En röd tråd i livet – Hur yoga, kost & hållbar livsstil hänger ihop

En sak som jag tycker är väldigt spännande, är när man tittar bakåt i tiden och inser hur saker och ting hänger ihop. När det blir tydligt att diverse händelser och möten faktiskt är sammankopplade, trots att det inte alls kändes så i stunden.

På något sätt är det lite fint när man i backspegeln ser liksom en röd tråd, och kanske även att det fanns en mening med allt.

Ibland får jag frågor om min resa, och om hur allting började. Hur gör man egentligen för att lämna ekorrhjulet? Hur finner man modet att följa sina drömmar? Och hur tar man steget mot att leva enklare, mer medvetet och hållbart?

Svaret på dessa frågor, är att det inte finns ett svar – utan många. Och det handlar om att hitta sina egna svar, eftersom vi alla har olika resor att göra. Men med det sagt, kan man ju såklart inspireras av andra.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om min röda tråd – om några av de stegen och hur de hänger ihop.

Jag har funderat över vad som var det egentliga startskottet på min resa (mot ett enklare, lyckligare och mer hållbart liv) och kommit fram till att det är svårt att hitta en enskild händelse, eftersom det är så mycket som spelar in.

Men några av de viktigaste aspekterna har varit kosten, yogan och minimalismen. För mig hänger dessa saker ihop, och de har alla bidragit med en ökad medvetenhet.

Det var genom yogan som jag började att vända blicken mer inåt, och därmed blev allt mer medveten om vad som är viktigt för mig. Tack vare yogan förändrades också relationen till mig själv, till andra och världen i stort.

Jag insåg alltmer att status och materiell framgång inte alls behöver vara synonymt med lycka. Det blev allt tydligare att våra prylar många gånger äger oss, istället för tvärtom. Jag började läsa om minimalism och frivillig enkelhet, om downshifting och slow living – och det kändes bara så tilltalande och rätt.

Successivt rensade jag ut prylar och skalade bort överflödet, lite i taget. Känslan av lätthet och tillfredsställelse som följde, gav mig ny energi och livslust. Samtidigt blev jag alltmer medveten om hur vår (över)konsumtion påverkar såväl planeten som dess invånare. Därför blev jag mer och mer selektiv med vad jag valde att köpa, och konsumerade allt mindre.

Tack vare yogan ville jag ta bättre hand om både mig själv och planeten. Jag började välja ekologiska matvaror (trots studentekonomi på den tiden) och skar successivt ner på mängden kött. Efter ett antal år gick jag över helt till (lakto-ovo)vegetarisk kost, för att sedan successivt fasa ut ägg och mejeri-produkter med.

Det miljövänliga tänket integrerades även på andra områden: på alltifrån hud- och hårvårdsprodukter, till rengöring, kläder och materialval i stort. Det kändes liksom fel att fortsätta utsätta min kropp och moder jord för en massa onödiga (och skadliga) kemikalier.

Det häftiga är att samtidigt som yogan har bidragit till sundare mat- och konsumtionsvanor, så har dessa saker i sin tur bidragit till en djupare förståelse inom yogan. Alltså, ju mer jag har kunnat släppa taget om det materiella och samtidigt ätit en renare och mer hälsosam kost, ju djupare har jag också kunnat möta mig själv.

Jag tänker att min resa kan jämföras med en lök, och ju fler lager jag har skalat av, ju närmare har jag kommit kärnan.

Kanske kan även livet som sådant jämföras med en lök? Många lever i de yttre lagren, det är normen och det behöver inte vara något fel med det. Var och en gör som de vill. Men, de yttre lagren är just det – ytliga. Där ligger status, pengar och materiell framgång i fokus.

I de yttre lagren är det också vanligt att vi dövar smärta och andra jobbiga känslor med olika former av missbruk – oavsett om det gäller mat, alkohol, spel, tv-serier, shopping eller något annat. Här är vi för det mesta ganska (eller helt) avstängda från vår innersta kärna. Till stor del beror det på den västerländska kosten, men också vår livsstil såklart.

Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att kritisera någon. Jag har bara noterat att vi är ganska många som, i allt materiellt överflöd, är tämligen fattiga själsligt. Jag kan förstå om det här kanske verkar flummigt, och det är okej i så fall. Jag är ödmjuk inför att var och en har sin egen resa att göra, och vi har kommit olika långt på den. ♥

Hursomhelst har det blivit väldigt tydligt för mig att kosten, yogan och minimalismen har varit viktiga verktyg och pusselbitar på min resa såhär långt. De har som sagt gjort det lättare för mig att vända blicken mer inåt, och därmed bidragit till en ökad medvetenhet. Det har i sin tur gjort det lättare att urskilja vad som är viktigt för mig och att göra val därefter, istället för att styras av normer och förväntningar.

Att utforska det inre och närma sig kärnan, har också varit djupt transformerande för mig. Det har öppnat upp dörrar och förmågor som jag aldrig kunnat drömma om, och jag är så tacksam för det.

…Jag vet att min resa bara har börjat, och jag är så peppad på att fortsätta utforskandet!

Nu är jag nyfiken på att höra vad ni har för tankar kring detta! Kan ni se en röd tråd genom era liv, eller kanske att saker och ting hänger ihop i ett större perspektiv? Upplever ni att faktorer som exempelvis kosten påverkar ert liv i övrigt? Brukar ni vända ert fokus inåt emellanåt, och i så fall hur? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Hoppas ni har en fin helg allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Yoga, meditation & hållbar livsstil
Lev enklare
Att möta sina rädslor
Min resa mot ett mer hållbart liv – Del 1. Maten & kosten
Pengar, normer & frivillig enkelhet – hur präglade är våra värderingar?

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Vi behöver inte ständigt prestera – Tankar om balans & hållbarhet i vardagen

Ett hållbart liv handlar inte enbart om miljö- och klimataspekter för mig, utan också om hälsa och välmående. Jag vill leva på ett sådant sätt att jag hushållar med såväl yttre som inre resurser.

Vad menar jag med det? Jo, med yttre resurser tänker jag på planetens tillgångar, och med inre resurser syftar jag på mina egna tillgångar, i form av bland annat tid och energi.

Det är till exempel inte hållbart att enbart göra saker som tar energi, utan att också fylla på emellanåt. Det måste finnas en balans mellan givandet och mottagandet. Om vi inte tillåter oss själva att ta emot, har vi till slut inte heller något att ge.

Vi behöver vila och återhämtning. Vi behöver göra saker som vi mår bra av och som ger oss energi, för att orka med alla de saker som kanske inte är riktigt lika roliga.

Hur kommer det sig då, att det första som ryker när det blir lite tajt i schemat, är just de sakerna som ger oss energi? Så är det åtminstone för mig. Jag prioriterar bort de saker jag gillar och mår bra av att göra, för att hinna med de andra ’viktigare’ sakerna.

Måsten och borden går före saker jag vill göra. Förstå mig rätt, självklart behöver vi kavla upp ärmarna och få saker och ting gjorda emellanåt. Men det är lätt hänt att det blir en obalans.

Jag är uppväxt med devisen ’gör det jobbiga/tråkiga först, så kan du roa dig sen’. Och visst finns det en poäng med det tankesättet. Problemet uppstår ju bara om man har överambitiösa drag – eftersom det då finns en risk att man aldrig kommer till det där sen:et. Det vill säga, när det sällan eller aldrig finns någon tid över till det roliga.

Och vem har egentligen bestämt att vila, mys, njutning och kul ska så längst ned på ’att göra’-listan? Jag vill inte leva så! Livet ska väl ändå inte vara en enda lång radda med måsten och borden?

Det är ju faktiskt lite som Galenskaparna sjöng en gång i tiden: ”Det ska va’ gött å leva, annars kan det kvitta.”

Som en motreaktion till allt vad prestation och duktighetssyndrom heter – så tränar jag emellanåt på att göra saker jag vill, trots att det finns annat jag ’måste’ eller ’borde’ göra. Det är både skönt och (tragiskt nog) ganska svårt på samma gång.

Faktum är att jag vill leva ett liv där jag har så få måsten och borden som möjligt (vem vill inte det?). Och jag har alltmer insett att jag till stor del själv styr det där.

Ofta känner vi nog att vi ‘måste’ eller borde ‘göra’ saker, men frågan är om det verkligen är så? Visst, vissa saker kanske vi faktiskt måste göra. Men många gånger är saker inte fullt lika livsviktiga som vi tror att de är.

Med det sagt, är det verkligen inte lätt att tänka om. Men det går, med träning.

Dammsuga eller mysa? Kanske är det inte hela världen om dammråttorna får vänta… till förmån för en stunds återhämtning?

Oavsett vad vi har lärt oss, så baseras inte vårt värde på vad vi presterar. Vi är inte lata om vi vilar.

Det är okej att ha roligt och njuta av livet! Och då inte bara på helgerna eller semestern.

När vi tar hand om oss själva och tankar energi, så gör vi faktiskt omvärlden en tjänst. Dels är det lättare att vara närvarande och finnas där för nära och kära, när vi själva mår bra. Samtidigt som vi då tenderar att presterar bättre, alldeles oavsett vad det gäller.

Att ta hand om sig själv hänger också ihop med hållbarhet i ett större perspektiv. Ju mer tillfreds och nöjda vi är med livet, desto mindre tenderar vi till exempel att trösta och muntra upp oss själva med materialistiska saker eller shopping. (Missnöjda människor är ofta tämligen ”bra” konsumenter, dvs handlar mer.) Jag har tidigare skrivit utförligare om det här.

Mot den bakgrunden – är det inte dags att vi spenderar mer tid på det som får oss att må bra? På saker som ger energi? Det behöver inte vara några komplicerade grejer, eller ta lång tid. Det kan handla om att ta en promenad, kela med katten eller dricka en kopp té och bläddra i en tidning. Alternativt att rulla ut yogamattan en stund, eller kanske läsa en bok.

Några av alla de böcker jag längtar efter att läsa/läsa om just nu.

Kanske är det dags att ta upp ett gammalt intresse nu, eller hitta ett nytt? Det spelar ingen roll om det rör sig om dans, ridning, någon form av handarbete, eller något helt annat. Huvudsaken är ju att du gillar det och att det ger dig energi!

Jag har länge velat lära mig att sticka igen, men inte tagit tag i det – förrän nyligen. Det går inte så snabbt och blir långt ifrån perfekt, men vad spelar det för roll när det gör mig lugn och avslappnad?

En annan grej som jag tror är viktig, är att göra saker utan att det finns något krav på en prestation eller ett resultat. Vi behöver inte åstadkomma eller ens göra någonting hela tiden. Ibland är det skönt (och räcker mer än väl med) att bara vara. ♥

Slutligen vill jag bara dela med mig av några kloka ord kring ‘giving and recieving’, dvs att ge och ta emot:

”The key is to balance the two. If you only give, you’ll feel drained, resentful, and experience lack. If you only recieve, you won’t enjoy what you have. Balance comes from fearlessly giving as you’re guided, and then recieving with joy and gratitude. It’s exactly like breathing: Both the inhale and the exhale are identically important.”

– Doreen Virtue

Kan ni känna igen er i att mys, återhämtning och vila lätt blir bort- eller nedprioriterat? Vad gör ni för att ladda energi? Och finns det något intresse som ni skulle vilja plocka upp eller spendera mer tid på? Jag är så nyfiken på att höra vad ni tänker! Berätta gärna i en kommentar här nedan.

Hoppas ni har en skön dag allesammans. Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Lev enklare
Meningsfullhet & lycka
Slow living
Yoga, meditation & hållbar livsstil

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Miljövänligt byggande – Del 1. Materialval i vårt torp

När jag skrev om vårt torp i detta inlägg, så var ni många som hörde av er och ville läsa mer om det. Dels verkar ni vilja följa själva bygget, men också höra hur vi tänker kring materialval osv. Så det tänkte jag berätta lite mer om i det här inlägget!

Nu är ju vårt projekt som sagt lite speciellt, eftersom vi började renovera ett befintligt torp och sedan (efter en hel del jobb) insåg att det var bättre att riva och bygga upp ett nytt (liknande) hus istället. Det här har ju såklart påverkat bygget på många sätt. Det blir ju fler ramar att förhålla sig till, jämfört med om man redan från början bestämmer sig för att bygga nytt.

Vi har ju bland annat haft en grund att ta hänsyn till, eftersom vi redan fixat iordning (och därmed anpassat) den efter det gamla torpet. En sådan sak påverkar ju bland annat dimensionen och konstruktionen på ytterväggarna, eftersom alltför tjocka väggar skulle ‘äta upp’ för mycket utav golvytan. Grunden mäter ca 5 x 8 meter, alltså 40 kvm, men räknar man bort ytan som väggarna tar upp blir det ca 35 kvm kvar. Plus en lika stor vindsvåning med snedtak då.

Det känns perfekt för oss! Dels rent utrymmesmässigt (jag har tidigare skrivit om fördelarna med att bo på liten yta här) men också ur miljösynpunkt. Ju mindre man bygger, desto mindre yta blir det ju att värma upp och underhålla. Samtidigt som det såklart går åt mindre material när man bygger.

När vi bestämde oss för att riva det gamla torpet, övervägde vi en sekund att bygga något helt annorlunda. Men sedan släppte vi den tanken och beslutade oss för att hålla fast vid den gamla stilen och planlösningen. Det kändes helt enkelt bäst.

Hursomhelst så lägger vi en hel del tid och energi på att hitta schyssta material och lösningar. Det är verkligen inte helt lätt, eftersom det är så många aspekter som ska vägas in. Dels vill vi använda så miljövänliga produkter som möjligt, men samtidigt spelar ju såklart även ekonomi, kvalitet, arbetstid, mm in. Mot den bakgrunden går det inte alltid få det exakt som man vill ha det, utan man tvingas kompromissa en aning.

Men vilka materialval har vi egentligen gjort såhär långt?

Grunden

Här har vi en klockren kompromiss. Från början hade torpet en (riktigt dålig) stensockel och trägolv som vilade på stockar, vilka låg direkt i en sand-/stenbädd. En mindre bra lösning som behövde bytas ut. Helst hade vi velat ha en ny stensockel, men att fixa en själv hade tagit oss flera år och att leja bort arbetet hade kostat en halv förmögenhet.

Armeringsfix till den nya grunden, medan det gamla torpet fortfarande stod kvar.

Valet föll därför (efter mycket efterforskningar och med viss motvilja) slutligen på en gjuten betongplatta. Betong i sig ger inte ifrån sig några farliga emissioner när den är gjuten och klar, men framställningen kräver mycket energi. Men eftersom det rörde sig om 35-40 kvm var det ju åtminstone inga jättestora mängder.

Istället för frigolit eller liknande, funderade vi på att använda skumglas som isolering under grunden – det är nämligen mer miljövänligt. Valet föll dock på leca-kulor (bränd lera) som har liknande egenskaper som skumglas, men är mer ekonomiskt. Även sockeln består av leca, eller rättare sagt av leca-balkar.

Väggarna

Som jag nämnde här ovan, kunde vi inte välja en väggkonstruktion med alltför tjocka väggar. Därför var tyvärr miljövänliga och ekonomiska alternativ som exempelvis halmbals- eller cob-väggar inget alternativ för oss. Valet föll därför på diffusionsöppna träregelväggar med cellulosaisolering istället. Det innebär alltså att väggarna kommer andas och att vi använder oss av en ångbroms och vindpapp, istället för den mer konventionella plastfolien.

Cellulosaisoleringen som vi har valt är tillverkad av returpapper och är ett miljövänligt alternativ till vanlig glasull. Allra helst hade vi velat ha linisolering, men det kostar ungefär fyra gånger så mycket som vanlig gullfiber… Isoleringen vi valt ligger ungefär mitt emellan dessa kostnadsmässigt, och kändes därför som det bästa alternativet för oss.

Mellanbjälklaget

Till bjälklaget mellan entré- och vindsplanet har vi valt trä och limträ. Eller ja, helst hade vi velat använda oss av enbart konstruktionsvirke (eftersom det är billigare än limträ) men det fungerade inte med spännvidden i det stora rummet. Därför blir halva bjälklaget av limträ och andra halvan (där det finns en bärande innervägg under) av konstruktionsvirke.

Hade vi istället valt stålbalkar, hade vi fått ner dimensionen på bjälklaget, men det hade varit sämre för både miljön och ekonomin.

Taket

Än så länge har vi bara ett provisoriskt tak, för att skydda bygget mot regn. Men taket kommer i princip vara uppbyggt på samma sätt som väggarna; av trä och cellulosaisolering.

Som taktäckning blir det gammalt, återvunnet lertegel – vackert, miljövänligt och (i vårt fall även) ekonomiskt.

Ja där hade vi några av de materialval vi gjort såhär långt.

Vill ni fortsatt läsa mer om vårt torp, om de olika material och lösningar vi väljer? Eller har ni några andra frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin vecka allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Ps. Nu går det nominera sina favoritbloggar och influencers till Stora Influencerpriset som delas ut i november. Skulle du vilja nominera mig (tex till Årets Microinfluencer/Årets röst) eller någon annan, så kan du göra det här.

 

Relaterade inlägg:

Ett enklare liv – att bo på liten yta
– Vi river torpet & bygger nytt
Att renovera ett torp från 1820
Ett enklare liv (& vår torprenovering)
Compact living & kvadratsmarta tips

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle

Vi lever sannerligen i en märklig tid. Spännande på många sätt, men samtidigt ganska sjuk.

Det ligger mycket fokus på det ytliga och materiella. På framgång och välstånd. Allt ska se så vackert och polerat ut på ytan. Tillrättalagt och prydligt. Som något slags barbie-liv.

Idealet är någon form av ständig ungdom. Men samtidigt ska vi såklart vara världsvana och ha massor av erfarenhet. Som kvinna ska du vara smal, men samtidigt kurvig och stark. Men absolut inte för mycket åt något håll, utan lagom.

Helst ska vi ha perfekt hy, fri från allt vad finnar och celluliter heter. Och rynkor, det är något hemskt och avskyvärt. Gud förbjude att det syns att man har levt några år!

Samtidigt finns en stark hälsotrend. Vi är så besatta av hälsa att det är ohälsosamt. Det finns troligen lika många bantningstips och dieter, som det finns myror i en myrstack.

Vi äter pulver och piller så det sprutar ur öronen. Dricker shakes och äter proteinbars – i tron om att det ska göra oss friska och hälsosamma.

Vad hände egentligen? När ersattes det sunda förnuftet med övertygelsen om att vi kan konsumera oss till en lösning på alla problem?

Vill du bli vackrare och få längre hår? Eller har du problem med stress och trötthet? Lösningen är att knapra piller! (Åtminstone om man får tro all reklam…) För vem har egentligen tid, ork eller lust att förändra sin livsstil i dagens uppskruvade samhälle? I synnerhet när det finns en enkel ‘quick fix’ i tablett-form att tillgå.

Det är sannerligen inte lätt att hålla sig frisk och sund i ett sjukt samhälle. Eller ens att vara människa i början av 2000-talet.

Vi jäktar och stressar, skyndar och effektiviserar. Men vad har vi egentligen så bråttom till? Den berömda väggen? Att förstöra planeten på kortast möjliga tid?

Vi köper mat och prylar som transporterats tre varv runt jorden, och slänger sedan hälften så fort det inte är fräscht och nytt längre. I samma veva passar vi på att avverka lite regnskog, förorena luft och vatten, samt utrota ett gäng arter. Ja kanske inte helt medvetet, men det sker liksom på kuppen.

Vi behandlar djur och medmänniskor, som om de inte var värda något. Man kan ju inte ta hänsyn till enskilda individer i stora och industrialiserade system. Nej, nej – vinsten är viktigast! Flest prylar och störst bankkonto vinner. Snyggast yttre och finast hem är bäst och lyckligast.

Räcker inte den fulltecknade almanackan och det höga tempot till för att fly från sig själv och det dåliga samvetet, kan vi alltid stirra in i en skärm resterade delar av dygnet. Snart växer nog telefonerna fast och blir en permanent del av våra händer. En ny kroppsdel liksom.

Alltså vad håller vi på med!? Vad är det för omänskligt maskineri vi har byggt egentligen? Och när ska vi vakna från den kollektiva (mar)drömmen vi lever i?

Är inte tiden är inne för att stanna upp nu? För att ta ett steg tillbaka och ta sig en objektiv titt på saker och ting?

Vad döljer sig egentligen där bakom den slätstrukna fasaden vi så gärna visar upp? I många fall är det nog rädsla, osäkerhet och förvirring. Eller en känsla av tomhet.

Jag tror att många av oss kämpar med samma frågor och problem. Vi tvivlar på om vi duger och räcker till som vi är, och försöker kompensera med yttre attribut – i form av kläder, bilar, prylar, hus eller den perfekta kroppen. Eller så försöker vi fylla tomrummet vi har inom oss, med dessa saker.

När ska vi sluta söka efter lyckan och lösningarna utanför oss själva? Det sökandet är dömt att misslyckas, redan innan vi börjar. Svaren finns nämligen inte där, utan inom oss. Men vi kommer aldrig att hitta dem om vi ständigt flyr ifrån oss själva.

Be the change you wish to see in the world! (Bild lånad härifrån.)

Samtidigt som jag ser alla orättvisor, hur snett samhället är och hur mycket som är fel, så ser jag också motsatsen. Jag ser kärleken och alla modiga människor som redan har vaknat. Människor som vågar välja en annan väg och tänka annorlunda. Som lyssnar inåt och som står upp för sig själva, sina tankar och värderingar. Människor som lever sin sanning och samtidigt bidrar till en bättre värld. Och det gör mig hoppfull.

Du kan också göra skillnad. Du gör skillnad, och dina val spelar roll. Bara du har ansvar för ditt liv, men kom ihåg att ingen annan kommer att göra förändringarna åt dig.

Fina du. Sluta kompromissa med din sanning och dina värderingar, om du gör det. Våga stå upp för det du tror på, och lev ut din dröm. Tillsammans gör vi faktiskt skillnad. ♥

Vad har ni för tankar kring vår samtid? Skulle ni vilja att världen och samhället såg annorlunda ut? Eller har du några andra tankar eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en skön fredag allesammans, och att ni får en fin helg. Kramar ♥

 

Ps. Följ mig gärna på instagram (@sandrajunhammar) eller på facebook här.

 

Relaterade inlägg:

Tiden är inne
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Meningsfullhet & lycka
Pengar är tid
Den osminkade sanningen

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Så sparar du pengar & miljön med LED-lampor

Inlägget är ett sponsrat samarbete med LamporNu.

Visste du att LED-lampor bidrog med att minska utsläppen av koldioxid med 570 miljoner ton under 2017? Den siffran motsvarar att stänga ner 160 kolkraftverk (!) enligt denna artikel. Ett tydligt exempel på att även till synes små saker kan göra stor skillnad.

Men vad har LED-lampor egentligen för egenskaper, vilka för- och nackdelar finns det, och vad kan du tjäna på att övergå till denna typ av belysning? I det här inlägget tänkte jag berätta mer om detta.

Vilka fördelar har LED-lampor?

Låg strömförbrukning: En av de främsta fördelarna med LED är energieffektiviteten, de kan spara uppemot 90% energi jämfört med vanliga glödlampor.

Lång livslängd: En glödlampa har en livslängd på ungefär 1000 timmar, medan en LED-lampa i genomsnitt håller ca 15.000 till 40.000 timmar.

Miljövänligt: LED-lampor innehåller inga giftiga kemikalier, till skillnad från andra lampor – som inte bara är skadliga för miljön, utan också för vår hälsa om de går sönder (exempelvis kvicksilverånga i lågenergilampor).
Eftersom LED-lampor håller längre och är mer energisnåla, minskar dessutom utsläppen från fossila bränslen samtidigt som det blir mindre avfall.

Vilka nackdelar har LED-lampor?

Hög inköpskostnad: LED-lampor är dyrare i inköp än vanliga glödlampor, men eftersom de har betydligt längre livslängd och dessutom är mer energieffektiva, betalar de vanligtvis av sig inom ett år. Det blir alltså billigare att köpa LED i längden.

Alla foton i det här inlägget är tagna hos min svägerska, som (enligt mig) har himlans fina lampor.

Visste du förresten att ca 17% av elanvändningen i ett hem kommer från enbart belysningen? Att gå över till LED-lampor kan med andra ord spara en del pengar, samtidigt som du gör en insats för planeten. En enkel åtgärd, som gör större skillnad än vad man kan tro! ♥

Skulle ni vilja läsa fler liknande inlägg framöver, med enkla och konkreta tips som sparar såväl plånboken som miljön? Har du några knep eller idéer på temat, som du vill dela med dig av? Eller kanske några andra frågor eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni får en underbar vecka allesammans. Ta hand om er! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

19 tips för att spara pengar
Så fyndar du på loppis & second hand
Minimalism & frivillig enkelhet kan förbättra ditt liv (och världen)
15 miljövänliga & ekonomiska tips när du är på språng

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Min yogaresa – nu, då & framöver

Jag har fått en del frågor om hur mina yogarutiner ser ut, och om hur yogan har utvecklats för mig genom åren. Så det tänkte jag berätta lite mer om i det här inlägget! Dessutom har jag klippt ihop en video på min morgon-yogarutin, som ni hittar lite längre ner. Enjoy!

Min yogaresa

Första gången jag provade yoga var under högskoletiden (runt 2010) och det blev kärlek vid första mötet. Jag älskade hur lugn och avslappnad jag kände mig i slutet av klassen, och började därför gå på 1-2 pass i veckan. Dessa stunder blev sköna och välbehövliga avbrott, i en intensiv vardag.

Yogan blev ett sätt för mig att stanna upp och komma tillbaka till mig själv.

Allteftersom tiden gick, började jag så smått även att yoga på hemmaplan. Ibland hade jag en guidande cd-skiva till hjälp och ibland bara lite lugn musik i bakgrunden. Men det var egentligen först efter sisådär fyra år som jag började möta mig själv (mer eller mindre) dagligen på yogamattan.

Yogapositionen ‘Staven’ (Dandasana) – att sitta med rak rygg och raka ben i 90 graders vinkel – ser enkelt ut, men det var omöjligt för mig i början. Jag kunde inte räta på ryggen.

Under årens lopp har jag gått på ett gäng yogaklasser och event, läst ett antal böcker på ämnet och framförallt yogat mycket hemma – dels själv men också med hjälp av den webbaserade tjänsten Yogobe (som jag tidigare skrivit om här). Trots att yogan varit en del av mitt liv i närmare 8 år, känns det som att jag bara skrapat lite försiktigt på ytan. Och jag längtar ständigt efter att lära mig mer!

Yogan har gett mig så otroligt mycket, dels fysiskt och psykiskt, men också på många andra plan. För som jag tidigare nämnt här på bloggen, så är yoga mycket mer än de fysiska övningarna, eller asanas som de kallas.

Yoga är i själva verket en livsstil. (Jag har tidigare skrivit lite om det här.)

Min yogarutin idag

Mitt fysiska yogautövande har alltså varierat en hel del genom åren, både i omfattning, fokus och längd. Men faktum är att dessa saker även varierar från dag till dag. Ibland har jag mer tid, ibland mindre, och vissa dagar blir det ingen yoga alls. Men jag försöker som sagt att rulla ut mattan en liten stund varje dag.

Just nu ser min yogarutin ungefär ut såhär (super-snabbspolat såklart):


Insåg när jag redigerade bilderna och videon till det här inlägget, att det var ganska nyttigt att se sig själv i de olika positionerna – och att jag behöver jobba lite på ‘alignment’ (alltså hur jag placerar de olika kroppsdelarna i förhållande till varandra) i vissa asanas.

Vanligtvis brukar jag alltså börja med något som gör att jag blir varm, och får mig att landa i kroppen – tex dans, shaking eller pilates. Därefter gör jag de fem Tibetanska riterna. De är verkligen en riktig energi-boost, samtidigt som de gör mig lugn och fokuserad! (Jag brukar göra fler repetitioner än vad som visas i videon.)

Sedan kör jag själva yogan. Hur den ser ut beror mycket på dagsformen och vad jag känner för. Ibland blir det mer fysiskt, ibland mindre. Vissa dagar blir det mer flow och andra dagar mer åt yin yoga-hållet. Och avslutningsvis brukar jag köra en kortare (guidad) meditation.

Lotusställningen (Padmasana) – är en position där jag tydligt känner av dagsformen. Vissa dagar funkar den fint, andra dagar nöjer jag mig med en halvlotus. Yogan handlar mycket om att lyssna på kroppen och att omfamna det som är – att inte tvinga sig in i något.

Yogan framöver

I många år har jag känt att jag skulle vilja utforska yogan ännu mer. Att verkligen djupdyka ordentligt. Drömmen har varit att gå en yogalärarutbildning, men det har liksom inte riktigt blivit av… Förrän nu! Åååh, alltså jag är så himla glad och taggad! 

Äntligen är det dags! Äntligen ska jag få uppfylla en av mina största drömmar! Det känns helt underbart, och jag är så redo för detta. ♥

Och för att göra det hela ännu bättre, så ska jag gå utbildningen tillsammans med min närmsta vän! Ja men alltså, fattar ni lyckan!!? Haha, jag svävar på rosa moln här.

Sedan är det ju så, att det (oftast) inte riktigt går att göra allt man vill på en gång. Min plan var ju att starta en egen webbutik nu (eller egentligen för ett par månader sedan) men det får vänta lite. Någonting säger mig att jag kommer ha att göra ändå med yogautbildningen, bloggen och renoveringen/byggnationen av vårt torp…

Dessutom ska jag hjälpa min svärmor (som driver ett kattpensionat) för att få ihop det rent ekonomiskt. Men det blir säkert bra alltsammans. Jag är bara så tacksam för att jag har fått den här möjligheten nu. ♥

Den här positionen är en av mina senaste utmaningar. Hoppas kunna göra riktiga ‘pistol squats’ framöver – men jag har en bit kvar än, haha 😅

Skulle ni vilja läsa mer om yogans olika grundstenar och effekter framöver? Eller kanske mer om hur den, rent praktiskt, har förändrat mitt liv och livsstil? Är det något annat på temat som ni vill läsa om? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Ps. Om ni vill testa Yogobe gratis i 14 dagar eller vill ha en rabattkod till Yoga Games i Malmö, läs detta inlägg.

 

Relaterade inlägg:

3 x Yogatips
Yoga, meditation & hållbar livsstil
Rimfrost, yoga & ett inre lugn
Livet just nu – yoga, bröllopsdag & ny temamånad

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Vi river torpet & bygger nytt

När jag skrev om vår torprenovering för en tid sedan, var ni många som tyckte att det var spännande och ville läsa mer om det. Men precis som rubriken antyder, så blir det inte alltid riktigt som man har tänkt sig…

Efter att ha kämpat och försökt rädda det gamla i torpet i drygt 1,5 år nu, så gav vi till sist upp renoveringen och bestämde oss för att riva det lilla som var kvar. I det här inlägget tänkte jag berätta mer om bakgrunden till beslutet, om hur vi kommer att gå vidare, samt hur vi resonerar kring det hela.

Varför valde vi att riva?

Det kan ju verka märkligt att riva något som man under nästan två års tid försökt att rädda och renovera. Men den främsta anledningen till det här beslutet är att torpet var i betydligt sämre skick än vad vi hoppats och räknat med. Och ju fler lager vi skalade av, desto sämre visade det sig att det var. Till slut var det bara delar av stommen som var kvar, och inte ens dessa delar var i något vidare skick…

Många av stockarna var murkna inuti…

Det är otroligt tungt när man för varje steg framåt, samtidigt tvingas ta tre steg bakåt. När det inte tycks spela någon roll hur mycket tid och energi man lägger ner, eftersom arbetet hela tiden växer. Visst, man kanske fixar det under en tid, men när det blir under längre perioder blir det utmattande.

Det tar verkligen otroligt mycket mer tid att försöka rädda något gammalt, jämfört med att bygga nytt. Något som vi såklart var medvetna om när vi började. Men det faktum att 95 % av de gamla delarna (dvs det som fanns kvar av timret) inte skulle synas när vi var klara, utan vara dolt/inbyggt i väggarna – gjorde oss tveksamma. Är det värt att lägga ned 3-4 gånger så mycket tid för att bevara dessa delar, när de ändå inte kommer att synas i det färdiga resultatet?

De här sakerna, i kombination med att min man inte orkade försöka lappa och laga längre, gjorde att vi bestämde oss för att riva de allra sista delarna och börja om på nytt istället.

Vad händer nu?

Vi kommer att bygga upp ett nytt torp på platsen där det gamla stod. Faktum är att det i princip kommer att se likadant ut som det gamla, eller rättare sagt som det skulle sett om vi hade renoverat klart det.

Vi bygger alltså nytt, men i gammal stil. Målsättningen är att få in så mycket som möjligt av känslan, charmen och stämningen som fanns i det gamla torpet. Därför kommer vi bland annat att återanvända gamla takpannor av lertegel. Förhoppningsvis kan vi även rädda någon/ett par av de gamla innerdörrarna och bygga in dem i det nya huset, osv.

Gammalt lertegel med fin patina.

Hade det gått att rädda torpet?

Alltså, ingenting är ju omöjligt. Frågan är bara till vilket pris och om man är villig att betala det. Men när priset i det här fallet började ta ut sin rätt på min mans hälsa och välmående – ja, då kändes det inte längre värt det. Han tyckte att det kändes betydligt lättare att riva och börja om på nytt istället. Och eftersom han har dragit (och fortfarande drar) det absolut tyngsta lasset med torpet, då stöttar jag såklart honom i det.

Dessutom känner jag att vi verkligen har försökt att rädda torpet. Det var ju inte så att vi rev det direkt eller att vi gav upp efter två månader. Nej, vi har ändå kämpat i snart två år (!)

Hur känns det nu?

Just nu känns det förvånansvärt bra. Men jag ska villigt erkänna att jag var väldigt ledsen till en början. Det kändes oerhört tungt och sorgligt. Ärligt talat blev jag nästan lite förvånad själv över min starka reaktion, det är ju egentligen bara materiellt när allt kommer omkring. Min man tog det hela med ro och tyckte mest att det kändes skönt.

Förmodligen är jag lite mer nostalgisk och sentimental av mig. Jag älskar verkligen stämningen och charmen som finns i många gamla hus, och den är ganska svår att återskapa i nyare byggnader… Dessutom blev jag tvungen att släppa taget om en dröm som jag haft länge – att bo i ett riktigt gammalt hus på landet.

Men hursomhelst känns det som att vi tog rätt beslut och det känns riktigt bra nu. När allt kommer omkring så är det framförallt platsen/läget som vi har förälskat oss i, och den är ju fortfarande densamma.

Har det blivit mycket ogjort jobb?

Njae, inte jättemycket egentligen, och vi ser det inte som ogjort. Men visst, det är alltid lätt att vara efterklok. Hursomhelst går det ju inte att ändra det förflutna, oavsett om man skulle vilja det eller inte. Så vi väljer att blicka framåt istället.

Dessutom har det absolut största arbetet hittills varit att fixa iordning grunden, och den kommer vi ju att ha kvar.

Vad innebär det här ekonomiskt?

Det blir ju såklart en tillkommande kostnad för den nya stommen, som vi inte hade räknat med från början. Men samtidigt kommer det gå bra mycket snabbare att färdigställa torpet nu, jämfört med om vi renoverat det gamla. (Och tid är ju som bekant även pengar.)

Hur ser planerna ut framöver?

Vi har som sagt påbörjat uppbyggnaden av det nya torpet, och förhoppningen är att ha tätt hus till vintern (dvs att få upp väggar, tak, fönster och dörrar).

Det blir tyvärr inte timrat nu, utan ett lösvirkeshus. Men fönsterplaceringar och liknande blir de samma, liksom utseendet i stort.

Vi har fått ihop och rest första väggen…

…andra väggen…

…tredje väggen…

…eller okej, vi har fått upp alla fyra väggarna i bottenplanet!

Härnäst står bärande innerväggar och mellanbjälklaget på tur, följt av vindsvåningen och taket.

Såå, det blev ett långt och lite smådramatiskt inlägg. Men som en person så klokt resonerade när vi berättade om våra ändrade planer: Ibland handlar det bara om att veta när det är dags att släppa taget, och våga se andra lösningar. Och visst är det så.

Vill ni läsa mer om bygget framöver? Om hur vi resonerar kring materialval osv? Vad tänker ni kring vårt beslut? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en underbar dag allesammans! Kram på er ♥

 

Relaterade inlägg:

Att renovera ett torp från 1820
Ett enklare liv (& vår torprenovering)
Compact living & kvadratsmarta tips
– Ett enklare liv – att bo på liten yta

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Längtan efter det enkla & avskalade

Känner ni en dragning till det enkla och avskalade ibland? Det gör jag, ofta. Framförallt tilltalas jag av vilsamheten och friheten som det avskalade innebär – att det frigör utrymme i både tankar, tid och rum.

För hur lyxigt det än må vara att vi lever i en tid full av valmöjligheter, så kan alla dessa val ibland vara utmattande. Detsamma gäller det överflöd av intryck (och prylar) som många av oss lever med idag.

Jag menar, går man in på närmsta matvarubutik så finns det 27 olika yoghurtsorter att välja bland! För att inte tala om det enorma utbud vi (på gott och ont) har tillgång till på nätet.

Förstå mig rätt, det är ju som sagt lyxigt att ha alla dessa val – att kunna välja. Men samtidigt, är det inte nästan lite jobbigt emellanåt? Att ständigt jämföra och planera, fundera och väga fördelar mot nackdelar.

Under årens lopp har jag läst flera artiklar som konstaterar att vi bara kan göra ett visst antal ‘kloka val’ varje dag. Detta sägs vara anledningen till att framstående personer, som exempelvis Angela Merkel och Mark Zuckerberg, bär likadana kläder varje dag. Just för att spara sin energi till de stora/viktiga besluten.

Kanske något att ta efter? 😉

Men om vi släpper alla val för en stund och går vi vidare till intrycken, så kan man ju lätt konstatera att våra sinnen för det mesta bombarderas av en stor mängd sådana. Tänk dig en flygplats eller ett shoppingcenter med alla syn-, ljud- och doftintryck så förstår du vad jag menar. Vi behöver egentligen inte ens ta en sådan ’extrem’ miljö som exempel, utan det kan räcka med mer vardagliga platser.

Om vi utöver alla dessa val och intryck, adderar diverse notiser från mobilen och reklam på alla möjliga (omöjliga) ställen – ja då är det inte så konstigt om vi blir överstimulerade. Att vi får svårt att koncentrera oss eller känner oss stressade.

Många skulle nog må bra av en paus från alltsammans, dvs lite mer utrymme för återhämtning och vila. Saken är den, att det här välbehövliga ‘utrymmet’ tyvärr inte uppstår utav sig självt – utan vi får själva skapa det. Genom att skala av och reducera överflödet.

Troligen är det just av denna anledning som jag (och många med mig) dras till det enkla och avskalade.

Det är ju inte konstigt att minimalism och frivillig enkelhet har blivit så populärt egentligen – snarare är det en väldigt logisk motreaktion till det uppskruvade tempot, konsumtionshetsen och strävan efter status och materiell framgång, som vi många gånger ser i samhället idag.

Jag kan bara gå till mig själv. En utav sommarens absoluta höjdpunkter var en tämligen enkel och spontan utflykt som jag och min man gjorde till Tivedens nationalpark. (Bilderna i detta inlägg kommer därifrån.)

I tre dygn gick vi vandringsleder, sov i tält och gjorde enbart det vi kände för i stunden.

Vi åt när vi var hungriga, vilade när vi var trötta, badade när vi var varma, och tittade i princip inte åt mobilerna alls under dessa dagar.

Det fanns inga måsten, borden eller krav.

Den enkla och avskalade tillvaron under dessa dagar var verkligen otroligt skön! Samtidigt som det blev en välbehövlig paus ifrån allt.

Har du inte besökt Tivedens nationalpark kan jag verkligen varmt rekommendera det. ♥ Naturen är så vacker där! Samtidigt som landskapet är dramatiskt och kuperat, tack vare inlandsisen.

Sedan behöver man ju inte åka iväg till en nationalpark i tre dygn för att skapa utrymme för återhämtning och vila! Nej, det finns ju såklart många olika lösningar.

Att rensa bland sina åtaganden och kanske även prylarna, kan vara ett sätt. Att vistas i harmoniska och avskalade miljöer kan var ett annat – alldeles oavsett om det är i en park, i skogen eller rent av ens eget hem.

Det viktiga är ju faktiskt inte hur vi stannar upp, utan att vi gör det.

Ofta faller saker och ting på plats när vi tillåter oss själva att ta en paus. Vi återfår närvaron och ofta klarnar mycket då.

När vi stannar upp blir vi också medvetna på ett helt annat sätt. Kanske börjar vi rent av förundras över skönheten och magin, i till synes små och vardagliga saker.

Som till exempel en rot som växer på ett spännande sätt…

.. eller att ett vildvuxet blåbärsris kan nå en halvvägs upp på låren.

Det är för övrigt en känsla jag tycker mycket om, förundran. Kanske är det av nostalgi? Små barn förundras ju ofta över världen, medan vi vuxna oftast inte har lika när till den känslan… Eller också är det för att den står i så stark kontrast till stress och press? För det måste vara omöjligt att förundras över något samtidigt som man är stressad.

Nåväl, nog om förundran. Vad har ni för tankar kring alla de valmöjligheter vi har idag? Vad tycker ni om överflöd av intryck och prylar? Och känner ni också en längtan till det enkla och avskalade ibland? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin vecka allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Vikten av närhet till naturen
Psykisk ohälsa & utmattning
Älskade friluftsliv
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Pengar, normer & frivillig enkelhet – hur präglade är våra värderingar?

Har du någon gång funderat över hur stor del av våra tankar och värderingar som egentligen är våra egna? Och hur stor del som vi medvetet (eller omedvetet) har plockat upp från omgivningen? Vi vill nog gärna tro att vi är självständiga individer, som fattar våra egna beslut – men frågan är om det verkligen är så?

Något som blivit allt mer uppenbart för mig, är hur otroligt präglade vi är av vår uppväxt och vår omgivning, av samhället och den tid vi lever i. Många saker upplevs så självklara att vi inte ens reflekterar över dem, vi har liksom accepterat dem som någon form av sanning. Det kan handla om högt och lågt: alltifrån samhällsstrukturer, ekonomiska system, karriärstegar och heltidsnormer – till mode, matvanor, kroppsbehåring och presenter vid högtidsdagar.

Men vem har egentligen bestämt vad som är ‘sant’ och riktigt? Finns det bara en sanning? Eller är det möjligt att skapa något annat, något nytt? Jag förstår att det här kanske inte är något som gemene man (eller kvinna!) tänker på varje dag. Det är nog få som hinner stanna upp och fundera över dessa saker i ett pressat schema – man har liksom fullt upp med att få vardagen att gå ihop ändå…

Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att ge någon dåligt samvete. Jag tycker bara att det är inspirerande med människor som dels tar sig tiden att stanna upp, men som också har förmågan (och modet) att tänka utanför ramarna. Människor som ser saker från ett annat perspektiv, som kan betrakta fenomen utifrån – med klarhet. Och därefter vågar välja annorlunda och gå sin egen väg.

Mark Boyle är ett bra exempel på just detta. Han har skrivit boken The Moneyless Man, som kortfattat handlar om hans erfarenheter av att leva ett år helt utan pengar. Det är verkligen en inspirerande bok, med många kloka och tänkvärda rader.

Det var faktiskt en av er läsare som tipsade mig om boken för någon månad sedan (tack Lovisa!) och nu vill jag gärna sprida tipset vidare till fler. Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa den, men i synnerhet om man är intresserad av frivillig enkelhet.

I boken berättar Mark om såväl bakgrunden, som förberedelserna och genomförandet av hans år utan pengar. Dessutom sätter han fingret på flera stora och viktiga frågor. Bland annat det faktum att pengar har skapat en olycklig separation mellan oss konsumenter och det vi konsumerar:

”If we all had to grow our own food, we wouldn’t waste a third of it (as we do now in the UK). If we had to make our own tables and chairs , we wouldn’t throw them out the moment we changed the interior décor. If we would see the look of the face of the child who, under the eyes of an armed soldier, cuts the cloth for the garment we contemplate of buying on the high street, we’d probably give it a miss. If we could see the conditions in which a pig is slaughtered, it would put most of us off our bacon butty. If we had to clean our own drinking water, we sure as hell wouldn’t shit in it.”

– Utdrag ur The Moneyless Man av Mark Boyle.

Ett annat stycke i boken som verkligen berörde mig, är nedanstående:

”…I came across a Sioux Indian, John Lame Deer. He summarized how he felt about being made to use money – and hence become ‘civilized’ – by white men:
Before our white brothers came to civilize us we had no jails. Therefor we had no criminals. You can’t have criminals without a jail. We had no locks or keys and so we had no thieves. If a man was so poor that he had no horse, tipi or blanket, someone gave him these things. We were to uncivilized to set much value on personal belongings. We wanted to have things only in order to give them away. We had no money and therefor a man’s worth couldn’t be measured by it. We had no written law, no attorney or politicians, therefor we coludn’t cheat. We were in a really bad way before the white man came and I don’t know how we managed to get along without the basic things which, we are told, are absolutely necessary to make a civilized society.

För att spinna vidare på det jag skrev i början av inlägget, om att många saker upplevs så självklara att vi inte ens reflekterar över dem, så kan vi ta våra vanliga vattentoaletter som exempel. Även här slår Mark (enligt mitt tycke) huvudet på spiken:

”For me, the ‘normal’ toilet represents everything insane and destructive in this world. We take clean drinking water and defecate in it. Human shit is great for the soil but terrible for the water supply. To make it clean again we build large water treatment plants, blast the water with all sorts of chemicals and then put it back into the system. This not only takes lot of energy, it also means that we drink water that once had shit and now has chemicals in it. It is absolutely crazy and illustrates perfectly how our current way of living treats the environment with disdain.”

– Utdrag ur The Moneyless Man av Mark Boyle

Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att säga att allt var bättre förr (även om vissa saker var det) eller att vi bör gå tillbaka till stenåldern. Jag skulle bara önska att världen såg annorlunda ut än den gör idag. Att vi la mer tid och energi på det som verkligen betyder något. Att vi tog bättre hand om oss själva, varandra och planeten. Och att vi som samhälle inte var så förbaskat fokuserade på pengar och materialistiska saker…

Är du sugen på att läsa The Moneyless Man? Jag tänkte tävla ut mitt eget exemplar på instagram (@sandrajunhammar) under helgen, så kika gärna in där! Annars är ju ett tips att låna den på närmsta bibliotek ♥

Vad tyckte ni om utdragen från boken? Upplever ni att våra tankar och värderingar påverkas av omgivningen? Och vad tänker ni kring separationen mellan konsumenter och producenter? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni har en fin dag allesammans! Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Pengar är tid
Hoppa av ekorrhjulet – mina tips & erfarenheter
Tiden är inne
Vikten av att stanna upp

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Compact living & kvadratsmarta tips

Jag är verkligen svag för små bostäder, i alla dess former! Av flera anledningar såklart. Dels så tilltalas jag av enkelheten och friheten som kommer med att inte äga fler prylar än vad man faktiskt behöver. Samtidigt är det ju också miljövänligt, ekonomiskt och mysigt – för att nämna några saker. (Fler anledningar hittar du här.)

Kanske det är tur att jag känner så, med tanke på att jag det senaste 1,5 året bott tillsammans med min man och katt på ca 25 kvm. Vilket för övrigt har gått alldeles utmärkt!

Hursomhelst, i det här inlägget tänkte jag dela med mig av ett gäng tips och idéer på temat compact living. Fokus ligger främst på kvadratsmarta lösningar i små bostäder, men många av tipsen kan såklart appliceras alldeles oavsett hur stor yta man bor på.

Kvadratsmarta lösningar – 11 inredningstips för liten yta

Pall eller nattygsbord?

1. Flera användningsområden

När man bor på liten yta är det praktiskt med möbler och inredning som kan användas på olika sätt och till flera ändamål. Bäddsoffan är ju en klassiker, men det finns såklart otroligt många andra smarta lösningar.

Vi har till exempel varsin pall som nattygsbord – enkelt men effektivt. Till vardags fungerar de som avställningsyta för böcker, glasögon och dylikt vid sängen, men när vi får besök kan de snabbt omvandlas till extra sittplatser.

Minimalistiskt husgeråd med många användningsområden: De stora glasen fungerar både till kall och varm dryck. Kopparna används såklart till té, men även som skålar till såväl soppa, gröt och müsli. De små glasen fungerar fint till dryck men även som dessertskålar (eller för all del, som ljuslyktor).

2. Få prylar & var sak på sin plats

Ordning och reda är verkligen A och O när man bor på liten yta. Och det är helt klart lättare att hålla det prydligt och fint, ju färre prylar man har. Dessutom underlättar det otroligt mycket om var sak har sitt sin egen plats.

Att rensa bland prylarna kan verkligen göra underverk.

3. Dold förvaring

‘Ju mindre yta, desto färre saker framme’ är generellt sett en bra tumregel. När man bor smått räcker det nämligen med att några få saker förirrar sig på villovägar för att hemmet ska se stökigt ut. Dold förvaring är därför att föredra, åtminstone för majoriteten av grejerna.

4. Ut- & hopfällbara lösningar

Klassiska klaffbord, hopfällbara stolar, sekretärer och andra utfällbara möbler är otroligt praktiskt när ytan är begränsad. På så sätt tar de ju inte upp onödig plats när de inte används!

Vi har både ett köksbord och skrivbord med uppfällbara skivor, just för att spara utrymme. Faktum är att vi aldrig hade kunnat ha varsin skrivbordsplats annars, och det hade varit svårt för mig att rulla ut yogamattan om det inte vore för vårt klaffbord.

Platsbyggd skrivbordslösning med nedfällbar skiva.

5. Platsbyggda möbler & förvaringslösningar

En fördel med platsbyggda lösningar är ju såklart man kan utnyttja utrymmet maximalt, och på så sätt få till kvadratsmarta lösningar. (Vilket såklart är toppen när boytan är begränsad!) Att man dessutom kan få möbeln eller förvaringen precis som man själv vill ha det, är ju inte så dumt det heller.

Vi har skapat en grund förvaringslösning för torrvaror under ett fönster i anslutning till köksdelen.

6. Avgränsning

När man bor på liten yta är det ganska vanligt att flera funktioner får samsas i samma rum. Då kan det vara skönt att kunna avgränsa de olika delarna litegranna, att skapa små ‘rum i rummet’ så att säga. Bokhyllor, draperier och skärmväggar är några exempel på praktiska rumsavskiljare som kan varieras och anpassas efter behov.

7. Enhetlig färgskala

En sammanhållen och gärna lite nedtonad färgskala är ett annat tips för att skapa harmoni på liten yta. Vi har använt oss av ganska neutrala färger, hämtade med inspiration från naturen.

8. Speglar

Ett klassiskt men ack så användbart tips! Speglar får utrymmen att kännas större och rymligare, samtidigt som de reflekterar ljuset. (Något som många gånger är eftersträvansvärt när man bor smått.) Stora speglar blir nästan lite som ett extra fönster.

Förvaringslådor under sängen – ett sätt att utnyttja ytan mer effektivt.

9. Sängen

Sägen är ofta en av de möbler som tar upp mest plats, samtidigt som den i regel enbart används under natten. Det är ju inte världens mest effektiva utnyttjande av ytan, men som tur är finns det ju en hel del smarta lösningar!

Att låta den agera soffa under dagen, gömma den i ett sängskåp eller att ‘lyfta upp den’ kan vara några lösningar. Jag tänker exempelvis på loftsängar, sovloft eller varianter med plats för förvaring under. Antingen i form av lådor och backar, eller varför inte rent av lyfta upp sängen på några byråer/platsbyggd förvaring?

10. Utnyttja rumshöjden & väggarna

När kvadratmeterytan är begränsad är ett tips att försöka tänka på olika nivåer, alltså att utnyttja volymen/kubikmeterna. Enklaste sättet att göra det, är många gånger att använda sig av väggarna. Sätt upp krokar, korgar och andra förvaringslösningar. Eller varför inte placera hyllplan från golv till tak? Om man vill kan man såklart dölja dem med draperier.

Ett annat alternativ kan tex vara att låta en platsbygd bänk sträcka sig längs med en hel vägg, på så sätt skapar man många sittplatser och generöst med förvaring på en och samma gång.

11. Belysning

Bra belysning och många ljuskällor är viktigt oavsett bostadens storlek, men på något sätt blir det ännu mer betydande på en liten yta. Ljusa ytor känns större, samtidigt som belysning är ett sätt att skapa mysig stämning. Dessutom kan många ljuskällor och olika sorters belysning också hjälpa till att skapa ‘rum i rummet’.

Vi har en 25 meter lång ljusslinga i taket, supermysigt när kvällarna blir allt mörkare.

Där hade vi alla 11 tips. Vad har ni för tankar och erfarenheter av att bo på små eller stora ytor? Har ni fler tips som ni vill dela med er av? Eller kanske några andra tankar eller funderingar? Lämna gärna en kommentar!

Hoppas ni får en underbar vecka allesammans! Ta hand om er. Kramar ♥

 

Relaterade inlägg:

Ett enklare liv – att bo på liten yta
Minimalism & frivillig enkelhet kan förbättra ditt liv (och världen)
Att rensa bland prylarna – hur, varför & tips på vägen
Minimalism & relationen till prylar

 

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥