?>

Att släppa taget

Just nu har jag så himla mycket tankar, idéer och projekt som jag vill sätta igång med och dela med mig av. Det är såklart jättehärligt att känna sig inspirerad och peppad! Saken är bara den att jag liksom vill lite för mycket, och då blir det svårt (okej omöjligt) att genomföra allt när jag vill – dvs på en gång 😂

Därför var det lite klurigt att veta vad jag skulle skriva om idag, inte för att jag saknade idéer, utan tvärtom – problemet låg i att bara välja ett ämne.

Ofta känner jag väldigt tydligt vad jag ska skriva om, det bara kommer till mig på något sätt. Jag brukar ta ett djupt andetag och så poppar det upp. Idag var det inte lika tydligt som det brukar vara, så jag bestämde för att kollade igenom sista tidens bilder istället – valde ut ett gäng och började redigera dem.

När jag sedan bestämde mig för att börja skriva inlägget, tog jag det där djupa andetaget, slöt ögonen och väntade. Två sekunder senare dör datorn! Bara sådär. Hahaha, så himla klockrent! Istället för att starta om den igen, bestämde jag mig för att ta en promenad. Kände att det liksom inte var meningen att jag skulle skriva just då.

Under promenaden kom svaret till mig: Släpp taget!

Saken är den att när jag vill alltför mycket, försöker jag kontrollera saker och ting. I synnerhet om jag känner att jag ‘måste’ eller väldigt gärna vill prestera bra. Då låser det sig. Tänk dig en knuten näve som krampaktigt försöker tvinga fram något, eller en avslappnad hand som bara låter saker och ting ske, så förstår du skillnaden.

Nu kom jag precis in igen efter en underbar promenad, och fingrarna dansar mer eller mindre av sig självt över tangentbordet. Så himla häftigt! Samtidigt känns det lite komiskt, för jag skriver ju inte alls om något av de ämnena som jag hade tänkt mig… Men det finns nog någon mening med det med.

Kanske är det fler där ute som, precis som jag, behöver en påminnelse om ta ett steg tillbaka och släppa taget lite ibland. Som också behöver komma ut i naturen en stund ♥

Ofta när jag är ute och går träffar jag på vilda djur; rådjur, harar och tranor är vanligast just nu. Men relativt ofta ser jag även älgar och hjortar. Idag träffade jag faktiskt på en räv! Tycker det är så himla spännande och rogivande att bara stå och iaktta djuren, det är nämligen inte alltid de ser eller hör mig.

Jag kan inte låta bli att fascineras och förundras över naturen, och över hur otroligt komplex den är. Hur allting liksom hänger ihop. Men jag blir också ledsen och förtvivlad när jag tänker på att människan många gånger klampar in och rubbar balansen. Att vi bland annat introducerar arter på nya platser och på så sätt sabbar ekosystemet totalt, eller jagar/fångar/skövlar arter tills de är på randen till utrotning.

Genom historien har det många gånger visat sig att vi människor överskattat vår förmåga och förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Vissa verkar dessutom helt ha tappat respekten och ödmjukheten inför naturen… Och det gör mig så ledsen!

…Men oj vilken deppig vändning det inlägget fick nu känner jag.

Men det finns hopp! Visste du till exempel att valarna (som art) kan vara en viktig del i att vända klimatkrisen? Om de bara ges möjlighet att återhämta sig (från utrotningshotet) kan de bland annat reducera miljontals ton koldioxid från atmosfären varje år.

Om du är nyfiken på hur, kan jag varmt rekommendera nedanstående filmklipp! Det är väl sevärt (och bara ca fem minuter långt).

Vad har ni för tankar, tips eller funderingar på temat natur? Eller kanske på att släppa taget? Lämna gärna en kommentar!

Önskar alla en fin kväll! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Vikten av närhet till naturen
Tiden är inne
Vad varje konsument bör veta
9 miljoner människor dör årligen av miljöföroreningar

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.