?>

Att möta sina rädslor

Inlägget innehåller annonslänkar.

För en tid sedan läste jag boken Fuck Your Fears av Johannes Hansen. Precis som titeln antyder, handlar den om rädslor men framförallt om att våga möta dem. (Det är för övrigt en grymt bra bok, som jag varmt kan rekommendera! Du hittar den bland annat här. (adlink*)) Men hur som helst, i samband med att jag läste boken insåg jag att rädslor i mångt och mycket styrt mitt liv. Att jag undvikit saker och fattat många beslut, bland annat av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Det blev också väldigt tydligt för mig, att jag inte ville fortsätta på det sättet.

Turligt nog ‘är mod inget man föds med, utan en muskel som går att träna upp’ som Johannes uttrycker det. Och det är nog faktiskt så, att det enda sättet att bli kvitt en rädsla, är att möta den… Sedan den insikten verkligen sjönk in, har jag successivt försökt att utmana mig själv att göra saker trots att de skrämmer mig.

”Modiga människor lever inte för evigt, men fega människor lever inte alls.”

– Johannes Hansen

Jag tror faktiskt att de allra flesta människor har någon form av rädslor, även om det såklart kan varierar vad vi är rädda för. En del människor tycker att det är otäckt med okända saker, medan andra fruktar att bli övergivna och lämnas ensamma. Vissa är rädda för mörker, andra för höjder, spindlar eller att prata inför en grupp. Rädslor kommer verkligen i alla möjliga former och nyanser. Några av dem grundar sig på fysiska faror, medan andra främst finns i våra tankar…

Något jag är lite rädd för är faktiskt att blogga. Eller rädd och rädd, jag tycker det är lite läskigt (samtidigt som det såklart är väldigt kul!) Dels är det en utmaning att dela med sig av sina tankar och reflektioner, så att vem som helst kan ta del av dem – men på samma gång behöver jag verkligen träna på att både uttrycka och stå för mina åsikter. Dessutom har jag aldrig varit bekväm med att stå framför kameran, utan närmast sprungit och gömt mig så fort det vankats fotografering – ytterligare en sak jag får träna på med andra ord.

Sedan har vi ju det här med prestationsångest och rädslan för att misslyckas, som jag tyvärr bär med mig i mycket av det jag gör (men aktivt jobbar på att träna bort). Den allra största utmaningen är dock att jag varit så jäkla rädd för att sticka ut, bryta mot normer och att välja/vara annorlunda. Och på sista tiden har ju vi (min man och jag) inte bara brutit mot en rad normer, utan jag skriver ju dessutom om det här… Dubbelt läskigt med andra ord!

”We don′t grow when things are easy. We grow when we face challenges.”

– Joyce Meyer

För mig har rädsla varit en obehaglig känsla, något jag försökt att undvika. Den är ju ursprungligen starkt kopplad till vår överlevnadsinstinkt. Men i vissa fall kan rädslan stjälpa snarare än hjälpa – eftersom hoten nu för tiden sällan utgörs av sabeltandade tigrar, utan många gånger mest finns i våra tankar.

Rädsla behöver ju inte alltid vara något dåligt. Problemet uppstår bara när vi låter rädslan styra våra liv, när vi undviker saker som vi egentligen skulle vilja göra. Numera försöker jag se rädsla (eller nervositet) som en indikation på att jag börjar röra mig i utkanten av min comfort zone. Och det är ju när vi kliver utanför vår bekvämlighetszon som vi växer och utvecklas allra mest.

En vän till mig satte så fina ord på en känsla som jag också burit med mig under en tid: Jag har levt så länge med rädslor av olika nyanser och är trött på att vara rädd. Jag längtar efter att få skala av alla filter och bara vara jag. Med tiden så…

En annan sak som jag noterat, är att jag har en tendens att skjuta upp saker som jag är lite rädd för. Därför var nedanstående citat något av ett slag i magen, men samtidigt väldigt nyttigt och sant.

”Det kommer aldrig bli lättare för att du väntar.”

– Johannes Hansen

Om du någon gång gjort något du är rädd för och lyckats med det, så vet du vilken fantastisk känsla det är att övervinna sina rädslor. Det känns typ som att man växer en halvmeter som person. Den insikten har hjälpt mig mycket och fått mig att faktiskt börja utmana mina rädslor mer.

Vad har ni som läser för relation till rädslor? Är du rädd för något? Eller har du kanske några tips eller trix som gör det lättare att möta rädslorna? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni får en riktigt fin dag och mysig tredje advent. Kram på er ♥

 

* En adlink är en annonslänk. Det vill säga, klickar du på länken och handlar direkt efter, så går några kronor till mig. Jag tipsar enbart om produkter jag genuint gillar. 

 

Relaterade inlägg:

Tid för eftertanke
Förändring & mentalt bagage
En perfektionists bekännselser
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

6 thoughts on “Att möta sina rädslor

  1. Vilket intressant inlägg. Jag har en väldigt stark relation till rädsla och är rädd för mycket. En del av det använder jag mig av, t.ex. min rädsla för att jag eller nära och kära ska bli sjuka eller dö. Genom att ha det nära till hands alltid blir jag hjälpt att ta tillvara på tiden jag har och uppskatta livet. Andra saker, som t.ex. rädsla för att göra fel, är extremt starkt hos mig och har präglat en stor del av mitt liv på ett dåligt sätt. Det försöker jag just nu deala med genom mindfulness, vilket har hjälpt mig en bit på väg iaf. Så tack för att du delar med dig och tack för boktipset! Det är viktigt att vi hjälper varandra 🙂

    1. Tack! Vad klokt att du använder dig av dina rädslor för att ta tillvara på tiden och uppskatta livet, försöker också tänka så. Förstår verkligen hur du menar med rädslan för att göra fel, även jag bär med mig den. Tack själv för din fina och insiktsfulla kommentar! Visst är det så ♥

  2. Vilken spännande inlägg! Jag är rädd för en hel del saker. Kan precis som du tycka att det är läskigt att blogga. Inte för att människor jag inte känner läser, utan snarare för att vissa som läser är bekanta till mig som inte vet om att det är jag som skriver. Jag vågar helt enkelt inte gå ut med att det är min blogg, för jag är rädd hur folk ska reagera. Samtidigt skriver jag bara sådant jag står för, så det är märkligt att vara orolig för hur folk ska reagera egentligen.

    Måste bara tillägga att bilden på dig är helt otrolig, vilken fantastisk färg dina ögon fick.

    1. Tack! Det har du rätt i, det läskigaste är ju nästan på ett sätt att vänner och bekanta läser… Funderade också under en tid på att skriva anonymt, men sen blev det inte så trots allt. Det viktiga är ju att man gör det som känns rätt för en själv. Förstår hur du menar – är också mån om att bara skriva saker jag kan stå för, men blir ändå lite orolig för hur det ska mottas ibland.
      Men åh, vad gullig du är! Tack snälla ♥

  3. hello sandra, I liked this article very much, the same others you have written, just thank you for taking your time to dedicate so delicately this type of topics, a hug from a distance, and happy Christmas for you and your husband, greetings, fernando.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.