Att börja jobba efter utmattning

Nu har jag jobbat halvtid som byggnadsingenjör i hela fem (!) månader, efter ett uppehåll på drygt två i samband med min utmattning.

Att vara tillbaka igen är både utmanande och läkande på samma gång. Jag trodde verkligen att jag var i princip helt återställd, men har insett att det är svårt att avgöra helt, sålänge man inte ’utsätts’ för samma press som tidigare.

Första veckorna på jobbet kände jag mig väldigt stressad (utan någon egentlig anledning) och var helt slut när jag kom hem. En dag frågade min chef hur det gick med en uppgift och jag svarade lite ursäktande att den inte var riktigt klar. ”Nej, alltså det är ingen brådska” sa han då.

Va! Är det inte? Jag hajade till och insåg att det fortfarande satt så djupt rotat i mig att jobba under tidspress, att jag liksom omedvetet förutsatt att det alltid är bråttom… Där och då punkterades min föreställning som en ballong, o jag kunde äntligen genomskåda och släppa taget om den.

Det har verkligen hänt massor, på alla möjliga plan i mitt liv, sedan jag blev utmattad.

Jag har förändrats mycket under dessa år och har ett helt annat perspektiv nu. Vilket resulterar i att jag blir medveten om en hel del gamla präglingar och föreställningar…

En sådan sak som jag kommit i kontakt med, är rädslan för att göra fel. Jag har insett att jag varit livrädd för att göra misstag i jobbsammanhang och därför gjort mitt yttersta för att undvika det.

Den insikten sjönk in när jag kom på mig själv med att dubbelkolla/kontrollera saker X antal gånger i jakten på fel… I samband med det funderade jag över vad det värsta var som kunde hända, om det faktiskt blev fel – och kom fram till att det oftast inte är så farligt.

Kanske är det dessutom så att det inte finns några misstag egentligen, utan bara lärdomar?

I övrigt får jag återkommande påminna mig själv om att mitt verkliga värde inte baseras på vad jag presterar.
Jag är inte mina prestationer.
Vi, är inte våra prestationer.
Så självklart egentligen, men förvånansvärt lätt att glömma bort emellanåt.

Apropå prestationer förresten, så har nog en liiiten del av mig alltid vetat att jag (för det mesta) gör ett bra jobb – samtidigt som den perfektionistiska och överambitiösa delen av mig aldrig riktigt tyckt att det varit bra nog…

Hursomhelst så har antingen min chef blivit bättre på att uttrycka uppskattning och uppmuntran, eller också har jag blivit bättre på att ta emot den. Alternativt är det en kombination av de båda. Oavsett vilket, så känns det väldigt fint och helande. Jag inser att jag faktiskt gör ett bra jobb!

Dessutom kommer jag (till min förvåning och förtjusning) ganska ofta på mig själv med att tycka att ingenjörsjobbet är kul igen!
För det mesta.

Vissa arbetsuppgifter är roligare än andra; lyckan när man får klippa och klistra på arbetstid!

Annars då, hur känns det egentligen att jobba igen efter utmattningen? För det första har jag ju verkligen varit privilegierad på det sättet att jag fick ett ordentligt avbrott när jag blev sjuk, vilket gjort att jag hunnit få distans, perspektiv och tid för att läka. Något jag är oerhört tacksam för.

Idag har jag i princip inga, eller ytterst få symptom kvar efter utmattningen. Men det har tagit tid. Vissa saker fixade jag ganska snart efter sjukskrivningen, medan andra saker (som tex att köra bil) länge var utmanande för mig.

Jag kan fortfarande hamna någon form av ’halv-apatiskt’ läge emellanåt, där jag liksom ”stänger ner”. Vilket antingen resulterar i att jag kör på utan att känna efter (trots att jag är helt slut) eller också i att jag inte orkar röra en fena.

Men jag har lärt mig känna igen mina varningstecken, tar dem på allvar och försöker prioritera in extra tid för återhämtning o vila när jag känner att jag behöver det.

Promenader i naturen är verkligen balsam för både kropp & själ

En annan sak som jag tror underlättat att börja jobba igen för min del, är att jag inte är tillbaka på den arbetsplats där jag blev sjuk. (Nu blev jag såklart inte utmattad enbart på grund av jobbet, även om det var en bidragande faktor)

Förvisso jobbar jag hos en tidigare arbetsgivare, på gott och ont. Det finns verkligen för- och nackdelar med allt. På minussidan har jag bland annat noterat att det är lätt att falla in i gamla mönster, vanor, roller, osv. Och på plussidan så kommer man ju tex snabbt in i rutinerna igen, man har liksom lite koll på läget och känner sig ganska snabbt hemma.

För en tid sedan fick jag frågan hur jag tycker det funkar att jobba halvtid, hur jag lägger upp tiden och om jag känner att jag hinner med. Det korta svaret är att jag trivs med att jobba halvtid, det känns lagom. Som det är nu känner jag inte att jag varken vill eller orkar jobba mer än så.

Jag har valt att fördela mina 20 timmar/vecka på tre dagar och jobbar vanligtvis 8-16, tisdag-torsdag. Om jag känner att jag hinner med varierar. I byggbranschen jobbar vi i princip uteslutande i projektform, vilket innebär att mängden arbete varierar mycket. Ibland är det massor att göra och ibland är det lite lugnare.

Just nu har vi precis dragit igång med ett stort projekt, vilket i praktiken innebär att jag skulle kunna jobba heltid och mer därtill… Det är en aning utmanade får jag lov att erkänna, för å ena sidan vill jag ställa upp för företaget – och å andra sidan har jag min hälsa och mitt välmående att ta hänsyn till.

Jag försöker hitta någon form av balans, men rent krasst har det blivit en hel del övertid de senaste veckorna… (Därav har det inte funnits varken tid eller ork att uppdatera bloggen tyvärr). Försöker dock känna av mina gränser, hälsan är viktigast.

I övrigt är jag väldigt tacksam för att min chef är så smidig. Om jag tex behöver vara ledig en tisdag, brukar det för det mesta gå fint att jobba in tiden på måndan eller fredan istället. I mina ögon är det guld värt, och jag värdesätter verkligen den typen av flexibilitet.

Väckte det här inlägget något hos dig, och i så fall vad? Vad har ni för tankar och erfarenheter kring dessa saker? Berätta gärna i en kommentar!

Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar

Tips på relaterade inlägg:
Psykisk ohälsa & utmattning
Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle
Utmattning & vägen tillbaka
Slow living
Trött på ideal, dieter & kroppshets

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Så kommer mitt Tiny House att se ut

Det har äntligen blivit dags för några sneak peeks av mitt lilla hus på hjul!

Visserligen är ingenting hundra spikat ännu (varken planlösning, materialval eller ritningar) men i stora drag har jag ändå landat i hur jag vill ha det.

Utvändigt blir huset 8,8 m långt och 2,5 m brett, vilket ger en invändig yta på ca 18 kvm.


Planlösning

Sektioner

För att få en känsla för proportionerna: köket (nr 6) är tre meter långt

Från marknivå till nock blir huset strax under 4 meter. Trailern är ungefär 75 cm hög, vilket ger en invändig takhöjd på ca 2,30-2,90 m.

Sovloftet hamnar på ungefär 1 meters höjd, vilket gör att jag (som är 1,72 lång) kommer kunna stå på loftet utan att slå i huvudet. Det är väl inte helt nödvändigt egentligen, men absolut ingen nackdel heller.
Under loftet blir det förvaring (av kläder, säsongsbetonade saker, osv).

Modellen/ritningarna har jag gjort i Revit Architecture – det kändes naturligt att välja det programmet eftersom jag är van vid det från jobbet

Jag har som sagt inte landat helt i vilka material eller färger det blir på huset ännu, det beror såklart till stor del vad jag lyckas få tag på – eftersom jag gärna vill använda så mycket återbrukat material som som möjligt.

Tanken är dock att skapa kontraster och bryta av fasaden med olika strukturer/kulörer/material. Drömmen vore att hitta korrugerad plåt (helst med patina) för att markera entrén på framsidan + fönstret på baksidan, och eventuellt kombinera det med en liggande träpanel.

Kontrasten mellan trä och plåt är så fin! Boulder Tiny House, från Rocky Mountain Tiny Houses.

Som det ser ut i dagsläget kommer jag att dra igång med det fysiska arbetet först till våren, framförallt med tanke på väder och vind. Samtidigt ger det mig tid att landa i alla lösningar, räkna lite på vikter/hållfasthet, få klart ritningar, samla ihop material, osv.

Blir så glad varje morgon när jag ser inspirationskollaget för mitt tiny house. Det hjälper mig att hålla motivationen uppe och är en fin påminnelse om vart jag är påväg
Neutralt…
…eller lite mer färg? Det ska bli kul att kika på materialval och färger längre fram!

Framöver tänkte jag skriva ett inlägg där jag samlar de viktigaste punkterna att fundera över, om man är sugen på att bygga ett hus på hjul.

Det finns nämligen ett gäng frågor som det är klokt att besvara, innan man plockar fram papper och penna eller sätter sig vid datorn för att börja skissa/rita.

Självklart kommer jag även berätta mer om hur jag har tänkt, vilka lösningar jag har valt, osv. Ni kommer fortsatt få följa min process helt enkelt!

En del av mitt digitala inspirationskollage på Pinterest

Lämna gärna en kommentar om du funderar över något, eller om det är några speciella frågor/ämnen på temat som du vill läsa mer om!

Ta hand om er! 💚 Kramar

Relaterade inlägg:
Besök Ingemar som bygger ett Tiny House
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Kika in i mitt hem
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
Första steget till mitt Tiny House – trailern

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Första steget till mitt Tiny House: trailern

Jag har väntat, längtat (och varit ganska frustrerad) de senaste tre månaderna över att jag inte lyckats få hem den trailer som jag ska bygga mitt tiny house på.

Just underredet är ju en ganska väsentlig del av konstruktionen och det är svårt att komma igång ordentligt utan det. Komiskt nog fick jag kalla fötter när killen från åkeriet äntligen hörde av sig för några veckor sedan och bekräftade att de hade en körning i de trakter där mitt släp stod.

”Vi kan hämta ditt underrede på torsdag eller fredag denna vecka, blir det bra?” Eeeh…. jaa, det blir bra… Eller? Ska jag bygga? Kommer jag fixa det här? Vad sjutton ger jag mig in på? Jag noterar rädslan som dyker upp i mina tankar. Att få hem släpet blir på något sätt så konkret… det är dags att bestämma sig för om jag verkligen ska gå från plan till handling, ett beslut jag trodde att jag redan tagit, men när det väl gäller så tvekar jag…

Tills jag inser att det är rädslan för att misslyckas som spelar mig ett spratt. Jag skrattar åt den, tar ett djupt andetag och kastar mig sedan handlöst in i mitt drömprojekt. Nu jäklar, nu kör vi!

När kranbilen som transporterat min trailer väl rullar in i Tranås förundras jag över två saker:
1. hur otroligt långt släpet är (jag har alltså inte sett det med egna ögon tidigare) och 2. lyckan som fullkomligt bubblar inombords!

När jag är ensam kan jag inte låta bli att ta några glädjeskutt, eller, jag studsar snarare omkring som en bumbibjörn med världens bredaste leende. Jag har drömt om att bygga ett eget litet hus på hjul de senaste tio åren – och nu, nu är det äntligen dags!

tiny house - underrede, släp, trailer

Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte har full koll på alla steg eller moment som det här projektet kommer att innebära. Men jag har insett att det inte behövs. Jag måste inte veta allt i förväg, utan kan istället ta en sak i taget, steg för steg.

Är det något som jag inte har koll på, så är det ju bara att ta reda på det eller fråga någon som vet.

En vän hjälpte mig tex att bedöma skicket på underredet och vad som behövde göras med det. Som tur var, visade det sig vara i bättre skick än jag vågat hoppas och tro.

Jag började med att spola av släpet med högtryckstvätten, för att sedan knacka bort rost med en hammare (ytterst lite) och slipade sedan bort resterande ytrost med en vinkelslip försedd med en stålborste.

Jag har aldrig hållit i en vinkelslip tidigare… än mindre bytt kapskivan till en stålborste. Men med hjälp av google, en vän + en kollega så löste sig det med.

Det framgår inte alls på bilderna hur tung den där rackarns vinkelslipen är, men jag hade skaplig träningsvärk efteråt kan jag säga… 😂

Efter att jag slipat, la jag nästan två timmar på att torka av hela underredet med målartvätt. Det ska tilläggas att hela trailern (inkl dragstången) är 10 meter lång.

Lunchpaus medan målartvätten torkar

Det var ljuvligt att måla efter att ha kämpat med vinkelslipen kan jag säga. Inte det minsta tungt fysiskt, samtidigt som man snabbt såg skillnad.

Kontrasten mellan omålade och målade ytor

Med det sagt, tog målningen en del tid. Det var ganska många ytor, vinklar och små skrymslen som inte var helt lätta att komma åt.

Jag la nog ca 4,5 timme av fredagen, 9,5 timme av lördagen och 6,5 timme av söndagen på att slipa och måla. Så totalt runt 20 timmar, men då har jag inte räknat bort pauser.

Fast å andra sidan la jag ju lite tid på att spola av släpet med högtryckstvätten förra helgen, så det landar nog omkring 20 timmar iallafall.

…Nu till de obligatoriska före- och efterbilderna 😉

Före…
…och efter!
Det blev lite skillnad minsann!
Lycklig tjej!

Det känns så himla fint att underredet är iordning nu! Okej, jag har träningsvärk, sönderskrubbade knän (efter att ha krupit omkring på dem) samt en omplåstrad hand. Eeeh ja, jag råkade slinta med stämjärnet när jag skulle öppna ena färgburken… (😂👌)

Men på det stora hela har det flutit på jättebra! Är faktiskt imponerad både av min egen insats och resultatet måste jag säga. Samt supertacksam för allt stöd, support och hjälp jag fått av vänner och kollegor.

To be continued… Tills dess, ta hand om er! 💚


Relaterade inlägg:
Så kommer mitt Tiny House att se ut
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Besök Ingemar som bygger ett Tiny House
Compact living & kvadratsmarta tips
Livet just nu – tiny house, yoga, flytt & förändring

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

En helt vanlig onsdag

…ringer klockan vid 04:45, men idag är jag trött så jag ligger kvar en stund och mornar mig. En halvtimme senare går jag upp, dricker ett stort glas vatten och smiter in på toan.

Min kelsjuka katt springer kring benen och jag är nära att snubbla över honom flera gånger, innan vi till slut hittar till yogamattan båda två. Eller ja, han hinner alltid först och väntar där på mig, för att sedan ligga precis intill mig under hela sadhanan.

När klockan är sju har jag hunnit med ett yogapass, en stunds avslappning och meditation – och är redo att möta dagen. Dags att fixa frukost och göra sig i ordning!

Favvofrukost: gröt gjord på müsli, kryddad med kanel, kardemumma, gurkmeja och salt, samt toppad med frukt, bär och jordnötssmör.

Kring 7:45 går jag till jobbet och är på plats fem minuter senare (yes, det är nära och bra!)

Som tidigare nämnt jobbar jag alltså halvtid som byggnadsingenjör, och har valt att fördela tiden på tre dagar. Så tisdag-torsdag jobbar jag mellan 8-16.

Några sneakpeaks från mitt jobb. (Och nej, bilderna är inte tagna under arbetstid)

Eftersom företaget jag jobbar på är litet, så är arbetsuppgifterna ganska varierande. Jag ritar en hel del i cad och revit, tar in offerter, beställer material och liknande.

Sen blir det en del kontakt med kunder/beställare och leverantörer, samt ett och annat byggmöte. Ibland går jag även in och täcker upp lite i dotterbolaget som äger och förvaltar fastigheter. Och så är tanken att jag ska sköta företagens hemsidor framöver.

Vid 9:30 har vi frukost/fika. Jag dricker vanligtvis en kopp té och tar ibland en frukt, beroende på hur stadig frukost jag ätit.

Vid tolv kilar jag hem för att äta lunch. Det är ganska skönt att få lite luft och miljöombyte mitt på dagen tycker jag.

Ibland lägger jag mig faktiskt en stund på sängen och gosar med katten när jag har ätit, men idag valde jag att ta en kort promenad i närmsta park istället – så härligt!

Det känns skönt att röra på kroppen och få lite dagsljus, eftersom mitt jobb för det mesta är ganska stillasittande och inomhus.

Till klockan 13 är jag tillbaka på kontoret igen, för att jobba fram till 16.

Därefter kilar jag hem för att äta, duscha och förbereda inför min yogaklass som börjar vid 18:30.

Rågbröd med jordnötssmör och äpple är så gott! Avnjuts gärna tillsammans med en kopp té, några dadlar och senaste numret av Kloka Hem.

Lyxigt nog ligger yogalokalen precis i huset bredvid, så det är kanske femton meter från dörr till dörr. Väldigt praktiskt! (Är såå tacksam 🙏)

Såhär ser det ut innan jag fixat iordning lokalen…
…och såhär ser det ut efter! (Jag plockar alltså grejerna fram och tillbaka inför varje tillfälle)

Min yogaklass börjar som sagt vid halv sju och håller på till åtta, men jag brukar vara på plats nästan en timme innan för att hinna förbereda och landa ordentligt innan eleverna kommer.

Ofta pratar vi lite efteråt, plus att det såklart tar en stund att plocka ordning även efter klassen, så klockan brukar vara någonstans runt halv nio – kvart i nio innan jag har hunnit landa hemma.

Väl hemma brukar jag byta om och sedan göra en kopp guldmjölk (tro mig, man vill inte ha vita kläder på sig när man gör golden milk, gurkmejan i den kryddiga drycken ger fläckar som är extremt svåra att få bort…)

Hursomhelst, runt nio tog jag min kopp med guldmjölk och satte jag mig vid datorn för att skriva ihop det här inlägget.

I skrivande stund har klockan hunnit bli halv elva och det är därmed hög tid att sova, eftersom morgondagen ser ut ganska exakt som idag.

Enda skillnaden är egentligen att jag åker till Linköping för att gå på en yogaklass istället för att hålla en egen. Vanligtvis är jag hemma runt halv tio-tio på torsdagar, så det blir ganska långa dagar. Samtidigt älskar jag yogan och den ger mig mycket energi, så hittills har det gått fint.

Jag brukar också tillåta mig själv att ta det lite lugnare under fredagen/helgen för att landa efter veckan.

Yes, så ser mina onsdagar (och torsdagar) ut just nu. Fick frågan för en tid sedan om jag kunde skriva just ett sånt här inlägg där ni får följa mig en helt vanlig dag, och självklart fixar vi det.

Hoppas ni har en riktigt fin vecka allesammans! 💚 Som alltid får ni väldigt gärna lämna en kommentar om ni har några frågor, tankar eller funderingar. Kram på er!


Relaterade inlägg:
En dag i mitt liv
Utmattning & vägen tillbaka
Bli (kli)matsmart – 5 enkla tips
3 x Yogatips
Det är svårt att hålla sig frisk & sund i ett sjukt samhälle


Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Kika in i mitt hem

Nu har jag snart bott i Tranås i 3,5 månad (helt galet vad tiden går!) och det har blivit dags för en liten rundtur i mitt nya hem.

Allra först vill jag bara tacka för alla fina kommentarer till föregående inlägg, era ord värmer verkligen 💚 Jag har bestämt mig för att försöka sänka min ambitionsnivå och variera de längre och djupare inläggen med lite kortare och inte fullt lika bearbetade texter framöver. Hoppas och tror att det kan bli bra!

Men nu till rundturen.

Huset jag bor i är byggt 1923 och rymmer fem lägenheter. Utsidan är välbevarad och har en väldigt fin entré – den luras dock lite…

Det är lika roligt varje gång man öppnar ytterdörren och ser förvirringen hos de som kommer på besök. Omedvetet förväntar man sig nämligen att komma in i ett pampigt trapphus, men möts i själva verket av en mikroskopisk hall med två lägenhetsdörrar. 😂👌

Nåväl, det första man möts av när man kommer in i min lägenhet är… en tjock katt! Eller jag menar en hall och köket rakt fram. 😉

Till höger ligger badrummet och vardagsrummet.

Som tidigare nämnt ägde jag egentligen inte direkt några möbler längre. (Dels eftersom de varit överflödiga som jag bott på sista tiden, men också med tanke på mina tiny house-planer)

Men nu har jag tillfälligt blivit med köksbord och stolar igen. Kunde inte låta bli att slå till när jag hittade ett set på marketplace för nån hundring. Det kändes som en billig och miljövänlig lösning, som underlättar vardagen, tills mitt lilla hus på hjul är klart.

I övrigt kom jag på att det går att utnyttja en del av köket som dator-/kontorsplats. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Plockade bara ut hyllplanen i underskåpet för att få utrymme för benen. Inte super-ergonomiskt, men det funkar.

I anslutning till köket ligger sovrummet.

Där har jag en liten kudd-/läshörna på golvet.

I sovrummet finns också en kakelugn, så mysigt! Tyvärr får jag inte elda i den, men det går fint att ställa in ett par ljus eller så.

I vardagsrummet finns ytterligare en kakelugn…

…och min yogamatta. And that’s pretty much it! 😉 Jag har alltså inga möbler eller så i vardagsrummet.

Lägenheten är egentligen onödigt stor för mig, det är en tvåa på 57 kvadrat. Jag hade lätt klarat mig på mindre än hälften, men är samtidigt oerhört tacksam över att det löste sig så smidigt med boende.

Det är också väldigt praktiskt att ha så nära till allt – jobbet, mataffären och närmsta park/naturområde ligger mindre än fem minuters promenad bort, vilket är guld värt.

Med det sagt är jag verkligen en lantis i hjärtat och drömmen/planen är att flytta ut på landsbygden igen framöver.

En sak som är väldigt fin dock, är att när jag sitter/ligger på min yogamatta så ser jag inget utav Storgatan som ligger fem meter från fönstret, utan bara trädkronorna. Vardagslycka! 💚

Förresten har jag ett tips på ett billigare och miljövänligare alternativ till insynsskydd av plast, nämligen filmjölk (!) Japp, du läste rätt – filmjölk.

Det är bara att dutta på med en svamp på glaset, och för att få en rak linje upptill använde jag mig av frystejp. Filmjölken luktar ingenting när den torkat, det möglar inte och är bara att torka bort med en fuktig trasa när man vill.

(Sen kändes det i ärlighetens namn märkligt att handla filmjölk efter att ha ätit en helt växtbaserad kost i några år nu, men ja…)

Avslutningsvis är det bara badrummet kvar, och det är det inte så mycket att säga något om egentligen…

Ett gammalt loppisfyndat silverfat funkar fint som tvålkopp.

Yes, där hade ni en liten rundtur i mitt nuvarande boende. Har du några frågor, tankar eller funderingar så får du såklart gärna lämna en kommentar! (Lovar att försöka besvara tidigare kommentarer så snart som möjligt)

Önskar alla en riktigt fin fortsättning på veckan 💚 Ta hand om er! Kramar


Relaterade inlägg:
Vad är minimalism?
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
Tankar om prylar, minimalism & ’slit och släng’
Ett enklare liv – att bo på liten yta
Minimalism & frivillig enkelhet kan förbättra ditt liv (och världen)

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Dags att sänka ambitionsnivån?

Jag vet inte hur många halvfärdiga blogginlägg som ligger i min utkast-mapp just nu, men det är ett gäng kan jag säga. Jag har satt mig ner många gånger och börjat skriva, men inte haft tillräckligt med tid för att göra klart inläggen.

När en lucka väl dykt upp och jag tänkt färdigställa inlägget har i regel en eller ett par veckor passerat – och då känns inlägget som jag tidigare påbörjat inte längre lika aktuellt eller inspirerande. Så då har jag istället börjat med ett nytt, som inte heller blivit färdigt… och sedan har det fortsatt så.

Bland alla utkast finns exempelvis ett halvfärdigt inlägg från Paris, i samband med att jag var på Yogafestivalen i Frankrike i somras…

Jag vill gärna att innehållet här på bloggen ska hålla en viss nivå, och har därför låtit bli att publicera inlägg som jag inte är helt nöjd med. Men kanske är det så att jag behöver sänka kraven och min ambitionsnivå en aning?

Är det inte roligare att faktiskt publicera kortare/enklare/mindre genomarbetade inlägg, än att inte dela något alls? För som livet ser ut just nu har jag helt enkelt inte möjlighet att lägga lika mycket tid och energi på bloggen som jag gjort tidigare.

Det är utmanande för mig. Och tro mig, jag har tidigare försökt att sänka ambitionsnivån – utan någon större framgång ska tilläggas 🙈😂 Men nu är det nog dags för ett nytt försök.

I övrigt har jag också noterat att ju längre tid det går mellan inläggen, desto ”nojigare” blir jag. Alltså efter att jag fått en idé till ett inlägg, så dyker exempelvis tankar som ’äsch, det är väl ingen som vill läsa om det’ upp. Haha, snacka om att ens ego gillar att sätta krokben för en!

Nu behöver man ju inte varken lyssna eller tro på den typen av tankar, men jag noterar att de dyker upp emellanåt.

Tack vare yogan har jag blivit mer medveten om mina tankar, och att de bara är just det – tankar.

Jag noterar också att jag i vissa fall begränsar mig själv när det gäller innehållet på inläggen – för att de inte faller inom ramen för de kategorier eller ämnen jag vanligtvis skriver om… Kanske bör jag släppa även på dessa tankar och bara skriva om det som faller mig in i stunden?

Skulle ni tex vilja läsa om mina reflektioner av att vara tillbaka i min hemstad och på jobbet som byggnadsingenjör, efter drygt två års uppehåll?
Skulle det vara intressant/kul att kika in i mitt nuvarande boende?
Berätta gärna vad du tycker i en kommentar här nedan!

En liten sneakpeak från mitt nuvarande hem.

Avslutningsvis (och helt utan sammanhang) vill jag bara nämna att jag nu har börjat hålla egna yogaklasser! Det känns himla fint och kul på samma gång 💚

Har du vägarna förbi Tranås är du varmt välkommen! (Mer info hittar här)

Apropå yoga förresten, så är ett annat tips att besöka Festivalen i Bollebygden nu i helgen! Jag ska dit och kommer hålla en breathwalk med meditation i naturen under lördagen.

Hoppas ni har en fin vecka allesammans. Ta hand om er! 💚 Kramar

Ps. Kom ihåg att lämna en kommentar om innehållet i kommande inlägg! Eller vad du känner för 😘

Relaterade inlägg:
Glimtar från yogamattan
Meningsfullhet & lycka
Livet som högkänslig
Yoga, meditation & hållbar livsstil


Kommentarer


Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

En oförglömlig resa

Jag hoppar högt och ger ifrån mig ett glädjetjut när jag avslutat telefonsamtalet. För att i nästa sekund inse att jag skrämt livet ur min stackars granne, som frågande tittar på mig genom fönstret.

Den sista pusselbiten föll precis på plats, och min glädje vet ingen gräns! Jag börjar skratta och studsar sedan runt som en bumbibjörn i lägenheten.

Insikten når mig: jag ska till Frankrike och den Europeiska Yogafestivalen!! Något jag drömt om det sedan jag påbörjade min yogalärarutbildning, men inte trott var möjligt. Inte nu, inte i år.

Men ibland händer det sig att de mest osannolika saker faller på plats. Och så står man där, förundrad, upprymd och överväldigad av tacksamhet – samtidigt som man knappt vågar tro att det är sant.

Ett par dagar senare är jag på väg.
På väg till Chateau de Fondjouan som ligger på den franska landsbygden, i närheten av Blois, ca 2,5 timmes tågfärd söder om Paris.

Varje år möts 2-3000 personer från hela världen här, för att under åtta dagar utöva kundaliniyoga tillsammans. Schemat är fullspäckat med yogaklasser, workshops, dans, konserter, meditation och mycket mer – från tidig morgon till sen kväll. (Vilket i praktiken innebär från kl 04 till 22… 😅)

Jag brukar vanligtvis känna att det är utmanande att vistas på platser med mycket människor, och blir lätt överväldigad av alla intryck. Men till min förvåning kände jag inte alls så under de här dagarna! Tvärtom, det var en väldigt fin upplevelse att vara omgiven av så många likasinnade, samt att yoga/meditera i en såpass stor grupp.

Vi ska inte ens prata om när 2000 människor sjunger ett mantra tillsammans – alltså JÖSSES vad kraftfullt det är! Det kändes som att varenda cell i hela kroppen vibrerade till ljudvågorna.

Apropå att vara många, så är jag imponerad över hur smidigt saker och ting flöt på rent praktiskt under veckan. Det är ju trots allt lite jobb med att tillgodose några tusen människors dagliga behov i form av bland annat mat och vatten.

Men det löstes genom att alla besökare delades in i olika seva-grupper. Seva betyder ’selfless service’ och innebär i praktiken att alla hjälps åt med det som behöver göras. Vissa grupper hade hand om städningen, andra om väckningen på morgonen. Några spelade musik eller lagade mat, medan andra tog hand om disken, osv.

Jag hamnade i ’vegetable chopping’ och min grupp hade seva varannan morgon. Vi var då ett ganska stort gäng som skalade och hackade alla grönsaker under några timmar.

Det blev en hel del, eftersom det som sagt skulle räcka till ett par tusen. Förmodligen skar jag lika mycket lök under dessa dagar som jag gjort totalt i mitt liv hittills! Men det kändes fint och var väldigt mysigt, rinnande lök-ögon till trots 😉

Middag bestående av mungbönsgryta med ’hot sauce’, sallad, kokta morötter och rödbetor – så gott! Samtliga måltider intogs utomhus i långa rader under träden

Trots att det var varmt under dagarna (säkert runt 30 grader) så sjönk temperaturen rejält under nätterna. Det var lite oväntat, jag har inte alls räknat med att det skulle vara 12-14 grader när vi vaknade i tältet på morgonen. (Brr!)

Hursomhelst, en av dessa kyliga morgnar la jag mig på rygg på yogamattan och betraktade stjärnhimlen, medan de andra reciterade Japji under sadhanans första del. Det var verkligen underbart – jag var så närvarande, tacksam och lycklig i den stunden.

Jag såg flera stjärnfall men insåg att jag inte önskade mig något alls – där och då hade jag ju redan allt. Det var en oerhört fin känsla, och en vacker påminnelse om att jag inte behöver en massa saker eller annat, för att vara lycklig.

Att betrakta stjärnorna, invirad i en varm filt, omgiven av sjungande människor – fyllde mig med en sådan enorm värme och kärlek. Enligt mig är dessa stunder de allra vackraste i livet, det vill säga när vi är så närvarande att vi kan se (och uppskatta) storheten i det lilla ♥

Apropå sång och sjungande medmänniskor, så är det förresten snart ett år sedan jag kom i kontakt med mantra-musik på allvar. Det var i samband med att jag påbörjade min yogalärarutbildning – och jag blev förälskad på stört! Sedan dess lyssnar jag nästan uteslutande på mantra-musik.

Hursomhelst fastnade jag ganska snabbt för Tera Nam / Hansu Jot och har lyssnat mycket på hans musik sedan dess. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att han och Za Rah höll flera workshops under festivalen!

Hansu Jot, Za Rah och jag

Självklart besökte jag en av dem, och den var verkligen jättefin ♥

Är du nyfiken på hur mantra-musik / Hansu Jot låter? Lyssna här!

I övrigt ägnades tre utav festivaldagarna helt åt gruppmeditation, eller vit tantra som det kallas. Det är alltså en meditationsform som görs parvis i en större grupp. Varje meditation är 31-62 minuter lång och man gör 6-8 stycken per dag.

Tänk dig att du sitter i skräddarställning på golvet och placerar handflatorna mot öronen, med armbågarna pekande rakt ut åt sidorna. Sedan sitter du så i 62 minuter utan att röra dig, samtidigt som du hela tiden sjunger ett mantra och har ögonkontakt med personen som sitter mitt emot dig.

Där har ni ett exempel på en meditation vi gjorde. Det var lika utmanande som det låter kan jag lova! 😅 Sedan är det ju såklart inte så att det händer någonting om man tar ner armarna och vilar en liten stund. Men jag och min meditationspartner fixade faktiskt dessa 62 minuter utan paus, tillsammans. Känslan efteråt var fantastisk!

Under många av meditationerna (dvs i samband med den vita tantran) har man som sagt ofta ögonkontakt med sin partner hela tiden. Det kanske låter skrämmande, men min erfarenhet är att det är en väldigt vacker och läkande upplevelse.

Att möta en annan människa (och sig själv) på det djupet, spegla varandras tankar och känslor, samt stötta varandra igenom utmaningarna, är oerhört kraftfullt.

Vitklädd, hudlös och mitt i en läkningsprocessefter tre dagars vit tantra.

Jag är så otroligt tacksam över att jag fick göra den här resan, och framförallt att få dela den med några av de vackra själar jag gick yogalärarutbildningen med ♥

Det har onekligen varit intensiva dagar och en djupt transformerande upplevelse – kantad av smärta och sorg, men framförallt av kärlek, glädje och vackra möten. På många plan har det varit väldigt läkande och jag har fått många fina insikter till mig.

Efter åtta helt fantastiska dagar gick festivalen mot sitt slut, men inte vår resa. Vi hann nämligen med att spendera lite tid i Paris på hemvägen också. Men mer om det i ett kommande inlägg!

Är du nyfiken på kundaliniyoga och vill veta mer? Här hittar du några av de allra vanligaste frågorna och svaren.

Har du några frågor eller funderingar kring resan eller festivalen? Eller kanske något annat du undrar över eller vill dela med dig av? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Önskar er allt gott, ta hand om er ♥ Kramar


Relaterade inlägg:
Glimtar från yogamattan
Kundaliniyoga & en inre resa
3 x Yogatips
Min yogaresa – nu, då & framöver
En röd tråd i livet – Hur yoga, kost & hållbar livsstil hänger ihop

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Tankar, misslyckanden & inre kritik

Den inre kritikern (egot) skränar högljutt att jag har misslyckats. ’Det är ett misslyckande att du är tillbaka i Tranås! Att du är tillbaka i ekorrhjulet och byggbranschen! Komma hemspringande med svansen mellan benen sådär… Och bloggen, när tänkte du ta tag i den? Det är ett misslyckande att du publicerar saker så sällan. För att inte tala om tiny houset, snacka om misslyckande att du inte kommit igång ännu. Du har inte ens lyckats få hem underredet!! Herregud, hela DU är verkligen ett enda stort misslyckade.’

Där någonstans vaknar positive mind till ordentligt – ryter ifrån, tröstar och peppar. ’Ingen av dessa saker är misslyckanden! Du har tagit dig igenom otroligt mycket på sistone, och du är fasen grym som överhuvudtaget står upp fortfarande. Vilken resa du gjort! Vilken resa du gör! Det är inte lätt att vakna upp i en värld som sover, men du gör det med bravur. Allting ordnar sig till det bästa!’

Den inre kritikern är mer än redo att gå till mothugg, medan positive mind är beredd att upprätthålla försvaret. Och de skulle kunna fortsätta, i en ändlös pingpong-match fram och tillbaka. Men det gör det inte, för neutral mind, som fram tills nu tålmodigt har iakttagit matchen med ett kärleksfullt och överseende leende, tar lågmält till orda. ’Du är inte dina prestationer. Du är inte dina tankar. Inte heller behöver du tro på det du tänker.’ Det blir tyst. En konstpaus, för att låta orden sjunka in ordentligt.

Både positive och negative mind är knäpptysta. De vet att neutral mind har rätt, och att det inte ens är lönt att försöka säga emot. Neutral mind fortsätter långsamt och tålmodigt:

’Det finns en mening med allt.
Du är trygg och hållen.
Allting är, och blir, precis som det ska vara.
Släpp taget!
Släpp det förflutna. Släpp framtiden.

Det enda som verkligen existerar är den här stunden. Nuet.
Och du går miste om det, om själva livet, när du inte är närvarande här och nu.’

Jag tar ett djupt andetag, andas ut och ler. Ah! Det känns så skönt. Jag njuter av stunden, av att vara helt och fullt närvarande.
Medveten och neutral.
Jag njuter av att observera och notera, utan att varken värdera eller döma.
Njuter av att känna varenda cell i min kropp vibrera av liv.
Jag njuter av stillheten som uppstår när tankarna upphör att existera.

Snart kommer det inre tjattret vara igång igen och pingpong-bollen studsa fram och tillbaka. Efter en stund lär jag återigen komma på mig själv, bli medveten och skratta åt egots komiska upptåg.

…Jag känner stor tacksamhet för medvetenheten, över att allt oftare (och allt längre) vara i kontakt med neutral mind. Där existerar inte oro, rädsla eller dömande – bara tillit, närvaro, ödmjukhet och kärlek.

När vi är i neutral mind är vi i kontakt med hjärtat, vår sanna essens, innersta kärna eller själen om du så vill – och det mina vänner, det är magiskt! ♥

…Vad väckte texten för tankar hos dig? Har du några frågor eller funderingar? Skriv gärna några rader här nedan!

Jag hoppas ni har en riktigt fin dag allesammans. Ta hand om er! ♥ Kramar


Relaterade inlägg:
Glimtar från yogamattan
Distans ger välbehövligt perspektiv
Psykisk ohälsa & utmattning
Trött på ideal, dieter & kroppshets

Kommentarer


Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

När livet tar oväntade vändningar

träd natur skog

Nej, ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig… Förra veckan gick flyttlasset igen för min del. Det blev flytt nummer fyra sedan årsskiftet – dvs inom loppet av knappt sex månader.

För att sätta det lite i proportion, så har jag tidigare flyttat tre gånger totalt under mina 27 år i livet… 2019 har onekligen varit ett händelserikt år såhär långt!

Nåväl, som jag nämnde i detta inlägg så träffade jag en kille för en tid sedan och tanken var att vi skulle bygga ett litet hus på hjul tillsammans. Nu blir det dock inte så.

Eller jo, det blir fortfarande ett tiny house men jag kommer att påbörja bygget själv, så får vi se vad som händer framöver.

Det komiska var att i samband med att vi kom fram till det beslutet, så visade det sig att underredet vi beställt blivit feltillverkat. Det var så brett att det enbart fick dras med en varningsbil framför…

Hursomhelst fanns det ju en mening med det också, eftersom jag nu har hittat ett begagnat (betydligt billigare) underrede att bygga på!

träd natur skog

Det fina är, att mitt i alla ändrade planer och omvälvande förändringar, så känner jag en enorm tillit. Jag vilar i att allting är och blir precis som det ska vara. Att jag är trygg och hållen.

Häromveckan fick jag det magiskt nog bekräftat, än en gång. Under ett samtal med en av mina tidigare arbetsgivare föll nämligen samtliga pusselbitar på plats – jobb, boende OCH en plats att bygga på, med tillgång till alla de verktyg jag behöver (!)

Tacksamheten och lättnaden efter det samtalet var enorm ♥ 

…Med det sagt, har den sista tiden onekligen varit väldigt utmanande på många sätt.

Som det är just nu känner jag inte för att gå in på några detaljer, men jag skulle ljuga om jag förnekade att jag känt väldigt mycket smärta och sorg på sistone.

Tack och lov att jag har yogan! Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den… förmodligen inte alls.

Apropå yoga förresten, så har jag nu varit iväg på sista utbildningshelgen och är snart certifierad kundaliniyogalärare! Det känns väldigt fint, men lite sorgligt på samma gång – ja, att utbildningen är slut alltså. Den har verkligen varit djupt transformerande ♥

träd natur skog glänta

…Nåväl, sedan förra veckan är jag alltså tillbaka i mina hemtrakter kring Tranås. Min chef (numera tillika hyresvärd) driver både ett bygg- och ett fastighetsbolag här, så tanken är att jag ska börja jobba halvtid som byggnadsingenjör igen.

Och vid sidan om det kommer jag alltså bygga mitt lilla hus på hjul. Hoppas och tror att det kan bli riktigt bra!

Jag skulle gärna vilja komma igång och hålla någon eller ett par yogaklasser i veckan framöver också, om tiden och energin räcker till.

träd natur bark

För övrigt kom den här tanken till mig häromdagen:
Om någon för ett år sedan hade berättat för mig hur mitt liv ser ut idag, och vad jag har upplevt och gått igenom under den här perioden, så hade jag skrattat och inte trott på det. Alltsammans hade verkat så osannolikt… ja, rent av omöjligt.

Så nej, det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig… Fast som tur är kan det bli väldigt bra ändå ♥ 

Relaterade inlägg:
Kundaliniyoga & en inre resa
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
Förändring & mentalt bagage
Glimtar från yogamattan

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥

Besök Ingemar som bygger ett Tiny House

Förra helgen hade jag förmånen att få besöka Ingemar, som just nu håller på och färdigställer sitt tiny house. Jag råkade nämligen snubbla över den här artikeln som publicerades i Hallands Nyheter för snart ett år sedan, och insåg att han bor bara ett par mil härifrån!

Som tidigare nämnt så har tiny houses on wheels, eller hus på hjul som de också kallas, länge legat mig varmt om hjärtat. Det är så mycket som tilltalar mig med den här typen av boende! Friheten och enkelheten är några aspekter, för att inte tala om de ekonomiska och miljömässiga fördelarna.

Hursomhelst har jag kollat mängder av klipp och artiklar på temat de senaste nio åren – och drömt om att bygga ett eget ungefär lika länge. (Jag står nu i startgroparna för att göra just det, men mer om det i kommande inlägg.)

Åter till Ingemar och hans fina tiny house!

Utvändigt mäter huset ungefär 3 x 8 meter och är knappt 4 meter högt, från marknivå till nock.

Det är i princip helt färdigställt utvändigt, medan det fortfarande återstår en del jobb invändigt.

Ingemar planerar att leva helt off grid när huset är färdigställt, dvs utan att vara uppkopplad till varken el, vatten eller avlopp. Så himla inspirerande!

Han har installerat en torrtoalett och framöver är tanken att han ska klara sin vattenförsörjning genom att samla och filtrera regnvattnet från taket.

En vindsnurra och solceller kommer att förse huset med el, medan en liten vedkamin kommer att utgöra den främsta värmekällan. Ingemar berättar att den eventuellt även kan komma att kompletteras med en gasoldriven backup-lösning framöver, om det skulle behövas.

Varmvattenberedaren och spisen/ugnen drivs också på gasol, medan det lilla kylskåpet går på 12 V.

Fasaden är målad med järnvitriol och harmonierar fint med det omgivande landskapet.

Invändigt är huset som sagt inte helt klart ännu – men på god väg!

När man kommer in, är köket placerat rakt fram. Ingemar har valt att platsbygga det själv och använder sig delvis av återbrukat material.

Ett gammalt köksskåp i en härlig petroleumblå färg får nytt liv i Ingemars kök.

Till vänster om köket, bakom den blå svängdörren, finns badrummet med (torr)toalett och dusch.

Till höger om köket finns ett sovloft med en vardagsrumsdel under. Ingemar planerar att placera en soffa i det högra hörnet och att fästa ett nedfällbart soffbord på baksidan av den rosa väggen. Smart!

Den rosa väggen ska så småningom förses med en ljusslinga och sedan bekläs med en värmetålig skiva bakom kaminen och dess skorsten – tanken är att ett mjuk rosa sken ska lysa upp på sidorna.

Personligen tror jag att det kommer bli hur fint och mysigt som helst när det är klart!

Vad har ni för tankar kring tiny houses? Skulle ni kunna tänka er att bo i ett? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort TACK till Ingemar för att vi fick komma och hälsa på dig.

Jag hoppas ni har en riktigt fin helg allesammans! Ta hand om er ♥ Kramar

Ps. Vill du se/läsa mer om tiny houses och kvadratsmarta boenden? Då är ett tips att kolla de relaterade inläggen här nedan samt serien Tiny House Nation som finns på Netflix.


Relaterade inlägg:
Möt Lina som byggt & bor i ett Tiny House
– Ett enklare liv – att bo på liten yta
– Compact living & kvadratsmarta tips
– Vad är minimalism?

Kommentarer
Gillade du det här inlägget? Dela det gärna med dina nära och kära! ♥