Det finns ingen anledning att klanka ned på sig själv för gamla ‘misstag’, vi var en annan person då och saknade de erfarenheter vi har nu. Vi kan inte få saker ogjorda, men vi kan ta lärdom av dem. Acceptera, förlåt dig själv och gå vidare.

”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.”

– Ian Maclaren

 

Något som kan vara lite klurig, är att det oftast inte går att se vad en annan människa har för bagage – men vi bär alla på en ryggsäck full av erfarenheter. Ju närmre relation vi har till någon, ju mer vet vi generellt om vad personen bär med sig. Men oavsett hur nära vi står varandra, är det omöjligt att veta allt. Därför kan vi aldrig helt förstå, eller ha full insikt i, varför någon agerar på ett visst sätt eller vad hen har gått igenom. Av samma anledning har vi heller aldrig rätt att döma en annan människa.

Det är lätt att kritisera någon annans sätt att vara eller agera. Tidigare kunde jag komma på mig själv med att tänka ‘jag önskar att hon var mer si eller att han gjorde mer så’ – tills jag insåg att problemet ofta låg hos mig själv. Vi har aldrig rätt att ändra på en annan människa. Det enda vi kan förändra är oss själva och vårt förhållningssätt.

Om jag blir provocerad av något som någon säger eller gör, försöker jag stanna upp och fråga mig själv varför. Det är verkligen inte lätt alla gånger, men när jag gör det, inser jag ofta att händelsen triggat något inom mig som jag inte är bekväm med. Då kan jag antingen ta ut min frustration på/försöka ändra den andra personen, eller så kan jag handskas med det verkliga problemet – alternativ två är helt klart mest schysst och konstruktivt. (Med det sagt menar jag inte att man ska acceptera vad som helst eller ta på sig någon annans problem) Men världen skulle vara en ljusare plats om vi alla var lite mer ödmjuka, mindre dömande och såg vår egen del mer objektivt.

Yogan är en av de saker som förändrat mig mest, på många olika plan. För de som inte själva utövar yoga själva kanske det här kan verka märkligt, det är svårt att förstå effekterna om man inte själv tagit del av dem. Men yoga är så mycket mer än de fysiska positionerna – det är ett fantastiskt verktyg för personlig utveckling, rent av en livsstil. Därför påverkas inte bara kroppen utan även sinnet och de mentala delarna.

Yogan har bland annat förändrat mitt förhållningssätt till mig själv och andra. Tidigare har jag varit extremt självkritisk, haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har inte känt att jag räcker till eller duger som jag är – ‘jag är inte smart, snygg eller duktig nog’. Yogan har hjälpt mig att successivt acceptera mig själv som jag är, med alla fel och brister. Att omfamna hela mig själv, både bra och dåliga sidor. (Vissa dagar är det lättare, andra är det svårare)

Jag vet att det låter klyschigt att ‘du måste tycka om dig själv för att kunna tycka om någon annan’, men det är verkligen så. Tidigare kunde jag förstå det med intellektet, men det är en helt annan sak att förstå det med hjärtat, att verkligen känna det. När man accepterar sina egna fel och brister, blir det också lättare att acceptera andras. Ingen är perfekt och det är inte heller något att eftersträva. I ärlighetens namn är det perfekta ganska tråkigt och nästan lite otäckt, medan unika drag och egenheter är bra mycket mer intressant och vackert.

Vi behöver verkligen sluta med att jämföra både oss själva och andra, med varandra. Jämförelsen blir inte rättvis, av den anledning att vi alla har olika bagage och förutsättningar. Den enda vi möjligen kan jämföra oss med, är oss själva – och då bör det vara i syfte att lyfta och peppa, snarare än att sänka.

 

Stort tack för alla fina kommentarer på tidigare inlägg!

Kram på er ♥

 

 

Kommentarer
Dela gärna:

Att välja frihet

En kväll för några veckor sedan satt jag vid köksbordet och var väldigt inne i det jag höll på med. Efter en stund började jag bli trött och sneglade på klockan, det var hög tid att gå och lägga sig. Sedan tittade jag hastigt ut genom fönstret och tappade andan totalt – utanför var landskapet som förbytt! Det är väldigt vackert i vanliga fall, men nu var det magiskt. Dimman dansade över landskapet, himlen skiftade i otroliga färger och solen var på väg ned.

Min trötthet var som bortblåst, plötslig var jag hur pigg som helst och mitt inre fullkomligt bubblade av lycka och förundran. Gå och lägga sig? HA! Inte en chans! Snabbt som attan bytte jag kläder och slängde kameran över axeln och gick ut.

Det beslutet ångrade jag inte en sekund! Alltså åh, vilken kväll och natt jag fick ♥

Jag är egentligen den mindre spontana typen, som gillar att planera och ha läget under kontroll. Men på sista tiden har jag börjat släppa taget allt mer och bara… improvisera! Visserligen med någon form av skräckblandad förtjusning, men ändå.

Det är lite som att jag har två små figurer som sitter på vardera axel (tänk en tecknad serie, där huvudpersonen har en liten djävul på ena axeln och en ängel på den andra). Fast istället för en ängel och en djävul, så har jag på ena axeln en brysk tant med glasögonen långt ut på nästippen och på den andra en plirande busunge med slangbella. Hittills har jag i princip bara lyssnat på tanten (fröken duktig, ambitiös och plikttrogen) men på sista tiden har busungen fått ta allt mer plats – trots tantens högljudda protester. Och jag gillar’t, haha!

Jag tror att jag (och många med mig) mår bra av att släppa taget lite ibland. Att strunta i alla måsten och borden, och göra något som vi tycker om istället! Ingen har, såvitt jag vet iallafall, dött av lite dammråttor. Disken, tvätten och alla andra ‘måsten’ kan vänta – det gör däremot inte en solnedgång eller dimma till exempel.

 

”When I let go of what I am, I become what I might be”

– Lao Tzu

 

Jag älskar att ha naturen precis utanför dörren, och friheten att kunna slänga kameran över axeln och gå ut – trots att det är dags att sova.

 

”The secret of happiness is freedom, the secret of freedom is courage”

– Carrie Jones

 

Har jag nämnt att jag är lite mörkrädd förresten? Eller ja, jag är åtminstone inte helt bekväm med att vara ute själv när det skymmer. Men helt plötsligt insåg jag att det hade blivit ganska ordentligt mörkt. Jag hade varit så fokuserad på att fotografera och njuta av allt det vackra, att jag helt missat att kvällen successivt övergått till natt.

Mörker i kombination med dimma, fullmåne och en massa skällande rådjur, är inte optimalt när du är ensam i naturen och är mörkrädd kan jag säga, haha! Men det gick bra, det är nyttigt att utmana sina rädslor ibland.

Under natten insåg jag också att jag vill lära mig mer om fotografering och kamerans olika inställningar. Jag kunde nämligen inte fotografera den finaste vyn under hela kvällen; när månen speglade sig i en liten sjö och dimman svepte över landskapet i bakgrunden. Det var verkligen magiskt vackert. Men kameran tyckte att det var för mörkt (läs: jag fick inte till inställningarna) och den vägrade helt sonika ta en bild, hur många gånger jag än tryckte på utlösaren. Jag vill verkligen inte vara med om det igen – men det var bra för motivationen.

När jag kom hem var jag jätteblöt långt upp på låren, efter att gått hem i högt gräs. Jag somnade med benen sönderbrända av brännässlor, men med ett stort leende på läpparna – tacksam och glad över att jag släppt alla måsten och borden och gett mig ut.

När en lågmäld röst inom dig viskar något, lyssna – det är ditt hjärta som har ett budskap till dig ♥

 

 

Kommentarer
Dela gärna:

5 inspirerande poddar

På sista tiden har jag blivit väldigt förtjust i att lyssna på poddar! Perfekt när man vill tanka inspiration under pendling, promenader eller i samband med hushålls- och renoveringsarbete. Här kommer fem favoriter just nu, utan inbördes ordning.

 

1. Björn & Navid

En inspirerande podcast som lyfter existensiella frågor och ämnen, som lyssnarna önskat. Varje avsnitt har ett tema, exempelvis tvivel, intuition och döden. Bakom podden står Björn ‘Natthiko’ Lindeblad och Navid Modiri. Om någon inte känner till dessa herrar, så är Björn bland annat föreläsare, meditationslärare och har levt som buddhistmunk i 17 år, medan Navid är programledare, föreläsare och artist. De kompletterar verkligen varandra och bildar tillsammans en härlig duo. Podden är tankeväckande och full av insikter, värme, djup.

 

2. Klimatpodden

I denna podd intervjuar Ragnhild Larsson (journalist och storyteller) forskare, entreprenörer, aktivister och andra människor som engagerar sig för att minska klimatförändringarna. En mycket intressant podcast som troligen lyfter vår tids viktigaste ämne. I avsnitten varvas personliga resor med tips och idéer för en mer hållbar värld och livsstil. Som extra bonus har vackra musikstycken vävts in på ett par ställen i varje avsnitt. En podd som är klart värd att lyssna in.

 

3. Framgångspodden

Nej, det är nog ingen som har missat ‘Nordens största inspirationspodd’ med Alexander Pärleros (som är föreläsare och entreprenör). Men jösses vilka inspirerande människor han intervjuar! Mina favoritavsnitt är; Aron Andersson, Annelie Pompe, Lasse ‘Brandmannen’ Gustavsson, Henrik Fexeus, Björn Lindeblad, Mia Törnblom och Navid Modiri.

 

4. Andra sätt

En podcast som lyfter ämnen som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen downshifting, enkelhet och hållbarhet. Patrik Andersson (som driver bloggen downshift.se) intervjuar människor som på olika sätt bryter mot normer och lever ett alternativt liv. Väldigt spännande och inspirerande! Personligen är jag extra förtjust i avsnitt 01, 02, 06, 14, 15, 20, 22, 30, 31 och 33.

 

5. In your face with love

Podden som ger mig den där sparken i baken som jag så väl behöver ibland. Johannes Hansen (Sveriges främsta mentala rådgivare, föreläsare och författare av boken Fuck Your Fears) delar med sig av personliga reflektioner och påminner om att vi behöver utmana oss själva för att växa som människor. Peppande, inspirerande och delvis provocerande podd – med fokus på psykologi och ledarskap.

 

Där har ni dem, mina favoritpoddar just nu. Har du fler tips på bra podcasts? Lämna gärna en kommentar med dina favoriter! ♥

 

 

Kommentarer

 

Dela gärna: